Jesus sade ju: “KOM till mig, ni som är tyngda av bördor, så skall jag skänka er vila”, “mitt ok är milt och gör bördan lätt att bära”. Vi kan ju undra, vari detta ok består? Orden efter kanske belyser det: “Lär av mig, ty jag är mild och ödmjuk av hjärtat”. OM vi blir milda och ödmjuka i hjärtat, så blir bördorna lättare. Detta är ju ett språk, som vilken enkel bonde(eller fabriksarbetare) som helst kan förstå? Risken för missförstånd är minimal. Hur har vi kunnat göra något så enkelt, så svårt att förstå? Eller omvänt; vad i detta är svårt att förstå. Jesu undervisning var enkel, se på mig och gör som jag. Gör som Jesus, så blir bördorna lättare, både för dig och andra. Men tron då? Kanske det är lättare att försöka GÖRA det självklara först, det uppenbara. Fast just detta, kanske är den trånga porten och den smala vägen; att GÖRA som Jesus? Oket skrämmer oss, för att det ser så konstigt ut i verbal form. Vi söker efter någon som gör, som kan visa oss….
Jesus sade ju: “KOM till mig, ni som är tyngda av bördor, så skall jag skänka er vila”, “mitt ok är milt och gör bördan lätt att bära”. Vi kan ju undra, vari detta ok består? Orden efter kanske belyser det: “Lär av mig, ty jag är mild och ödmjuk av hjärtat”. OM vi blir milda och ödmjuka i hjärtat, så blir bördorna lättare. Detta är ju ett språk, som vilken enkel bonde(eller fabriksarbetare) som helst kan förstå? Risken för missförstånd är minimal. Hur har vi kunnat göra något så enkelt, så svårt att förstå? Eller omvänt; vad i detta är svårt att förstå. Jesu undervisning var enkel, se på mig och gör som jag. Gör som Jesus, så blir bördorna lättare, både för dig och andra. Men tron då? Kanske det är lättare att försöka GÖRA det självklara först, det uppenbara. Fast just detta, kanske är den trånga porten och den smala vägen; att GÖRA som Jesus? Oket skrämmer oss, för att det ser så konstigt ut i verbal form. Vi söker efter någon som gör, som kan visa oss….
Att göra som Jesus har jag inga större problem med (förutom mirakel och andra extravaganser, om man nu tror på dem), men att tro att han är guds son är desto svårare. Särskilt som jag inte tror att gud finns. Jag tror inte att människor nödvändigtvis måste leta efter någon som kan visa dem, jag tror att de kan själva.
Jesus sade ju: “KOM till mig, ni som är tyngda av bördor, så skall jag skänka er vila”, “mitt ok är milt och gör bördan lätt att bära”. Vi kan ju undra, vari detta ok består? Orden efter kanske belyser det: “Lär av mig, ty jag är mild och ödmjuk av hjärtat”. OM vi blir milda och ödmjuka i hjärtat, så blir bördorna lättare. Detta är ju ett språk, som vilken enkel bonde(eller fabriksarbetare) som helst kan förstå? Risken för missförstånd är minimal. Hur har vi kunnat göra något så enkelt, så svårt att förstå? Eller omvänt; vad i detta är svårt att förstå. Jesu undervisning var enkel, se på mig och gör som jag. Gör som Jesus, så blir bördorna lättare, både för dig och andra. Men tron då? Kanske det är lättare att försöka GÖRA det självklara först, det uppenbara. Fast just detta, kanske är den trånga porten och den smala vägen; att GÖRA som Jesus? Oket skrämmer oss, för att det ser så konstigt ut i verbal form. Vi söker efter någon som gör, som kan visa oss….
Att göra som Jesus har jag inga större problem med (förutom mirakel och andra extravaganser, om man nu tror på dem), men att tro att han är guds son är desto svårare. Särskilt som jag inte tror att gud finns. Jag tror inte att människor nödvändigtvis måste leta efter någon som kan visa dem, jag tror att de kan själva.
loudon
Vad jag förstår så är du uppvuxen med Big Bang och på min tid i skolan fanns kristendomsundervisning och bibelundervisning i realskolan. Sen monterades gudskunskapen ner i hela Sverige och kvar blev den stora smällen.
Anser du, att samvetet kan utvecklas så småningom från denna stora smäll?
Reformertus är klurig med nytt ämne. Det är dubbeltydigt “att få ett ok på sina axlar att bära”. Som väl är har jag en film på hjärnhinnan från barndomen där två gubbar - murare stod och blandade cement för hand med skyfflar. Dom jobbade snyggt och effektivt och sen skyfflade dom cementen i två hinkar, tog på sig ett ok och bar till källargrunden, där de skulle mura nytt. Att bära färsk, obränd cement är det tyngsta jag kan tänka mig och oket gjorde det möjligt att klara bördan.
Oket var format efter axlarna. Jesu ok var milt och hans börda lätt enligt honom själv. Paulus påpekar, att det är inte vi, som bär upp roten på trädet utan det är roten som bär upp oss. Vi släpar inte på den kristna tron utan tron på Jesus bär upp oss.
loudon, det är väl bra att likna Jesus och göra som han gjorde men vem kan förlåta synder och upprätta en människa?
Så sant Gunnel; Ven KAN förlåta och upprätta? I Fader vår, så ber vi: Förlåt oss våra skulder, så som VI förlåta dem oss skydliga äro och Jesus säger:” OM ni förlåter, så blir ni förlåtna”. Men VEM kan? Jo, den som lärt av Jesus, att vara mild och ödmjuk i hjärtat? Vem kan älska sina fiender? Jo, den som är mild och ödmjuk av hjärtat. Detta milda ödmjuka hjärta, kan vi få av, lära oss av: JESUS:
Vad jag förstår så är du uppvuxen med Big Bang och på min tid i skolan fanns kristendomsundervisning och bibelundervisning i realskolan. Sen monterades gudskunskapen ner i hela Sverige och kvar blev den stora smällen.
Anser du, att samvetet kan utvecklas så småningom från denna stora smäll?
Jag är inte helt säker på vad du menar, men det jag är övertygad om är att samvetet har utvecklats genom evolutionen. Sedan kan man “träna” sitt samvete under sin livstid (eller få det skadat).
Men samvetet i sig är utan tvekan ett resultat av evolutionen.
.... det jag är övertygad om är att samvetet har utvecklats genom evolutionen. Sedan kan man “träna” sitt samvete under sin livstid (eller få det skadat). Men samvetet i sig är utan tvekan ett resultat av evolutionen.
För mig är det ingen tvekan om att samvetet är från Gud. Även om det blivit ordentligt förstört och perverterat av synden.
Du skriver att samvetet har utvecklats. Jag anser tvärtom att det har degraderats under tidens gång. För att nu bara ta ett av tusentals exempel och som jag formar till en fråga:
Hur går vad du säger här ihop med t.ex. de många välutbildade, intelligenta tyska naziläkarna som utförde olika slags tortyrexperiment med oskyldiga människor? Och som sen flydde iväg till Brasilien och andra länder och låg vid sina pooler och njöt gott i alla sina livsdagar?
.... det jag är övertygad om är att samvetet har utvecklats genom evolutionen. Sedan kan man “träna” sitt samvete under sin livstid (eller få det skadat). Men samvetet i sig är utan tvekan ett resultat av evolutionen.
För mig är det ingen tvekan om att samvetet är från Gud. Även om det blivit ordentligt förstört och perverterat av synden.
Du skriver att samvetet har utvecklats. Jag anser tvärtom att det har degraderats under tidens gång. För att nu bara ta ett av tusentals exempel och som jag formar till en fråga:
Hur går vad du säger här ihop med t.ex. de många välutbildade, intelligenta tyska naziläkarna som utförde olika slags tortyrexperiment med oskyldiga människor? Och som sen flydde iväg till Brasilien och andra länder och låg vid sina pooler och njöt gott i alla sina livsdagar?
Det går mycket väl ihop med vad jag säger, varför skulle det inte göra det? Att människan har ett samvete som hon fått genom evolution betyder inte att alla människor alltid bara gör goda handlingar. Varifrån har du fått den idén? Inte från mig i alla fall.
Jag tror att människans moral är högre nu än den någonsin har varit (generellt alltså), men det tror jag att vi har diskuterat i en annan tråd.
Edit: Bara för att vara tydlig: jag tror inte att moralen är högre nu än förr p.g.a. evolutionen, utan p.g.a. kulturell utveckling. Ur ett evolutionärt perspektiv har vi just uppstått, och evolutionen hinner inte göra några större förändringar på så kort tid.
Det går mycket väl ihop med vad jag säger, varför skulle det inte göra det?
Är det så svårt att förstå?
Jag har väl bara hört om någon enstaka av alla dessa välutbildade nazister ångra sig eller ge uttryck för dåligt samvete för all den ondska de varit delaktiga i.
Loudon. Som jag ser det(vi), så har vi fått samvetet av Gud. Det skall tjäna som riktlinje i en mörk värld. Det finns en strimma i oss, som kan känna igen Guds vilja. Men just på grund av den syndfulla utvecklingen, runt om oss och inom oss, så skyms det. Vi interagerar med denna världens väsen(som du verkar tro är gott) och högmodet, att vilja “vara lika Gud”, binder vårt sinne, så vi inte “hör” samvetets röst. Jag anser med Ragnar, att samvetets degraderats. Världens kunskap kan det inte hänga på, det är ju uppenbart. Det finns en trång port och den har namnet: Älska Gud och din nästa som dig själv. Älska dina fiender. Be för dem som förbannar dig. Jesus säger, att om någon vill göra Guds vilja, så skall denne förstå, om Hans lära är från Gud Detta är en trång port.
Jag tycker mig skönja en person hos dig, som vill älska dni nästa, men du älskar inte Gud. Du tror inte på Honom. Detta är en trång port. Men som jag tror Jesus menar; så är den ett ok, som gör bördan lätt att bära, för den som tror. Tron är skopan, som den törstande själen kan ösa upp vatten med, ur den levande källan; JESUS. Han lär oss vara ödmjuka, inför GUD och varandra och lär oss vara milda i hjärtat. Men porten är trång och vägen är smal. Men alla är kallade att gå den, du också.
Nazisterna ansåg, att dom företrädde en hög kultur. Men dom uppvisade ett iskallt förakt, för sin medmänniska. Längre än så, kan en Gudlös kultur inte komma. Oundvikligen framträder ett överamänniskoideal. Idag är fosterdiagnostiken väl utvecklad, gentekniken likaså. Men inte samvetet, eller Gudsfruktan. Inte heller kärleken till Gud och vår nästa.
Det går mycket väl ihop med vad jag säger, varför skulle det inte göra det?
Är det så svårt att förstå?
Jag har väl bara hört om någon enstaka av alla dessa välutbildade nazister ångra sig eller ge uttryck för dåligt samvete för all den ondska de varit delaktiga i.
Att människor har ett samvete betyder inte nödvändigtvis att de använder det. Det var så jag menade.
Reformertus:
Jag tror inte att denna världen är god, och inte heller ond. Jag tror dock att människor (som enda art vi känner till i alla fall) har möjlighet att göra gott. Att den möjligheten inte alltid utnyttjas betyder inte att den inte existerar.
Loudon. Visst existerar den. Det är just det som ger oss ansvar, inför Gud. Samvetet ropar, men ofta är det en trång port att följa det. Man sätter skygglapparna på och så förhärdar man sig. En dag kanske man befinner sig i existensiell nöd. på grund av samvetets enträgna rop(om än avlägset). Då kan man få uppleva förlåtelsen i Kristus Jesus.
Loudon. Hur tror du det kommer sig, att samvetet kan vara så samstämmigt, hos människor från vitt skilda kulturer, med olika moralkoder? Jag tror det beror på, att kallelsen är densamma, liksom vårt samvete(i grunden). Gud samlar sitt folk. Men som David uttrycker det i psaltaren: “Din hand låg tung över mig”. Då är oket tungt. Men ödmjukar man sig, så blir det milt och gör bördan lätt. Bördan att lyda sitt samvete.
