Imatea - 03 Oktober 2010 04:54 -

Jag behöver inte spekulera. Folket var inte uppe på berget där guden talade till Mose, det fick de inte. Jag tror det räcker att du läser den sista versen i kapitlet innan för att du ska förstå vad jag menar: “Därefter gick Mose ner till folket och sade till dem…” (2 Mos 19:25)

Därpå följer budorden.

Jag ser att du följer Bibel 2000:s översättning av Bibeln. Själv föredrar jag Folkbibeln, Bibel 2000 ändrar och tar bort delar av GT och NT, så jag håller mig nog hellre till SFB, även om den inte heller är perfekt. Och även om man översätter 2 Mos 19:25 som Bibel 2000 gör så är fortfarande den direkta betydelsen av 2 Mos 19-20 att Gud talade åtminstone de tio buden åt hela folket och inte bara åt Mose. Det du gör är att du lägger in mer i texten än vad som står där.

Här hittar du en jämförelse mellan SFB, och en lista på felöversättningar som förekommer i Bibel 2000. Jag citerar direkt från artikeln:

1. I Apg 20:28 felöversätter BK grundtexten.
BK tar på så sätt bort Jesu gudom:
SFB: “...Guds församling som han har köpt med sitt eget blod.”
BK: “...Guds församling som han har vunnit åt sig med sin sons blod.”
(”Son” finns inte i grundtexten)

2. I Joh 8:58 säger Jesus om sig själv “Jag Är”.
Han säger sig därmed vara Gud eftersom det är denna benämning Gud använder om sig själv i 2 Mos 3:14. BK skjuter dock klåfingrigt in några ord som saknas i grundtexten och tar därmed udden av Jesu unik anspråk:
SFB: “...Jag Är, redan innan Abraham blev till.”
BK: “...jag är och jag var innan Abraham blev till.”

4. I Rom 1:4 framför BK sin tolkning
BK:s tolkning är att Jesus blev Guds Son först vid sin uppståndelse:
SFB: “...blev med kraft bevisad vara Guds Son alltifrån uppståndelsen från de döda,...”
BK: “...blev insatt som Guds son…vid sin uppståndelse från de döda:...”

5. Joh 1:2 opersonifierar Kristus
Men det framgår av grundtexten att det rör sig om en person:
SFB: “Han” (dvs Ordet, Kristus) var i begynnelsen hos Gud.”
BK: “Det fanns i begynnelsen hos Gud.”

Och listan över felöversättningar är självklart mycket större, jag hänvisar till artikeln för en mera fullödig lista.

I SFB står det däremot:

Exo 19:25 Mose steg då ner till folket och sade detta till dem.

Om man har den här betydelsen så skulle det betyda att han förmedlade det som Gud sade till dem i Verserna 21-24, men inte det som Gud sade i 2 Mos 20:1-17.  Och denna översättning stämmer bättre överens med sammanhanget i 2 Mos 19-20, där Mose först (2 mos 19:21-24) får instruktioner av Gud hur folket skall uppföra sig när Gud talar till dem. Och sedan (2 Mos 19:25) går ner och säger detta (ger dem förberedelserna i 2 Mos 19:21-24) till dem.

Dessutom var Mose inte uppe på berget när Gud uttalade orden i 2 Mos 20:1-17, utan han var med folket (Folket talar med Mose), och sedan går Mose närmare berget för att Gud skall tala enskilt med honom efter att Gud har talat de tio buden till hela folket.

Exo 20:18 Allt folket var vittne till dundret och eldslågorna, basunljudet och röken från berget. Och när de såg detta bävade de och höll sig på avstånd.
Exo 20:19 De sade till Mose: “Tala du till oss så skall vi höra, men låt inte Gud tala till oss, för då kommer vi att dö.”
Exo 20:20 Men Mose sade till folket: “Var inte rädda, ty Gud har kommit för att sätta er på prov och för att ni skall frukta honom, så att ni inte syndar.”
Exo 20:21 Folket stod på avstånd, medan Mose gick närmare töcknet där Gud var.

Och nu skulle jag vilja att vi återgår till att studera släkttavlorna i Matteus och Lukas mer genomgående. Jag anser själv att Matteus släkttavla inte är den kungliga linjen. och skriver varför jag har den positionen i de inlägg som jag länkar till här nedan och ger även den teori som jag anser vara mer trolig, men jag skulle vilja veta vad någon annan tycker om den. 

Läs inlägg #156 och inlägg #157 för mera information.

Chrawnus - 04 Oktober 2010 01:31 -

Imatea - 03 Oktober 2010 04:54 -

Jag behöver inte spekulera. Folket var inte uppe på berget där guden talade till Mose, det fick de inte. Jag tror det räcker att du läser den sista versen i kapitlet innan för att du ska förstå vad jag menar: “Därefter gick Mose ner till folket och sade till dem…” (2 Mos 19:25)

Därpå följer budorden.

Jag ser att du följer Bibel 2000:s översättning av Bibeln. Själv föredrar jag Folkbibeln, Bibel 2000 ändrar och tar bort delar av GT och NT, så jag håller mig nog hellre till SFB, även om den inte heller är perfekt. Och även om man översätter 2 Mos 19:25 som Bibel 2000 gör så är fortfarande den direkta betydelsen av 2 Mos 19-20 att Gud talade åtminstone de tio buden åt hela folket och inte bara åt Mose. Det du gör är att du lägger in mer i texten än vad som står där.

- - -

I SFB står det däremot:

Exo 19:25 Mose steg då ner till folket och sade detta till dem.

Om man har den här betydelsen så skulle det betyda att han förmedlade det som Gud sade till dem i Verserna 21-24, men inte det som Gud sade i 2 Mos 20:1-17.  Och denna översättning stämmer bättre överens med sammanhanget i 2 Mos 19-20, där Mose först (2 mos 19:21-24) får instruktioner av Gud hur folket skall uppföra sig när Gud talar till dem. Och sedan (2 Mos 19:25) går ner och säger detta (ger dem förberedelserna i 2 Mos 19:21-24) till dem.

Dessutom var Mose inte uppe på berget när Gud uttalade orden i 2 Mos 20:1-17, utan han var med folket (Folket talar med Mose), och sedan går Mose närmare berget för att Gud skall tala enskilt med honom efter att Gud har talat de tio buden till hela folket.

Exo 20:18 Allt folket var vittne till dundret och eldslågorna, basunljudet och röken från berget. Och när de såg detta bävade de och höll sig på avstånd.
Exo 20:19 De sade till Mose: “Tala du till oss så skall vi höra, men låt inte Gud tala till oss, för då kommer vi att dö.”
Exo 20:20 Men Mose sade till folket: “Var inte rädda, ty Gud har kommit för att sätta er på prov och för att ni skall frukta honom, så att ni inte syndar.”
Exo 20:21 Folket stod på avstånd, medan Mose gick närmare töcknet där Gud var.

Det är möjligt att den helige Ande inte vakat fullt ut över alla olika bibelöversättningar och jag kan faktiskt finna ett bibelställe i 5 Mos 4:12-13 som verkar motsäga min uppfattning att allt vad guden sade förmedlades via Mose:

Och HERREN talade till er ur elden. Ni hörde orden men såg ingen gestalt, ni hörde endast rösten. Han förkunnade för er sitt förbund som han befallde er att hålla, de tio orden, och han skrev dem på två stentavlor. (Nu från svenska folkbibeln.)

I nästa kapitel framgår det emellertid att Mose skulle ha stått mellan guden och folket för att förmedla (förkunna…för er, enligt Svenska Folkbibeln) de budord som anförs:

Ansikte mot ansikte talade Herren till er ur elden på berget. Själv stod jag då mellan honom och er för att förmedla Herrens ord, ty ni var rädda för elden och gick inte upp på berget. Han sade: Jag är Herren, din Gud, som förde dig ut ur Egypten, ut ur slavlägret. Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig. Du skall inte… (5 Mos 5:4-8 Bibel 2000)

Ansikte mot ansikte talade HERREN till er ur elden på berget. Jag stod då mellan HERREN och er för att förkunna HERRENS ord för er, ty ni var rädda för elden och steg inte upp på berget. Han sade: Jag är HERREN, din Gud, som har fört dig ut ur Egyptens land, ur träldomshuset. Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig. Du skall inte… (5 Mos 5:4-8 Svenska Folkbibeln)

Hur ser du på detta, Chrawnus?

Chrawnus - 04 Oktober 2010 05:13 -

Och nu skulle jag vilja att vi återgår till att studera släkttavlorna i Matteus och Lukas mer genomgående. Jag anser själv att Matteus släkttavla inte är den kungliga linjen. och skriver varför jag har den positionen i de inlägg som jag länkar till här nedan och ger även den teori som jag anser vara mer trolig, men jag skulle vilja veta vad någon annan tycker om den. 

Läs inlägg #156 och inlägg #157 för mera information.

Jag tycker din teori har en möjlighet, vilket jag nämnt tidigare.

Användningen av artikel till namnen i Lukas (till skillnad från Matteus) öppnar upp för möjligheten att Lukas tänkt sig något som avviker från en enkel ättelinje från Josef (istället då Marias ättelinje).

Frågan är om detta är en ren spekulation, eller om det finns liknande företeelser i forntida dokument. Jag tycker inte hänvisningen till GT i texten som Chrawnus citerar ger något stöd för teorin.

Sedan har jag ett visst problem med att det står att “Josef är son till Eli”, när det egentligen är Maria som är dotter till Eli, och Josef är inte alls son till Eli. Men det finns en möjlighet att kringgå detta problem om det är en accepterad omskrivning för att kunna skriva kvinnans ättelinje.

Men, som sagt, finns det fler bevis för att detta är ett accepterat sätt att hantera ättetavlor?

Sedan har vi ju detta att Africanus tror att det i Lukas handlar om en uppväckt ätt (enligt den så kallade levitiska seden). Han ligger onekligen närmare i tiden, och han har kanske trovärdiga källor till sin teori. (se #112. (Hur hamnar man rätt på sidan i en länk?))

Imatea - 08 Oktober 2010 08:12 -

Det är möjligt att den helige Ande inte vakat fullt ut över alla olika bibelöversättningar och jag kan faktiskt finna ett bibelställe i 5 Mos 4:12-13 som verkar motsäga min uppfattning att allt vad guden sade förmedlades via Mose:

Och HERREN talade till er ur elden. Ni hörde orden men såg ingen gestalt, ni hörde endast rösten. Han förkunnade för er sitt förbund som han befallde er att hålla, de tio orden, och han skrev dem på två stentavlor. (Nu från svenska folkbibeln.)

Nå jag är ju av den uppfattningen att Bibel 2000 inte ens är en giltig bibelöversättning, eftersom de som översatt bibeln arbetar enligt den bibelkritiska, eller historisk-kritiska metoden, vilket innebär att de försöker hitta naturliga och empiriska förklaringar på det som Bibeln berättar om, vilket innebär att de många gånger ändrar på det som står i texten. Om vi t.ex. tar 1 Mos 1:2, så översätter de “ruach elohim” till “gudsvind”, när det traditionella sättet att översätta det på alltid har varit “Guds Ande” även bland judarna (Alltså, inte att de har översatt det till Guds Ande, för det behöver de ju inte göra, men att de har uppfattat de på det sättet.). Och den enda anledningen till att de översätter det till gudsvind är att de har den uppfattningen att Guds Ande inte är en person utan en kraft, och att det rent teoretiskt sett är möjligt att översätta “ruach” till vind . Så din uppfattning om att den Helige Ande inte vakat fullt ut över alla olika bibelöversättningar håller jag nog med om, och speciellt sådana Bibelöversättningar som arbetar från utgångspunkten att Den Helige Ande inte ens existerar.

Imatea - 08 Oktober 2010 08:12 -

I nästa kapitel framgår det emellertid att Mose skulle ha stått mellan guden och folket för att förmedla (förkunna…för er, enligt Svenska Folkbibeln) de budord som anförs:

Ansikte mot ansikte talade Herren till er ur elden på berget. Själv stod jag då mellan honom och er för att förmedla Herrens ord, ty ni var rädda för elden och gick inte upp på berget. Han sade: Jag är Herren, din Gud, som förde dig ut ur Egypten, ut ur slavlägret. Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig. Du skall inte… (5 Mos 5:4-8 Bibel 2000)

Ansikte mot ansikte talade HERREN till er ur elden på berget. Jag stod då mellan HERREN och er för att förkunna HERRENS ord för er, ty ni var rädda för elden och steg inte upp på berget. Han sade: Jag är HERREN, din Gud, som har fört dig ut ur Egyptens land, ur träldomshuset. Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig. Du skall inte… (5 Mos 5:4-8 Svenska Folkbibeln)

Hur ser du på detta, Chrawnus?

Jag ser det som att det är helt konsistent med min tolkning av händelsen (Ja, jag anser att det är en tolkning, men samtidigt så anser jag att det är en tolkning som stämmer bättre överens med texten din tolkning.)

Problemet är att du inte tar tillräckligt hänsyn till sammanhanget i texten. Så nu får vi igen gå igenom en större del av texten för att se om det är min tolkning eller din som är mer konsistent, (Alltså vilken som stämmer bättre överens med sammanhanget.)

Deu 5:1 Mose kallade samman hela Israel och sade till dem: Hör, Israel, de stadgar och föreskrifter som jag i dag kungör för er. Lär er dem och håll fast vid och följ dem.
Deu 5:2 HERREN, vår Gud, slöt ett förbund med oss på Horeb.
Deu 5:3 Det var inte med våra fäder HERREN slöt detta förbund, utan med oss själva som står här i dag, oss alla som nu lever.
Deu 5:4 Ansikte mot ansikte talade HERREN till er ur elden på berget.
Deu 5:5 Jag stod då mellan HERREN och er för att förkunna HERRENS ord för er, ty ni var rädda för elden och steg inte upp på berget. Han sade:
Deu 5:6 Jag är HERREN, din Gud, som har fört dig ut ur Egyptens land, ur träldomshuset.
Deu 5:7 Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig…

Här verkar det som att det skulle finnas motsättningar mellan min tolkning av vad som hände, och det som faktiskt står i Bibeln, men problemet är som sagt att du inte tar tillräckligt hänsyn till sammanhanget.

Jag hoppar över några verser som jag anser vara irrelevanta för diskussionen, du kan själv kontrollera att jag inte hoppar över något viktigt, men för att du inte skall behöva plöja igenom mer text än nödvändigt hoppar vi till vers 22.

...Deu 5:22 Dessa ord talade HERREN med hög röst till hela er församling på berget, ur elden, molnskyn och töcknet, och han tillade inget mer. Och han skrev orden på två stentavlor som han gav åt mig.
Deu 5:23 När ni hörde rösten ur mörkret, medan berget brann i eld, trädde ni fram till mig, alla huvudmän för era stammar samt era äldste.
Deu 5:24 Och ni sade: “Se, HERREN, vår Gud, har låtit oss se sin härlighet och sin storhet, och vi har hört hans röst ur elden. I dag har vi sett att Gud kan tala med en människa och ändå låta henne leva.
Deu 5:25 Varför skall vi nu dö? Denna stora eld kommer ju att förtära oss. Om vi ytterligare får höra HERRENS, vår Guds, röst kommer vi att dö.
Deu 5:26 För vem finns bland allt kött, som har hört den levande Gudens röst tala ur elden, som vi har gjort, och ändå blivit vid liv?
Deu 5:27 Träd du fram och hör allt vad HERREN, vår Gud, säger, och tala du till oss allt vad HERREN, vår Gud, talar till dig, så vill vi höra det och göra därefter.”

Eftersom min ståndpunkt är att Gud talade de tio budorden direkt till folket, men förmedlade resten av lagen genom Mose, så blir texten konsistent med min tolkning, om man tar hänsyn till sammanhanget. Så när Mose säger att han stod mellan folket för att förmedla Herrens ord så syftar han på de ord som kom efter de tio budorden, eftersom resten av texten gör det fullkomligt klart att det var Gud som förmedlade de tio budorden personligen till dem och inte Mose. Men det att som skrivs i 5 Mos 5:22, nämligen “och han tillade inget mer” gör det klart att han talade absolut inget mera än de tio budorden till dem, resten förmedlades genom Mose, eftersom folket inte klarade av att höra mera.

Frågan är då om det som skrivs i 5 Mos 5:5 kan harmoniseras med det som jag påstår. Nu har jag för mig att i hebreiskan så är det sammanhanget som bestämmer vad det är som en enskild mening syftar på, men jag har inte tid att kontrollera det, och jag är inte 100% på att det stämmer. Om någon säkert vet hur det förhåller sig så kan han/hon säga till.

EDIT- “vet” tillagd i sista meningen, + “du” ändrad till “han/hon”. ett “ur” ändrat till “från”

jonk - 09 Oktober 2010 08:30 -

Jag tycker din teori har en möjlighet, vilket jag nämnt tidigare.

Användningen av artikel till namnen i Lukas (till skillnad från Matteus) öppnar upp för möjligheten att Lukas tänkt sig något som avviker från en enkel ättelinje från Josef (istället då Marias ättelinje).

Frågan är om detta är en ren spekulation, eller om det finns liknande företeelser i forntida dokument. Jag tycker inte hänvisningen till GT i texten som Chrawnus citerar ger något stöd för teorin.

Men om du läser Nehemja 7:63 och Esra 2:61 igen så står det ju följande:

(SFB)  Av prästerna: Habajas söner, Hackos söner, Barsillajs söner. Det var han som tog en av gileaditen Barsillajs döttrar till hustru och blev uppkallad efter deras namn.

Ezr 2:61 Av prästernas barn: Habajas barn, Hackos barn, Barzillajs barn, en man som hade tagit en av gileaditen Barzillajs döttrar till hustru och blivit uppkallad efter dem.

Som jag ser det så syftar det ju på att de inte var Barsillajs söner i egentlig mening, utan på att den man som gifte sig med Barsillajs dötter blev uppkallad efter Barsillaj och att de var Barsillajs söner i den mening att de var ättlingar till Barsillaj genom en av hans döttrar. Men eftersom kvinnor inte nämndes vid namn i en hebreisk släkttavla så måste de gå genom hennes man istället.

Alltså: En man, som här inte nämns vid sitt ursprungliga, eller riktiga namn, gifte sig med en av gileaditen Barsillajs dotter, och blev således uppkallad efter Barsillajs namn och därför så kunde Barsillajs släkte fortgå, även om han inte födde några söner.

Notera dock vad det står efteråt.

Ezr 2:62 Dessa sökte efter sina släktregister men kunde inte finna dem. Därför betraktades de som orena och utestängdes från prästämbetet.

Neh 7:64 Dessa sökte efter sina släktregister, men man kunde inte finna dem. Därför ansågs de orena och uteslöts från prästämbetet.

Det här indikerar att de inte kunde hitta sitt riktiga släktregister, alltså det släktregister från den person som hade blivit uppkallad efter gileaditen Barsillaj, vilket innebar att de inte kunde verka som präster. Alltså är det nästan säkert att Ezr 2:61 och Nehemja 7:63 syftar på det släkte som går genom gileaditen Barsillajs dotter, och inte det släkte som går genom den man som blev uppkallad efter Barsillaj för då skulle inget problem med släktregistren ha inträffat.

jonk - 09 Oktober 2010 08:30 -

Sedan har jag ett visst problem med att det står att “Josef är son till Eli”, när det egentligen är Maria som är dotter till Eli, och Josef är inte alls son till Eli. Men det finns en möjlighet att kringgå detta problem om det är en accepterad omskrivning för att kunna skriva kvinnans ättelinje.

Men, som sagt, finns det fler bevis för att detta är ett accepterat sätt att hantera ättetavlor?

Jag hänvisar till Ezra 2:61 och Nehemja 7:63 igen, där det ges ett exempel på att en man införlivades i sin hustrus släkte eftersom kvinnor inte fick nämnas i ett hebreiskt släktregister.

jonk - 09 Oktober 2010 08:30 -

Sedan har vi ju detta att Africanus tror att det i Lukas handlar om en uppväckt ätt (enligt den så kallade levitiska seden). Han ligger onekligen närmare i tiden, och han har kanske trovärdiga källor till sin teori. (se #112. (Hur hamnar man rätt på sidan i en länk?))

Problemet med Africanus teori är att han inte tar hänsyn till Jekonjas förbannelse som gör det omöjligt för släkttavlan i Matteus att vara den kungliga ätten. Dessutom så nämns kvinnor i Matteus släkttavla vilket skulle ha gjort att judarna inte skulle ha ansett den vara en legitim släkttavla och alltså inte skulle ha kunnat användas för att påvisa Jesus’ kungavärdighet. Dessutom så hoppar Matteus över namn i släktregistret, vilket ytterligare försvårar det om man vill hävda att släkttavlan i Matteus är den kungliga.
Eftersom Talmud nämner Eli som far till Miriam (Marias hebreiska namnform) så stöder det tanken på att Eli var far till Maria, men eftersom kvinnor inte fick nämnas i ett judiskt släktregister så införlivades Josef i Elis släkte enligt principen i Esra och Nehemja.

Dessutom så uppkommer ju frågan att om Matteus var den kungliga ättelinjen (vilken den inte var) varför behövde man ens då nämna Elis släktregister. Det skulle ju ha varit onödigt.

Notera också följande:

Mat 1:13 Serubbabel födde Abihud, Abihud födde Eljakim, Eljakim födde Assur,
Mat 1:14 Assur födde Sadok, Sadok födde Jakim, Jakim födde Eliud,
Mat 1:15 Eliud födde Eleasar, Eleasar födde Mattan, Mattan födde Jakob,

Luk 3:23 Jesus var omkring trettio år när han började sin gärning. Han var, menade man, son till Josef, son till Eli,
Luk 3:24 son till Mattat, son till Levi, son till Melki, son till Jannai, son till Josef,
Luk 3:25 son till Mattatias, son till Amos, son till Nahum, son till Esli, son till Naggai,
Luk 3:26 son till Mahat, son till Mattatias, son till Semein, son till Josek, son till Juda,

Eli och Jakob hade olika fäder vilket betyder att de inte var bröder. Det enda som gör mig lite konfys är att båda släkttavlorna går ihop vid Serubbabel, och jag försöker hitta en förklaring på detta.

Ragnar,

Du kanske har någon synpunkt på min diskussion med Chrawnus?

David Kärrsmyr - 02 December 2009 02:05 -

Jag har studerat lite olika texter i bibeln som har utseendet av att att vara kontradiktoriska vid första anblicken. Har läst texter som den i Apostlagärningarna, vilket berör Paulus omvändelse till Kristen tro.
Det som slog mig var att: Det står i Apg 9:7 “De som reste med mig stod som förstummade. De hörde ljudet men såg inget” så står det i Apg 22:9 “De som var med mig såg visserligen ljuset, men rösten som tala till mig uppfattade de inte”

Men det kanske finns en rimlig förklaring på vad som verkar vara en nästintill säker motsägelse. Om man tänker sig att det både rör sig om inre och yttre upplevelser av röster reps. ljuset. Gud kan ju både uppenbara sig intern och extern för människor, så då kunde det rimligen vara så att de hörde en stämma inombords samtidig som de översvallade av ett övernaturlig ljus. Hur tänker ni andra kristna om sådana här svåra texter i bibeln?

David!

Självklart så innehåller Bibeln motsägelser, precis som andra skrifter såsom t ex Koranen och Mormons Bok. Det räcker med ett enda fel för att Bibeln inte längre skall klassas som ofelbar. Mina studier visar på ett hundratals motsägelser, sådana som får apologetikerna att klia sig i huvudet.

Låt mig presentera två motsägelser i både GT och NT:

2 Sam 24:24 förklarar att ” David köpte tröskplatsen för 50 Siklar”.
1 Krön 21:25 förklarar istället att han köpte det för 600 siklar.

Här har vi ju en ren motsägelse där båda alternativ inte kan vara sanna!

I Mark 2:23-28 så säger Jesus att Översteprästen Abjatar gav David skördebrödet, men i
1 Sam 21:1-6 läser vi att det var Ahimelek som gav David skördebrödet.

/Lennart

Jag har i ett flertal fall diskuterat med sådana som plockar fram påstådda felaktigheter i bibeln.

I de allra flesta fall (kanske till och med alla!) har det visat sig att dessa påstådda felaktigheter i verkligheten inte är några felaktigheter. Det har istället varit så att det har funnits fullt rimliga och adekvata förklaringar, tillgängliga för den som är villig att lägga ner lite mer energi i frågan.
Och problemet har då i varje enskilt fall legat hos dessa individer (så som du i detta fall) som inte bemödat sig om att dubbelkolla sina fakta, utan hävdar saker som de inte vet tillräckligt om.

Det jag skulle vilja att Lennart funderade på (och svarade på) är denna fråga:
Finns det en möjlighet att det finns en allsmäktig gud som förmår förmedla sig propositionellt med människor i ett skrivet ord, och på ett sådant sätt att detta ord är utan felaktigheter?

På denna fråga finns självklart bara ett jakande svar, och följdfrågan är då:
Hur kan man veta om en religion som hävdar att gud verkligen har förmedlat sig propositionellt har rätt?

Sedan kan man behandla den intressanta frågan om kristendomen har rätt när den säger att gud har förmedlat propositionella sanningar i felfri form i bibeln.

Det finns några självklara kriterier för att bedömma sanningshalten i kristen tro:

1. Stämmer de stora dragen?
Det vill säga: Har Jesus uppstått? Har Gud skapat världen? Förändrar kristendomen människors liv?

2. Finns det några trovärdiga alternativ till kristendomen?
Det vill säga: Finns det någon annan vettig religion? Går det leva efter ateismen?

När man utifrån dessa kriterier (med logisk nödvändighet) kommit fram till att kristendomen är den enda sanningen, kan man gå vidare med frågan hur man ska se på bibeln.
Bibeln är (enligt sig själv och utifrån den guds väsen som vi redan kommit fram till existerar) en felfri skrift som förmedlar sanningar i allt den uttalar sig om.

Hur ska vi då hantera påstådda felaktigheter?

Jo, om man orkar bemöda sig om att leta upp den korrekta kunskapen kring den påstådda felaktigheten och därmed vederlägga påståendet, är det bra.

Annars kan man strunta i det att lägga tid på ett sådant arbete och per definition anta att bibeln är felfri.
(Detta sista sättet är naturligtvis frustrerande för den som vill diskutera de påstådda felaktigheter han/hon funnit i bibeln; men denne någon borde först diskutera frågor som dessa: Kan Gud skriva en felfri bibel; har kristendomen sann och därmed trovärdig i sina anspråk att ha tillgång till en felfri bibel?)