jonk - 11 Maj 2010 07:55 -

Jag förstår nog inte vad Hawkins säger, eller rättare sagt vad oasis vill säga med citatet.

Varför skulle man inte kunna ta till den enklaste förklaringen till verklighetens uppbyggnad?

Gud är inte bara en formel man tar till för att tysta diskussionen kring frågor man inte förstår. Om man anser att guds existens är enda rimliga förklaringen till materiens existens, har det inget med enkelhet att göra, det handlar om slutledningsförmåga.

Vi har ett problem - materiens existens; vi har en rimlig lösning - Gud har skapat.

Ateisten har inte någon lösning alls på problemet.

Kan man anse sig rationell om man väljer att avvisa den enda rimliga lösningen som presenterats på ett problem?

Gudsförklaringen är enkel för att man behöver inte tänka själv.Det har någon annan gjort. Ateisten undersöker tillgängliga fakta (inom) naturvetenskapen. Detta betyder att ju mer vi VET och logiskt
verifierar genom observationer och slutledningar (inte byggda på någon TRO) (antaga men inte veta)
ju närmare kommer vi sanningen . (hur allt hänger ihop) (slutledning)

Moridin - 23 Maj 2010 01:52 -

Jag hävdade aldrig att materia var evig; jag hävdade att materia och energi aldrig kan permanent skapas eller förstöras endast omvandlas mellan olika former. Detta är inte samma sak. Notera även att bara för att något existerat under en finit period betyder inte att det har en början eller en orsak.

Inte?

Om nu du anammar tron att universum har en början (i.e. inte är evig) hur förklarar du då uppkomsten av materia och energi. Var det en kanin som trollade fram detta eller vad?

Förklara gärna vad du menar att något är finit men samtidigt varken har början eller orsak, i mina öron låter detta uttalande som något som inte kan vara sant. Det låter logiskt omöjligt.

Moridin - 23 Maj 2010 01:52 -

Problemet med att dra till med “Men gud är ju evig!” är att detta är något som kallas för special pleading[1], man drar undan mattan för sin egna premiss, det vill säg att “allt som existerar har en orsak” eller dyligt. Om gud inte har en orsak, då stämmer det ju inte att allt som börjar har en orsak.

Men här motsäger du dig själv. Dels verkar du faktiskt förstå att kristna inte menar att Gud ‘har börjat’ existerat utan alltid funnits. Något som alltid funnits behöver heller ingen förklaringen till hur det börjat existera eftersom detta enligt definitionen av evig aldrig skett.

Moridin - 23 Maj 2010 01:52 -

Om vi ska kröna något som “bara existerar”, så skulle det egentligen kunna vara materia/energi, för det har vi trots allt observerats, medan ingen har observerat en gud som skapat något ur intet.

Men att tro att materia/energi är eviga är vetenskapligt problematiskt. Då måste man antingen börja spekulera i obevisbara saker som multipla universum eller så måste man börja förneka delar av den nuvarande forskningen som tron på Big Bang.

Då är det lättare med Gud som en del faktiskt har personlig erfarenhet av, så kallad empirisk bevisföring. Här har vi indicier som tillsammans med tron på en uppkomst av universum kompletterar varandra. Var har vi detta komplement i en ateistisk världsbild?

oasis - 30 Maj 2010 10:37 -

Gudsförklaringen är enkel för att man behöver inte tänka själv.Det har någon annan gjort. Ateisten undersöker tillgängliga fakta (inom) naturvetenskapen. Detta betyder att ju mer vi VET och logiskt verifierar genom observationer och slutledningar (inte byggda på någon TRO) (antaga men inte veta) ju närmare kommer vi sanningen . (hur allt hänger ihop) (slutledning)

Men här verkar du ju inte tänkt till själv.

Vad är förklaringen till universums uppkomst enligt ateisten, eller är det bara ett svart hål utan möjlighet till förklaring?

Det finns en massa saker ateister också tror utan någon slags naturvetenskapliga fakta, som att materialismen är sann exempelvis.

Men Tirian teismen löser inte något problem, den skjuter bara frågan ett steg bort och struntar sedan i att försöka finna svar. Om nu någon övernaturlig medveten varlesle skapat universum, vad kommer denna varelse ifrån? Är den en evig varelse? Hur får vi kontakt med denna varelsa?
INGET av detta ger teisten svar på man skjuter bara problemet ett steg bort. istället för att universums tillkomst blir en gåta blir gud en gåta.
Gud har med andra ord inget vetenskpaligt eller teoretiskt förklaringsvärde.. psykologiskt kan teism ge en känlsa av lösning och den psykologiska mekanismen är i sig intressant.

abergdahl - 31 Maj 2010 08:08 -

Men Tirian teismen löser inte något problem, den skjuter bara frågan ett steg bort och struntar sedan i att försöka finna svar. Om nu någon övernaturlig medveten varlesle skapat universum, vad kommer denna varelse ifrån? Är den en evig varelse? Hur får vi kontakt med denna varelsa?
INGET av detta ger teisten svar på man skjuter bara problemet ett steg bort. istället för att universums tillkomst blir en gåta blir gud en gåta.
Gud har med andra ord inget vetenskpaligt eller teoretiskt förklaringsvärde.. psykologiskt kan teism ge en känlsa av lösning och den psykologiska mekanismen är i sig intressant.

Vad baserar du denna din tro på, vad är det för definition av teism du utgår från och vem har hittat på den?

Några frågor som dyker upp är:

Varför påstår du att teism (vilket är ett väldigt brett begrepp) inte skulle ha svar på om Gud är en evig varelse eller inte?
Vilken religion ger inte besked om hur du kommer i kontakt med Gud?
Är det svårt att förstå begreppet evig?

På vilket sätt menar du att en förklaring av universums uppkomst där Gud finns med skulle vara sämre en de förklaringar som vetenskapsmän pysslar med, som till exempel detta med multipla universum.

Vad finns det för ‘teoretiska eller vetenskapliga’ förklaringar som är bättre?
På vilket sätt är de bättre?

Därför att gud INTE är en förklaring. Även om man av någon fullständigt absurd orsak tror att Gud skapat universum så har man inte på något sätt gett en förklaring. En såden föklaring skulle i sådana falla innefatta HUR gud skapade universum och HUR GUD kom till annars har vi inget svar bara ytterligare en gåta. Och religionen skjuter som sagt bara problemet. Ulf Danielsson tog upp detta i teologiska rummet för ett tag sedan, den moderna vetenskapelsen ser skaplesen som en gåta, de monoteistiska religionerna skjuteer problemet och ser gud som orskaen till universum men gud är en gåta. Guds inre natur och guds yttersta avsikt är onåbar för människan enligt många (alla?) teologer.
Svaret gud är inte ett svar, det ät en illusion.
Och ja bibeln är foirtfrande FULL av motsägelser och gåtor…

Först skulle jag verkligen vilja veta vad du menar med detta:

Hur får vi kontakt med denna varelsa? INGET av detta ger teisten svar på ...

Vilken religion överhuvudtaget ger inte svar på hur du får kontakt med Gud. Och detta oberoende om vi pratar om monoteistiska eller polyteistiska religioner.

Har du verkligen inte förstått vad religioner går ut på?

abergdahl - 31 Maj 2010 01:49 -

Därför att gud INTE är en förklaring. Även om man av någon fullständigt absurd orsak tror att Gud skapat universum så har man inte på något sätt gett en förklaring. En såden föklaring skulle i sådana falla innefatta HUR gud skapade universum och HUR GUD kom till annars har vi inget svar bara ytterligare en gåta.

Nu tycker jag du skriver en hel del uppenbara tokigheter.

Om något är skapat (säg en altan) är det då inte en förklaring att berätta vem som har skapat saken i fråga. Sen kanske man kan försöka ta reda på detaljer om hur skaparen har skapat saker eller vem skaparen är. Men det är ju ändå en förklaring att saken har skapats.

Och vad är det som är absurt med att tro att Gud skapat universum, kan du förklara dig eller är det bara barnsliga formuleringar utan minsta tillstymmelsen till grund? Utgår du från fakta och i så fall vilka fakta eller ger du bara uttryck för någon slags känslomässig inre storm som baseras på irrationella antaganden från din sida?

Och hur svårt är det att förstå att om Gud är evig så har Gud aldrig kommit till. Gud har då alltid funnits. Och någon slags evig orsak till universum tillkomst är väl nästan nödvändigt att tro på, frågan är vilken evig orsak du tror på? Eller har du bara inte tänkt så långt?

Moridin - 23 Maj 2010 01:52 -

Jag hävdade aldrig att materia var evig; jag hävdade att materia och energi aldrig kan permanent skapas eller förstöras endast omvandlas mellan olika former. Detta är inte samma sak. Notera även att bara för att något existerat under en finit period betyder inte att det har en början eller en orsak.

Problemet med att dra till med “Men gud är ju evig!” är att detta är något som kallas för special pleading[1], man drar undan mattan för sin egna premiss, det vill säg att “allt som existerar har en orsak” eller dyligt. Om gud inte har en orsak, då stämmer det ju inte att allt som börjar har en orsak.

Om vi ska kröna något som “bara existerar”, så skulle det egentligen kunna vara materia/energi, för det har vi trots allt observerats, medan ingen har observerat en gud som skapat något ur intet.

Jag har aldrig hävdat att gud har en början, eller att “allt som existerar har en orsak”.
Jag påstår att gud är evig.

Men jag har bara sagt att det materiella universumet har en orsak. Universum anses inte vara evigt.
Och i detta menar jag mig stå på relativt säker vetenskaplig mark. Eller?!

I så fall måste Moridin kunna förklara orsaken till det materiella universumet. Alternativt måste Morodin argumentera för att universum är evigt.

—-

Ett “special pleading” måste väl innefatta två företeelser som påstås ha samma egenskaper!
Vilket då inte gud och det materiella universum har.
Om jag däremot hade sagt (vilket jag inte gjorde) att allt som “existerar” har en orsak så hade guds evighet blivit ett ogiltigt special pleading, eftersom gud “existerar” (enligt mig).

—-

Moridin - 23 Maj 2010 01:52 -

Notera även att bara för att något existerat under en finit period betyder inte att det har en början eller en orsak.

Hur skulle något som finns en begränsad period inte ha en början?
Om universum inte fanns före big bang, hur kan Morodin då hävda att den inte har en början i big bang?

Hej David! Kanske denna information kan hjälpa dig rörande fallet i Apostlagärningarna:

Acts 9:7 with Acts 22:9

Heard the voice or didn’t hear the voice?

Amazingly, some Christians bring up these two Scriptures and think there is an error. At a Bible club I belong to, one member says:

For those of you who think there are no errors or contradictions in the KJV please explain this one. This is a small matter but makes the point.

KJV Acts 9:7 And the men which journeyed with him stood speechless, hearing a voice, but seeing no man.

KJV Acts 22:9 And they that were with me saw indeed the light, and were afraid; but they heard not the voice of him that spake to me.

This most certainly appears to me to be a contradiction, did they “hear a voice” or did they “hear not a voice”.

Then another Christian answers with this: “Your example is well known as a contradiction in the Scriptures, not only in the KJV, but in other translations as well. The question is whether or not Luke wrote down two different accounts of this same story. Luke is giving testimony to Saul’s conversion in both accounts, one time as initial telling of this conversion from what Luke knows of it, and the next as an account or transcript of Paul’s testimony before the Jews. Only two conclusions can be drawn. Either Luke made an error and the original Scriptures are incorrrect, or there has been a mistake by some scribe in the copying of Luke’s book of Acts. I tend to say the latter.”

In a similar manner, James White, in his book The KJV Only Controversy, brings up this same example on page 229. Mr White overstates his case by saying: “This alleged contradiction exists ONLY IN THE KJV, not in modern translations such as the NASB or NIV….Such ambiguity is, unfortunately, a common problem in the KJV.”

Remember, James White recommends the NKJV in his book as being one of three “reliable versions”.

Comments like these make me wonder if people are capable of thinking anymore. Instead of thinking about what it says and trying to work through it to solve the apparent contradiction, they would rather assume Luke made an error, or “some scribe” goofed in copying the book of Acts. How utterly silly.

The fact is, ALL Greek texts read the same in both accounts. Some modern versions paraphrase what is actually written, in an effort to reconcile the apparent contradiction. Remember, in both cases the verb is the same - akouo - to hear. We get the word acoustics from this Greek word.

Versions like the NASB, NIV and ESV tell us in Acts 9:7 that the men traveling with Paul stood speechless HEARING A VOICE, but seeing no man. But then in Acts 22:9 these three modern versions then tell us that the men did not UNDERSTAND the voice of the one who was speaking to Paul. The verb in both verses is akouo which means to hear. It does not literally mean “to understand”. This would be the verb sunieemi which is found in Acts 7:25 and 28:26 - “but they understood not”, “ye shall hear, and shall not understand”.

Those Bible versions that have correctly translated both Acts 9:7 as “hearing a voice”, and Acts 22:9 as “but they heard not the voice” are: Tyndale 1525, Coverdale 1535, Geneva Bible 1599, Young’s, Darby, Douay, the Revised Version 1881, American Standard Version 1901, RSV 1952, NRSV 1989, the NKJV 1982, Goodspeed, Weymouth, Rotherham’s Emphasized Bible 1902, Lamsa’s 1933 translation of the Syriac Peshitta, New English Bible 1970, Today’s English Version 1992, Good News Translation 1992, The Message 2001, the New Living Bible 1998, and even the 2003 Holman Standard Version.

It is very simple to explain this apparent contradiction. We have all experienced being in an auditorium and the speaker will say: “Can you hear me back there?” And the people in the back reply: “No, we can’t hear you. Speak up.” They could “hear” his voice, but they couldn’t make out what he was saying.

Even in Scriptue itself we have a clear example of “hearing a voice” but not “hearing” it. In John 12:28-30 we read: “Father, glorify thy name. Then came there a voice from heaven, saying, I have both glorified it, and will glority it again. The people therefore, that stood by, and HEARD IT, said that it thundered: others said, An angel spake to him. Jesus answered and said, This voice came not because of me, but for your sakes.”

The people “heard” the voice. They knew there was an audible sound, but some thought it had thundered, and others couldn’t understand what was said, but they did hear something.

Matthew Henry briefly comments on Acts 22:9: “They heard not the voice of him that spoke to Paul, that is, they did not distinctly hear the words.”

John Wesley likewise comments: ” They did not hear the voice - Distinctly; but only a confused noise.”

John Calvin remarks in his commentary on Acts 22:9 “I showed in the other place, that there is no such disagreement in the words of Luke as there seemeth to be. Luke said there, that though Paul’s companions stood amazed, yet heard they a voice. (Acts 9:7). But in this place he saith, they heard not the voice of him which spake to Paul though they saw the light. Surely it is no absurd thing to say that they heard some obscure voice; yet so that they did not discern it as Paul himself, whom alone Christ meant to stay and tame with the reprehension. Therefore, they hear a voice, because a sound doth enter into their ears, so that they know that some speaketh from heaven; they hear not the voice of him that spake to Paul, because they understand not what Christ saith.”

There is no contradiction when the two texts are properly put together and understood. The men did hear a voice (Acts 9:7), but they didn’t “hear” it well enough to distinguish what was being said (Acts 22:9). Luke did not make a mistake and there was no scribal error in ALL the manuscripts. The only error is assuming there is an error or contradiction, when none exists.

Will Kinney

Hämtat ifrån: http://brandplucked.webs.com/acts957hear720excee.htm

Samtidigt måste jag säga att vissa bibelverser kräver tid, fokusering och energi för att lösa “bibliska gåtor”. Ska Bibeln ha en övernaturlig inspiration i sina böcker så betyder det att Bibeln inte är vilken bok som helst. Det krävs mer än sitt förnuft då för att kunna hitta argument som stryker det mesta som står i Bibeln.

Nu har jag funderat över skillnaderna i genealogierna mellan Matteusevangeliet och Lukas.

Det finns ju en möjlighet att den ena genealogin återspeglar Jesu fysiska ättetavla, det vill säga far-son relationer. Och den andra genealogin återspeglar det jag valt att kalla den ”levitiska” ättelinjen, det vill säga att en broder kan uppväcka sin döde broders ättelinje om han inte hade några barn.

Men att det finns ”en möjlighet” att det är sådan förklaring till skillnaderna i genealogierna, är inte detsamma som att det är ”en rimlig” förklaring.

Är det en rimlig förklaring då, att ex Matteus skrev om den fysiska ättetavlan medan Lukas skrev den levitiska ättelinjen?

För att kunna bedöma rimligheten behövs en omfattande kunskap om vad som är normalt när det gäller genealogier från den tiden.
En sådan kunskap besitter inte jag.

Men i princip räcker det med ett enda exempel på en forntida judisk genealogi som beskriver den levitiska ättelinjen, för att rimligheten ska ökas dramatiskt att även bibeln använder sig av en sådan ättelinje. Vi kan också notera i evangelierna att den levitiska ättelinjen var en aktuell företeelse i dåtida Israel.

Något som däremot är orimligt är att exempelvis Lukas skulle sitta med Matteusevangeliet framför sig, men totalt misslyckas med att kopiera dess ättelinje när han ville skriva sitt eget evangelie.

Då är det rimligare att tänka sig att antingen Lukas eller Matteus har tänkt sin genealogi som ett alternativ till den andres genealogi (som han hade framför sig). Till exempel genom att beskriva den levitiska genealogin, istället för den fysiska.

Den normala författar-teorin är också att en evangelist satt med en annan evangelists text och med den som förlaga författade sitt eget evangelie.

Det går naturligtvis att tänka sig en annan författar-teori, som att varken Lukas eller Matteus visste vad de pratade om, eller att de inte kände till varandra, eller att de levde 200 år senare. Men då bör man vara medveten om att man lämnar etablerad forskning, och vänder sig mot pseudo-forskning.

Sammanfattning

Vi har alltså ”möjligheten” att Matteus och Lukas inte beskrev samma sorts ättelinje, och att då båda evangeliernas ättelinjerna är historiskt korrekta.

Vi har några argument för att det vore ”rimligt” att tänka sig att de inte beskrev samma sorts ättelinje.

Vi har en okunskap om vad som är ”normalt”. Vi har också många exempel på när fördjupad forskning faktiskt bekräftat bibelns utsagor, till belackarnas korrigering. Vi har också bibelns generella pålitlighet i de flesta historiska förhållanden den uttalar sig om.

robbster - 14 Augusti 2010 06:30 -

Hej David! Kanske denna information kan hjälpa dig rörande fallet i Apostlagärningarna:

Acts 9:7 with Acts 22:9

Heard the voice or didn’t hear the voice?

Amazingly, some Christians bring up these two Scriptures and think there is an error. At a Bible club I belong to, one member says:

For those of you who think there are no errors or contradictions in the KJV please explain this one. This is a small matter but makes the point.

KJV Acts 9:7 And the men which journeyed with him stood speechless, hearing a voice, but seeing no man.

KJV Acts 22:9 And they that were with me saw indeed the light, and were afraid; but they heard not the voice of him that spake to me.

This most certainly appears to me to be a contradiction, did they “hear a voice” or did they “hear not a voice”.

Then another Christian answers with this: “Your example is well known as a contradiction in the Scriptures, not only in the KJV, but in other translations as well. The question is whether or not Luke wrote down two different accounts of this same story. Luke is giving testimony to Saul’s conversion in both accounts, one time as initial telling of this conversion from what Luke knows of it, and the next as an account or transcript of Paul’s testimony before the Jews. Only two conclusions can be drawn. Either Luke made an error and the original Scriptures are incorrrect, or there has been a mistake by some scribe in the copying of Luke’s book of Acts. I tend to say the latter.”

In a similar manner, James White, in his book The KJV Only Controversy, brings up this same example on page 229. Mr White overstates his case by saying: “This alleged contradiction exists ONLY IN THE KJV, not in modern translations such as the NASB or NIV….Such ambiguity is, unfortunately, a common problem in the KJV.”

Remember, James White recommends the NKJV in his book as being one of three “reliable versions”.

Comments like these make me wonder if people are capable of thinking anymore. Instead of thinking about what it says and trying to work through it to solve the apparent contradiction, they would rather assume Luke made an error, or “some scribe” goofed in copying the book of Acts. How utterly silly.

The fact is, ALL Greek texts read the same in both accounts. Some modern versions paraphrase what is actually written, in an effort to reconcile the apparent contradiction. Remember, in both cases the verb is the same - akouo - to hear. We get the word acoustics from this Greek word.

Versions like the NASB, NIV and ESV tell us in Acts 9:7 that the men traveling with Paul stood speechless HEARING A VOICE, but seeing no man. But then in Acts 22:9 these three modern versions then tell us that the men did not UNDERSTAND the voice of the one who was speaking to Paul. The verb in both verses is akouo which means to hear. It does not literally mean “to understand”. This would be the verb sunieemi which is found in Acts 7:25 and 28:26 - “but they understood not”, “ye shall hear, and shall not understand”.

Those Bible versions that have correctly translated both Acts 9:7 as “hearing a voice”, and Acts 22:9 as “but they heard not the voice” are: Tyndale 1525, Coverdale 1535, Geneva Bible 1599, Young’s, Darby, Douay, the Revised Version 1881, American Standard Version 1901, RSV 1952, NRSV 1989, the NKJV 1982, Goodspeed, Weymouth, Rotherham’s Emphasized Bible 1902, Lamsa’s 1933 translation of the Syriac Peshitta, New English Bible 1970, Today’s English Version 1992, Good News Translation 1992, The Message 2001, the New Living Bible 1998, and even the 2003 Holman Standard Version.

It is very simple to explain this apparent contradiction. We have all experienced being in an auditorium and the speaker will say: “Can you hear me back there?” And the people in the back reply: “No, we can’t hear you. Speak up.” They could “hear” his voice, but they couldn’t make out what he was saying.

Even in Scriptue itself we have a clear example of “hearing a voice” but not “hearing” it. In John 12:28-30 we read: “Father, glorify thy name. Then came there a voice from heaven, saying, I have both glorified it, and will glority it again. The people therefore, that stood by, and HEARD IT, said that it thundered: others said, An angel spake to him. Jesus answered and said, This voice came not because of me, but for your sakes.”

The people “heard” the voice. They knew there was an audible sound, but some thought it had thundered, and others couldn’t understand what was said, but they did hear something.

Matthew Henry briefly comments on Acts 22:9: “They heard not the voice of him that spoke to Paul, that is, they did not distinctly hear the words.”

John Wesley likewise comments: ” They did not hear the voice - Distinctly; but only a confused noise.”

John Calvin remarks in his commentary on Acts 22:9 “I showed in the other place, that there is no such disagreement in the words of Luke as there seemeth to be. Luke said there, that though Paul’s companions stood amazed, yet heard they a voice. (Acts 9:7). But in this place he saith, they heard not the voice of him which spake to Paul though they saw the light. Surely it is no absurd thing to say that they heard some obscure voice; yet so that they did not discern it as Paul himself, whom alone Christ meant to stay and tame with the reprehension. Therefore, they hear a voice, because a sound doth enter into their ears, so that they know that some speaketh from heaven; they hear not the voice of him that spake to Paul, because they understand not what Christ saith.”

There is no contradiction when the two texts are properly put together and understood. The men did hear a voice (Acts 9:7), but they didn’t “hear” it well enough to distinguish what was being said (Acts 22:9). Luke did not make a mistake and there was no scribal error in ALL the manuscripts. The only error is assuming there is an error or contradiction, when none exists.

Will Kinney

Hämtat ifrån: http://brandplucked.webs.com/acts957hear720excee.htm

Samtidigt måste jag säga att vissa bibelverser kräver tid, fokusering och energi för att lösa “bibliska gåtor”. Ska Bibeln ha en övernaturlig inspiration i sina böcker så betyder det att Bibeln inte är vilken bok som helst. Det krävs mer än sitt förnuft då för att kunna hitta argument som stryker det mesta som står i Bibeln.

Som jag kar konstaterat kan motsägelsen vara chimär till följd av översättningen. Detta p.g.a att det
står så här i NIV:

Acts 9:7 The men traveling with Saul stood there speechless; they heard the sound but did not see anyone.

Acts 22:9 My companions saw the light, but they did not understand the voice of him who was speaking to me

Annars uppskattar jag att du tar upp grekiska översättningen som visar det orimliga i att hävda att motsägelsen inte är chimär.
Tack för det!

Så när man ser ett ljussken följt av ett oartikulerat muller, då är det er gud som kommunicerar?

Det krävs mer än sitt förnuft då för att kunna hitta argument som stryker det mesta som står i Bibeln. #144

Jag tycker det räcker bra med förnuft. 

Imatea - 01 September 2010 11:23 -

Så när man ser ett ljussken följt av ett oartikulerat muller, då är det er gud som kommunicerar?

Jag tänkte först inte skriva någonting här, men kunde inte låta bli efter att ha läst det här idiotiska resonemanget.

Paulus hörde en röst, klart och tydligt. De var hans anhängare som hörde “ett oartikulerat muller”.

Och om du skulle ha tänkt igenom saken ordentligt innan du skrev ner det där så kanske du skulle ha insett det idiotiska med vad du skrev.

Chrawnus - 02 September 2010 10:01 -

Imatea - 01 September 2010 11:23 -

Så när man ser ett ljussken följt av ett oartikulerat muller, då är det er gud som kommunicerar?

Jag tänkte först inte skriva någonting här, men kunde inte låta bli efter att ha läst det här idiotiska resonemanget.

Paulus hörde en röst, klart och tydligt. De var hans anhängare som hörde “ett oartikulerat muller”.

Och om du skulle ha tänkt igenom saken ordentligt innan du skrev ner det där så kanske du skulle ha insett det idiotiska med vad du skrev.

På liknande sätt som det berättas att Paulus följeslagare såg ljus och hörde någonting, men inte vad som sades, berättas det i 2 Mos 19 att folket skulle kunna höra när deras gud talade till Mose. Alltså inte vad guden sade, men att han talade. Sedan fortsätter berättelsen med att beskriva ett tätt moln, blixt och dunder. Det var detta jag anspelade på och samtidigt hur åska förknippas med gudomlig aktivitet även inom andra religioner.

Visst, det var långsökt och otydligt formulerat. “Idiotiskt” av mig att tro att det skulle gå hem…