Hej alla glada debattörer,
Nu ger jag mig in i det här forumet med mitt första inlägg, och detta mitt i en tråd som redan har hunnit bli lite lagom hetlevrad efter knappt tre sidor – men det kan man ju inte låta sig hindras av, eller hur? 
För att bryta av lite tänkte jag börja med att kommentera det ursprungliga inlägget i denna tråd, och redogöra kortfattat för mina åsikter om Pascals vad.
Vadet kokar alltså ner till följande: ”Antingen finns Gud och då blir det blir evigt liv eller evigt straff. Eller så finns han inte, vilket leder till att allt tar slut i dödsögonblicket.” Frågan är vilket man bör ”satsa på”.
Vad vadet egentligen belyser är alltså: Kristendomen utlovar belöningar för de som tillskriver sig den kristna tron – ateismen utlovar inga belöningar, för någon. Detta är ganska grundläggande, och har i princip varit känt så länge som vi haft termer för kristendom och ateism. Mer specifikt innebär vadet att om kristendomen har rätt blir kristna glada, samt om kristendomen har fel märker de kristna ingenting vid dödsögonblicket. Om icke-kristna (men låt oss säga starka ateister för att göra skillnaden mer påtaglig) har fel får de erfara ett evigt (och tämligen otrevligt) straff – om de har rätt märker de ingenting vid dödsögonblicket.
Alltså har den starke ateisten ingenting att vinna i någon utkomst, medan den kristna har någonting att vinna i 1 av 2 potentiella utkomster (för att hårddra möjligheterna för diskussionens skull; man kan ju självklart tänka sig olika hypotetiska ’mellanlägen’, eller för den delen att det finns en gud men att den guden inte skulle ta ställning för kristendomen, etc. Men tillåt mig strunta i det för närvarande – mina invändningar mot tankeexperimentet är nämligen annorlunda och behandlas nedan).
Så långt har jag inga invändningar över huvud taget. Ateisten har ingenting att vinna vid dödsögonblicket – så ligger det till, och det är någonting jag tror att de flesta ateister själva inser. Den kristna har potentiellt någonting att vinna vid dödsögonblicket, vilket jag även i detta fall tror att de inser. Frågan kvarstår: vad bör man satsa på?
Om det vore så enkelt som att det där med världsåskådning vore detsamma Pascals vad skulle det uppenbara svaret givetvis vara att satsa på kristendomen. Jag accepterar Pascal vad enligt vadets premisser, och som ett tankeexperiment. I detta tankeexperiment accepterar jag också slutsatsen – men har, som det kanske har märkts, invändningar att komma med. Pascals vad är bara ett tankeexperiment som belyser det jag har konstaterat, som också länge varit så allmänt känt; att kristna kan ”vinna eller försvinna”, medan ateister bara kan ”försvinna”.
Enligt min uppfattning missar du, David, i ursprungsinlägget att belysa de två huvudinvändningar beträffande tankeexperimentets förlängning som jag skulle föredra att belysa. Dessa invändningar är:
1. Vadets utlovade utdelning påverkar inte sannolikheterna för de potentiella utkomsterna.
2. Motivet för en människa att ”satsa på” en trosuppfattning är rimligen inte att söka det alternativet som ger bäst ”odds för pengarna” – som om religion vore dobbel och allt det gick ut på var att finna en saftig högoddsare – utan snarare att satsa på det man av olika anledningar tycker är mest rimligt/sannolikt.
Är människors motiv för att tillskriva sig tro eller icke-tro, överlag, att få största möjliga chans att erhålla en stor belöning vid livets slut? Jag själv skulle svara ”Nej” på den frågan – med tillägget ”det tror jag inte”. Vidare skulle det vara ett tämligen cyniskt motiv, men det är också bara en värdering. Jag tror att människors generella motiv att tillskriva sig tro eller icke-tro är andra, vilket inte är vad denna tråd är ämnad att utreda, även då det utgör ett mycket intressant ämne i sig. Detta renderar dock den utlovade utdelningen från kristendomen i Pascals vad (om man satsar på det kristna alternativet) fullkomligt irrelevant beträffande strävan att utreda åt vilket håll sannolikheten lutar. Högst releveant beträffande utlovad utdelning – högst irrelevant beträffande sannolikheterna. (Notera: detta uttalande tillskriver inte kristendomen en ”mindre” sannolikhet – jag säger alltså bara att dess utlovade utdelning är ovidkommande för att utreda sannolikheten, då utdelning och sannolikhet är åtskilda saker.)
Jag känner här att jag vill påpeka igen att jag accepterar följande slutsats av vadet: ”En kristen person har på grund av sitt perspektiv en möjlighet att tjäna på vadets potentiella utkomst medan en ateist inte har någonting att tjäna i något av fallen, efter dödsögonblicket”. Däremot vänder jag mig mot påståendet att det skulle vara irrationellt att inte ”satsa på Gud”, av flera anledningar. Dels, som någon har påpekat tidigare i denna tråd, då att tillskriva sig tro eller icke-tro inte handlar om att satsa som om man satsade på en fotbollsmatch.
Ponera att Barcelona möter Rögle Bollklubb i en tävlingsmatch. Du upplever – i detta tankeexperiment – att det mesta, av en oerhört komplex bild men ändock, pekar på att Barcelona kommer att ta hem segern. Jag erbjuder dig däremot, fullständigt gratis, 100 spänn i möjlig vinst om du satsar på Rögle Bollklubb som segrare (och de också vinner), helt utan insats från din egen sida. Däremot erbjuder varken jag eller någon annan några pengar om du satsar på Barcelona som segrare (vare sig Barcelona vinner eller förlorar). Kan jag då slutleda att det är irrationellt av dig att tro att Barcelona är en starkare förhandstippad segrare än Rögle Bollklubb? Nej, det kan jag inte. Jag kan beträffande detta bara slutleda att du har någonting att vinna på att satsa på Rögle (i det här fallet 100 spänn), men ingenting att vinna på att satsa på Barcelona, vilket är precis vad Pascals vad kokar ner till. Vidare kan jag slutleda att om pengar är ditt motiv, är det irrationellt av dig att satsa på Barcelona – men bara om det är pengar (d.v.s. den utlovade utdelningen av vadet) som är ditt motiv, och inte att utreda vilket lag du tror har störst sannolikhet för vinst.
Ponera vidare att du är ett stort Barcafan och *vill* heja på Barcelona. Skulle du tacka ja till mitt vad ändå (låt oss kalla det för ”Rasmus vad” 
), skulle det förmodligen vara utan känsla och övertygelse, samt bara för att söka vinna 100-lappen jag viftar med om du satsar på Rögle BK och de också vinner. Detta skulle dock ske till priset av att du offrar din annars så trevliga fotbollskväll i Barca-klacken, samt att du skulle anmodas förtrycka din uppfattning att Barca egentligen är det bättre laget.
Det finns ingen egentlig anledning att gå in djupare i denna jämförelse (genom att t.ex. hävda att det är orättvist av mig att låta Barcelona representera ateism och Rögle Bollklubb kristendom) – jämförelsen illustrerar min poäng beträffande utdelningen av vadet och utdelningens relevans för sannolikheterna. Den illustrerar också motivets roll, vilket enligt min uppfattning är av yttersta vikt för att besvara Pascals vad. Exakt samma princip gäller givetvis även om Barcelona får vara kristendom och Rögle BK får vara ateism.
En anledning varför jag själv inte ”satsar på gud” – även då jag som sagt ger en poäng till Pascals vad beträffande utdelningen, samt hur man borde satsa om det bara är utdelningen man är intresserad av – är helt enkelt för att jag ”i mitt spelande” inte spelar för att söka helgardera mig inför en potentiell domedag, utan för att jag spelar med andra motiv än att få hög utdelning av oddsen.
En till (om än lite larvig, men ändock) jämförelse: Ponera en ateist (icke-teist) som inte har hört talas om någon religion. Jag möter denna människa och propagerar för kyrkan av det flygande spaghettimonstret (FSM). Till människan säger jag: ”Om det visar sig att FSM har rätt, och du går med i kyrkan, så väntar dig efter döden ett himmelrike med bl.a. en vulkan som sprutar ut öl och en fabrik som producerar strippdansöser.” (Låt oss för experimentets skull betrakta en ölsprutande vulkan och en stripdansösfabrik som någonting gott för denna hypotetiska människa.) Om man applicerar logiken av Pascals vad på denna situation – skulle det alltså vara irrationellt av denna människa att inte satsa på FSM? Alternativet är att människan kan fortsätta leva utan religion och få noll chans att komma till himmelriket med ölvulkanen etc (det goda) som FSM utlovar. Vore det irrationellt av människan att säga: ”Det låter ju hemskt trevligt med en vulkan som sprutar öl och allt det där, men jag bedömer inte att det är sannolikt, och väljer trots detta löfte att inte gå med i kyrkan av det flygande spaghettimonstret”?
(kapat pga platsbrist…)
