Man kan nog inte slå knut på sitt hjärta, på sitt samvete. Om kristendomen enbart lockade med ett paradis efter döden, skulle jag inte engagera mig så mycket. Det är helvetesläran som gör mig riktigt förbannad (sic!).
Får jag lov att presentera en lite anekdotisk variant på det motsägelsefulla i hela idiotin:
Villkoret för att komma till paradiset efter döden är, som David K. skriver, inte bara att hålla något för sant, utan också att underställa sig bibelns gud. Min uppfattning är nog att man till och med bör älska bibelns gud, Jahve.
Tänk dig att du får barn, om du inte redan har det. Kanske en liten flicka och kanske en liten pojke. De växer upp, men intresserar sig inte för kristendomen. De kanske inte alls kommer till tro på Jesus eller lär sig att gilla bibelns gudsidéer.
Om det nu är så som David K. tror, så kommer vi efter döden en dag att stå inför gudens (Jahves) domstol. Dina barn förpassas i enlighet David K:s tro till ett fullkomligt vansinnigt lidande. Kan du då med denna vetskap uppskatta en tillvaro i gemenskap med den gud som stänger dörren till himmelen för dina barn? Kommer du att älska denne gud, och om inte, var hamnar du då?
Om det är som David K. tror, kommer inte då paradiset att befolkas av kristna som är hårdhjärtade nog att acceptera helvetet för de övriga?
En riktigt knasig bortförklaring till de kristnas möjlighet att vara lyckliga i paradiset (jag tror att jag läste den på denna sajt) är att de som sitter och dinerar med Jahve och Jesus inte kommer att vara medvetna om att helvetet existerar och samtidigt pågår.
Man kan nog inte slå knut på sitt hjärta, på sitt samvete. Om kristendomen enbart lockade med ett paradis efter döden, skulle jag inte engagera mig så mycket. Det är helvetesläran som gör mig riktigt förbannad (sic!).
Får jag lov att presentera en lite anekdotisk variant på det motsägelsefulla i hela idiotin:
Villkoret för att komma till paradiset efter döden är, som David K. skriver, inte bara att hålla något för sant, utan också att underställa sig bibelns gud. Min uppfattning är nog att man till och med bör älska bibelns gud, Jahve.
Tänk dig att du får barn, om du inte redan har det. Kanske en liten flicka och kanske en liten pojke. De växer upp, men intresserar sig inte för kristendomen. De kanske inte alls kommer till tro på Jesus eller lär sig att gilla bibelns gudsidéer.
Om det nu är så som David K. tror, så kommer vi efter döden en dag att stå inför gudens (Jahves) domstol. Dina barn förpassas i enlighet David K:s tro till ett fullkomligt vansinnigt lidande. Kan du då med denna vetskap uppskatta en tillvaro i gemenskap med den gud som stänger dörren till himmelen för dina barn? Kommer du att älska denne gud, och om inte, var hamnar du då?
Om det är som David K. tror, kommer inte då paradiset att befolkas av kristna som är hårdhjärtade nog att acceptera helvetet för de övriga?
En riktigt knasig bortförklaring till de kristnas möjlighet att vara lyckliga i paradiset (jag tror att jag läste den på denna sajt) är att de som sitter och dinerar med Jahve och Jesus inte kommer att vara medvetna om att helvetet existerar och samtidigt pågår.
Jag är som sagt övertygad om att Gud domslut är fullkomligt rättvist. Om det inte fanns ett sådant “slut” på den mänskliga historien tycker jag det vore snopet. Vad spelade det då gör roll om jag levde mitt liv som Idi Amin eller Desmon Tutu? Om jag kom undan med att mörda och tortera barn och dessutom fick njutning av det, varför skulle jag inte utföra dem? Nej, att inte acceptera ett Gudomligt domslut är inte rationellt.
Men av domslutet kommer antingen en evig tillsammans med Gud eller ett helvete som jag inte vet hur det specifikt kommer se ut. Men vill du uppleva detta tillstånd?
Vad har du för invändning emot att lyckan blir oändlig om Kristendomen är sann. Det är denna oändligheten som gör det möjligt att tala om det rationella i att välja Gud då det finns en nollskild sannolikhet att han finns. Vad är problemet med detta?
Det är väl du som måste visa att sannolikheten för att lyckan blir oändlig. Jag förstår inte vad du har för argument. Lyssnar man på Ragnar så blir det definitivt inte så.
Jag har dessutom angivit en del skäl tidigare emot att försöka vara kristen vilket du kanske noterat.
Nils G
Att Gud är fullkomlig leder till att ingen synd kommer in i himmelen. Varför skulle detta inte kunna vara fallet? Sen är det som sagt ett element av att vilja ödmjuka sig inför den allsmäktige Guden som kommer in i det hela.
Jag är som sagt övertygad om att Guds domslut är fullkomligt rättvist.
...skriver du. Det finns så mycket som en god gud skulle kunna göra för att bidra till en rättvis värld. Hotelser om ett helvete efter döden räknar jag inte dit. Hur många underbara människor har inte genom tiderna levat i skräck för att hamna där? Denna vanvettiga idé är som ett mentalt övergrepp. Allra främst på grund av detta, rodnar jag över att ha varit en av dem som representerat kristen tro.
Guds domslut i NT framstår som horribla och påföljderna som sprungna ur den mest extrema mardrömsfantasi. Koncentrationsläger och sibiriska arbetsläger ter sig i jämförelse som hälsocenter. Sådant har ingenting med rättvisa att göra.
Vad har du för invändning emot att lyckan blir oändlig om Kristendomen är sann. Det är denna oändligheten som gör det möjligt att tala om det rationella i att välja Gud då det finns en nollskild sannolikhet att han finns. Vad är problemet med detta?
Det är väl du som måste visa att sannolikheten för att lyckan blir oändlig. Jag förstår inte vad du har för argument. Lyssnar man på Ragnar så blir det definitivt inte så.
Jag har dessutom angivit en del skäl tidigare emot att försöka vara kristen vilket du kanske noterat.
Nils G
Att Gud är fullkomlig leder till att ingen synd kommer in i himmelen. Varför skulle detta inte kunna vara fallet? Sen är det som sagt ett element av att vilja ödmjuka sig inför den allsmäktige Guden som kommer in i det hela.
Om vi diskuterar Pascals argument så måste du visa att det är sannolikt att lyckan blir oändlig. Inte bara att det kan vara fallet.
Har funderat på det här med Pascals vad som säger att alla rationella människor borde välja att satsa på att Gud existerar. Detta är p.g.a. att det finns två möjliga svar vid livet slut. Antingen finns Gud och då blir det blir evigt liv eller evigt straff. Eller så finns han inte, vilket leder till att allt tar slut i dödsögonblicket. Detta leder till att man alltid vinner på att satsa på att Gud existerar.
Nu finns det två huvudinvägningar mot detta resonemang: 1. Det finns fler än en Gud 2. Sannolikheten för Gud måste var nollskiljd.
Men som jag ser det håller inte dessa invändningar vatten. Det är ju uppenbart att av de stora religionerna så är det bara kristendomen som gör anspråk på att vara en unik frälsningsvägen, resten av religionerna säger att du frälses genom goda handlingar. Så då är det ju bara att tro på Jesus som den unika frälsningsvägen samtidigt som man gör goda handlingar mot sin nästa (vilket också Kristus kallar oss till).
För det andra skulle sannolikheten för den kristna Guden var noll om det fanns en motsägelse i Guds-begreppet. Nu finns det ingen sådan om man faktiskt ser till vad som gör kristendomen unik. T.ex. är Jesus den frälsare som gör det möjligt för Gud att vara fullt ut rättfärdig samtidigt som han är fullständigt nådefull och barmhärtig. Den fria-viljans försvar gör det möjligt att tro att Gud är fullt ut allsmäktig och fullt ut god.
Så som jag ser det så håller vadet än idag som en anledning att välja att tro på den Kristna Guden. Vad säger övriga debattörer om detta?
Det finns väl inget i detta som håller…
De ända begrepp som är a priori sanna är fullständigt meningslösa, om du a priori antar att gud är sann så är gud därmed meningslös. Begrepp (inklusive gudsbegrepp) är verktyg i språkspel. Din gudsterm fungerar i ditt språkspel den betecknar en upplevelse du har en betecknar ingen likanande upplevelse hos mig. Att begreppet är, eller inte är, sjävemotsägande har inget med sakläget, guds existens att göra. De kristna teologerna är fast i Platons idé värld och har ingen rimlig uppfattning om språketsfunktion.
All du säger är nonsens, det är inte uttalanden om någon möjlig observation eller ifrågasättbart. Det är rationellt att tro på gud om man mår bra av det om det hjälper en att leva ett “gott liv” tyvärr verkar gudstro motverka ett gott och moraliskt liv.
OM gud FINNS och ger människor som är goda ett straff för att de inte tror är han inte god, han är då en självisk egoist som inte är värd att tro på... God kan inte vara god och straffa goda människor, där finns ovillkorligen en motsägelse. alledes oavsett att hela resonemanget är nonsens..
Har funderat på det här med Pascals vad som säger att alla rationella människor borde välja att satsa på att Gud existerar. Detta är p.g.a. att det finns två möjliga svar vid livet slut. Antingen finns Gud och då blir det blir evigt liv eller evigt straff. Eller så finns han inte, vilket leder till att allt tar slut i dödsögonblicket. Detta leder till att man alltid vinner på att satsa på att Gud existerar.
Nu finns det två huvudinvägningar mot detta resonemang: 1. Det finns fler än en Gud 2. Sannolikheten för Gud måste var nollskiljd.
Men som jag ser det håller inte dessa invändningar vatten. Det är ju uppenbart att av de stora religionerna så är det bara kristendomen som gör anspråk på att vara en unik frälsningsvägen, resten av religionerna säger att du frälses genom goda handlingar. Så då är det ju bara att tro på Jesus som den unika frälsningsvägen samtidigt som man gör goda handlingar mot sin nästa (vilket också Kristus kallar oss till).
För det andra skulle sannolikheten för den kristna Guden var noll om det fanns en motsägelse i Guds-begreppet. Nu finns det ingen sådan om man faktiskt ser till vad som gör kristendomen unik. T.ex. är Jesus den frälsare som gör det möjligt för Gud att vara fullt ut rättfärdig samtidigt som han är fullständigt nådefull och barmhärtig. Den fria-viljans försvar gör det möjligt att tro att Gud är fullt ut allsmäktig och fullt ut god.
Så som jag ser det så håller vadet än idag som en anledning att välja att tro på den Kristna Guden. Vad säger övriga debattörer om detta?
Det finns väl inget i detta som håller…
De ända begrepp som är a priori sanna är fullständigt meningslösa, om du a priori antar att gud är sann så är gud därmed meningslös. Begrepp (inklusive gudsbegrepp) är verktyg i språkspel. Din gudsterm fungerar i ditt språkspel den betecknar en upplevelse du har en betecknar ingen likanande upplevelse hos mig. Att begreppet är, eller inte är, sjävemotsägande har inget med sakläget, guds existens att göra. De kristna teologerna är fast i Platons idé värld och har ingen rimlig uppfattning om språketsfunktion.
All du säger är nonsens, det är inte uttalanden om någon möjlig observation eller ifrågasättbart. Det är rationellt att tro på gud om man mår bra av det om det hjälper en att leva ett “gott liv” tyvärr verkar gudstro motverka ett gott och moraliskt liv.
OM gud FINNS och ger människor som är goda ett straff för att de inte tror är han inte god, han är då en självisk egoist som inte är värd att tro på... God kan inte vara god och straffa goda människor, där finns ovillkorligen en motsägelse. alledes oavsett att hela resonemanget är nonsens..
Du är fast i Wittgenstine filosfiska ideer. Jag hoppas att du är medveten om att den logiska poitivismen i allmänhet och verifikationskriteriet i synnerhet är impopulärt bland samtida filosofer. Metafysiken är på återtåg…
Jag är som sagt övertygad om att Guds domslut är fullkomligt rättvist.
...skriver du. Det finns så mycket som en god gud skulle kunna göra för att bidra till en rättvis värld. Hotelser om ett helvete efter döden räknar jag inte dit. Hur många underbara människor har inte genom tiderna levat i skräck för att hamna där? Denna vanvettiga idé är som ett mentalt övergrepp. Allra främst på grund av detta, rodnar jag över att ha varit en av dem som representerat kristen tro.
Guds domslut i NT framstår som horribla och påföljderna som sprungna ur den mest extrema mardrömsfantasi. Koncentrationsläger och sibiriska arbetsläger ter sig i jämförelse som hälsocenter. Sådant har ingenting med rättvisa att göra.
[edit: Ändrade sista stycket.]
Oerhör magstarka och fullständigt orättvisa jämförelser du drar. Ditt resonemang bygger på en falsk analogi som omöjligt kan upprätthållas. En yttersta rättvisa, är just detta, en yttersta rättvisa. Så alla som dog orättfärdigt får en upprättelse på dommens dag. Detta är inte vanvettig, men utan en sådan dom blir vår tillvaro ytterst sett absurd.
Vad har du för invändning emot att lyckan blir oändlig om Kristendomen är sann. Det är denna oändligheten som gör det möjligt att tala om det rationella i att välja Gud då det finns en nollskild sannolikhet att han finns. Vad är problemet med detta?
Det är väl du som måste visa att sannolikheten för att lyckan blir oändlig. Jag förstår inte vad du har för argument. Lyssnar man på Ragnar så blir det definitivt inte så.
Jag har dessutom angivit en del skäl tidigare emot att försöka vara kristen vilket du kanske noterat.
Nils G
Att Gud är fullkomlig leder till att ingen synd kommer in i himmelen. Varför skulle detta inte kunna vara fallet? Sen är det som sagt ett element av att vilja ödmjuka sig inför den allsmäktige Guden som kommer in i det hela.
Om vi diskuterar Pascals argument så måste du visa att det är sannolikt att lyckan blir oändlig. Inte bara att det kan vara fallet.
Nils G
Om Gud finns och är fullkoliga på alla sätt och viss, så är också himmelen fullkomlig. Vad är problemet?
Har funderat på det här med Pascals vad som säger att alla rationella människor borde välja att satsa på att Gud existerar. Detta är p.g.a. att det finns två möjliga svar vid livet slut. Antingen finns Gud och då blir det blir evigt liv eller evigt straff. Eller så finns han inte, vilket leder till att allt tar slut i dödsögonblicket. Detta leder till att man alltid vinner på att satsa på att Gud existerar.
Nu finns det två huvudinvägningar mot detta resonemang: 1. Det finns fler än en Gud 2. Sannolikheten för Gud måste var nollskiljd.
Men som jag ser det håller inte dessa invändningar vatten. Det är ju uppenbart att av de stora religionerna så är det bara kristendomen som gör anspråk på att vara en unik frälsningsvägen, resten av religionerna säger att du frälses genom goda handlingar. Så då är det ju bara att tro på Jesus som den unika frälsningsvägen samtidigt som man gör goda handlingar mot sin nästa (vilket också Kristus kallar oss till).
För det andra skulle sannolikheten för den kristna Guden var noll om det fanns en motsägelse i Guds-begreppet. Nu finns det ingen sådan om man faktiskt ser till vad som gör kristendomen unik. T.ex. är Jesus den frälsare som gör det möjligt för Gud att vara fullt ut rättfärdig samtidigt som han är fullständigt nådefull och barmhärtig. Den fria-viljans försvar gör det möjligt att tro att Gud är fullt ut allsmäktig och fullt ut god.
Så som jag ser det så håller vadet än idag som en anledning att välja att tro på den Kristna Guden. Vad säger övriga debattörer om detta?
Det finns väl inget i detta som håller…
De ända begrepp som är a priori sanna är fullständigt meningslösa, om du a priori antar att gud är sann så är gud därmed meningslös. Begrepp (inklusive gudsbegrepp) är verktyg i språkspel. Din gudsterm fungerar i ditt språkspel den betecknar en upplevelse du har en betecknar ingen likanande upplevelse hos mig. Att begreppet är, eller inte är, sjävemotsägande har inget med sakläget, guds existens att göra. De kristna teologerna är fast i Platons idé värld och har ingen rimlig uppfattning om språketsfunktion.
All du säger är nonsens, det är inte uttalanden om någon möjlig observation eller ifrågasättbart. Det är rationellt att tro på gud om man mår bra av det om det hjälper en att leva ett “gott liv” tyvärr verkar gudstro motverka ett gott och moraliskt liv.
OM gud FINNS och ger människor som är goda ett straff för att de inte tror är han inte god, han är då en självisk egoist som inte är värd att tro på... God kan inte vara god och straffa goda människor, där finns ovillkorligen en motsägelse. alledes oavsett att hela resonemanget är nonsens..
Om du vill så kan vi starta en annan tråd om specifikt vad som blir problemet om man inte tillåter någon metafysik inom vetenskapen. T.ex. skulle man kunna säga att jorden “gravitation” orsakades av att samtliga objekt på jorden, och himlen, förstorades proportionellt mot varandra, med effekten att föremål verkar accelererar emot marken. Denna teori ger samma empiri som våra gravitationsmodeller. Men utesluts p.g.a. att den är för extravagant i jämförelse med gravitationslagarna. Så kan du då se hela problemet med logisk positivism som förbjuder metafysiska domslut?
Du är fast i Wittgenstine filosfiska ideer. Jag hoppas att du är medveten om att den logiska poitivismen i allmänhet och verifikationskriteriet i synnerhet är impopulärt bland samtida filosofer. Metafysiken är på återtåg…
Jag trodde du visste att Wittgenstein efter tractatus är väldigt långt från positivism och verifikation.
Metafysik i din mening är dess bättre utdöd och dog med positivismen.. och positivism är inget skällsord, trots att du verkar tro det. Undras om du har någon aning om vad de logiska positivisteran åstadkom eller vilka de var..
Dessvärre kräver kristen tro positivism och verifiaktion… om den alls ska vara meningsfull.. för den troende måste “sanningen” finnas där, någonstans. För den som inte tror räcker det vi kan erfara.. vi behöver inte visshet. Visshet är en illusion..
Du är fast i Wittgenstine filosfiska ideer. Jag hoppas att du är medveten om att den logiska poitivismen i allmänhet och verifikationskriteriet i synnerhet är impopulärt bland samtida filosofer. Metafysiken är på återtåg…
Jag trodde du visste att Wittgenstein efter tractatus är väldigt långt från positivism och verifikation.
Metafysik i din mening är dess bättre utdöd och dog med positivismen.. och positivism är inget skällsord, trots att du verkar tro det. Undras om du har någon aning om vad de logiska positivisteran åstadkom eller vilka de var..
Dessvärre kräver kristen tro positivism och verifiaktion… om den alls ska vara meningsfull.. för den troende måste “sanningen” finnas där, någonstans. För den som inte tror räcker det vi kan erfara.. vi behöver inte visshet. Visshet är en illusion..
Vadet är inget vad…
Nonsens är inte nonsens. Jo jag har läst kurs specifikt om Wittgenstins tidiga och sena filosofi. Nog finns denna tanke “in kodad” i den tidiga Wittgensteins Tractatus (i allafall enligt Hacker “inefallible interpretation)”.
Men tråden handlade om en annan fråga.
Vad har du för invändning emot att lyckan blir oändlig om Kristendomen är sann. Det är denna oändligheten som gör det möjligt att tala om det rationella i att välja Gud då det finns en nollskild sannolikhet att han finns. Vad är problemet med detta?
Det är väl du som måste visa att sannolikheten för att lyckan blir oändlig. Jag förstår inte vad du har för argument. Lyssnar man på Ragnar så blir det definitivt inte så.
Jag har dessutom angivit en del skäl tidigare emot att försöka vara kristen vilket du kanske noterat.
Nils G
Att Gud är fullkomlig leder till att ingen synd kommer in i himmelen. Varför skulle detta inte kunna vara fallet? Sen är det som sagt ett element av att vilja ödmjuka sig inför den allsmäktige Guden som kommer in i det hela.
Om vi diskuterar Pascals argument så måste du visa att det är sannolikt att lyckan blir oändlig. Inte bara att det kan vara fallet.
Nils G
Om Gud finns och är fullkoliga på alla sätt och viss, så är också himmelen fullkomlig. Vad är problemet?
Du skriver Om.. Så .. . Problemet är att du måste visa att “Gud finns och är fullkoliga på alla sätt och viss”.
Med ditt sätt att argumentera så kan man visa vad som helst.
Du är fast i Wittgenstine filosfiska ideer. Jag hoppas att du är medveten om att den logiska poitivismen i allmänhet och verifikationskriteriet i synnerhet är impopulärt bland samtida filosofer. Metafysiken är på återtåg…
Jag trodde du visste att Wittgenstein efter tractatus är väldigt långt från positivism och verifikation.
Metafysik i din mening är dess bättre utdöd och dog med positivismen.. och positivism är inget skällsord, trots att du verkar tro det. Undras om du har någon aning om vad de logiska positivisteran åstadkom eller vilka de var..
Dessvärre kräver kristen tro positivism och verifiaktion… om den alls ska vara meningsfull.. för den troende måste “sanningen” finnas där, någonstans. För den som inte tror räcker det vi kan erfara.. vi behöver inte visshet. Visshet är en illusion..
Vadet är inget vad…
Nonsens är inte nonsens. Jo jag har läst kurs specifikt om Wittgensteins tidiga och sena filosofi. Nog finns denna tanke “in kodad” i den tidiga Wittgensteins Tractatus (i allafall enligt Hacker “inefallible interpretation)”.
Men tråden handlade om en annan fråga.
Jomän du har själv sagt
“För det andra skulle sannolikheten för den kristna Guden var noll om det fanns en motsägelse i Guds-begreppet.” Att sträva efter logiskt formulerade bergrepp och åberopa dem som någon sanning, vilket du gör, är befängt. Här ansluter du dig till en kunskaps som är extremare än positivisterna. Det är en syn på begrepp som Quine (och Popper) samt Wittgenstein tydligt visade hur ohållbar den är. Hur fritt från motsägelser en språklig sats är, ett gudsbegrepp i detta fall, säger ABSOLUT INGENTING om verkligheten… ditt gudsbegrepp är nonsens och inget som helst skäl att tro något. För att vara teknisk varkar du försöka formulera analytiska satser för att sedan åberopa dem som sanningar. Detta är som sagt nonsens..
Alltså finns det inget skäl att tro på gud… vadet är inget vad..
(btw kanske du borde läsa Wittgensein inte vad som sägs om honom, filosofiska undersökningar rekommenderas varmt, “tractatus” har också sina poänger, vilken tanke är det du menar finns inkodad i Tractatus, egentligen, Han verkar snarast föregripa Quines insikt om språkets felbarhet, de satser som är sanna i egen kraft är nonsens..analytiska satser har inget sanningsvärde. JAg kan nog acceptera att visa satser av analytisk karaktär har ett pragmatiskt värde, att använda dem gör nytta när vi hanterar våra liv.)
Du är fast i Wittgenstine filosfiska ideer. Jag hoppas att du är medveten om att den logiska poitivismen i allmänhet och verifikationskriteriet i synnerhet är impopulärt bland samtida filosofer. Metafysiken är på återtåg…
Jag trodde du visste att Wittgenstein efter tractatus är väldigt långt från positivism och verifikation.
Metafysik i din mening är dess bättre utdöd och dog med positivismen.. och positivism är inget skällsord, trots att du verkar tro det. Undras om du har någon aning om vad de logiska positivisteran åstadkom eller vilka de var..
Dessvärre kräver kristen tro positivism och verifiaktion… om den alls ska vara meningsfull.. för den troende måste “sanningen” finnas där, någonstans. För den som inte tror räcker det vi kan erfara.. vi behöver inte visshet. Visshet är en illusion..
Vadet är inget vad…
Nonsens är inte nonsens. Jo jag har läst kurs specifikt om Wittgensteins tidiga och sena filosofi. Nog finns denna tanke “in kodad” i den tidiga Wittgensteins Tractatus (i allafall enligt Hacker “inefallible interpretation)”.
Men tråden handlade om en annan fråga.
Jomän du har själv sagt
“För det andra skulle sannolikheten för den kristna Guden var noll om det fanns en motsägelse i Guds-begreppet.” Att sträva efter logiskt formulerade bergrepp och åberopa dem som någon sanning, vilket du gör, är befängt. Här ansluter du dig till en kunskaps som är extremare än positivisterna. Det är en syn på begrepp som Quine (och Popper) samt Wittgenstein tydligt visade hur ohållbar den är. Hur fritt från motsägelser en språklig sats är, ett gudsbegrepp i detta fall, säger ABSOLUT INGENTING om verkligheten… ditt gudsbegrepp är nonsens och inget som helst skäl att tro något. För att vara teknisk varkar du försöka formulera analytiska satser för att sedan åberopa dem som sanningar. Detta är som sagt nonsens..
Alltså finns det inget skäl att tro på gud… vadet är inget vad..
(btw kanske du borde läsa Wittgensein inte vad som sägs om honom, filosofiska undersökningar rekommenderas varmt, “tractatus” har också sina poänger, vilken tanke är det du menar finns inkodad i Tractatus, egentligen, Han verkar snarast föregripa Quines insikt om språkets felbarhet, de satser som är sanna i egen kraft är nonsens..analytiska satser har inget sanningsvärde. JAg kan nog acceptera att visa satser av analytisk karaktär har ett pragmatiskt värde, att använda dem gör nytta när vi hanterar våra liv.)
Som sagt är det dags att återkomma till ämnet för tråden. För tractatus håller sig inte ens till den normala spåkliga syntaxen och har därför dömts ut som “verkligt” nonsens. Man kan t.o.m. säga är defakto nonsens. Man skall inte som Wittgenstein, låtsas som att det går att säga (där uppstår faran med att försöka koda in budskap).
Guds-begreppet är meningsfullt inte enbart för att det inte innehåller någon motsägelse. Men det uttalar sig om det som våra argument kan omfatta.
