Jag börjar litet “bkifrån”. Frågan “vad är Gud för er” implicerar ett subjektivt svar. Det förutsätter att man har ett färdigt svar på frågan om människan skapar Gud eller om det är så att Gud skapat människan.
Att det inte finns något övernaturligt eftersom vetenskapen gör framsteg är ett filosofiskt enkelt felslut. Enda hållbara sättet att bevisa någots ickeexistens är att bevisa omöjligheten av dess existens. Det räcker inte med att säga att man kan beskriva materien för att kunna utesluta Guds existens, lika litet som det räcker med att kunna beskriva vad som finns på tallriken för att utesluta kockens existens.
En vanlig kristen uppfattning är att Gud inte bara skapat universum, och sedan betraktar det hela utifrån, utan att han uppräthåller sin skapelse, och således är ständigt närvarande i allt och overallt. Det är uppenbart att vi inte genom naturvetenskaper kan hitta Gud på en bestämd plats, och inte heller mäta honom, och inte heller göra något experiment som faller ut olika berende av hans närvaro / frånvaro, eller hans existens / icke-existens.
Om Gud är skapad av människor, så är han fullt ut möjlig att disponera av människor. Om förhållandet är det motsatta kn vi i bästa fall relatera till honom, och kanske kommunicera, men vi har inga egna möjligheter att disponera honom.
Här kommer man till att behöva ta ställning till frågan vad tro är. Om det är något “i det egna huvudet”, dvs. huvudsakligen en tanke eller ett tankesystem eller liknande, är det disponibelt, och Gud är människans skapelse. Om det är ett försvagat vetande, så behandlar de flesta det i första hand som att skälen är otillräckliga. (Jag använder den vanliga definitionen av vetande: att man är övertygad, att man har goda skäl, och att det är sant.) Dilemmat ligger i att man inte kan bevisa eller kontrollera sanningen, varför det inte går att uppbringa tillräckliga skäl för vetande, men väl för övertygelse. En vetenskaplikt korrekt hållning blir då att lämna frågan öppen, eftersom antaganden i endera riktningen blir styrande för förståelsen av det man studerar. Detta leder i sin tur till att resonemangen mestadels hamnar i cirkel, och att resultaten allt som oftast blir projektioner.
När det gäller skälen, är de främsta emot Guds existens att man inte har någon omedelbar effekt av att relatera till Gud. Frågan vilka förväntningar som är rimliga blir oftast sekundär. En annan typ av argument säger att man endast accepterar en materiell och begränsad Gud, eller bevis inom i förväg bestämda områden. Innebörden är att man “tillverkar en Gud - man ger bestämda egenskaper eller typer av egenskaper - och “bevisar” att Gud inte är av den arten. Många tror att de därmed har bevisat Guds icke-existens, även om de flesta som tänker igenom saken anser att det begränsar sig till att man bevisat att den för ändamålet konstruerade avguden inte finns. Den enklaste argumentkategorin är att man lever sitt liv efter bästa förmåga, och att om Gud vill något, så får han höra av sig - annars klarar man sig så gott det går, vilket i de flesta fall innebär ganska bra.
Argumenten för Guds existens kan indelas i tre kategorier. Personliga erfarenheter, andras vittnesbörd och olika reflektioner som tar tillvara skilda tankar, erfarenheter och observationer. Oavsett vilket övertygar det inte den som inte tror. Oftast finns det kraftiga barriärer. En vanlig variant är att den icketroende frågar varför någon tror. Det håller frågan vad för skäl vederbörande själv skulle ha för att tro borta, eller inriktar det på omedelbara förutsedda och närmst garanterade effekter. En parallell fråga kunde vara varför man skall lyssna på en viss typ av musik.
En annan variant är aatt man koncentrerar tron till bejakande eller förnekande av en uppsättning påståenden. I sig leder det ingenstans. Ofta kompletteras påståendena med en eller flera uppsättningar av regler. Några är ganska självklara, eller förekommer i samhället i övrigt - t.ex. “du skall inte döda”. Andra vore det kanske bra om man kunde hålla, men några verkar mest vara en belsastning och en begränsning av friheten. Utan en Gudsrelation förefaller det vara osedvanligt korkat att följa arbiträra regler. Några kan annars kanske förklaras av kultur eller historia, och några av att man behöver en organsiation, eller att människor söker trygghet i regler - dvs. enkla svar.
Fortfarande är Gudsrelationen svårfångad, och den är otillräcklig om den inskränker sig till att relatera till påståenden och regler. I nästa steg kommer många “utifrån” att fundera i psykologiska termer, som grupptryck och suggestion. Sammanaget kommer man “utifrån” bara att kunna studera människor och ders beteenden, men inte den verklighet de relaterar till. Här är vi åter vid dilemmat med tillräckliga skäl.
Det går att komma en bit vidare om man sorterar mellan objektiva och subjektiva trosgrunder, och går vidare med några andra aspekter, som trosrelationen och trossubstansen.
