Vad är det som gör ett äktenskap till ett äktenskap i Guds ögon?

1 Offentliggörandet av att man är ihop?

2 Att man själv betraktar relationen som ett äktenskap?

3 Att man bor tillsammans

4 Att man har beslutat sig för att man vill leva tillsammans

5 Att man vill leva tillsammans

6 Att man lovat att leva tillsammans

7 Att man haft samlag

Och när upphör det?

Hur tolkar ni följande bibelord?

Matt 5:28
Men jag säger er: den som ser på en kvinna med åtrå har redan i sitt hjärta brutit hennes äktenskap.

Matt 5:32
Men jag säger er: den som skiljer sig från sin hustru av något annat skäl än otukt, han blir orsak till att äktenskapet kan brytas genom henne, och den som gifter sig med en frånskild kvinna bryter hennes äktenskap.

1 kor 7:4
Hustrun bestämmer inte själv över sin kropp, det gör mannen. Likaså bestämmer inte mannen över sin kropp, det gör hustrun.

1 kor 6:16
Vet ni inte att den som förenar sig med en sköka blir till en enda kropp med henne? Det heter ju: De två skall bli ett.

1 mos 2:24
Det är därför en man lämnar sin far och mor för att leva med sin hustru, och de blir ett.

Andes!
Så här försöker jag att lösa uppgiten.Först måste vi reda ut vad ett äktenskap är, och vilka parter som är inblandade.

Matt 19:5-6
Och han fortsatte: “Därför skall en man lämna sin far och sin mor för att leva med sin hustru, och de två skall bli ett. De är inte längre två utan ett.
Vad Gud har fogat samman får människan alltså inte skilja åt.”

Vi ser att det finns ett antal element. Att lämna föräldrarna, att göra det för att leva tillsammans, att bli ett kött och att Gud fogar samman, samt att människor inte får ändra på vad Gud har gjort. Vi ser också att han inte ifrågasätter eller ändrar vad judarna menade med äktenskap. Han bara kompletterar och förtydligar innebörden, som han gjorde med buden vid bergspredikan i Matteus.

Vid jesu tid fungerade det ungefär så här. Löftena avgavs vid trolovningen, och bekräftades vid brölloppet, som bara kunde ske med ingånget avtal, där brudgummen lovade brudens far att sörja för henne. Först när detta var klart kunde det fullföljas. Det fullbordades sedan med “brölloppsnatten”. Även om de börjat att leva samman före brölloppet, så var det något “halvt” över det hela innan det bekräftades - vid brölloppet. Det fanns några andra element som var viktiga - t.ex. att det skulle vara offentligt. En viktig orsak till detta var att man var en del av Guds folk, och att det var en del av folkets fortlevnad.

Vad Jesus görär att förstärka och förtydliga att Gud är med i äktenskapet. Och det på ett direkt sätt, och inte bara genom att var och en har en Gudsrelation, och att man har det genom att vara en del i folket. Äktenskapet ingås inte inför Gud, utan med Gud i centrum, i dess mitt - det är han som förenar. Åter igen visar han att det händer något andligt som är större än det materiel som alla kunde se och debattera.

Att lämna föräldrarna kan tolkas som att man lämnar trygghet och reservationer. Det är alltså en fråga om tro. En erfarenhet som man gjort gång efter gång. Abram lämnade Ur. Jakob for till Egypten, folket räddades därifrån och ut i öknen (en tom tillvaro) osv. genom historien.

Avsikten att förenas måste vara där. Finns den inte är det något sjukt med förhållandet. Även detta har förebilder.

Löftena och bekräftelsen är också oundgängliga. det är kmnappast svårt att finna förebilder i historien, hur det lilla och det stora hänger samman.

Fullbordan var självklar. Äktenskapet fanns ju för släktets fortbestånd. Praktiskt för att tvinga fadern att ta ansvar, vilket också avspeglas i olika nivåer hela vägen upp till Gud. Dessutom är det, i den judiska “världen” Gud som ger barnen till föräldrarna, även om deras medverkan också är nödvändig.

Förhoppningsvis är det litet lättare att tolka citaten nu….
Matt 5:28. Jesus säger att man bryter äktenskapet om man åtrår en annan kvinna. Det är alltså att bryta sig in i hennes äktenskapliga förening

Matt 5:32 Man får alltså inte gifta om sig. Och man får inte skilja sig med mindre än att det förekommit otukt. Otukten bryter äktenskapet. Det bryter föreningen. Föreningen bestod alltså i löften, bekräftelse, samlevnad och att Gud förenar. Att man bryter den synliga delen är klart, men hur är det med dne osyliaga (att Gud förenar)? Den är inte bruten, för då skulle det inte vara fel att gifta sig med en frånskild om hon var skild på goda grunder, dvs pga otukt.

1 kor 6:16 Ett uttryck för föreningen. Det är en kritik mot att mannen är mer värd eller har andra rättigheter.

1 kor 7:4 Paulus visar att otukt är ett äktenskapsbrott, och således ett brott mot Gud som är medaktör i äktenskapet.

1 mos 2:24 Det är just som man OCH kvinna Gud har skapat oss. I äktenskapets kärlek återspeglar vi Guds kärlek. Gud vill förena oss med sig såsom vi förenas i äktenskapet. Att lämna föräldrarna är att lämna “tryggheten”.

De kristna har genomgående sagt att äktenskapet börjar med de offentliga löftena OCH “brölloppsnatten” som bekräftelse. När det slutar har haft olika svar:
I öst har man sagt att det är evigt
I väst har man sagt att döden skiljer makarna åt
Anglikaner har sagt död eller otukt som slut för äktenskapet.
Jag vet inte hur evangeliska kyrkor ser på saken.

Stefan Herczfeld - 02 Mars 2009 08:22 -

De kristna har genomgående sagt att äktenskapet börjar med de offentliga löftena OCH “brölloppsnatten” som bekräftelse.

Du har rätt i mycket.

Men du, liksom så gott som alla kristna, vill så hemskt gärna blanda in en massa traditioner och seder i detta, som inte har något direkt stöd i Bibeln.

Var i Bibeln står det t.ex. att äktenskap måste inledas “offentligt”?

Var i Bibeln står det t.ex. om att “löften” måste ges?

Att äktenskap inleds offentligt och att trohetslöften avges är i sig inget fel, tvärtom. Det är goda seder. Men seder och bruk är en sak, bibliska påbud något helt annat.

Jaha, det låter väl rätt det Stefan skrivit, åtminstonde med de begränsningar som Ragnar kommit med. Men vad ska man göra om ens fru vill skilja sig för att hon givit sig till en annan?

För att inte tala om hur man ska se på homosexäktenskap om kyrkomötet beslutar att kyrkan ska viga homosexuella par. Jag klandrar inte de kristna homosexuella som i god tro ingår äktenskap men samtidigt kan det komma en dag då Gud öppnar en utväg för dem ut ur deras “läggning” vad är då deras skyldighet? (Homosexuella är ju tänkta som väckarklockor - om jag förstått saken rätt - men om det blir en väckelse så kommer Gud säkert att stänga av klockorna bland de väckta).

Ska de då följa den väg som Gud öppnat eller ska de hålla sina äktenskapslöfte?

Ragnar!
Jag orkar inte leta efter bibelreferenser. Jag kommer inte på att det står något ceremoniel för ingående av äktenskap. Det jag vet är att judarna i princip inte hanterade hemliga äktenskap, utan tvärtom krävde vittnen. En sed som Jesus inte ändrade på, och som kyrkorna tagit över.

När det gällde löftena kan vi börja med själva begreppet trolovning. Det användes även av judarna. Vi vet också att en bröllopsfest, vilket Jesus refererar till, föregicks av förhandlingar, som man inte viste när de skulle ta slut. Det var mellan brudgumen och svärfadern in spe. Löftena var så viktiga att man skrev ner dem i kontrakt. Det finns fortfarande i kulturen i mellanöstern. Så sent som förra året hörde jag om ett mord på grund av att en svärson inte uppfyllt sin del.

Jesus gjorde ingenting för att ändra på de seder som han omgavs av i detta hänseende. Inte heller apostlarna gjorde något i den vägen.

Det är först i “efter-biblisk” tid som man funnit behov av att hitta ritualer, ceremonier, och att konfrontera en ganska hård hednisk hållning, som gått ut på helt andra saker… Det är då man formulerat kriterierna och reglerna litet fastare. Lustigt nog blev det likadant inom romarriket som utanför… Kanske den Heliga Andes Ledning? Det vi vet är att det förekom teologiska överväganden som i korthet gick ut på att brudens frivillighet i sammanhanget måste garanteras. Gud respekterar henne, och förenar henne inte med någon mot hennes vilja, varför äktenskapet blir ogiltigt, och hon lever i tvång, medan han lever i synd. Försvaret för bruden var nog så starkt som det kunde göras. Löftena som sådana ifrågasattes inte eftersom de följt med i alla kulturer. Däremot gavs de fastare former vartefter, och då i de riktningar som jag skissade tidigare.

När det gäller homosexuella, och deras förehavanden, har såväl de ortodoxa, som den romerska och de orientaliska kyrkor som behandlat frågan, sagt att man inte har befogenhet att göra förändringar i vad man uppfattar som Guds uppenbarelse, och i hans skapelseordning.

Stefan

Egentligen är det inte i förstahand Guds syn på äktenskap mellan människor jag funderar över.

Inför ett äktenskap är det kanske bra att samtal om sin äktenskapssyn. Hur är det inför äktenskapet mellan Gud och människa är det viktigt även där med ett samtal mellan Gud och människa? Det känns som om det är så stor skillnad mellan hur Gud ser på saker och hur vi människor ser på saker. Jag fick en gång lära mig att det vore bra att fråga Gud om jag funderade på någon kvinna om hon var rätt för mig. Men, det funkar inte för i Guds ögon är alla kristna han ögonstenar och vi är alla syndare frälsta av nåd. Visst händer det att Gud svarar, men då ur sitt perspektiv och inte ur mitt! Och när Gud någon gång låter mig se något ur Hans perspektiv då missförstår jag det ofta totalt. Hur är det med er andra, hur ser ni på äktenskapet Gud människa?

Anders!
Först en liten komplettering till förra inlägget.

Äktenskapets första natur är att vara ett förbund. Ett förbund mellan man och kvinna. “därfär skall ... lämna ... leva tilsammmans”. Jag undrar om det i bibeln finns någon förebild av ett förbund UTAN en vidhängande förbindelse, ett löfte.

När det gäller offentligheten, så var den allmänna uppfattningen att det rörde hela familjen, Med den tidens ekonomi så bytte hon familjen, och man släppte henne inte utan försäkringar, dessutom förenades familjerna osv. Kanske ändå viktigast är att om någon avger ett löfte, så vill motparten ha vittnen för att kunna hävda sin rätt. Finns det något bibliskt exempel på löften som avges till någon annan, men i hemlighet - utan vittnen?

En fundering kring ditt senaste inlägg. Gud lämnar dig en frihet, och han respekterar ditt beslut. Oavsett vilken väg som man väljer krävs det en egen anstränfning och Guds nåd.

Stefan

Stefan Herczfeld - 02 Mars 2009 11:17 -

Ragnar!
Jag orkar inte leta efter bibelreferenser. Jag kommer inte på att det står något ceremoniel för ingående av äktenskap. Det jag vet är att judarna i princip inte hanterade hemliga äktenskap, utan tvärtom krävde vittnen. En sed som Jesus inte ändrade på, och som kyrkorna tagit över.

När det gällde löftena kan vi börja med själva begreppet trolovning. Det användes även av judarna. Vi vet också att en bröllopsfest, vilket Jesus refererar till, föregicks av förhandlingar, som man inte viste när de skulle ta slut. Det var mellan brudgumen och svärfadern in spe. Löftena var så viktiga att man skrev ner dem i kontrakt. Det finns fortfarande i kulturen i mellanöstern. Så sent som förra året hörde jag om ett mord på grund av att en svärson inte uppfyllt sin del.

Jesus gjorde ingenting för att ändra på de seder som han omgavs av i detta hänseende. Inte heller apostlarna gjorde något i den vägen.

Det är först i “efter-biblisk” tid som man funnit behov av att hitta ritualer, ceremonier, och att konfrontera en ganska hård hednisk hållning, som gått ut på helt andra saker… Det är då man formulerat kriterierna och reglerna litet fastare. Lustigt nog blev det likadant inom romarriket som utanför… Kanske den Heliga Andes Ledning? Det vi vet är att det förekom teologiska överväganden som i korthet gick ut på att brudens frivillighet i sammanhanget måste garanteras. Gud respekterar henne, och förenar henne inte med någon mot hennes vilja, varför äktenskapet blir ogiltigt, och hon lever i tvång, medan han lever i synd. Försvaret för bruden var nog så starkt som det kunde göras. Löftena som sådana ifrågasattes inte eftersom de följt med i alla kulturer. Däremot gavs de fastare former vartefter, och då i de riktningar som jag skissade tidigare.

När det gäller homosexuella, och deras förehavanden, har såväl de ortodoxa, som den romerska och de orientaliska kyrkor som behandlat frågan, sagt att man inte har befogenhet att göra förändringar i vad man uppfattar som Guds uppenbarelse, och i hans skapelseordning.

Stefan

Löften-avtal-seder-förhandlingar-kontrakt-ritualer-ceremonier, och alla dessa uttryck du använder, fint! utmärkt!

Men det finns trots allt inte ett enda bibliskt påbud som stadfäster något av detta. Detta måste göras klart. Det är av vikt, bl.a. därför att vi ska förstå att visa tolerans mot alla olika högst skiftande seder och bruk runt om i världen när det gäller ingående av äktenskap.

Hur man och kvinna förenas i Guds ögon är en sak. Hur människorna väljer att utforma detta heliga “förbund” är en annan.

Ragnar!
Ditt resonemang är utmärkt, men kan du hjälpa mig med följande: att peka på var bibliskt stöd saknas. Mitt resonemang är
- äktenskapet är ett förbund mellan man och kvinna (skapelseberättelsen)
- varje förbund kräver en förbindelse, ett löfte. Kan du visa ett förbund utan förbindelse, i eller utanför bibeln? Kan du visa något ställe där det ens antyds att det finns ett äktenskap utan något ansvar, dvs utan någon förbindelse eller löfte?
- för att ett löfte skall kunna effektueras “när det blåser” krävs att det är bevittnat på något sätt. Kan du i eller utanför bibeln visa att någon ställts till ansvar för att inte ha uppfyllt ett löfte som ingen bevittnat eller tagit del av?

Var brister resonemanget, och var brister det bibliska stödet?

Har jag förstått dg rätt att du argumenterar för en hållning där
- antingen bibeln förutser att äktenskapet inte förbinder man och hustru
- eller att bibeln förutser ett förbund utan någon förbindelse
- eller att bibeln förutser att en förbindelse inte behöver tas ansvar för eftersom den inte är bevittnad?

F.ö. vilka kulturer tänker du på när du hänvisar till världen i övrigt?

Stefan

Hej AndersH25!

AndersH25 - 02 Mars 2009 09:50 -

För att inte tala om hur man ska se på homosexäktenskap om kyrkomötet beslutar att kyrkan ska viga homosexuella par. Jag klandrar inte de kristna homosexuella som i god tro ingår äktenskap men samtidigt kan det komma en dag då Gud öppnar en utväg för dem ut ur deras “läggning” vad är då deras skyldighet? (Homosexuella är ju tänkta som väckarklockor - om jag förstått saken rätt - men om det blir en väckelse så kommer Gud säkert att stänga av klockorna bland de väckta).

Ska de då följa den väg som Gud öppnat eller ska de hålla sina äktenskapslöfte?

Det i särklass största problemet homosexuella som i “god tro” ingår homosexäktenskap har, består inte i att de har en felaktig “läggning” utan att de har en felaktig tro. Huruvida Gud öppnar en utväg ur deras “läggning” eller inte påverkar inte på något sätt deras skyldigheter. Om Gud däremot öppnar deras ögon, så kommer de att inse, att deras “äktenskap” inte är något riktigt äktenskap. De löften de givit kvarstår dock och därför kommer de att inse, att deras skyldighet är att leva i celibat resten av livet, oavsett om deras “läggning” ändrats eller inte.

Peace, Kerub

Stefan Herczfeld - 03 Mars 2009 02:52 -

Mitt resonemang är - äktenskapet är ett förbund mellan man och kvinna (skapelseberättelsen)

Ja och nej. Äktenskapet är ett slags “förbund”. Men inget förbund som människan i konkret mening utformar genom någon slags ritual. Det är ett Guds förbund som träder i kraft när man och kvinna går in i äktenskapet så som det beskrivs i 1 Mos 2:24.

- varje förbund kräver en förbindelse, ett löfte. Kan du visa ett förbund utan förbindelse, i eller utanför bibeln? Kan du visa något ställe där det ens antyds att det finns ett äktenskap utan något ansvar, dvs utan någon förbindelse eller löfte?

Jag undrar om du inte egentligen menar “avtal” när du skriver “löfte”? Hur som helst, bägge uttrycken blir fel. Det är så här: I och med äktenskapets ingående, som beskrivs i 1 Mos 2:24, så är paret införlivat i Guds “äktenskapsförbund”. Det som därefter åligger paret är att leva i trohet och andra äktenskapliga plikter. Men det är inget som behöver uttryckligen lovas till varken Gud eller människa, för trohetslydnaden är en verksam realitet som träder i kraft vid ögonblicket för äktenskapets ingående oavsett vad paret sagt eller gjort. Det är således inte människan som skapar någon “förbindelse” eller något “förbund”, hon går bara in i “förbundet” (1 Mos 2:24) och väl där inne gäller de lagar/bud/ordningar som Gud stadgat ska gälla för äktenskapet. Människan kan inte bidra med någonting utöver det, förutom att leva i lydnad för Skaparen.

- för att ett löfte skall kunna effektueras “när det blåser” krävs att det är bevittnat på något sätt. Kan du i eller utanför bibeln visa att någon ställts till ansvar för att inte ha uppfyllt ett löfte som ingen bevittnat eller tagit del av?

Det gifta paret lever oavbrutet inför Guds ansikte. Där finns “bevittningen” som ett ständigt presens. Varje kristen på jorden vet att där det finns ett gift par, där gäller också ansvarstagande och trohet inför Guds ansikte. Och detta är inte beroende av något mänskligt löftesgivande, utan det är beroende av Guds Ord. Man och kvinna skulle kunna gifta sig utan att yttra ett enda ord. Likväl är de bundna av Guds Ord om allt vad äktenskap innebär.

Har jag förstått dg rätt att du argumenterar för en hållning där
- antingen bibeln förutser att äktenskapet inte förbinder man och hustru
- eller att bibeln förutser ett förbund utan någon förbindelse
- eller att bibeln förutser att en förbindelse inte behöver tas ansvar för eftersom den inte är bevittnad?

Jag har förut och även nu uttryckt mig kort, så jag har förståelse för att du ställer en sådan fråga. Men inget alternativ är mitt.

Äktenskapet förbinder man och kvinna till evig trohet. Så är det, hur än de tusentals olika löftena och sederna och traditionerna och ceremonierna ser ut runt om i världen.

Kerub

Kerub håller du med mig om att om Svenska kyrkan väljer att viga homosexuella så är detta en så vilseledande handling att det finns anledning att överväga att avsluta sitt medlemskap där?

Ragnar!
Om vi delar frågan på en annan ledd kanske det blir lättre att förstå varandra:
1) yttre former och ritualer
2) centrala element
3) förståelse och avsikter

När det gäller 1) är vi förmodligen överens om att de kan variera.

När det gäller 2) tror jag att vi egentligen är ganska öveens. Jag skissade på elementen, och du säger att man kan gå in i ett förbund utan att uttryckligen uttala ett löfte, vilket jag kan hålla med om i den mån det blir implicit och ofrånkomligt genom att man går in i förbundet, vilket du uttrycker, men då är vi egentligen tillbaks till 1) eftersom effekten är densamma.

När det gäller 3) blir ansvrsfrågan central. Jag tror att vi är helt överens om vårt ansvar inför Guds ansikte. Jag har svårare att se att inte ansvar utkrävdes på en materiell nivå. Redan samtalet om att bryta ett äktenskap tyder på en mänsklig juridisk implikation. Sedan kan man fundera över om bibelns folk och författare betraktade ett privat löfte som lika bindande som ett bevittnat, eller om det mest sågs som en avsiktsförklaring, eller - i senare skede av processen - som en anklagelse.

När det gäller de centrala delarna tycker jag att du har uttryckt innehållet i löftena på ett bra sätt. Sedan vet vi att man i olika tider, kulturer och samhällsskikt har lagt till allehanda ekonomiska och andra regleringar. Det förtar inte det centraala i förbundet mellan en man och en kvinna.

Fortfarande har jag emellertid svårt att förstå ditt argument “obiblisk” på annat sätt än att bibeln inte stödjer, och därmed lämnar öppet för eller förutser. Om löftet är obibliskt innebär det att bibeln lämnar öppet för att det är ett förbund där man inte förbinder sig till någonting. Om det är offentligheten som är obiblisk innebär det antingen att äktenskapet är en himmelsk angelägenhet med begränsad jordisk relevans, eller att förbundet inte behöver vara bindande i mänsklig juridisk mening. Jag hänger fortfarande inte riktigt med.

Stefan

Hej AndersH25!

AndersH25 - 03 Mars 2009 08:54 -

Kerub

Kerub håller du med mig om att om Svenska kyrkan väljer att viga homosexuella så är detta en så vilseledande handling att det finns anledning att överväga att avsluta sitt medlemskap där?

Ja, detta håller jag definitivt med dig om. Nu har jag i.o.f.s. redan avslutat mitt medlemskap i SvK, men om jag vore medlem där, så skulle detta vara ett fullt tillräckligt skäl för att avsluta medlemskapet.

Peace, Kerub

Stefan Herczfeld - 03 Mars 2009 09:17 -

Jag tror att vi är helt överens om vårt ansvar inför Guds ansikte. Jag har svårare att se att inte ansvar utkrävdes på en materiell nivå. Redan samtalet om att bryta ett äktenskap tyder på en mänsklig juridisk implikation. Sedan kan man fundera över om bibelns folk och författare betraktade ett privat löfte som lika bindande som ett bevittnat, eller om det mest sågs som en avsiktsförklaring, eller - i senare skede av processen - som en anklagelse.

Ursprungsfrågan gällde äktenskap “inför Guds ögon”, och det är det jag inriktat mina inlägg på, nu börjar du emellertid sväva in på något helt annat - det juridiska området. Och det har jag ingen större lust att ta tag i, det överlämnar jag till den sekulära staten att utforma bäst som de vill.

Om löftet är obibliskt innebär det att bibeln lämnar öppet för att det är ett förbund där man inte förbinder sig till någonting.

Men nu har du läst mina inlägg bra slarvigt. Jag har ju ändå tydligt förklarat att man och kvinna vid ingående av äktenskap är skyldiga att åtlyda alla de äktenskapliga plikter som Gud stadgat för ett äktenskap. Dessa plikter och skyldigheter och rättigheter gäller alltså oavsett om paret “lovar” något eller inte inför äktenskapets ingående. Det är alltså inte mänskligt munfladder som avgör om paret “förbinder” sig till något, det är Guds Ord som “förbinder” paret. Jag hoppas detta nu är tillräckligt tydligt.

När sedan detta är sagt så betyder det inte att jag är motståndare till löftesgivning och dylika seder och bruk. Jag betraktar det som en god sed och människor får gärna fortsätta ge varandra löften. Men man ska akta sig för att göra det till ett bibliskt påbud. För det är det inte.

Om det är offentligheten som är obiblisk innebär det antingen att äktenskapet är en himmelsk angelägenhet med begränsad jordisk relevans, eller att förbundet inte behöver vara bindande i mänsklig juridisk mening. Jag hänger fortfarande inte riktigt med.

Jag beklagar att jag är en sådan dålig pedagog. Men det beror nog också på att vi människor är så fastlåsta i sinnet av våra seder och bruk så vi har svårt att betrakta saken ur ett annat (mer gudomligt) perspektiv.

Äktenskapet är förvisso en “himmelsk angelägenhet” eftersom det ingås inför Guds ansikte. Men det har inte “begränsad jordisk relevans”. Tvärtom. Det är ju ändå här det utspelar sig så att säga. Med alla de rättigheter och skyldigheter och allt det ansvar det för med sig. Sen märker jag att du åter vill blanda in det juridiska i detta gudomliga. Och det är inte fel. Men det är så att säga den andra dimensionen i äktenskapet. Andra sidan av myntet. Man kan väl säga så här, det äktenskap som stadfästs i himlen inför Guds ansikte behöver också - på grund av jordiska lagar om arvsrätt och annat - få en jordisk stämpel på sig. Av rent praktiska skäl. Men denna dimension är alltså något sker utanför och bortom det som sker inför Guds ansikte, då när en man lämnar sin far och sin mor för att hålla sig till sin hustru och bli ett kött med henne.

Tack för era svar Stefan och Ragnar

En dold förutsättning är hur man ser på ansvaret hos den som låtit sig förföras. Själv ser jag det som att oberoende av om det är kvinnan eller mannen som blivit förförd så är den som låtit sig förföras fullt ansvar för det valet. Vid ömsesidig förförelse så ser jag det som att båda är fullt ansvariga, men jag har (i predikningar) hört både att kvinnan är ensamt ansvarig och att mannen är ensamt ansvarig. Detta kan kanske förklara en del av skillnaderna i era svar.