Lisa Magnusson, din krönika om abort skrämmer mig verkligen. Du skriver: ”Abort stoppar ett hjärta som slår – än sen?” Jag får riktigt obehagliga vibbar av det du skriver. Du vet att aborten dödar en människa – men det tycks inte röra dig i ryggen. …
Jag blev riktigt välsignad av att läsa ditt öppna brev, Mats.
Tack!
Jo, jag reagerade också när jag läste de där orden: ”Abort stoppar ett hjärta som slår – än sen?”
Hade någon känd abortförespråkare yttrat sådana ord där på 70-talet när debatten var het, då hade de nog förlorat striden. För nästan varje ord i den meningen hade varit helt osannolik för någon förespråkare att ta i sin mun när det begav sig: “stoppar” - “ett hjärta” - “som slår” - “än sen?”
Men idag har förhärdelsens gift lagt sig som ett tjockt täcke över detta land. Guds vrede är mäktigt utgjuten. Människor kan därför utan att vare sig blinka eller rodna bekänna de mest fasansfulla saker. Ja, det verkar till och med vara lite på modet att var så där härligt fräck i mun och låta blodet dregla ner från sina läppar. Det har blivit något coolt över det. Nånting som hänför och lockar fram beundran från de förtappade.
Ja det var riktigt obehagligt att läsa - nu börjar det märkas en slags desperation på “andra sidan”. Håll huvudet högt, släpp ingen ånger över bron, anfall är bästa försvar, till varje pris ingen reträtt.
Bra genmäle, Mats! Men sista stycket om att det bor en nazist i oss alla för att vi mer bryr oss om gulliga djur än fula (mer om kaniner än om gäddor), det var onödigt att citera tycker jag. Det tillförde ingenting i sak - och att erkänna sej vara “en liten nazist” i DEN meningen är knappast särskilt graverande eller ens talande.
Om man jämför abort med det industriella avrättandet i global skala av fullt fungerande högt utvecklade varelser med ett stort känsloregister som kor och grisar tycker jag att ett foster är mer som en mask i magen. Att ha ihjäl ett foster står ju knappast upp till den skalan som ett utvecklat medvetet känslomässigt kapabelt väsen gör.
Om man sen väger in konsekvenserna som ett icke-aborterat foster gör för en mamma som inte vill ha det blir ju saken än mer övertygande.
Om alla abortmotståndare vore veganer och gandhianhängare hade de varit lättare att ta på allvar, nu blir deras motstånd bara ett uttryck för deras hyckleri.
Henrik VIII!
Vad du säger är att en människa är att jämställa med ett djur, och att djurets storlek har betydelse. Jag undrar hur du, i ljuset av detta, tänker dig att man skall prioritera vid en älgolycka, då en människa och en älg är skadad. Vem skall man kalla in först: Veterinären eller läkaren?
Bra genmäle, Mats! Men sista stycket om att det bor en nazist i oss alla för att vi mer bryr oss om gulliga djur än fula (mer om kaniner än om gäddor), det var onödigt att citera tycker jag. Det tillförde ingenting i sak - och att erkänna sej vara “en liten nazist” i DEN meningen är knappast särskilt graverande eller ens talande.
Tack Andreas för feedback! Din fråga tvingar mig att tänka efter varför jag valde att ta med det sista citatet. När jag läste flera olika krönikor av Magnusson fick jag liksom en inre bild eller känsla - en bild av vår kultur som otroligt individcentrerad och känslocentrerad, och därmed också i viss mån relativistisk. Magnusson illustrerar allt detta. Hon framstår som otroligt cynisk och kall. Men när jag läser tidare krönikor av henne t.ex. den om downsbarn som aborteras så finns där en moralisk undran - vad säger sådana aborter egentligen om våra värderingar? Det är som att hon anar att detta är en bortselektering av “ovärdiga liv”, en tydlig parallell till nazismen. Men ljuset av den oinskränkte individens vilja bländar henne så starkt att det bara blir några tafatta frågor.
Sedan pratar hon om djur. Hon bryr sig bara om de gulliga djuren. Hennes moral är helt och hållet känslobaserad - och hon verkar medveten om det. Hon är dessutom medveten om hur instabil och inkonsekvent en sådan moral blir. Och hennes kyla för de ogulliga djuren påminner henne om nazismen. Och i en sorts lättsam mening hasplar hon ur sig att det bor en nazist i oss alla. Ännu en gång så anar hon något.
I slutet av “abort-än-sen-artikeln” skriver hon att ofödda människor är “en pytteliten grodd som inte har något medvetande så det är inte så farligt [med abort dvs]”. Jag tror att hon betraktar en tidig abort som likvärdig med att slå ihjäl en gädda eller något annat ogulligt djur. I hennes tanke måste alla abortmotståndare vara djurrättsaktivister annars är de inkonsekventa. Och är man inte djurrättsaktivist så bor det en liten nazist inom en, och det är liksom okey. Och då är abort också okey ... det är liksom på samma nivå.
Vad är då hennes grundläggande värderingar? Hur ser den röda tråd ut som håller ihop hennes medvetna eller omedvetna etiska bygge? Ja det tycks som att hennes känsla/vilja är det enda verkligt normerande för henne. Om hennes känsla protesterar när hon har en kanin på tallriken så är det fel att äta kanin. Men om hennes känsla förhåller sig kall så är det okey att äta både ko och gädda. Omedvetna människofoster som skapar jobbiga känslor och ovilja får självklart aborteras av den individ som så vill. Men individens vilja/känsla verkar hon också göra till en princip. Hennes eget självbestämmande extrapolerar hon till att gälla alla sjävmedvetna människor. Principen uttrycker hon när hon skriver om dödshjälp:
”Att värna om mänskans rätt att bestämma över sitt liv är just att värna hennes rätt att göra det som vi själva är helt fucking jävla emot.”
Så självbestämmande verkar vara den övertrumfande principen. Så länge jag inte inkräktar på någon annans sjävbestämmande har jag rätten att göra precis vad jag själv känner eller vill. Därefter i värdeskalan kommer andra levande varelser som saknar individuell vilja, självbestämmande eller medvetande. Dessa senare får man döda om självbestämmandet kräver det eller den egna känsla/viljan önskar det.
Här finns ingen människovärdesprincip. Det är verkligen den starke, självbestämmande individen som definierar rätten. Mellan de “starka” råder en sorts moral där man respekterar varandras självbestämmande. Det är i alla fall så det bör vara. För hur ska man annars förstå hennes fördömanden av de som (utifrån sitt eget självbestämmande) protesterar mot aborter. Här finns alltså trots allt en högre, icke-relativistisk moral. Gunåde den som tar ett icke-medvetet människofoster och menar att dess värde är större än den självmedvetne individens självbestämmande. Den personen är ond. Individens självbestämmande är således inte oinskränkt - det begränsas av andra likvärdiga individers självbestämmande. Hur Magnusson - i den mån jag förstått henne rätt - rättfärdigar denna meta-etik vet jag inte. Grunden kan väl knappas vara att HON vill ha de på det sättet. Och jag tvivlar på att hon tror på Gud och att Gud är garanten för denna självbestämmandets övergripande giltighet. Nåväl det får förbli obesvarat.
Hur som helst så har den självbestämmande individens vilja förtur i relation till de svagare människorna eller djuren. Här blir likheterna med både Nietzsche och med nazismen ganska tydliga. Nietzsche betonade den viljastarka människan som den enda normen, och nazismen var till stor del inspirerad av Nietzsche. Och Magnusson verkar någonstans medveten om likheten. Det kommer till uttryck i hennes godtyckliga förhållningssätt till djurens värde. Hon verkar mena att enda skälet till varför hon äter eller inte äter djur är hennes egen känsla och vilja. Det är den enda referenspunkten. Hennes makt ger henne rätten. Hon tycks sakna förståelse för att vi lever i en moralisk värd med en moralisk ordning.
Hennes känsla är annorlunda än nazisternas. Magnusson är troligen inte nationalist, hon älskar troligen inte “det svenska” och hon hatar säkerligen inte judar. Hennes känslor är annorlunda. Men i likhet med nazisterna menar hon att hennes känslor trumfar över människovärdet. Om hon vill döda ett människofoster för att hon känner för det så har hon den rätten. Och när vi abortmotståndare protesterar rycker hon på axlarna och säger “än sen?”
Fattar du nu lite bättre vad som fick mig att ta med citatet?
Henrik VIII!
Vad du säger är att en människa är att jämställa med ett djur, och att djurets storlek har betydelse. Jag undrar hur du, i ljuset av detta, tänker dig att man skall prioritera vid en älgolycka, då en människa och en älg är skadad. Vem skall man kalla in först: Veterinären eller läkaren?
Jag säger inte att djurets storlek har betydelse, alltså en grand danois är inte betydelsefullare än en tax, poängen är att djuren är medvetna känslomässigt högstående väsen till skillnad från ett ofullgånget foster. Det ligger mindre förödelse i att förstöra en skiss än ett fulländat konstverk.
Frågan om vetrinären eller läkaren är bara dum och visar på att du inte har lust att fatta vad jag menar. En människa är högre utvecklad än en älg. Ett människofoster däremot är inte det.
Så om älgen krockat med ett foster hade jag kallat på veterinären.
Dessutom gäller inte mitt resonemang olyckor, det gäller det medvetna avrättandet av miljoner, miljarder liv årligen. Att blunda för denna förintelseliknande hantering och komma med irrelevanta exempel om älgolyckor tycker jag är att sticka huvudet i sanden och vägra inse den grymma verkligheten för våra medpassagerare djuren. Att gnälla över ett foster blir i sammanhanget patetiskt.
Magnusson illustrerar allt detta. Hon framstår som otroligt cynisk och kall.
Någon undrade om jag inte utsätter Magnusson för personangrepp när jag skriver så. Och att det dessutom är oschysst då hon inte kan försvara sig.
Låt mig då klargöra att jag inte intresserar mig för henne som person. Det är hennes tankar och resoenmang som är i fokus inte hennes person. Men genom sina uttalanden FRAMSTÅR hon på ett visst sätt (oberoenda av hur hon sedan faktiskt är som människa). I mitt inlägg ovan betonar jag dessutom att trots att hon “framstår” som cynisk och kall, så har hon i andra krönikor uppvisat en lite annan attityd i frågor om liv och död.
Det jag försökte göra var att förstå vår tidsanda genom att analysera denna krönikör på Aftonbladet. Hon är en offentlig “proffstyckare” och hennes tankar är tillgängliga för alla att läsa och analysera. Hon är inte min samtalsparter i ett forum. Som jag ser det är det därför i högre grad tillåtet att granska och analysera den personens åsikter och attityder (och då kommer man ganska nära själva personen också). Så länge man är relevant så tycker jag det är okey.
Dessutom: ju offentligare en person är, desto mer personangrepp tillåts. Ta Mona Sahlin. Om man efter Tobleroneaffären skulle skriva att hon “framstår som slarvig och ansvarslös” så skulle jag inte kalla det för personangrepp. Jag skulle helt ärligt kunna säga att det är en objektiv sanning att hon framstår så i mina och mångas ögon.
Eller ta en ännu mer offentlig person: “Stalin var en ond människa”. Skulle någon skriva det på ett forum så skulle ingen invända och säga “Det är ett personangrepp på Stalin och han kan dessutom inte försvara sig!”. Offentliga personer får man ha åsikter om. Och dessa får uttryckas. Men i ett samtalsforum som detta är regeln att vi inte diskuterar varandras personer. Det är liksom inte relevant.
Så låt mig bara klargöra: det är Magnussons cyniska och kalla resonemang som är mitt fokus (även om det faktiskt är mer okey att uttala sig om själva personen ju offentligare han/hon är) och jag har tagit henne som ett exempel för att försöka förstå tidsandan. Hon representerar något och jag har velat förstå hennes tankebanor. Hon kan vara hur trevlig som helst privat, därom uttalar jag mig inte. Så vänligen tolka inte min utsaga som om den handlar om hennes person. Den är irrelevant i sammanhanget.
Detta var mest tänkt som en liten parentes - men det blev visst en gansk lång sådan ...
Mats!
Jag håller helt med dig i alla sakfrågor, men jag undrar vem som är den egentlige mottagaren av skrivelsen? Jag inbillar mig inte att du tror dig kunna övertyga henne om någonting.
Jag tror att det kan finnas en del att hämta i att å ena sidan analysera argumenten, och att å den andra analysera tidsandan och kulturen, dvs. vad som gör att argumenten framstår som acceptabla.
Mats!
Jag håller helt med dig i alla sakfrågor, men jag undrar vem som är den egentlige mottagaren av skrivelsen? Jag inbillar mig inte att du tror dig kunna övertyga henne om någonting.
Jag tror att det kan finnas en del att hämta i att å ena sidan analysera argumenten, och att å den andra analysera tidsandan och kulturen, dvs. vad som gör att argumenten framstår som acceptabla.
Ser fram emot din kommentar!
Stefan
Du har rätt. Det “öppna brevet” är bara ett stilgrepp.
Jag har velat göra lite av båda, eller kanske snarare analysera argumenten i ljuset av tidsandan och kulturen. Det är därför känslor och kulturens attityder spelar in. De får sällan någon rationell grund, utan finns liksom bara där som självklarheter som vuxit fram. Och utifrån denna oanalyserade grund framkastas argument och retorik.
Stilformen rimmar med att jag ville kommer lite mer “under skinnet ” på en modern tyckare som Magnusson. Men hjälp mig gärna med reflektioner kring kulturen och tidsandan. Det är svårfångat men oerhört viktigt.
Magnusson illustrerar allt detta. Hon framstår som otroligt cynisk och kall.
Någon undrade om jag inte utsätter Magnusson för personangrepp när jag skriver så. Och att det dessutom är oschysst då hon inte kan försvara sig.
Låt mig då klargöra att jag inte intresserar mig för henne som person. Det är hennes tankar och resoenmang som är i fokus inte hennes person. Men genom sina uttalanden FRAMSTÅR hon på ett visst sätt (oberoenda av hur hon sedan faktiskt är som människa). I mitt inlägg ovan betonar jag dessutom att trots att hon “framstår” som cynisk och kall, så har hon i andra krönikor uppvisat en lite annan attityd i frågor om liv och död.
Det jag försökte göra var att förstå vår tidsanda genom att analysera denna krönikör på Aftonbladet. Hon är en offentlig “proffstyckare” och hennes tankar är tillgängliga för alla att läsa och analysera. Hon är inte min samtalsparter i ett forum. Som jag ser det är det därför i högre grad tillåtet att granska och analysera den personens åsikter och attityder (och då kommer man ganska nära själva personen också). Så länge man är relevant så tycker jag det är okey.
Dessutom: ju offentligare en person är, desto mer personangrepp tillåts. Ta Mona Sahlin. Om man efter Tobleroneaffären skulle skriva att hon “framstår som slarvig och ansvarslös” så skulle jag inte kalla det för personangrepp. Jag skulle helt ärligt kunna säga att det är en objektiv sanning att hon framstår så i mina och mångas ögon.
Eller ta en ännu mer offentlig person: “Stalin var en ond människa”. Skulle någon skriva det på ett forum så skulle ingen invända och säga “Det är ett personangrepp på Stalin och han kan dessutom inte försvara sig!”. Offentliga personer får man ha åsikter om. Och dessa får uttryckas. Men i ett samtalsforum som detta är regeln att vi inte diskuterar varandras personer. Det är liksom inte relevant.
Så låt mig bara klargöra: det är Magnussons cyniska och kalla resonemang som är mitt fokus (även om det faktiskt är mer okey att uttala sig om själva personen ju offentligare han/hon är) och jag har tagit henne som ett exempel för att försöka förstå tidsandan. Hon representerar något och jag har velat förstå hennes tankebanor. Hon kan vara hur trevlig som helst privat, därom uttalar jag mig inte. Så vänligen tolka inte min utsaga som om den handlar om hennes person. Den är irrelevant i sammanhanget.
Detta var mest tänkt som en liten parentes - men det blev visst en gansk lång sådan ...
Dessutom: ju offentligare en person är, desto mer personangrepp tillåts.
Menar du verkligen det?
Jag kan inte hålla med dig här. Vare sig vi är offentliga eller inte, så är vi alla svaga människor som ska bemötas med respekt.
Hade du istället för “personangrepp” i det sista citatet här ovan skrivit “kritik” hade jag inte haft invändningar. Menar du verkligen att det är ok att syssla med personangrepp, och det särskilt om en person är offentlig? Blandar du inte ihop kritik mot människors åsikter/handlingar, med personangrepp nu?
Du vill också rättfärdiga dig med orden “Hon är inte min samtalspartner i ett forum”. Menar du verkligen att om hon dyker upp här och tar diskussionen du då inte längre har rätt att uttrycka dig som du gjort om henne, men så länge hon inte dyker upp här så har du och andra rätt att fortsätta med personangrepp mot henne?
Du skrev nu: “Så låt mig bara klargöra: det är Magnussons cyniska och kalla resonemang som är mitt fokus….”
Bra! Resonemang och åsikter har vi rätt att angripa. Men som det första citatet ovan visar så var det en person du angrep. Och det anser jag är oacceptabelt utifrån de regler vi har här.
.......................
Jag vill till sist säga att det känns lite konstigt och olustigt för mig att skriva detta, eftersom ditt inlägg var så läsvärt och utmärkt. Till 99%. Så även om jag nu ger dig 1% kritik, så kvarstår 99% av applåder och uppskattning.
Magnusson illustrerar allt detta. Hon framstår som otroligt cynisk och kall.
Någon undrade om jag inte utsätter Magnusson för personangrepp när jag skriver så. Och att det dessutom är oschysst då hon inte kan försvara sig.
Låt mig då klargöra att jag inte intresserar mig för henne som person. Det är hennes tankar och resoenmang som är i fokus inte hennes person. Men genom sina uttalanden FRAMSTÅR hon på ett visst sätt (oberoenda av hur hon sedan faktiskt är som människa). I mitt inlägg ovan betonar jag dessutom att trots att hon “framstår” som cynisk och kall, så har hon i andra krönikor uppvisat en lite annan attityd i frågor om liv och död.
Det jag försökte göra var att förstå vår tidsanda genom att analysera denna krönikör på Aftonbladet. Hon är en offentlig “proffstyckare” och hennes tankar är tillgängliga för alla att läsa och analysera. Hon är inte min samtalsparter i ett forum. Som jag ser det är det därför i högre grad tillåtet att granska och analysera den personens åsikter och attityder (och då kommer man ganska nära själva personen också). Så länge man är relevant så tycker jag det är okey.
Dessutom: ju offentligare en person är, desto mer personangrepp tillåts. Ta Mona Sahlin. Om man efter Tobleroneaffären skulle skriva att hon “framstår som slarvig och ansvarslös” så skulle jag inte kalla det för personangrepp. Jag skulle helt ärligt kunna säga att det är en objektiv sanning att hon framstår så i mina och mångas ögon.
Eller ta en ännu mer offentlig person: “Stalin var en ond människa”. Skulle någon skriva det på ett forum så skulle ingen invända och säga “Det är ett personangrepp på Stalin och han kan dessutom inte försvara sig!”. Offentliga personer får man ha åsikter om. Och dessa får uttryckas. Men i ett samtalsforum som detta är regeln att vi inte diskuterar varandras personer. Det är liksom inte relevant.
Så låt mig bara klargöra: det är Magnussons cyniska och kalla resonemang som är mitt fokus (även om det faktiskt är mer okey att uttala sig om själva personen ju offentligare han/hon är) och jag har tagit henne som ett exempel för att försöka förstå tidsandan. Hon representerar något och jag har velat förstå hennes tankebanor. Hon kan vara hur trevlig som helst privat, därom uttalar jag mig inte. Så vänligen tolka inte min utsaga som om den handlar om hennes person. Den är irrelevant i sammanhanget.
Detta var mest tänkt som en liten parentes - men det blev visst en gansk lång sådan ...
Dessutom: ju offentligare en person är, desto mer personangrepp tillåts.
Menar du verkligen det?
Jag kan inte hålla med dig här. Vare sig vi är offentliga eller inte, så är vi alla svaga människor som ska bemötas med respekt.
Hade du istället för “personangrepp” i det sista citatet här ovan skrivit “kritik” hade jag inte haft invändningar. Menar du verkligen att det är ok att syssla med personangrepp, och det särskilt om en person är offentlig? Blandar du inte ihop kritik mot människors åsikter/handlingar, med personangrepp nu?
Du vill också rättfärdiga dig med orden “Hon är inte min samtalspartner i ett forum”. Menar du verkligen att om hon dyker upp här och tar diskussionen du då inte längre har rätt att uttrycka dig som du gjort om henne, men så länge hon inte dyker upp här så har du och andra rätt att fortsätta med personangrepp mot henne?
Du skrev nu: “Så låt mig bara klargöra: det är Magnussons cyniska och kalla resonemang som är mitt fokus….”
Bra! Resonemang och åsikter har vi rätt att angripa. Men som det första citatet ovan visar så var det en person du angrep. Och det anser jag är oacceptabelt utifrån de regler vi har här.
.......................
Jag vill till sist säga att det känns lite konstigt och olustigt för mig att skriva detta, eftersom ditt inlägg var så läsvärt och utmärkt. Till 99%. Så även om jag nu ger dig 1% kritik, så kvarstår 99% av applåder och uppskattning.
Tack för din uppmuntran och din kritik Ragnar. Jag vill inte starta en lång diskusson om exakt hur man avgör gränsen mellan “personangrepp” och “kritik”. Vi verkar se lite annorlunda på detta. Men för att undvika missförstånd tycker jag ditt förlag är bra. Jag kan gå med på att det blivit tydligare om jag valt ordet “kritik” istället.
Henrik VII!
Jag tror att jag förståe ditt resonemang. Vad har det för implikationer på proriteringar inom sjukvården då man inte kan behandla alla som kommer in efter t.ex. en bussolycka på en gång, utan måste ta dem i tur & ordning:
ett litet barn
en tonåring
en mentalt efterbliven vuxen
en professor
en sjukpensionär
en 80-åring med sviktande ork
Hur högt utvecklad är respektive person?
Jag tror att du inser att det ytterst rör sig om vad människovärde är. Nästa fråga är varifrån det kommer, om det är fråga om andra människors överenskommelser och bakomliggande åsikter, eller om det är något som människan bär i sig just för att hon är människa.
Henrik VII!
Jag tror att jag förståe ditt resonemang. Vad har det för implikationer på proriteringar inom sjukvården då man inte kan behandla alla som kommer in efter t.ex. en bussolycka på en gång, utan måste ta dem i tur & ordning:
ett litet barn
en tonåring
en mentalt efterbliven vuxen
en professor
en sjukpensionär
en 80-åring med sviktande ork
Hur högt utvecklad är respektive person?
Jag tror att du inser att det ytterst rör sig om vad människovärde är. Nästa fråga är varifrån det kommer, om det är fråga om andra människors överenskommelser och bakomliggande åsikter, eller om det är något som människan bär i sig just för att hon är människa.
Hälsningar
Stefan
Om du föstårmitt resonemang blir den här frågan bara ännu dummare. Naturligtvis behandlas de som kommer in i förhållande till sina skador. Människan som ras har samma utvecklingsnivå.
Människovärdet är en överrenskommelse, bygger på identifikation. Om du hade frågar älgen i exemplet med bilolyckan hade han såklart skickat efter veterinären. Människan identifierar sej och sätter värde på andra människor för att vi är lika. Men det värdet är ingen naturlag. Det finns ingenting som säger att vi som människor har ett större existensberättigande än en älg eller häst eller ko eller gris eller fluga. Vi tar oss den rätten med hjälp av den makt vårt intellekt ger oss.
Allt liv har samma rätt. Jag säger inte att jag är för abort, men att jämför ett foster med en ko eller gris går inte. Det blir en identifikationsfråga, fostret är värt mer för att det ska bli en människa.
Allt levande har samma rätt till planeten. En ko eller gris är mer levande än ett foster.
Att avrätta en häst, ko, elefant, hund, för att äta när man inte svälter eller för att ta deras skinn när man har textilalternativ är ett mycket störr brott mot livet än att döda ett foster.
Hela den här pro-life rörelsen är ett enda stort hyckleri. Vill ni slåss för livet, slåss då för livet och inte för den rasistiska inställningen att bara människan har ett värde.
Allt levande har samma rätt till planeten. En ko eller gris är mer levande än ett foster.
Att avrätta en häst, ko, elefant, hund, för att äta när man inte svälter eller för att ta deras skinn när man har textilalternativ är ett mycket störr brott mot livet än att döda ett foster.
Hela den här pro-life rörelsen är ett enda stort hyckleri. Vill ni slåss för livet, slåss då för livet och inte för den rasistiska inställningen att bara människan har ett värde.
Henrik VIII
Den starke överlever, sådan är naturens gång.. Djur äter upp andra djur för sin överlevnad.
Men varför blandar du ihop abortfrågan med problematiken att slakta djur? Det är helt skillda problem måste ses ur olika vinklar. Dessutom har inte abort någon förankring i det naturliga, det finns inga djur som tillskadar sitt foster när det ligger i magen för att dem ångrar sin graviditet.
Sen så är själva frågeställning du lägger fram helt orelevant.
Tex en kvinna som precis genomgått en abort, hon tycker såklart att det är mer plågsamt än om hon ser sin pappa slakta en av gårdens grisar som skall bli mat. Och det är inget hon skall känna dåligt samvete för, utan det är en biologisk drift att känna så. Djur känner mer för sin egen ras än för andra djur. Många djur har även starka band till flocken, dem försvarar sina medlemmar till liv och död. Så att du använder dig av begrepp som rasism i dessa sammanhang är befängt.
Man kan utan problem vara emot abort men samtidigt arbteta som grisbonde utan att vara en hycklare. Därimot så skall djuren behandlas med respekt, och lagar och regler skall följas kring slakten. Och där är ju sverige långt fram i jämförelse med andra länder.
Jag är emot abort, men fördömmer det icke. Flera av mina nära har varit med om aborter, det är upplevelser som dem aldrig glömmer, det är en smärtsam upplevelse.
Jag är emot massslakt av grisar. Men samtidigt så gillar jag när köttfärsen är billig. Men skulle utan tvekan köpa kött av en lokal bonde om det fanns en möjlighet till det, samt om prisbilden var annorlunda.
Det är möjligt att jag är en hycklare ur den synpunkten. Men det finns ju ekonomiska aspekter också på det det hela. Jag är inte rik.
Jag väljer ju att köpa kött som är billigt, för min överlevnads skull, och inte för att jag gillar att scan masslaktar grisar.
Men om man vill påverka köttindustrins hantering av djur måste man göra det via politiska medel. Det är en svår och jobbig process att sätta sig in i då företagen man har emot sig är både stora och ekonomiskt starka, exempelvis Scan. Man kan givetvis försöka påverka människor att köpa ekolgiskt kött, lokal bonde, eller få dem att sluta äta kött, eller äta mindre kött och bli vegetarianer.
Om man jämför abort med det industriella avrättandet i global skala av fullt fungerande högt utvecklade varelser med ett stort känsloregister som kor och grisar tycker jag att ett foster är mer som en mask i magen. Att ha ihjäl ett foster står ju knappast upp till den skalan som ett utvecklat medvetet känslomässigt kapabelt väsen gör.
Jag förstår inte poängen med dina jämförelser. Varför ställa olika svaga gruppers utsatthet mot varandra i syfte att bagatellisera någon av dem? Uttryck som ”mask i magen” låter ungefär, som om man skulle använda metaforen ”löss i hårbottnen” om offren för Hitlers regim, bara för att kommunismen skördat många fler offer. Varje illdåd måste givetvis fördömmas för sig.
Henrik VIII - 18 Februari 2009 10:36 -
Om man sen väger in konsekvenserna som ett icke-aborterat foster gör för en mamma som inte vill ha det blir ju saken än mer övertygande.
De konsekvenserna borde hon ha tänkt på innan hon tog risken att bli gravid. Men även om graviditeten var oönskad, som t.ex. vid en våldtäckt; ger denna omständighet henne eller någon annan rätten, att mörda fostret ifråga? Har jag rätt att mörda en annan människa bara för, att dennes existens oavsiktligt innebär negativa konsekvenser för mig? Givetvis inte! Vidare, om hon inte vill ha fostret ifråga, så kan hon ju adoptera bort det efter födseln. Då slipper hon de ”negativa konsekvenserna”. 35000 adoptivbarn om året skulle vara en välsignelse för många barnlösa svenska par, som då inte behöver adoptera utomeuropeiska barn. Adoptioner av utomeuropeiska barn är f.ö. ingenting annat än en smutsig mångmiljonkronorsverksamhet som är ett gift, i första hand för barnen ifråga. Dessa rycks bort från sina hemländer och placeras i en för dem helt främmande kultur, med rotlöshet och psykiska problem för resten av livet som följd.
Henrik VIII - 18 Februari 2009 10:36 -
Om alla abortmotståndare vore veganer och gandhianhängare hade de varit lättare att ta på allvar, nu blir deras motstånd bara ett uttryck för deras hyckleri.
Det finns ingenting omoraliskt med att äta kött, Jesus har förklarat all mat för ren (Mark.7:19). Själv skulle jag gärna gå med på, att min kropp efter min död styckades upp och att köttet gavs som föda till dobermannhundar. Både mycket nyttigare och mycket värdigare än att jag ruttnar bort i någon gammal grav. Jag skulle ingenting hellre önska, än att oxfilén jag äter kom ifrån djur, som behandlats väl och fått dö en naturlig död. Nu när verkligheten inte ser ut så, borde jag då vara vegan? Kanske! Jag viker dock inte en tum ifrån ståndpunkten, att ansvaret för dödandet till 100% ligger hos producenten och till 0% hos konsumenten. En slaktare har inte rätt att slakta en oxe om så hela världens befolkning efterfrågade köttet ifrån den. Jag saboterar varken abortkliniker, slakterier eller Scan-lastbilar, däremot tycker jag det är mycket bra, att det finns folk som gör detta. Sedan är du givetvis fri att tycka vad du vill om, huruvida detta är hyckleri eller inte. Gandhi vet jag knappt någonting om, annat än att han var en indisk ledare och pacifist. Har han sagt någonting som strider mot kristendomen?
