Du har fullständigt rätt i att ateister inte kan argumentera MOT guds existens (eller för) genom att hänvisa till förekomst av ondska eller godhet. Sådana argument kan bara användas för att diskutera giltigheten i (av) en viss gudsbild. Alltså kan jag som ateist mena att en viss gudsbild är mindre koherent än en annan och att vissa gudsbilder är självmotsägande eller cirkulära. Det jag då gör att jag jämställer en persons gudsbild med att denna person har en teori om verklighetensbeskaffenhet. En person kan allstå ha en bild av verkligheten där denna menar att gud finns och har vissa egenskaper, jag kan argumentera för eller emot logiken i denna gudsbild utan att själv ha en gudsbild.
Men om någon som saknar en Gudsbild använder ondskan som ett argument mot en specifik Gudsbild. Räcker det då att bara säga ‘det finns ju godhet också’, och så är problemet ur världen för teisten?
Eller måste ateisten faktiskt argumentera utifrån existensen av både ondska och godhet och hur teisten förklarar förekomsten av båda dessa för att ha ett rimligt argument?
För förstår man inte hur teisten förklarar existensen av båda dessa motpoler argumenterar man ju inte mot teistens egentliga Gudsbild, utan någon hypotetisk förvrängd variant av Gudsbild som teisten inte själv tror på.
Och om man ändå bara ensidigt argumenterar utifrån exempelvis lidande och ondska vem argumenterar man då egentligen mot och i vilket syfte?