Nils G - 26 Januari 2009 07:29 -

tirian - 26 Januari 2009 08:33 -

Utifrån handling och konsekvens blir ju ditt exempel om självmord intressant. Är lidandet oberättigat? Om Gud skulle förhindra alla självmord vilka konsekvenser skulle det få i form av lidande. Vilket lidande skulle vara större och hur anser du Gud borde handla när det gäller självmord?

I vissa fall kan det vara berättigat att tillåta självmord. Men man måste notera att för att mitt argument skall gå hem, att visa att Gud inte både är god och allsmäktig, så krävs det endast att man visar att ett enda självmord inte går att förklara med hänvisning till att det är den bästa lösningen för människan. Det förekommer tyvärr många självmord bland unga människor som inte har några yttre problem. De har bostad, mat för dagen, är inte sjuka och har allmänt goda framtidsutsikter men ändå så tar de livet av sig. Man kan med ganska stor säkerhet anta att om de fått rätt form av mänsklig hjälp så hade många överlevt och sedan levt ett gott liv. Varför ingrep inte Gud om han var allsmäktig och god? Det hade antagligen bara krävts en mindre ändring av serotoninbalansen i hjärnan för att ett stort antal personer skulle avstått från att begå självmord.

Handling och konsekvens Nils.

Vad jag ytterst tror det handlar om är att Gud behandlar oss som vuxna människor och låter oss göra våra egna val. Hur skulle det se ut om alla människor med välfungerande hem inte kan genomföra självmord, medan andra med trassliga hemförhållanden kan. Är man olycklig kanske man då först trasslar till livet för att sen ta livet av sig. Eller menar du att Gud även ska förhindra dessa från att börja med droger eller alkohol och andra destruktiva sysslor.

Ska Gud leka någon slags curlingförälder som omöjliggör allt som kan tänkas vara farligt eller som kan leda till att andra människor kan lida. Hur skulle en sådan värld se ut och fungera. Var är människans eget ansvar för sitt eget handlande. Är inte du och jag moraliskt medvetna varelser som faktiskt själva kan i viss mån tänka igenom konsekvenserna av vårat handlande. Med andra ord borde inte vi ta vårat ansvar först, innan vi begär en massa saker av Gud?

Så sammanfattningsvis anser jag inte att självmord är den bästa lösningen (det kanske det aldrig är) men att det är den lösning en del människor fritt väljer. Om vissa inte ska ha friheten att välja detta, inte på grund av vad som händer med dem utan med hänsyn till andra, vilka andra saker borde då också tas bort på grund av samma resonemang. Otrohet, ilska, lögner, misshandel, krig, droger och så vidare. Jag förstår inte alls hur en sådan värld skulle se ut och fungera.

Nils G - 26 Januari 2009 07:29 -

Vissa författare anser ju att just lidande är Guds megafon för en döv värld.

Om det är så kan jag inte se annat än att Gud är omoralisk. Det brukar inte anses som moraliskt högtstående om man försätter en person i nöd för att sedan kunna gripa in och rädda vederbörande och uppbära tacksamhet och beröm för sin insats. Om man sedan i ett stort antal fall inte bryr sig om att rädda personen i fråga gör ju inte saken bättre.

Men Gud har väl inte försatt någon i nöd, det lyckas vi väl alldeles ypperligt med själva eller så har vi någon vänlig medmänniska som har gjort eller gör det åt oss.

Mycket att svara på men jag är tyvärr upptagen någon dag.

Nils G

Skeptiker: ”.....Guds natur enligt bibeln och tillståndet i världen är två oförenliga saker ..... En god och allsmäktig Gud skulle naturligtvis eliminera allt oberättigat lidande.”

Nils G: Men man måste notera att för att mitt argument skall gå hem, att visa att Gud inte både är god och allsmäktig, så krävs det endast att man visar att ett enda självmord inte går att förklara med hänvisning till att det är den bästa lösningen för människan.

Varför ingrep inte Gud om han var allsmäktig och god?

Om man tycker att en gud måste vara god och allsmäktig så borde man söka mindre eftersom rimligheten att en god allsmäktig gud finns är liten om lidandet ökar.

P1) Om Gud är allsmäktig så kan han ta bort det oberättigade lidandet.
P2) Om Gud är allgod så vill han ta bort det oberättigade lidandet
P3) Det finns oberättigat lidande
S1) Alltså finns inte en allsmäktig och allgod Gud
Notera först att detta är ett argument mot en allsmäktig och allgod Gud…..

Här ovan har jag citerat “skeptiker” och framför allt “Nils G”. Betoningarna i fetstil är mina.

Jag för min del accepterar inte att det finns något s.k. “teodiceproblem” över huvudtaget.

Det är ett “problem” som ateister, agnostiker och kristna som inte förmått ta till sig hela Bibelns undervisning diskuterar kring. Men för mig så existerar inget sådant problem. Och jag ska kort förklara varför.

Det grundläggande missförståndet har jag tagit fram genom de citat som kan läsas här ovan. Lägg märke till det ständigt återkommande uttrycket “god” eller “allgod”, som man sedan knyter till Gud. Det ordet är grundförutsättningen, själva basen, för det där eviga tjattret om “teodiceproblemet”.

Grundfelet består i att man binder fast ett enda karaktärsdrag (“god”) hos någon slags gud och låter denna karaktär bli det helt bestämmande för vem/vad denne gud är och därmed bestämmande för hela diskussionen.

Detta är oacceptabelt och rent av löjligt.

Det mesta av det där problemet upplöses till intet så fort man tar till sig HELA Bibelns undervisning om Gud och gör sig av med den där minimalistiska förvrängda gudsbilden, som inte är något annat än en modernistisk avgud.

Alltså: Gud är inte bara god.

Gud är också Vredens Gud.

Från begynnelsen, till världens slut, så vilar Guds vrede över världen och över varje syndare. Detta betyder bland mycket annat att Gud kontinuerligt över hela världen straffar människorna på tusenden olika sätt. Så måste ske. Därför att Gud Är den Han Är.

Nils G:s fyra punkter blir i och med det obegripliga, orimliga och kan förkastas. Istället skulle man kunna skriva något i stil med:

P1) Eftersom Gud är helig och rättfärdig så finns lidande i världen.
P2) Eftersom Gud är en helig Gud som dagligen vredgas så vill han inte ta bort lidandet, tvärtom
P3) Det finns lidande
S1) Alltså finns det en allsmäktig och helig och rättfärdig Gud

De här punkterna formulerade jag bara allra hastigast, och de kan lika gärna omformuleras på många andra liknande sätt som alla skulle överensstämma med Bibeln. Det gör däremot inte Nils G:s punkter.

Det här handlar alltså i mycket om gudsbild. Och jag som kristen bibelläsare kan inte på något sätt acceptera den icke-troende Nils G:s extremt snäva och bibelfrämmande gudsbild som han har som själva utgångspunkt för den diskussion som han har startat.

Gud är alltså inte bara Kärlek, utan också en helig och rättfärdig Gud som varje ögonblick överallt i världen utgjuter sin vrede över människorna. I den förståelsen drunknar på ett ögonblick det mesta av det som ryms i det där s.k. “teodiceproblemet”.

En djupare diskussion i ämnet kan endast bli fruktbärande om man först gemensamt kan acceptera den Gud som uppenbaras i Bibeln. Hemmasnickrade gudsbilder göre sig icke besvär, sådana skapar bara meningslös förvirring och oreda. Med andra ord, så borde det nu stå klart även för den oinvigde, att aktiv medverkan i en sådan här typ av diskussion kräver att man själv läst igenom Bibeln minst en gång, för hur ska man annars veta vem/vad det är för en Gud som där framträder, och om man inte vet det, hur ska man då alls kunna medverka till en konstruktiv debatt som rör Bibelns Gud?

Det svar jag här presenterat ger ett svar på den grundläggande frågan. Mitt svar torpederar själva basen för “teodiceproblemets” själva berättigande. Men givetvis är jag medveten om att det finns andra typer av frågor som genast uppkommer efter detta mitt svar.

För livet är fyllt av gåtor, och mängder av “varför?” får vi alla räkna med att uttala under livets gång.

Ingen människa kan förstå Gud.

Jag håller med Ragnar om Bibelsynen, gud får inte reduceras till en sockersöt tomte i en sned och ofullständig bild.

Men varför inte vända på argumentet? Augustinus sa ju: “Om inte gud finns, varför finns det så mycket gott? Om gud finns, varför finns det då så mycket ont”

/Joseph Danielsson

Vad som talar emot just Bibelns gud, är väl ändå inte det onda i världen?

Vad är ondska? Definiera ondska.Det är inte smärta tex, för smärta är ett resultat av ondskan.
Vad är det att vara ond? Går det nedåt i fallande skala sedan,  ond, elak, stygg, dum, otrevlig, sur, på dåligt humör, trött…Vi tycker andra människor är negativa för vi har inte samma uppfattning som de. Ondskan är en åsikt. Hos nån annan.

Henrik VIII

Ragnar - 27 Januari 2009 02:47 -

 
P1) Eftersom Gud är helig och rättfärdig så finns lidande i världen.
P2) Eftersom Gud är en helig Gud som dagligen vredgas så vill han inte ta bort lidandet, tvärtom
P3) Det finns lidande
S1) Alltså finns det en allsmäktig och helig och rättfärdig Gud

Menar du att det inte existerar något oberättigat lidande i världen? Inte ens lidande som spädbarn utsätts för i form av våld och svält? Menar du att de får skylla sig själva? En högst bisarr slutsats i så fall.
Annars utgår jag fortfarande från att det verkligen existerar oberättigat lidande i världen, och alltså är ju Gud inte rättfärdig eller rättvis.
Och du säger att Gud inte är bara god. Jag skulle vilja säga att i så fall, eftersom han låter oberättigat lidande drabba oss, så är han inte helt igenom god, utan möjligen bara lite god, som en vanlig människa, eller mindre god än de flesta människor som har både goda och onda sidor.

Imatea - 27 Januari 2009 09:40 -

Vad som talar emot just Bibelns gud, är väl ändå det goda i världen?

........mycket underligt uttalande…..fattar inte logiken i detta överhuvudtaget.
Så det goda finns där bara av sig själv då?? Poff…...så kom det goda till världen???
Men visst….det är just bibelns gud du vänder dig emot som vanligt.

Den grundläggande frågan när man diskuterar en skapares vara eller inte vara är hurvida något så komplicerat som livet rent generellt är på en mängd områden…. bara kan börja exiestera så där utan vidare…...
Med “utan vidare” menar jag utan tanke mening och syfte.
Men det är ju förstås en gammal debbat på detta forum….. men kände bara att jag ville yttra denna sak igen från min sida!

Mvh Örjan

Örjan,

Vad jag menar är att Ragnar är mer konsekvent än Sleepaz och tirian i sitt resonemang. Ser du inte den radikala skillnaden? Ragnar poängterar att det är lite krångligt att diskutera med den som antingen inte har läst igenom Bibeln, eller vägrar att se vad där står. Att betrakta Bibelns gud som alltigenom god, efter genomläsning av Bibeln, tyder på någon form av förnekande.

Jag tycker att Nils G:s argumentation är mycket belysande och bra, men beteckningen “allgod” känns ny för mig. Är den biblisk? Vad Nils G först och främst ifrågasätter är nog den allmänna uppfattningen om Bibelns gud som god, snarare än bibelns gudsbilder sammantagna.

Eftersom jag för egen del ser bibeltexterna som alltigenom mänskliga produkter, kan jag i dem finna en hel del välvillig ambition att beskriva guden som beredd att komma människan till mötes. Följande rader som Sleepaz citerar från någon wikiförfattare får belysa den tolkningen:

...
Teodicéproblemet upplöses enligt denna uppfattning i Kristi lidandes mysterium, där Gud själv anammar det meningslösa och orättfärdiga lidandet för att ge det mening och göra det till en port mot livet med Gud.”
Källa: wikipedia

Detta besvarar emellertid inte argumentationen från Nils G och skeptiker. När ord som “mysterium” och “paradoxal” används av teologer, finns det anledning att hissa varningsflagg! Det är i mitt tycke detsamma som att säga: “Vi har inget hållbart argument som försvarar detta, enbart motsägelsefulla floskler!”

Ser man bibeltexterna som en helhet, anser jag att helhetsbilden av Bibelns gud blir att han är ondskefull, de förhoppningsfulla ambitionerna till trots. Om Bibelns gud vore sann skulle det logiskt sett ha varit bättre om ingenting någonsin hade existerat, eftersom evig lycka för vissa, enligt mitt sätt att förstå, inte skulle kunna försvara eller kompensera för andras eviga olycka.

Ragnars bibelnära gudsbild är inte trevlig, men den är mera uppriktig än de flesta nutida kristnas version, anser jag! Förmodligen kör han inte heller med det där “människans fria vilja”-argumentet som är så vanligt - för var finner man det i Bibeln? Snarare beskriver Paulus sin frustration över sin oförmåga att handla i enlighet med hur han skulle önska. Inte heller är väl “människans fria vilja”-argumentet förenligt med tanken om ett paradis fyllt av människor med motsvarande fria vilja?

Människan handlar egensinnigt, ja, men detta presenteras väl inte som ett argument för nödvändigheten av (oberättigat) lidande i Bibeln? Jobs bok är lite speciell i det här sammanhanget, men den kommer också ur en annan kulturell bakgrund än majoriteten av bibeltexterna. Där diskuteras oberättigat lidande. Svaret är i högsta grad teologiskt. Människan får finna sig i att inte förstå gudens vägar. Mysterium, med andra ord!

Ragnar - 27 Januari 2009 02:47 -

Från begynnelsen, till världens slut, så vilar Guds vrede över världen och över varje syndare. Detta betyder bland mycket annat att Gud kontinuerligt över hela världen straffar människorna på tusenden olika sätt. Så måste ske. Därför att Gud Är den Han Är.

Nils G:s fyra punkter blir i och med det obegripliga, orimliga och kan förkastas. Istället skulle man kunna skriva något i stil med:

P1) Eftersom Gud är helig och rättfärdig så finns lidande i världen.
P2) Eftersom Gud är en helig Gud som dagligen vredgas så vill han inte ta bort lidandet, tvärtom
P3) Det finns lidande
S1) Alltså finns det en allsmäktig och helig och rättfärdig Gud

Jag förstår din poäng.  Här är en aspekt som jag vill belysa bara..

Det gamla Israel representerar mänskligheten den första förberedande klassen. De såg omgivande folk antingen som fiender eller som likgiltiga. Att ställa kravet att dem redan från början skulle omfamna hela mänskligheten är orimligt. När man lever under ständigt hot mot sin existens skulle ett modernt pacifisiskt budskap bli cyniskt,orimligt.
Men hur var Gudsbilden för dessa människor som befann sig i ständigt krig?
Givetvis är det inte konstigt att detta folk ger sken av att den Gud dem tror på är fruktanvärt stark krigisk Gud.
Det finns ju även den aspekten på det hela: När man förkorade kring så var inte Gud med, när man vann som var kriget välsignat. Sådant har givetsvis format dem historiska bibliska böckerna (Domarböckerna, 1-2Konung osv)

Det var även bara präster som fick förmedla det som Gud sade. Människor hade inte personliga möten med Gud, utan förlitade sig på det som prästen sade.
Först långsamt upptäckte Israel sin universella kallelse. I början fick den Israeliska församligen kämpa för överlevnad, lager och regler var viktiga för detta vandrande folk.
Gudsbilden blir något difus och dimmig för den gemene vanliga Israeliten, det är ju inte konstigt att människorna vill vända tillbaka till Egypten när Moses lett dem ut i öknen. Dem har ju inte fått möta Gud, dem har inte sett Guds härlighet likt Moses.
Men ju mer folket vandrar sida vid sida vid Gud så ändrar Gudsbilden. I psaltaren visar David nya sidor av Gud. Han lever i en Gudsrelation som ingen annan gjort. Någon som även genomsyrar Gudsbilden i gamla testamentet det är avsaknad av Guds närvaro. Och det ser vi även i psaltaren (psalm 63 tex)
Vi ser att David har en personlig relation med Gud, han ber och bönar, han utrycker sin smärta,sin sårbarhet inför Gud. Psaltaren är mångsdig när det gäller att beskriva Gud.
Så Gudsbilden formas och förändras ju längre Israels folk vandrar med Gud.
Sedan händer något… Gud själv föds som människa och visar sitt sanna väsen. Många får se honom. Han visar sig för folket. Alla får ta del av hur Gud är.
Här har vi den sanna Gudsbilden. Jesus kristus. Hela bibeln måste ses i ögonen av honom. Har du tveksamheter kring hur Gud är. Se på Jesus. Anser du att Gud vill att människor skall lida. Se på Jesus, han led med oss på korset.
Detta har inget att göra med Guds helighet (som är fruktansvärd), inget att göra med Guds makt (som är fruktansvärd)  Men om du har tveksamheter på hur Gud är, se på Jesus. Lär av honom.
Även om han har alla makt på himmel och på Jorden så har han ett ömjukt hjärta som ingen annan har. Det ser vi främst när universums skapare tvättar sina lärljungars fötter. “Ingen är förmer än den andre”  Inte ens den som skapt oss, ser sig själv som förmer än oss andra i mänsklig gestalt.

Detta var bara en aspekt på det.  Läs GT i ljuset av Jesus.

Ragnar - 27 Januari 2009 02:47 -

Det grundläggande missförståndet har jag tagit fram genom de citat som kan läsas här ovan. Lägg märke till det ständigt återkommande uttrycket “god” eller “allgod”, som man sedan knyter till Gud. Det ordet är grundförutsättningen, själva basen, för det där eviga tjattret om “teodiceproblemet”.

Grundfelet består i att man binder fast ett enda karaktärsdrag (“god”) hos någon slags gud och låter denna karaktär bli det helt bestämmande för vem/vad denne gud är och därmed bestämmande för hela diskussionen.

Ragnar,

Du får rätta mig om jag förstår dig fel.

Visst är det så att du vill poängtera att Gud inte bara är god, vilket Gud också är, utan även helig och rättfärdig. Att bara beskriva Gud med ordet god utan att ta hänsyn till Guds andra egenskaper blir då en mycket barnslig beskrivning av Gud som inte vuxna kristna har. Speciellt om man då associerar Gud med någon slags mesig godhet som skulle acceptera och tillåta vad som helst. Då har man väl inte bara missförstått vem Gud är, utan även vad det innebär att vara god.

Har jag förstått dig någorlunda korrekt?

skeptiker - 28 Januari 2009 12:24 -

Menar du att det inte existerar något oberättigat lidande i världen? Inte ens lidande som spädbarn utsätts för i form av våld och svält? Menar du att de får skylla sig själva? En högst bisarr slutsats i så fall. Annars utgår jag fortfarande från att det verkligen existerar oberättigat lidande i världen, och alltså är ju Gud inte rättfärdig eller rättvis.

Hur vet du att något lidande är oberättigat?

Kan inte alla lidanden som man inte själv bär ansvar till teoretiskt sett härledas till någon annans handlande antingen i nutid eller ur ett historiskt perspektiv. Till exempel kan ett barns exponering för våld och svält bero på att människor runt om är upptagna med att ta livet av varandra istället för att se till att barnet har det tryggt och får mat. Vilket ansvar har de människor som utsätter barnet för detta?

Vilket ansvar har förövaren av de handlingar som leder till lidande för andra människor? Har den personen (enligt dig) inget ansvar?

Imatea - 28 Januari 2009 03:57 -

Örjan,

Vad jag menar är att Ragnar är mer konsekvent än Sleepaz och tirian i sitt resonemang. Ser du inte den radikala skillnaden? Ragnar poängterar att det är lite krångligt att diskutera med den som antingen inte har läst igenom Bibeln, eller vägrar att se vad där står. Att betrakta Bibelns gud som alltigenom god, efter genomläsning av Bibeln, tyder på någon form av förnekande.

Jag tycker att Nils G:s argumentation är mycket belysande och bra, men beteckningen “allgod” känns ny för mig. Är den biblisk? Vad Nils G först och främst ifrågasätter är nog den allmänna uppfattningen om Bibelns gud som god, snarare än bibelns gudsbilder sammantagna.

Eftersom jag för egen del ser bibeltexterna som alltigenom mänskliga produkter, kan jag i dem finna en hel del välvillig ambition att beskriva guden som beredd att komma människan till mötes. Följande rader som Sleepaz citerar från någon wikiförfattare får belysa den tolkningen:

...
Teodicéproblemet upplöses enligt denna uppfattning i Kristi lidandes mysterium, där Gud själv anammar det meningslösa och orättfärdiga lidandet för att ge det mening och göra det till en port mot livet med Gud.”
Källa: wikipedia

Detta besvarar emellertid inte argumentationen från Nils G och skeptiker. När ord som “mysterium” och “paradoxal” används av teologer, finns det anledning att hissa varningsflagg! Det är i mitt tycke detsamma som att säga: “Vi har inget hållbart argument som försvarar detta, enbart motsägelsefulla floskler!”

Ser man bibeltexterna som en helhet, anser jag att helhetsbilden av Bibelns gud blir att han är ondskefull, de förhoppningsfulla ambitionerna till trots. Om Bibelns gud vore sann skulle det logiskt sett ha varit bättre om ingenting någonsin hade existerat, eftersom evig lycka för vissa, enligt mitt sätt att förstå, inte skulle kunna försvara eller kompensera för andras eviga olycka.

Ragnars bibelnära gudsbild är inte trevlig, men den är mera uppriktig än de flesta nutida kristnas version, anser jag! Förmodligen kör han inte heller med det där “människans fria vilja”-argumentet som är så vanligt - för var finner man det i Bibeln? Snarare beskriver Paulus sin frustration över sin oförmåga att handla i enlighet med hur han skulle önska. Inte heller är väl “människans fria vilja”-argumentet förenligt med tanken om ett paradis fyllt av människor med motsvarande fria vilja?

Människan handlar egensinnigt, ja, men detta presenteras väl inte som ett argument för nödvändigheten av (oberättigat) lidande i Bibeln? Jobs bok är lite speciell i det här sammanhanget, men den kommer också ur en annan kulturell bakgrund än majoriteten av bibeltexterna. Där diskuteras oberättigat lidande. Svaret är i högsta grad teologiskt. Människan får finna sig i att inte förstå gudens vägar. Mysterium, med andra ord!

.......vill bara hänvisa till sleepaz svar nr 25 som jag tycker var bra…. som beskriver Guds egenskaper genom Jesus…...

tirian - 28 Januari 2009 07:32 -

Ragnar,

Du får rätta mig om jag förstår dig fel.

Visst är det så att du vill poängtera att Gud inte bara är god, vilket Gud också är, utan även helig och rättfärdig. Att bara beskriva Gud med ordet god utan att ta hänsyn till Guds andra egenskaper blir då en mycket barnslig beskrivning av Gud som inte vuxna kristna har. Speciellt om man då associerar Gud med någon slags mesig godhet som skulle acceptera och tillåta vad som helst. Då har man väl inte bara missförstått vem Gud är, utan även vad det innebär att vara god.

Har jag förstått dig någorlunda korrekt?

Jag förstår att det kan uppstå frågetecken när jag skriver eftersom jag inte alltid är “religiöst korrekt” enligt tidsandan.

Men du har inte bara förstått mig “någorlunda korrekt”, utan helt korrekt.

skeptiker - 28 Januari 2009 12:24 -

Menar du att det inte existerar något oberättigat lidande i världen? Inte ens lidande som spädbarn utsätts för i form av våld och svält? Menar du att de får skylla sig själva? En högst bisarr slutsats i så fall.

Tack för att du ställer frågor och inte kör med påståenden!

Dina frågor är relevanta utifrån det jag tidigare skrev. Men märk väl att dina frågor inte längre rör det s.k. “teodiceproblemet” och dess kärna, utan de rör andra typer av frågeställningar uppkomna utifrån den teologi som jag vittnar om att Bibeln lär.

Svaret på dina tre frågor här ovan skulle egentligen kräva en mindre bok för att det skulle bli tillfredsställande och för att missförstånd skulle kunna undvikas. Men jag tar väl risken och ger ett kort svar ändå.

På grund av “syndafallet” har synden kommit in i världen och in i människan. Det finns ingen som är ren och syndfri. Synden befläckar oss alla, från födelsen till graven. Mänskligheten befinner sig under Guds vrede.

Sedan finns det ju människor, dvs spädbarn och små barn, som inte kunnat begå konkreta synder med vett och vilja. De möter Jesu ord: “Låt barnen komma till mig, för dem tillhör himmelriket.”

Detta innebär dock inte att spädbarn och små barn är skyddade från världens synd och ondska. Det drabbar även dem. Med andra ord får varje människa på olika sätt lida under syndens och ondskans förbannelse.

Men sedan finns det flera andra aspekter att betänka och ta hänsyn till. Jag ska nämna några.

1. Allt mänskligt lidande måste ses i ljuset av evighetens perspektiv. Varje lidande här på jorden, hur hemskt och stort det än är, väger som ett intet i jämförelse med evighetens eviga härlighet.

2. Den som gjort gott ska i evighetens värld belönas. Den som gjort ont bestraffas. Och den som varken hunnit göra gott eller ont får säkert en särskild plats i Jesu närhet. Men fullkomlig rättvisa ska en gång skipas.

3. Allt som sker, har ett gudomligt syfte. Slump och tillfällighet existerar inte. Varken Satan eller synden kan verka utanför Guds ramverk. Gud använder allt ont som
sker för att Hans goda och heliga syften ska fullbordas.

4. Gud använder det onda för att uppväcka godhet och kärlek bland människorna. Det kan te sig paradoxalt för oss människor, men t.ex. svältande barn i afrikaland innebär trots allt att människohjärtan runt om i världen väcks till medlidande, omsorg och kärlek. Vi skulle med andra ord inte förstå vad sann utgivande kärlek är om det inte också fanns ondska och lidande i världen.

5. Gud prövar varje människohjärta genom allt lidande och allt ont som finns i världen. När du och jag möter en misshandlad eller våldtagen människa liggande på gatan. Går vi förbi eller stannar vi och hjälper?

6. Det är absolut nödvändigt, utifrån biblisk teologi, att världen överflödar av lidande och smärta i alla dess former. Om det inte vore så, då blir Bibeln med alla dess doktriner från början till slut en lögnbok och det finns ingen gud. För mig är det en större gåta att det finns godhet i världen, än detta för mig självklara att det finns lidande och smärta och ondska.

7. Det som vi alla innerst inne önskar och suktar efter, en värld full av godhet där ingen människa på något sätt någongång lider eller upplever smärta, den världen finns, men den finns bara i den världen som Bibeln kallar himlen. Här på jorden är det nödvändigt att varje människa får sin andel av smärta och lidande på grund av syndens förbannelse i våra hjärtan och i världen.

Så hur ser då en kristen på till exempel ett spädbarn som plågas i flera dagar under ett rasat hus vid en jordbävning och sedan dör?

Först och främst, med sorgens ögon. Vi ser Kristus i det lilla barnet, och vi delar lidandet. Och vi upprörs i vår ande.

I ett djupare perspektiv, dit få förmår tränga in, ser och förstår vi även annat. Bland annat följande. Vi inser att kärlek och godhet och medlidande har väckts i många hjärtan på grund av vad detta barn fick genomgå. Och vi vet att detta barn fick lida, men samtidigt besparades det allt annat lidande som en människa får uppleva under en normal livstid. Sett ur ett helhetsperspektiv får alltså ett barn under rasmassor eller ett svältande barn, som dör utan att nå normal ålder, ändå ett betydligt mindre lidande än de flesta människor. Och samtidigt får de, trots en kort tids smärta, en slags “förtur” till den himmelska härligheten. Som kristen betraktar jag detta som nåd.

Icke-troende människor tycker förstås det här är rena dumheter. För dem är detta livet allt. Och därefter inget mer. Så de blir gärna upprörda över allt det obegripliga lidande som de ser och knyter då hellre näven mot den Gud de förnekar och mot oss kristna. Men de förstår inte, det är fördolt för dem. Därför är vi förlåtande.