Återigen möter vi denna fruktansvärda hotbild av en medveten tillvaro efter livet, där mörker och gråt väntar dem som inte tror att Bibelns Jesus var gudomlig. Spridande av skrämmande föreställningar om lidande i en annan tillvaro borde fördömas av samhället, anser jag.
Vilka religiösa uppfattningar som förmedlas inom den privata sfären är det inte lätt att göra någonting åt, men det är förbjudet att hota och skrämma barn - såväl psykisk som fysisk aga är numera förbjuden! Att predika evigt utanförskap eller andra helvetesskildringar för barn, borde väl kunna räknas till detta lagrum?
Återigen möter vi denna fruktansvärda hotbild av en medveten tillvaro efter livet, där mörker och gråt väntar dem som inte tror att Bibelns Jesus var gudomlig. Spridande av skrämmande föreställningar om lidande i en annan tillvaro borde fördömas av samhället, anser jag.
Det fördömes redan av vårt sekulära samhälle.
Vilka religiösa uppfattningar som förmedlas inom den privata sfären är det inte lätt att göra någonting åt, men det är förbjudet att hota och skrämma barn - såväl psykisk som fysisk aga är numera förbjuden! Att predika evigt utanförskap eller andra helvetesskildringar för barn, borde väl kunna räknas till detta lagrum?
Du vill fingra på religionsfriheten och yttrandefriheten ser jag. Aja baja.
Nej, de stora barnen behöver allt få höra om helvetet ibland. Det skulle göra dem gott.
De små barnen däremot hör himmelriket till, som Jesus sa.
Imatea!
Jag har full förståelse för att du inte vill höra talas om en medveten existens efter döden. Men om den nu ändå finns där? Om den är sann? Vem bestäämer vilka delar av sanningen som får förmedlas, och vilka som bör förbjudas? Du har fortfarande all rätt att förneka det som är uppenbarat. Vem är i övrigt behjälpt av att sanningen förnekas? Vem äger och disponerar sanningen? Är det upp till var och en att bestämma vad som är sant?
Givetvis står det var och en fritt att spekulera om själavandring eller en medveten existens efter döden. Vad jag anser brottsligt är att försöka påverka barn och ungdom med hot om lidande för dem som inte ansluter sig till vissa religiösa idéer, antingen lidandet placeras i detta liv eller därefter.
Religionsfrihet och yttrandefrihet innebär inte en frihet att offentligen kränka eller hota andra människor. Att många väletablerade religioner har inslag som kränker och hotar behöver vi belysa i debatter och diskussioner. De troendes uppfattning att sådana idéer härrör ur gudomlig uppenbarelse gör inte religionerna i fråga mer acceptabla.
Givetvis står det var och en fritt att spekulera om själavandring eller en medveten existens efter döden. Vad jag anser brottsligt är att försöka påverka barn och ungdom med hot om lidande för dem som inte ansluter sig till vissa religiösa idéer, antingen lidandet placeras i detta liv eller därefter.
Vill gärna ge ett litet svar även på detta.
Du vinglar omkring på tunn is nu när du vill börja lagföra viss religiös “påverkan” av barn.
Hur är det med Djävulen och demoner? Skulle inte små söta flickor och pojkar kunna skadas i sina arma själar då också om de fick höra om sånt?
Och Bibelns tal om Jesu återkomst?
Och Bibelns tal om Domedagen?
Och Bibelns tal om Guds vrede?
Kan du inte berätta om vilka texter i t.ex. Bibeln du vill strängeligen förbjuda att berättas för barn?
Och borde inte egentligen Bibeln som sådan förbjudas? För tänk om ett stackars barn kom i kontakt med en Bibel och började läsa om alla de fasansfulla saker som det står om där. Det är mycket blod och slakt och demoner och helvete det står om där vet du.
Och hur är det med t.ex alla kristna föräldrar som “påverkar” sina barn i ämnen som ovan, och kanske till och med läser Bibeln för dem (!), du vill alltså kriminalisera sådana föräldrar också?
Nej, Imatea, det handlar om hur man “påverkar” i dessa ämnen, inte att man gör det ibland.
.................
Sen anser ju jag som bekant att den sekulära och gudlösa påverkan av barnen som sker idag, hela tiden, i tv-program, dataspel, tidningar, osv, där sex och våld och all slags dårskap och perversitet är naturliga inslag, är en reell “påverkan” som orsakar psykisk störning av barn i en aldrig tidigare omfattning. En sådan “påverkan” är däremot något som omedelbart borde både förbjudas och kriminaliseras.
Religionsfrihet och yttrandefrihet innebär inte en frihet att offentligen kränka eller hota andra människor. Att många väletablerade religioner har inslag som kränker och hotar behöver vi belysa i debatter och diskussioner. De troendes uppfattning att sådana idéer härrör ur gudomlig uppenbarelse gör inte religionerna i fråga mer acceptabla.
Vad som är kränkning och hot kommer det alltid råda olika uppfattning om.
Nu är det du och det sekulära samhället som i stor utsträckning bestämmer dagordningen. Det får man som kristen leva med och försöka uthärda.
I morgon kanske det blir en teokrati. Då är det er tur att lida.
Att informera om vad kristendom innebär är en sak, att framställa den som trovärdig är en annan. Det finns mycket vi bör skydda barnen från, när det gäller sådant som du räknar upp. Sexualiteten tror jag däremot vinner på finstämda skildringar. Många människor går miste om mycket njutning till följd av skuldkänslor, inte minst kring självtillfredsställelse. Sexualiteten kräver respekt och saklighet, inte religiöst betingad reglering.
Att informera om vad kristendom innebär är en sak, att framställa den som trovärdig är en annan. Det finns mycket vi bör skydda barnen från, när det gäller sådant som du räknar upp. Sexualiteten tror jag däremot vinner på finstämda skildringar. Många människor går miste om mycket njutning till följd av skuldkänslor, inte minst kring självtillfredsställelse. Sexualiteten kräver respekt och saklighet, inte religiöst betingad reglering.
Ja, det handlar mycket om hur man “skildrar” saker och ting för t.ex. barn. Det gäller både helvetet och sexualiteten.
Inför Gud är vi barn. Vi begriper långt ifrån allt. När man är tillräckligt mogen kan man ge sig in i en mer detaljerad förståelse av hur och varför något är som det är. Detta gäller på alla plan. Många av oss är oförmögna att själva konstruera en dator, ändå använder vi apparaterna, men med förenklade beskrivningar och “regler”.
Det finns en viktig fråga att begrunda i det att en positiv förståelse av vad än vara månde, begränsas av att inte göra fel och missbruka. En tårta kan vara god, men kanske inte hela på en gång, och kanske man bör införa en begränsning vid allergiproblem.
När det gäller kärlek, finns det oerhört mycket gott och positivt, men det är alltfär lätt att den perverteras till att bli bara vad jag tycker om, eller liknande…
Men varför sade inte dina föräldrar helt enkelt att du kunde få hål i tänderna om du inte borstade dem, istället för att hota med troll som inte finns? Visst, det kanske var ett namn för bakterier, men troll var det ju inte fråga om. Lite större barn förstår bildspråk och roas kanske av det, medan små barn kan bli skrämda helt i onödan. Andra barn tänker att troll finns ju inte och inser inte den verkliga faran.
På liknande sätt förstår många teologer att bibeltexter inte handlar om verkliga händelser. Dessa anser jag ha ett ansvar att dra undan täckelset för sådana kristna som likt dig och Ragnar inte genomskådat vidskepelsen. Sedan kan man ju undra vad det då blir för mening med att vara kristen?
Vad var det förresten som officeren i bibelberättelsen Stefan Gustavsson refererade trodde på? Han trodde att Jesus var gudomlig eftersom han trodde att Jesus kunde åstadkomma övernaturliga fenomen! Vad han vare sig visar tro på eller kände till, var ju Jesu uppståndelse från döden och förklaringen till den - försoningsläran - eftersom uppståndelsen vid denna tidpunkt ännu inte skulle ha inträffat. Varför skulle en god gud anse det väsentligt att människor tror att övernaturliga fenomen kan inträffa? Varför skulle sådana människor vara värda hans umgänge, men inte övriga?
Men varför sade inte dina föräldrar helt enkelt att du kunde få hål i tänderna om du inte borstade dem, istället för att hota med troll som inte finns? Visst, det kanske var ett namn för bakterier, men troll var det ju inte fråga om. Lite större barn förstår bildspråk och roas kanske av det, medan små barn kan bli skrämda helt i onödan. Andra barn tänker att troll finns ju inte och inser inte den verkliga faran.
Jag hoppas du inte blir irriterad över min nya (o)vana att dyka in och kommentera vad du skriver till andra? Det är bara så kul när man har några minuter över.
Att säga till små barn att de kan få hål i tänderna om de inte borstas är inte alltid så effektivt, för barn begriper inte riktigt vad det innebär. Men troll har de förstått utifrån böckerna att det är något otäckt, så troll vill de inte ha i munnen.
Men nog med dumt prat nu. Till saken. Du ogillar verkligen att barn ska skrämmas. Vad tycker du då om t.ex. alla tv-program som skrämmer barn? Utsetts inte barn i princip varje dag för skrämmande inslag både i barnprogram och andra program? Och så ligger de sen i sängen alldeles upprivna i sina spröda själar och får sina mardrömmar. Vem ska åtalas för denna psykiska misshandel?
Och när det gäller verkliga faror, ska inte vi vuxna då få varna våra kära barn för dem, trots att det då ter sig skrämmande för dem? Ska vi inte få säga till lilla Maja eller Pelle att inte gå ut på tunna isen för då kan isen brista och man kan drunkna i det iskalla vattnet? Om man alltså varnar barnen för detta och barnet sedan mår dåligt inom sig blir man skyldig då till psykisk misshandel? Nu tycker ju förstås inte du att helvetet är en “verklig” fara. Men ser du, det gör jag och många med mig.
På liknande sätt förstår många teologer att bibeltexter inte handlar om verkliga händelser. Dessa anser jag ha ett ansvar att dra undan täckelset för sådana kristna som likt dig och Ragnar inte genomskådat vidskepelsen. Sedan kan man ju undra vad det då blir för mening med att vara kristen?
Jag är ett hopplöst dumt fall, Imatea, jag kommer alltid att tro på den där “dårskapen” som du kallar vidskepelse, det vet du.
Och därför kommer jag också att fortsätta varna människor (inklusive barn) för helvetet ibland.
Det är inte heller i första hand hos dig jag lägger ansvaret, Ragnar, utan snarare hos de så kallade liberalteologerna, de som genomskådat bokstavligheten och förstår att det rör sig om en produkt av mänsklig fantasi. Ändå vill jag nog mena att du är klok nog att kunna inse det ohållbara i bibeltexterna. Att du blundar för alla orimligheter fråntar dig inte helt och hållet ansvar, som jag ser det.
Det finns föräldrar som i välmening tror att barnen behöver ett kok stryk ibland, och det är inte lätt att hindra dem. På sikt tror jag ändå att lagstiftning minskar denna kategori. Den samhälleliga uppfattningen letar sig så småningom ner genom folklagren. Om lagstiftning bygger på väldokumenterade forskningsresultat kan vi nog hoppas på ett bättre samhälle i framtiden.
Skrämmande TV-inslag som visas innan barn bör ha gått och lagt sig, är jag lika kritiskt till som du. Inte heller tycker jag att våldsfixerade datorspel hör hemma på ungdomsgårdar och liknande. Att det är svårt att dra gränser får inte innebära att vi inte vågar föra en diskussion om var de bör dras.
