presbyt - 30 December 2008 07:02 -
Roger för det första skulle jag vilja fråga dig varför du känner det så viktigt att skriva på det sätt som du nu gör? Vad är det egentligen som driver dig till att försöka bevisa det du nu onekligen försöker göra mm?
Hej Presbyt!
Jag vänder mig fortfarande mot att jag ens skulle ha försökt ”bevisa” exempelvis att Jesus inte har funnits. Detta anser jag svårligen låter sig göras och jag har därför inga illusioner om att ”lyckas” med något sådant. Det är näst intill omöjligt att bevisa att någon/något aldrig har funnits. Vad man än framlägger finns möjligheten att det/den ändå har funnits. Dessutom brukar jag avstå från att besvara frågor om motiv och det främst av två orsaker. 1) Ingen kan i alla fall veta om det jag säger är sant och mitt svar blir därför intetsägande. Ni kan inte veta om jag talar sanning, om jag ens vet vilka mina motiv är och det förutsätter därutöver att jag alls har några uttalade motiv. 2) Det är dessutom ovidkommande och det av en specifik anledning, nämligen att de som argumenterar för att Jesus har funnits, sällan eller aldrig avkrävs sina motiv till vad det är som driver dem till att försöka ”bevisa” det de försöker göra
presbyt - 30 December 2008 07:02 -
Själv betvivlar jag emellertid inte alls att det du skriver. Nej, vad jag reagerar för är att när man inte tar hänsyn mer än vad man gör, till de att man bara känner att man vill ha en övertygelse, dvs. tro. För varför tror man egentligen?
Själv tycker jag nog man mer så här bör ställa sig frågan varför vill man ha en tro på något högre? Eller varför vi människor överhuvudtaget så ofta känner vi vill ha en tro på något högre? För det vet du liksom mig Roger att detta är något som hängt med i människans medvetande så länge som hon åtminstone varit människa!
Parasit eller inte, hur som helst så bör man ha med i tankarna att detta med att ha en tro på någonting högre. Faktiskt är för att den troende tycker sig känna att man får någonting tillbaka. Detta oavsett vilken religion den praktiserande använder och finner behag hos, så varför ta detta ifrån dem?
Jo, det är onekligen ett dilemma, ett dilemma som jag har brottats med i många år. Egentligen är det ett slags moment 22, där det blir fel hur än man gör. Ett sätt är att skriva en bok och därmed låta dem som vill läsa denna. Men samtidigt måste man göra reklam för den, annars är det ingen som vet om den finns och i och med det så får människor som enbart upprörs i sitt inre och som får sin tros- och känslovärld omtumlad också reda på att jag har skrivit denna bok. Jag skulle naturligtvis kunna dra mig tillbaka, men samtidigt är kristendomen en starkt missionerande religion som inte bara har anspråk, utan gör allt den förmår för att övertyga andra om dess sannhet. Skulle då inte folk, däribland jag, kunna lägga fram våra argument till varför vi ser annorlunda på vissa saker? Det finns en anledning till att jag i stort sett enbart diskuterar sakfrågor, gärna kopplade till historicitet och objektivitet. Jag har ingen lust att ta ifrån människor deras tro om denna tro skänker dem glädje och mening och samtidigt gör dem till ”bättre” människor. Vem är dessutom jag att komma och framhärda att just jag sitter inne med den yttersta sanningen? Inför de stora frågorna känner jag en djup vördnad och en litenhet.
presbyt - 30 December 2008 07:02 -
Men personligen så tror inte jag detta heller är din avsikt Roger. Nej jag tror visst du förstår vad detta med en tro kan betyda. Och därmed kan förstå varför tron och tilltron till något högre finns. Och varför den närmast har gått hand i hand med människan egen utveckling.
Jag beundrar din kunnighet Roger. Och ser likheter mellan dig och mig. Men där jag av en personlig erfarenhet känner att jag inte bara kan förneka att det finns något ”högre”. Föresten vad tror du själv?
Det skulle leda för långt om jag skulle inveckla mig i ett resonemang kring den saken. Kanske att jag någon gång framöver kan göra det, men jag inser att det kommer att ta ytterligare tid och jag har heller inget behov av att framhålla min egen person. Andra är naturligtvis fria att diskutera sin tro om man så önskar.
presbyt - 30 December 2008 07:02 -
Vad det sedan gäller det svaret du skrev till mig, så kan jag, hör och häpna, bara hålla med dig. För ju mer man vet om historien och hur förhållandena faktiskt såg ut vid tiden då Rom kristnades. Så vet man att det mycket väl kan ha gått till som du säger skriver Roger.
Då de unga kristna tankarna hamnade i en smältdegel på alla sätt som då det romerska imperiet var, vad det gäller religiöst och kulturellt tänkande. Men där de kristna grunderna och idéerna, dvs. det som man skulle förknippa med ett kristet tänkande, att överleva.
Varför, för inte var det för att det var en tyrann som allra först sa att så här ska ni bara tro och därmed basta. Nej, detta med att man till punkt och bricka skulle följa en mer dogmatisk kristen lära kom först långt senare. Efter vad det kallas för att kristendomen ”segrat”, och blivit en riksangelägenhet.
Nej under de första århundradena efter Kristus, så var det mer tankarna, själva grunderna som de ”kristna” var reaktivt ensamma om, som först spred sig tillsammans med tankar och idéer med helt annat ursprung. Men detta känner du till bättre än vad jag gör.
Läror, tankar, idéer som spred sig vida runt omkring i riket med de romerska legionerna. Och det tillsammans med helt andra läror, tankar och idéer som härrörde ifrån helt annat håll. Visst gick det till så, men ändå så bestod de kristna, eller? Hur kristna var de egentligen?
Jag kan väl inte mer än instämma.
presbyt - 30 December 2008 07:02 -
Ens tro blir vad man gör den till. Och som många andra så vill jag tro att vissa saker bara hör ihop med kristet tänkande. Och så även om det nu inte riktigt vore så. Mest då sedan vad jag själv vill och önskar få ut av den, för att själv slippa skämmas över den.
Själv är jag emellertid av den uppfattningen att alla religioner i grund och botten väldigt lika. Mest efter vad detta med tro över hela världen trots allt har gett de troende. För man få inte glömma det är utifrån religionen de civilisationerna vuxit fram, dvs. rättsamhället. Och det hur konstigt det än kan låta i vissas öron.
Hinner inte skriva mer, men jag hoppas du svarar och att du inte blir sårad för något jag skrivit. För jag vill inte bli ovän med dig, nej du är unik i dessa sammanhang.
Gott slut på det gamla året och gott nytt om vi inte hörs innan!
Huruvida ”alla religioner i grund och botten [är] väldigt lika” beror naturligtvis på vad man menar med ”religioner”. Menar man den yttre läran, dräkten, riterna, dogmerna, kan man knappast säga att alla religioner är varandra lika. Menar man däremot den religiösa upplevelsen av att vara ett med alltet, att förenas i något större, etc, kan man visst säga att alla religioner i grund och botten är väldigt lika. Det handlar om känslans förening.
Nu ska jag fortsätta med mitt ”evighetsarbete” med att gå igenom de högupplösta fotona av Klemens’ brev till Theodoros innehållande det s.k Hemliga Markusevangeliet för att söka utröna om de tecken på förfalskning som Carlson åberopat verkligen är sådana tecken, eller bara egenheter i författarens sätt att skriva.
Gott nytt år tillönskar jag också dig och alla andra,
Roger