Varför skulle alla de som gör sig en föreställning om att de har gemenskap med goda gudar behöva rätta in sig i ledet av jesustroende? Gjorde ett par små justeringar, så titta gärna igenom raderna igen.
Varför skulle alla de som gör sig en föreställning om att de har gemenskap med goda gudar behöva rätta in sig i ledet av jesustroende? Gjorde ett par små justeringar, så titta gärna igenom raderna igen.
Imatea
Varför inte gå tillbaka då till tråden “Skam och skuld” och studera debattekniken? Eller studera kapitel 11 i Romarbrevet där bilden är ett rotsystem och grenar som på ett naturligt sätt hör till stammen men som blivit avhuggna och åter kan ympas in? Tro inte att det går att prata bort huvudsumman av bibelns budskap!
Det finns lite rester kvar av Judendomen/Kristendomen i Sverige i almanackan i december:
Tomas, Natanael, Jonatan, Adam, Eva, Stefan, Johannes. ....
Det finns lite rester kvar av Kristendomen i “Vanliga almanackan”, där det står när solen går upp och när den går ner…...detta trots att det finns andra källor om evolutionen t.ex.
I den finns dessutom föreslagna bibeltexter för varje söndag och ämnesrubriker. Som väl är.
Jag hyser verkligen den största sympati med dig i den mycket svåra upplevelse som du delar med dig av! Jag kan inte nog säga hur beklämmande jag finner det att människor beter sig illa mot varandra! Jag kan innerligt förstå den maktlöshet som du rimligen kan känna inför detta. Utpressning, svek och bedrägeri är tyvärr en del av vad människor kan bedriva. Dessa, och en del andra, handlingar förmörkar människans tillvaro och sinne - både hos den som står bakom (och förmodligen rättfärdigar), och hos den som blir utsatt.
Min första tanke går till dig, och hur du (och dina syskon?) kan uppleva detta.
När jag läser ditt inlägg en gång till ser jag dels att du har goda skäl att inte tro att brevet skulle vara författat av din far, men också att författaren, genom uttryckta hot, gör sig till domare över livet (ditt och dina syskons), och anser sig ha någon dispositionsrätt över detta. Var är då Gud? Vem är det som avkunnar domen? I bönen “Fader vår” förekommer en passage: “ske din vilja…”. Emellanåt får jag känslan av att människor förväxlar ´din´ med ´min´. Sedan är de uppenbarligen beredda att ta till de starkaste påtryckningar för att genomdriva den…
För mig är kristendomen, och min gudsrelation, ett oundgängligt stöd i den situation som du beskriver:
1) det ät självklart imperativt att stå upp emot orättfärdighet där man ser den, och där man har en möjlighet att göra något!
2) Jag får anledning att fundera över om jag utövat något otillbörligt som skadat någon i min omgivning, och att sedan ta mitt ansvar, söka rätta till det, be om förlåtelse och gå igenom mitt sinnelag, mina motiv och mina sätt att bemöta andra människor
3) När jag har ett lidande att gå igenom kan jag be om kraft att klara av det, och att Gud vänder det till att något gott skall komma ur det - jag vet vilket lidande han har gått igenom.
4) När jag möter en lidande människa vill (eller snarare borde) jag ställa mig till förfogande. Min bön borde vara att jag skall kunna vara ett redskap för Gud så att lidandet inte för människan ned i depression, eller rädsla eller andra destruktiva banor, utan att jag skall kunna förmedla en styrka och väcka den människans självkänsla genom att visa respekt för hennes egenvärde - ett värde som ligger i att vara människa, och som därför är givet av skaparen.
Jag hyser verkligen den största sympati med dig i den mycket svåra upplevelse som du delar med dig av!
Du läste kanske lite hastigt? Det var en liknelse, inte en upplevelse, men din omtanke gör det hela inte mindre intressant. Man kan förstå berättelser ur så många olika perspektiv. Min avsikt var att du skulle förstå evangeliet ur en ny vinkel. För att ytterligare exemplifiera: Hur skulle du uppleva det om jag sade att du vann barnaskap hos Gud, enbart om du betraktade Mohammed som hans profet?
Stefan Herczfeld!
Det är långt innan DNA-analysernas tid. Min mycket älskade far har avlidit för ett antal år sedan. En dag dyker det upp en kvinna i min ålder och säger att hon är min fars utomäktenskapliga dotter. Hon visar mig ett maskinskrivet brev från min far till henne, men utan min fars handskrivna namnteckning. Det går alltså inte att bevisa att brevet är från min far. Ingenting hos henne påminner mig heller om min far. Jag tror henne helt enkelt inte. Framförallt är det brevet som sådant som gör mig misstänksam. Attityden i brevet påminner inte alls om min älskade far.
I brevet står det nämligen att om kvinnan inte blir erkänd av mig och mina syskon, som dotter och arvtagare, så skall de av syskonen som inte erkänner henne uteslutas ur syskonskaran och inte längre betraktas som barn till min far. Alla dumheter som dessa barn gjort, och allt gott som de försummat, skall de också hållas personligen ansvariga för i evigheters evighet. När familjen i ett liv efter jordelivet återförenas, skall de uteslutna barnen inte få vara med.
Om det skulle finnas en välvillig gud som älskar människorna, så kan jag inte för ett ögonblick tänka mig att hon eller han skulle erbjuda kristendomen som svar på de frågor vi ställer oss.
Din liknelse är inte riktigt relevant med det kristna budskapet. Du förusätter av nån anledning att kvinnan inte talar din fars språk alls, eller ens är lik honom. Men ändå lyckas kvinnan övertyga många av dina syskon trots att hon inte enligt dig talade din fars språk eller ens påminnde om honom, min fråga är varför? Antingen så tyder det på att kvinnan verkligen kände din far och med allt rätt kunde föra vidare en sanningen från din far. Eller så är bara kvinnan en bedragare som lyckas med lögn ta sig in i din familj.
Sen finns det dock en skillnad, enligt den kristna tron så kommer kvinnan med budskapet att alla kan vara med i din fars familj om dem tror att kvinnan är sänd från din far med det sanna budskapet. Då är frågan varför du inte vill att dina syskon skall bli fler. Faktum är att om du inte vill hjälpa till att leda fler syskon till din släkt så kan du inte själv kalla dig din fars barn längre. Din släkts nya uppgift är att föra människor tillsammans och älska dem och hjälpa dem. Och detta är
förstås jobbigt för dig som vill att din fars släkt skall vara som den var innan.
Kan det även vara så att du inte lärt känna din far tillräckligt? Kvinnans ord låter främmande för dig säger du, kanske hade du bara sett några av din fars sidor? Jag menar hur du än vrider och vänder på det så lyckades kvinnan ändå med att få några av dina syskon att följa hennes budskap. Vars budskap handlar om att föra vidare det arv ni fått fått av eran fader. Inte nog med det, ni även supit bort och skämt ut faders forna goda rykte. Om ni vill ta del i den nya ordninngen är det uppstryrning som gäller. Ni kan inte bara svansa runt som rika Bratz och dricka skumpa i San tropez vet du
Imatea!
Jag läste tydligen litet snabbt, och fram kom min hållning. Jag skäms inte för den, även om den kanske inte är relevant i sammanhanget.
Alla liknelser har begränsningar, och jag finner att sampa har pekat på några, och jag tror inte att jag behöver hitta fler.
Att det glada budskapet väcker strid är inte något helt nytt, och det är tänkvärt att betrakta vilka strider det rör sig om. Det står klart att judarna inte väntade messias så som han verkligen var. Därför finner jag liknelsen med Mohammed relevant. En gammal historia sade att telefonen ringde hos påven, och sekreteraren meddelade att det var goda och dåliga nyheter: 1) Jesus var i luren.
2) Han befann sig i Salt Lake City.
För mig visar det att jag ständigt måste öva nig i att känna igen Gud. Det är alltför lätt att tro att man har honom klar genom att bejaka några påståenden. Mestadels kanske jag missar honom, och låter min föreställning om honom stå ivägen för ett verkligt möte. Någonstans säger han “allt vad ni (inte) har gjort mot en av dessa minaminsta ...”
Stefan Herczfeld!
Det är långt innan DNA-analysernas tid. Min mycket älskade far har avlidit för ett antal år sedan. En dag dyker det upp en kvinna i min ålder och säger att hon är min fars utomäktenskapliga dotter. Hon visar mig ett maskinskrivet brev från min far till henne, men utan min fars handskrivna namnteckning. Det går alltså inte att bevisa att brevet är från min far. Ingenting hos henne påminner mig heller om min far. Jag tror henne helt enkelt inte. Framförallt är det brevet som sådant som gör mig misstänksam. Attityden i brevet påminner inte alls om min älskade far.
I brevet står det nämligen att om kvinnan inte blir erkänd av mig och mina syskon, som dotter och arvtagare, så skall de av syskonen som inte erkänner henne uteslutas ur syskonskaran och inte längre betraktas som barn till min far. Alla dumheter som dessa barn gjort, och allt gott som de försummat, skall de också hållas personligen ansvariga för i evigheters evighet. När familjen i ett liv efter jordelivet återförenas, skall de uteslutna barnen inte få vara med.
Om det skulle finnas en välvillig gud som älskar människorna, så kan jag inte för ett ögonblick tänka mig att hon eller han skulle erbjuda kristendomen som svar på de frågor vi ställer oss.
Din liknelse är inte riktigt relevant med det kristna budskapet. Du förusätter av nån anledning att kvinnan inte talar din fars språk alls, eller ens är lik honom. Men ändå lyckas kvinnan övertyga många av dina syskon trots att hon inte enligt dig talade din fars språk eller ens påminnde om honom, min fråga är varför? Antingen så tyder det på att kvinnan verkligen kände din far och med allt rätt kunde föra vidare en sanningen från din far. Eller så är bara kvinnan en bedragare som lyckas med lögn ta sig in i din familj.
Sen finns det dock en skillnad, enligt den kristna tron så kommer kvinnan med budskapet att alla kan vara med i din fars familj om dem tror att kvinnan är sänd från din far med det sanna budskapet. Då är frågan varför du inte vill att dina syskon skall bli fler. Faktum är att om du inte vill hjälpa till att leda fler syskon till din släkt så kan du inte själv kalla dig din fars barn längre. Din släkts nya uppgift är att föra människor tillsammans och älska dem och hjälpa dem. Och detta är
förstås jobbigt för dig som vill att din fars släkt skall vara som den var innan.
Kan det även vara så att du inte lärt känna din far tillräckligt? Kvinnans ord låter främmande för dig säger du, kanske hade du bara sett några av din fars sidor? Jag menar hur du än vrider och vänder på det så lyckades kvinnan ändå med att få några av dina syskon att följa hennes budskap. Vars budskap handlar om att föra vidare det arv ni fått fått av eran fader. Inte nog med det, ni även supit bort och skämt ut faders forna goda rykte. Om ni vill ta del i den nya ordninngen är det uppstryrning som gäller. Ni kan inte bara svansa runt som rika Bratz och dricka skumpa i San tropez vet du
Det är intressant att se hur olika människor reagerar inför samma text. Stefan blir, med rätta, djupt upprörd över det utpressningsförsök och de hotelser han utläser i Imateas text. Du koncentrerar dig istället helt på att kvinnan ville bli del av en familj och bryr dig inte ett dugg om vilka medel hon använder för att nå sitt mål. Sen gör du det gamla klassiska kristna misstaget att antyda att man väljer att tro, så är det givetvis inte. Det spelar ingen roll hur mycket jag skulle vilja att saker var på ett visst sätt, tror jag inte så tror jag inte.
Det är intressant att se hur olika människor reagerar inför samma text. Stefan blir, med rätta, djupt upprörd över det utpressningsförsök och de hotelser han utläser i Imateas text. Du koncentrerar dig istället helt på att kvinnan ville bli del av en familj och bryr dig inte ett dugg om vilka medel hon använder för att nå sitt mål. Sen gör du det gamla klassiska kristna misstaget att antyda att man väljer att tro, så är det givetvis inte. Det spelar ingen roll hur mycket jag skulle vilja att saker var på ett visst sätt, tror jag inte så tror jag inte.
Men här har ju Imatea en fördel gentemot mig i sitt exempel, han anser sig ju känna sin far, och utifrån denna bedömning så anser Imatea att kvinnan myglat sig in i familjen. Då du anser att kvinnan verkar vara en lögnare utifrån den version Imatea gav av kvinna. Kan du ge mig samma förusättningar som Imatea har i exemplet så jag kan bedöma denna kvinna. Skall vi säga att jag är Imateas bror?
Om vi då tillfört dessa attribut till mig och jag ändå anser att kvinnan talar sanning. Gör det att mitt ord om kvinnan betyder mer i dina öron? Iaf likvärdigt med Imateas då du anser att hans mall är korrekt angående att kvinnan talar lögn. Jag anser då att kvinnan inte har försökt ta till några som helst medel för att nå sina mål.
Utan hon lyder bara det min far sade åt henne att göra.
Sen så stämmer inte riktigt teorin att det bara “dyker” upp en främmande kvinna för den delen heller. Det fanns en förväntan att det skulle komma en “Messias” i judarnas skrifter. Det kan då jämföras med att våra far alltid tjötat om att, det en dag kommer en kvinna som kommer att vilja vara med i våran familj efter sin död,samt att denna kvinnan kommer att ha en betydande roll i släkten senare. Han angav då vilka tecken detta skulle vara så vi skulle kunna förstå detta.
Då du anser att kvinnan verkar vara en lögnare utifrån den version Imatea gav av kvinna..
Jag kommenterade inte skillnaden på Stefans och din reaktion på om kvinnan var lögnare eller inte utan skillnaden i reaktion på hotelser och utpressning. Personligen anser jag det vara irrelevant vem som låg bakom dem, det är lika illa vilket som. Det som är det mest absurda är, om vi ska ta paralellen med den kristna tron, att det inte räcker med att acceptera kvinnan som familjemedlem utan man MÅSTE TRO att hon är den hon säger sig vara, annars är det kört om man säger så. Jag förstår dock att du inte kommer att kunna hålla med mig
.
sleepaz - 29 December 2008 12:25 -
Sen så stämmer inte riktigt teorin att det bara “dyker” upp en främmande kvinna för den delen heller. Det fanns en förväntan att det skulle komma en “Messias” i judarnas skrifter. Det kan då jämföras med att våra far alltid tjötat om att, det en dag kommer en kvinna som kommer att vilja vara med i våran familj efter sin död,samt att denna kvinnan kommer att ha en betydande roll i släkten senare. Han angav då vilka tecken detta skulle vara så vi skulle kunna förstå detta.
Men kan du inte bara släpa in ett träd i huset och steka griskött och baka pepparkakor och utbyta presenter och allt det där på t.ex. “alla hjärtans dag” istället? Varför allt detta just de dagar då vi enligt urtida tradition firar Gudasonens ankomst? Något som du annars ägnar hela året åt att förneka och kritisera. Jag finner det inkonsekvent och rent av lite hycklande.
Gudasonens ankomst? Tidigare skrev du att det var Gud som blev människa? Är Jesus Guds son eller inte? Det står då tydligt i Bibeln att Jesus är Guds son! Eller menar du att Gud både är fadern och sonen? Jösses, nu blir jag väldigt förvirrad….
Du läste kanske lite hastigt? Det var en liknelse, inte en upplevelse, men din omtanke gör det hela inte mindre intressant. Man kan förstå berättelser ur så många olika perspektiv. Min avsikt var att du skulle förstå evangeliet ur en ny vinkel. För att ytterligare exemplifiera: Hur skulle du uppleva det om jag sade att du vann barnaskap hos Gud, enbart om du betraktade Mohammed som hans profet?