Stefan Herczfeld - 29 December 2008 08:44 -
Det är gott att försöka att skapa ett gott samhälle! Nästa fråga är vad som är viktigast för människor i deras liv…
Det är individuellt. Jag hade varit fullständigt handikappad utan mina glasögon och mitt liv hade inte varit värt att leva utan min sambo.
Stefan Herczfeld - 29 December 2008 08:44 -
Jag är inte uppdaterad på forskningsfronten, men det förefaller konstigt att kunna veta om en icke existens. Dessutom förefaller forskning kring egyptisk historia göra att vi kan datera uttåget rätt väl…
Det är riktigt att vi har en mycket god koll på egyptens historia och inte en enda berättelse ur GT finns registrerade i deras ofta noggranna protokoll. Det är trots allt ganska stora händelser som påstås däri. Flykten av så många slavar skulle t.ex. visats i deras ekonomiska handlingar då det skulle innebarit stora förluster. Däremot, forskningen kring Egyptisk historia visar att kanaan var en Egyptisk provins i det tillfälle utvandringen skulle ägt rum, vilket är lite av ett “oops”. Den arkeologiska avdelningen på Tel Avivs universitet i Israel räknar både Abraham och Moses som mytologi, vilket är intressant med tanke på att Israel grundades och är fortfarande något beroende av att GT är en sann berättelse. Berättelserna från GT är som du kanske vet nerskrivna och producerade efter den babylonska fångenskapen och blir mer och mer historiskt korrekta ju närmare du kommer 2-400 fvt och mindre och mindre korrekta ju längre bak du går.
Stefan Herczfeld - 29 December 2008 08:44 -
Åter till frågan om vad som är gott. Är det de egna planerna och önskemålen, eller är det Guds planer som är tänkta att leda människorna till befrielsen från våra synder och brister, och till en fullkomlig gemenskap med Gud? Jag tror att det är någonstans här som vi har olika värderingar avseende vad som är viktigast…
Mina förslag till att ta reda på vad som är gott är att lära sig om medicin, psykologi och människans historia. Det som får oss att må bra utan att långsiktigt ge oss dåliga konsekvenser är ju gott, tittar vi sedan på historien så kan vi undvika att göra om våra förfäders misstag. Detta är dock ett livslångt uppdrag för den som tar det seriöst, i vilket Gud blir… ja… Gud visar sig inte nånstans.
Stefan Herczfeld - 29 December 2008 08:44 -
Att människor säger sig handla på Guds uppdrag medför inte att Gud är en mänsklig produkt. Det faktum att människor uppträder i lånta fjädrar säger ingenting om den de säger sig representera. Vad skulle man annars dra för slutsatser om t.ex. falska poliser?
Det faktum att bibelns Gud uppträder som ett människobarn visar ju på att åtminstone bibelns Gud är mänsklig, och då menar jag inte det som något positivt. Arg, bitter, lättretad, egoistisk, girig m.m. är personlighetsdrag den guden visar upp som får dagens vuxna att framstå som gudomliga varelser.
Stefan Herczfeld - 29 December 2008 08:44 -
“När Gud vägleder ... inte mer än bioligiska drifter…” Jag vet inte om du känner till något om kristna mystiker, men läs gärna t.ex. Serafim av Sarov om du vill ha något från öst, eller Lilla Terese eller Johannes av korset om du vill ha något från väst.
Kunskap är egentligen det enda du kan omsätta då det väljer att välja rätt väg. Om du saknar kunskap så har du inte mer än din egen okunskap att gå på, varesig du kallar det Gud eller inte. Kunskap är moralens måttstock, utan den är du vilse i mörker.
Stefan Herczfeld - 29 December 2008 08:44 -
På 50 år har vi kommit mycket långt i fråga om att kunna förstå och behärska naturen. Vi har kunnat åka till månen, och vi kan bota de flesta magsår med en tablett… Det ändrar emellertid ingenting i vad det i grunden innnebär att vara människa.
Mycket vist har sagts kring vad det är att vara människa, både i nutid och i dåtid och världen över. Väljer du en enstaka bok som källa och kroniskt undviker allt annat, då överger du tyvärr många av de bästa svaren. Tyvärr brukar religioner genom sina begränsade boklistor hindra människor i deras andliga sökande. Det är synd.
Stefan Herczfeld - 29 December 2008 08:44 -
Under de senaste 50 åren har vi framför allt i Europa lämnat tanken på att det finns något absolut, till förmån för att det viktiga är personligt, och möjligen en fråga om vad man kan komma överens om i någon demokratisk form. Detta rycker t.ex. fullständigt undan grunden för domarna i Nurnberg, som sade att vad Nazisterna gjorde var absolut fel även om personerna följde då gällande lagar. Det rycker vidare undan grunden för FNs stadga om de mänskliga rättigheterna, som i vårt tycke blir någon diffus politisk historia, och inte något som var och en kan inse följer med människan som sådan. Domarna i Nurnberg, liksom författarna till FNs dokument ansåg att deras kallelse och uppgift var att i juridik och politik kläda en sanning som i grunden är större än att stå till tidens eller opinionens förfogande. Vi har gått långt, och vi kommer sannolikt att gå längre. Frågan är varthän?
Skapandet och erkännandet av de mänskliga rättigheterna är en produkt av andra världskriget, kanske det bästa som kom ur det. Dessutom besegrades de totalitära regimerna och den socialliberala demokratin vann. Ett problem med Nazismen var just att man ansåg att man hade absolut rätt och att det inte fick finnas något annat. Samma med sovjetunionen. Många av våra grundlagar lutar nu på mänskliga friheter. Vi fick religionsfrihet 1952. Yttrandefriheten och Pressfriheten hör vår tid till. Regeringsformen visar på de rättigheter vi har att söka lycka med våra egna förutsättningar samt rätten att få hjälp vid behov. Världen fortsätter att förändras och utvecklas, nu på demokratisk grund. Demokratin är okej så länge den vilar på förmågan att förvalta vårat arv från våra förfäder genom kunskap, utbildning, etik och moral.
