CredoAkademin

Här är lite sammanfattad info om historien kring Mithras.

Anledningen till denna info är att sambandet mellan den kristna tron och Mithras minskar om man följer vilken väg Mithras har vandrat. Men det finns många här ute i internetvärldens forum som anser att kristendomen har många likheter med Mithras kulten som Romerska soldater utövade.

Det finns ganska stora skillnader mellan Mithra (Mitra) som utövades i Indien, Iran mot den som Romarna utövade.. Redan 1400 f.kr nämns Mithra (Mitra) som en av dem indo-iranska gudarna. Han är känd för väktare av sanningen, skadar ingen och är allas vän. Den gamla Mithra var helt enkelt en lugn och bra Gud. Med solens öga vakar han allvetande över folket, han ansvarar även för regn,vegitation,hälsa Han kopplas även ihop med Guden Varuna som är odlingens Gud. Även Mithras förknippas med dessa förmågor som skyddar bondens odlingar.
Sedan under senare tidsepok så intar Mithras en mer krigisk hållning, och verkar här ha lämnat Varunas egenskaper av någon anledning.
I samband med Zoastrismens (Avesta) antågande får Mithras nya förmågor. Han fungerar här som medlare mellan Ohrmazd och Ahriman som är dualistiska Gudar mellan gott och ont. Samtidigt så nergraderas Mithras här och intar en grupp på sju mindre gudar som står som undersåtar till dem högsta gudarna.
Sen är det tyst om Mithras tills första århundradet före kristus, och här dyker han upp i en ny förpackning, han är fortfarande solens Gud tillsammans med Apollos och Hermes. Han har även slaktat en stor tjur. Vilken inte den indo-iranska Mithra gjorde. Han har även slutat vara en förmedlare mellan det onda och goda gudarna av någon andledning.
Så det enda samband som finns kvar mellan den Romerska Mithra och den indo-iranska är namnet och solen. Mycket tyder på att romarna bara tagit namnet från denna religion och skapat sin egna lilla mysteriekult. Så stora är skillnaderna. Och dem inskrifter som finns från Romartiden finns det kopplingar till Persien bilder av en yngling i persisk dräkt som starkt påminner om betydligt äldre bilder av guden Shamash i Parthien i nuvarande Iran. Som sagt Romarna var bra på att ta det som verkade fräckt och coolt till deras kultur.

Sedan går vi vidare till dem argument som handlar om likheterna mellan kristendomen och Mithras.
Tar bara upp ett par punkter just nu.

1.Mithras föddes av en Jungfru den 25 december i en grotta och vid hans födelse deltog herdar. Detta anser många vara likt kristendomen.

Svar: Den 25 december har ingen anknytning till Nya testamentet. Utan har helt enkelt att göra med kyrkan senare anammade detta datum då det var en universell helig festhelg samt att det då var vintersolstånds dagen.
Sedan föddes Mithra i en grotta som vuxen man innan ens mänskligheten var skapad. Han födds ur en klippa, klippan är hans mor. Sedan så sägs det att herdar var med vid Mithras födsel. Men lägg då märke till att Mithras födelse var innan mänskligheten fanns till och dessa hjälpare var av gudomligt slag.
Jämför detta med Jesus som föds av en kvinna och är ett litet barn, mänskliga herdar kommer för att se på barnet. Jesus föds in i en tid när människan finns. Hans födsel är en historisk händelse som det kristna budskapet vilar på.
Här går liknelsen isär.

2.En del menar att Mithras likt Jesus var en stor lärare och mästare.
Svar: Eftersom det inte finns någon text material till Mithraskulten så har vi svårt att se hur detta skulle ha gått till. Mithras var verksam innan människan fanns, till vem predikade han, vad predikade han.. Det är ett mysterium.
Vad Jesus predikade det vet vi.

3.Mithras sägs ha haft 12 lärjungar likt Jesus.

Svar: Den Iranska Mithtras hade en kompanjon vid namn Varuna som jag sade ovan. Den Romerska Mithras kompanjoner vid namn Cautes, Cautoprates. Mithras hade även en del djur i sin närhet, orm,lejon,hund.scorpion. Dock var dem inte 12 till antalet.
Anledningen till att man tror att Mithras hade 12 lärjungar är en inskrift i sten som visar två vertikala rader med 6 ansikten eller kroppar. Dock finns det inte heller här någon text som kan verifiera denna information.
Dock kan det vara intressant att veta att denna inskrift kommer från en tid då kristendomen varit verksam ett tag (post-christian) så frågan är vem som lånat vad egentligen.

5.Mithra offrades en tjur för att rädda världen, detta anses vara likt kristendomens kärna Jesu offer.
Svar: För det första så offrade Mithra den stora tjuren ”av solen” för att rädda världen. Inte sig själv. Mithra gör detta innan människan är född. Jesus offrar sig själv i en tid när människan finns. Där försvinner liknelserna.

6. En del menar att kristendomen och Mithras har liknande rituela utövningar.
svar: Här anser ju jag att det kristna sättet att utöva Gudstjänst snarare är helt tagen från Judendomen, faktum är väl att det flesta religioner har en gudstjänst som är ganska universiell. Sen att kristendomen och Mitras var verksama i Roms underjordiska hålor gör att en del forskare tror att kristendomen har tagit mkt av sina rituella seder från Mithras kulten. Men det tyder på dålig historisk kunskap anser jag. Då vi även ser judiska katabomber i Rom tex. Kristendomen är en Judisk sekt vars Gudstjänster är utformade i synagogan.

Intressant Michael! Eftersom jag har lagt ner rätt mycket tid på att studera Mitra/Mithra/Mithras kanske jag kan kommentera något av det du säger. Merparten av det du skriver håller jag med om. Det finns dock några saker som jag vill komplettera och utvidga.

Om vi börjar med den indo-persiske Mithra, så var han från början en mindre gudom men arbetade sig upp till att bli en av de främsta. Han betraktades som en fridfull och välvillig gud, en sanningens väktare, världens ljus, Herre över de ödsliga betesmarkerna och allas vän. Han var en allseende och allvetande gud. Solen var hans öga, och med detta betraktade han världen, när han reste med sin vagn över himlen. Senare kom han att anta en något mer krigisk form och fick en roll som medlare mellan de andliga tvillingbröderna Ohrmazd (Ahura Mazda), vilken representerade godheten, och Ahriman (Angra Mainyu), ondskans gud (föregångaren till den judisk-kristna djävulen). I detta skede anförtroddes Mithra uppgiften att föra själarna till paradiset och demonerna till helvetet och var därmed tekniskt sett en frälsare. Allt detta kan jag styrka i texterna.

Senare framträdde i Romarriket en mysteriekult som kretsade runt frälsaren Mithras. Enligt Plutarchos vördades Mithras av sicilianska pirater, och generalen Pompejus’ soldater förde mithraskulten till Rom år 67 fvt (Plutarchos, Parallel Lives, Life of Pompey, 24). De gamla romarna hävdade att mithraskulten kom från Persien (Porfyrios, On the Homeric Cave of the Nymphs, 6). Men många av dagens forskare står – som du skriver – av flera anledningar tvivlande till den uppgiften. Man anser det vara en ny rörelse och att Mithras endast har några få drag gemensamma med den persiske Mithra, däribland namnet. I stället misstänker vissa att guden Perseus var den egentlige Mithras. Trots uppgiften om år 67 fvt ser vi de första tecknen på den gryende Mithraskulten först i slutet av nollhundratalet vt (ungefär samtidigt som evangelierna skrevs) i form av skulpturer och inskriptioner. Eftersom det i detta fall rörde sig om en mysteriekult, hölls läran hemlig, och därför grundar sig vår kännedom om rörelsen i huvudsak på arkeologiska lämningar och i viss mån kritikers efterlämnades skrifter.

För att övergå till dina fem punkter (som du numrerar 1, 2, 3, 5 och 6) och som handlar om likheterna mellan kristendomen och Mithras.

sleepaz - 23 November 2008 10:33 -

1.Mithras föddes av en Jungfru den 25 december i en grotta och vid hans födelse deltog herdar. Detta anser många vara likt kristendomen.

Som du skriver finns inget om jungfrufödsel angivet. Som den solgud Mithras var, ansågs han ha fötts dagen efter årets mörkaste dag, vintersolståndet. På 200-talet firades hans födelse den 25 december enligt den då gällande julianska kalendern. Denna dag antog kyrkan senare, på 300-talet, som Jesu födelsedag. Mithras ansågs ha fötts i eller ur en klippa och kom därför att kallas ”den ur klippan födde”. Följdenligt dyrkade man honom i grottor eller byggnader utformade att likna grottor. Även Jesus ansågs tidigt ha fötts i en grotta. Redan i mitten av 100-talet finns detta belagt hos Justinus Martyren. Origenes och det apokryfiska Jakobsevangeliet hävdar detsamma. Ordet klippa, som på grekiska är Petros (latin: Petrus) och på arameiska Kefas, var enligt Paulus namnet på en församlingsledare i Jerusalem och i evangelierna uppges Petrus ha varit Jesus’ främste lärjunge. Paulus kallar även Jesus för klippa (1 Kor 10:4).

Mithras föds vuxen och klar. Vid hans födelse strålar han eller möjligen klippan av ett gudomligt ljus. Enligt Matteusevangeliet ledde stjärnan över Betlehem några österländska magiker till Jesusbarnet. Magiker från öster pekar entydigt på Persien, varifrån Mithra stammar. Jesusbarnet besöks dessutom av herdar. Mithras’ födelse övervakas av fåraherdar, och de ger Mithras frukter och sina hjordar. Gamla bevarade monument visar på just detta. Men närmare än så sträcker sig inte parallellerna.

sleepaz - 23 November 2008 10:33 -

2.En del menar att Mithras likt Jesus var en stor lärare och mästare.
Svar: Eftersom det inte finns någon text material till Mithraskulten så har vi svårt att se hur detta skulle ha gått till. Mithras var verksam innan människan fanns, till vem predikade han, vad predikade han.. Det är ett mysterium.
Vad Jesus predikade det vet vi.

Jag har ingen invändning mot detta.

sleepaz - 23 November 2008 10:33 -

3.Mithras sägs ha haft 12 lärjungar likt Jesus.

På stentavlor, så kallade tauroktonier som egentligen är stjärnkartor, avbildas Mithras ovanpå tjuren. Runt om finns de tolv zodiaktecknen, vilka alltid beledsagar en solgud. De som talar om tolv lärjungar avser de tolv zodiaktecknen som ju tekniskt sett följer Mithras när han reser över himlavalvet. Några personer omtalas inte som lärjungar.

sleepaz - 23 November 2008 10:33 -

5.Mithra offrades en tjur för att rädda världen, detta anses vara likt kristendomens kärna Jesu offer.
Svar: För det första så offrade Mithra den stora tjuren ”av solen” för att rädda världen. Inte sig själv. Mithra gör detta innan människan är född. Jesus offrar sig själv i en tid när människan finns. Där försvinner liknelserna.

Alltså, här måste man skilja Mithra från den romerske Mithras. I de indiska Veda-skrifterna och i den persiska Avestan omtalas att en tjur slaktas, och ur dennes kropp sägs alla växter och djur födas. Ingen persisk text säger dock att Mithra dödar tjuren. Den som dödar tjuren är Ahriman (Angra Mainyu), den kosmiska ondskans kraft. I de indiska skrifterna inbjuds Mitra att deltaga i dödandet, och han hjälper motvilligt de andra gudarna att döda tjuren. Den indopersiska föreställningen att en tjur skulle dödas levde tydligen på något sätt kvar långt senare i de romerska Mithrasmysterierna, eller så upptogs idén från andra tjurdödarkulter. På stjärnkartor (tauroktonier) låter Mithras, som för övrigt befinner sig där guden Perseus’ stjärnbild är belägen sticka sin dolk i oxen på en punkt som svarar mot stjärnbilden Plejaderna. Detta betyder att Mithras i den romerska mysteriekulten är del av en astronomisk-astrologisk kult. Likheterna mellan Mithras och Jesus är i detta fall föreställningen om Jesus som offerlamm och detta kan jag utreda framöver.

sleepaz - 23 November 2008 10:33 -

6. En del menar att kristendomen och Mithras har liknande rituela utövningar.
svar: Här anser ju jag att det kristna sättet att utöva Gudstjänst snarare är helt tagen från Judendomen, faktum är väl att det flesta religioner har en gudstjänst som är ganska universiell. Sen att kristendomen och Mitras var verksama i Roms underjordiska hålor gör att en del forskare tror att kristendomen har tagit mkt av sina rituella seder från Mithras kulten. Men det tyder på dålig historisk kunskap anser jag. Då vi även ser judiska katabomber i Rom tex. Kristendomen är en Judisk sekt vars Gudstjänster är utformade i synagogan.

Fast detta är inte riktigt hela sanningen. Inom den romerskas mithraskulten fanns flera sakrament. Eftersom det fanns sju invigningsgrader, är det troligt att också sakramenten var sju till antalet. Där fanns åtminstone ett dop med vatten, genom vilket anhängarna ansåg sig befrias från sina synder (bevittnat av Tertullianus, The Prescription Against Heretics, 40), en konfirmation och en nattvard, där man som en rituell handling åt bröd och drack vatten ur en kopp (bevittnat av Justinus Martyren, First Apology, 66). Överhuvudet kallades Pater Patrum, fädernas fader, och han hade liksom senare den katolske påven (Papa = fader) sitt säte i Rom. Inom mithraismen fanns en tro på själens odödlighet och sannolikt även på en uppståndelse (bevittnat i The ”Mithras” Liturgy, från Paris-codexen [Papyrus 574, tidigt 300-tal vt]). En inskription i ett mithreum, troligen från senare delen av 100-talet, visar att man synes ha lovat anhängarna odödlighet: ”Och även oss räddade [frälste] du genom att utgjuta det eviga blodet [av tjuren].” Inskriptionen finns i ett mithreum beläget under kyrkan Santa Prisca i Rom.

Mvh, Roger

Tack Roger för dina svar. Mycket intressant. Jag har nyligen börjat läsa om Mithras så mina kunskaper kan kompletteras. Så det tackar jag dig för

Mithras’ uppståndelse

Det framhålls att det inte finns några belägg för att Mithras uppstod från de döda, eftersom det inte finns några belägg för att han var en döende gud. Men inom nästan alla mysteriereligioner genomgick de invigda en symbolisk död, varefter de ansågs pånyttfödda. Att så var fallet också inom mithrasmysterierna kan vi sluta oss till av att kejsar Commodus, vilken regerade 180–192 vt,

... besudlade de mithraistiska riterna med ett äkta dråp, under det att seden i dem endast är att säga eller att låtsas något för att skapa en anblick av skräck. (Aelius Lampridius, [tidigt 300-tal] Vita Commodi Antonini 9)

Han dödade alltså någon på riktigt i stället för som brukligt på låtsas. Tertullianus säger dessutom att ”en bild [symbol] av återuppståndelsen” användes i ceremonierna kring den romerske Mithras

“The question will arise, By whom is to be interpreted the sense of the passages which make for heresies? By the devil, of course, to whom pertain those wiles which pervert the truth, and who, by the mystic rites of his idols, vies even with the essential portions of the sacraments of God. He, too, baptizes some - that is, his own believers and faithful followers; he promises the putting away of sins by a layer (of his own); and if my memory still serves me, Mithra there, (in the kingdom of Satan,) sets his marks on the foreheads of his soldiers; celebrates also the oblation of bread, and introduces an image of a resurrection, and before a sword wreathes a crown.” (Tertullianus [ca 200 vt], De Praescriptione Haereticorum 40)

Om man både har en rituell död och en rituell återuppståndelse inom kulten av Mithras, är det svårt att dra någon annan slutsats än att man ansåg att Mithras först hade dött och därefter återuppstått. Om Mithras dessutom egentligen är Perseus (vilket exempelvis Ulansey hävdar) blir det än troligare att han anses ha uppstått, enär Justinus påstår att hedningarna hävdade att Perseus uppstått från de döda.

“And when we say also that the Word, who is the first-birth of God, was produced without sexual union, and that He, Jesus Christ, our Teacher, was crucified and died, and rose again, and ascended into heaven, we propound nothing different from what you believe regarding those whom you esteem sons of Jupiter. For you know how many sons your esteemed writers ascribed to Jupiter: Mercury, the interpreting word and teacher of all; Aesculapius, who, though he was a great physician, was struck by a thunderbolt, and so ascended to heaven; and Bacchus too, after he had been torn limb from limb; and Hercules, when he had committed himself to the flames to escape his toils; and the sons of Leda, and Dioscuri; and Perseus, son of Danae; and Bellerophon, who, though sprung from mortals, rose to heaven on the horse Pegasus.” (Justinus Martyren [ca år 150 vt], Apologi 1:21)

En fysisk övernaturlig återuppståndelse är ett hedniskt koncept, inte ett judiskt koncept.
Den kristna Jesus  påstås haft en fysisk övernaturlig uppståndelse vilket visar kristendomens inflytande från hedniska religioner.

[Att differentiera, ]Den judiska första århundradets Ribi Yehoshua - Messias - hade ett återupplivande enligt ett judisk paradigm, inte ett hedniskt.
Ribi Yehoshua fick liv igen efter tre dagar och tre nätter i graven. Det kristna påståendet om ”1,5 dagar” uppfyller inte orden som Ribi Yehoshua sa.

I en not till Netzarim Rekonstruktion av Hebreiska Matityahu [NHM] [2] så bevisas följande. [Följande text i NHM föregås av ett två sidor långt citat.]:

”Ribi Yehoshua begravdes på Erev (speciell) Shabbat på den sjunde dagen av Khag ha-Matzot. Detta är den sjätte dagen i omer-räkningen. Efter tre nätter och tre dagar så fick han liv igen och var sedd på den tioende dagen av omer-räkningen. Därefter så sågs han i exakt 40 dagar (”Övergången” [3] 1:3). Efter det så var Helighetens Ande sänd på den 50:e dagen av omer-räkningen, vilket är Shavout! Så mycket som har blivit förlorat i kristen tradition!! Denna analys är den första, och enda, som perfekt passar återgivningarna i synoptikerna på nästan två millennium – sedan kyrkan usurperade Netzarim år 135 v.t.” [Citat med några redigeringar.]

Han dog efter 40 dagar av hans sår och blev åter igen begravd.

Om återupplivandet: ”Yoseiph Ben-Yisraeil är det klassiska messianska pardigmet på en icke vidkänd räddare till Israel som såldes till fångenskap och död, som Israel trodde var död, dock som reste från döden av både ett hål i marken och en underjordisk fängelsehåla, för att bli räddaren till Israel (jfr. ”1 Mosebok” 37:15ff och noten 11.25.0 i NHM).” [Detta citat föregås av flera exempel på förebilder till Messias.]

”Således insisterandet på en hednisk och mytologisk magisk och övernaturlig ”uppståndelse” är totalt inkonsistent med dessa förelöpare till Messias och Torah-undervisningen om återupplivande är, för att överflödigt konstantera det uppenbara, motsatt till Torah. Det betyder med nödvändighet att en sådan hednisk undervisning är omöjlig för en genuin Messias. Återupplivande i himmelriket [4] är inte fysiskt, och följdaktigen, kan inte logiskt bli bevisat genom ett återvändande till ett fysiskt liv. (..)

Återupplivandet av Yehoshua kan således endast bli förstått som ett bekräftande och promulgerande av exemplen och undervisningen rörandes återupplivande och den kommande tidsåldern som introducerades av patriarkerna i den judiska Bibeln. I detta finns det varken inkonsekvenser, inte heller hedendom, inte heller beroende på magi som är förbjudet i Torah; inte heller motsägelser i logiken av en Perfekt Skapare som måste ta till att övernaturliga motsägelser av Sina egna fysiska lagar, inte heller en ny religion, inte heller miso-Judendom [miso = hat], inte heller ersättning av den judiska Bibeln av ett motsägande ”nytt förbund” (jfr. ”Atonement in the Biblical ’New Covenant’ [”ANBC”] [5]”)

”Att Ribi Yehoshua blott var i en koma, från vilken han senare återhämtade sig från medan han befann sig i graven, för berättelsen helt i enlighet med exemplen av patriarkerna i den judiska Bibeln, och förser med den mest Torah-kompatibla stödjet för Yehoshua som den legitima Messias av den judiska Bibeln.”

Ribi Yehoshuas grav har blivit funnen och enligt en vederhäftig sannolikhetsberäkning är det 1 på 95,3 biljoner att det inte är hans grav. [6]

Noter:
1.Bevis i artikeln ” “Matteus” 5:17-20—I den ursprungliga undervisningen sa Ribi Yehoshua att den som inte håller direktiven inte kommer till himmelriket” på http://bloganders.blogspot.com. Jag kan av utrymmesskäl omöjligt återge den.
2. Mer information om den finns på http://www.netzarim.co.il ; ”Israel Mall”; Netzarim (bottenmenyn); bläddra ner till NHM.
3. Förvrängt till ”Apostlagärningarna”
4.Ha-olam haba; den kommande tidsåldern.
5.Mer information på [2], fast bläddra istället ner till ”ANBC”.
6. http://www.netzarim.co.il ; “History museum” (vänstermenyn); Mashiakh (toppmenyn); bläddra ner till “Talpiot Tomb”.

Anders Branderud - 09 Augusti 2010 07:35 -

Ribi Yehoshuas grav har blivit funnen och enligt en vederhäftig sannolikhetsberäkning är det 1 på 95,3 biljoner att det inte är hans grav. [6]

Det var bra odds. Då tror jag att jag satsar en krona på att det inte är graven tillhörande Bibelns Jesus som man har funnit. Håller du mot?

Mvh Roger, som ser fram emot en tryggad ålderdom.

Anders Branderud - 09 Augusti 2010 07:35 -

Ribi Yehoshuas grav har blivit funnen och enligt en vederhäftig sannolikhetsberäkning är det 1 på 95,3 biljoner att det inte är hans grav. [6]

Säkert?

För enligt vad jag läst så är de flesta forskare överens om att det inte är Jesus grav, eller att det är högst spekulativt. Läs t.ex. det här från Duke University Religion Department angående Talpiot Tomb.

Här följer texten i dess helhet:

“Monday, January 21, 2008
The Talpiot Tomb Controversy Revisited
[This slightly revised version was posted on 24 January]

Signed,
Professor Mordechai Aviam, University of Rochester
Professor Ann Graham Brock, Iliff School of Theology, University of Denver
Professor F.W. Dobbs-Allsopp, Princeton Theological Seminary
Professor C.D. Elledge, Gustavus Adolphus College
Professor Shimon Gibson, University of North Carolina at Charlotte
Professor Rachel Hachlili, University of Haifa
Professor Amos Kloner, Bar-Ilan University
Professor Jodi Magness, University of North Carolina at Chapel Hill
Professor Lee McDonald, Arcadia Seminary
Professor Eric M. Meyers, Duke University
Professor Stephen Pfann, University of the Holy Land
Professor Jonathan Price, Tel Aviv University
Professor Christopher Rollston, Emmanuel School of Religion
Professor Alan F. Segal, Barnard College, Columbia University
Professor Choon-Leong Seow, Princeton Theological Seminary
Mr. Joe Zias, Science and Antiquity Group, Jerusalem
Dr. Boaz Zissu, Bar-Ilan University
“

Men vad bra. Då satsar jag en krona.

Mvh, Roger