Jag kan inte se någon hänvisning till att man har som mål att förvandla sverige till ett modernt sodom.
Det kan vara så att Kerub försöker göra satir på den nationalistiskt inspirerade kristendomen, eller så tillhör han sådana kretsar. Många av hans inlägg har varit överdrivet demoniserande mot andra raser, kulturer och “sånt som stör det ädla folket” om man säger så. Där ingår naturligtvis homosexuella, feminister, liberala, icke-arier m.m. som förgiftar eller på annat sätt parasiterar på “den svenska” kulturen.
Att vara sjuk är samma sak som att inte vara vid god hälsa. Hälsa definieras som att inte kunna nu sina vitala livsmål. Dessa “diagnoser” har aldrig varit tecken på ohälsa. Samhället har ofta använd sjukdomsbegreppet för att nedvärdera beteenden som inta är önskvärda, t.ex homosexualitet Jag kan rekommendera att läsa Nordenfelts “Hälsa och värde” som även om den har några är på nacken visar parallellerna mellan västvärldens sjukdomsstämpling av homosexuella och andra “sexuella avvikelser” . Nordenfelt pekar också på hur Sovjet använde sjukdomsbegreppet för att spärra in politiskt oliktänkande. Frågan är hur man NÅGONSIN kommit på att kalla transevistism och de andra läggningarna för SJUKDOM. Det ät det skrämmande!! Eller är Stefans åsikt att det är bra att spärra in alla personer men avvikande beteende och luster. Vad ska nästa diagnos då bli, ateism!! här kan vi snacka om sluttade plan..
Sedan är det de facto så att vissa personer som lider av psykiska diagnoser inte betraktas som fullvärdiga medborgare, deras autonomi beskärs för att möjliggöra tvångsbehandling i vissa fall. Om detta skulle tas bort finns ingen möjlighet att spärra in personer som på grund av sjukdom utgör ett hot för sig själva eller andra. Detta borde du kanske tänkt på Stefan.
Att pedofil kvarstår som sjukdom kanske inte är helt lyckat men om man har en stark sådan drift kränker man i värsta fall små barn och begår därmed ett allvarligt brott. Att då ha rätt att bli behandlad kan jag inte se någon nackdel i.
Jag har igen svårt att finna några förvirrade resonemang i DN artikeln som jag läste här om dagen.
Tyvärr Stefan är det så att det är ditt resonemang som är egendomligt och förvirrat. Kanske anammar du Arne Ankas bevingade ord “att tänka innan man talar är som att torka sig innan man skiter”. Är det kritiska motreaktioner du vill så har du lyckats.
Vanligen,
Anders
Det är märkligt att du verkar ha tolkat Stefans text som ett angrepp mot människor med annan sexualitet. Vad Stefan angriper är ju Lars-Erik Holms resonemang. Och sedan frågar han var de kritiska journalisterna håller hus. Det verkar som du drar förhastade slutsatser utifrån fördomar om kristna. Fördomar som man även kan ana i dina andra inlägg.
Jag tycker att det är mycket oroande att man, alltså socialstyrelsens generaldirektör, använder definitionerna som ett verktyg istället för att använda dom för vad de borde vara till för, att skilja mellan vad som faktiskt är en sjukdom och vad som inte är det. Det är väl helt klart att de används som ett verktyg i fallet med transsexualism. Man behåller det som en sjukdom, inte för att det egentligen är en sjukdom, utan för att man då kan få könsbyte via sjukvården. Är det verkligen det klassificeringen är till för? Det är inte ens skäl till att, som journalist, vara kritisk och ifrågasätta det?
Sedan är det även underligt när du går till angrepp mot Stefan när han menar att man är fullgod medborgare även som sjuk. Och det finns ju gränsdragningar! Att du tar upp de värsta fallen istället för t.ex. anorexia eller borderline tyder bara än en gång på att du snarare skriver för att du är mot kristna i allmänhet, inte för att du objektivt vill argumentera för din åsikt i ämnet.
Jag kan inte annat än att hålla med om att det är bra att dessa saker inte längre klassas som sjukdomar, mycket bra. Men det säger jag utifrån en intiutiv känsla om vad en sjukdom är. Detta anser jag att man inte kan göra som bestlutsfattare i socialstyrelsen. Så vi måste börja med, vad är en sjukdom, och vad är inte det? Vilka kriterier är tillräckliga, och vilka är nödvändiga? Innan det ska vi ta det varligt. Din definition håller, enligt mig, inte. Och du får ursäkta när jag säger att det verkar som du undviker att svara när Johannes Sjöstedt pressar dig på den punkten.
Men tolkar jag dig alltså rätt när jag menar att du tycker det är rätt att behålla transsexualism som sjukdom, endast p.g.a. att man då kan få genomföra könsbyte i sjukvården? Och Stefans kritik är helt, totalt obefogad? Och man borde inte ens ställe frågan om journalisternas kritik?
Från RFSU`s hemsida
“RFSU, Riksförbundet för sexuell upplysning, är en ideell organisation för sexualupplysning och sexualpolitik, som har funnits sedan 1933. Organisationen är partipolitiskt och religiöst obunden och har till uppgift att sprida en fördomsfri, bejakande och öppen syn på samlevnads- och sexualfrågor. RFSU arbetar för ett jämlikt och jämställt samhälle där människor inte utnyttjas eller diskrimineras sexuellt, utan där sexualiteten är en källa till glädje och njutning, och en positiv kraft i människors liv. RFSU:s vision och verksamhet präglas av friheten att vara, friheten att välja och friheten att njuta.
RFSU arbetar med upplysning, utbildning och opinionsbildning genom att arrangera kurser, konferenser och delta i debatter. Arbetet sker lokalt, nationellt och internationellt. Lokalt bedrivs verksamheten i lokalföreningar. Förbundets högsta beslutande organ är kongressen. Verksamheten leds av förbundsstyrelsen, som inom sig utser arbetsutskott. Generalsekreterare för RFSU är Åsa Regnér.”
Jag kan inte se någon hänvisning till att man har som mål att förvandla sverige till ett modernt sodom.
Varifrån har du fått den informationen? Har du en spion inne på RFSU som har avslöjat deras hemliga agenda?
Henrik VIII
Jag behöver ingen spion för att avslöja organisationer som RFSU:s och RFSL:s agendor, det gör de så bra själva på egen hand. Ur ditt citat ovan kan man tydligt utläsa, att RFSU inte står för någon neutral (än mindre någon kristen) upplysning om sexualitet. Syftet är inte att bara upplysa om sexualitet, man tar dessutom aktivt ställning för densamma (läs: otukten).
“Se, detta var din syster Sodoms synd: Högmod, överflöd av mat och bekymmerslös säkerhet utmärkte henne och hennes döttrar. Och hon hjälpte inte den nödställde och fattige. De blev högfärdiga och gjorde sådant som var vidrigt för mig. Därför försköt jag dem, när jag såg detta.” (Hes.16:49-50)
Det är organisationer som RFSU och RFSL som är de sanna sodomiterna, inte enskilda homosexutövare eller andra otuktiga. Inte ens när det är fråga om sexuell sadism, vill dylika organisationer uppmuntra till avhållsamhet.
“- Transsexualism behöver vara kvar för att kunna genomföra könsbyte i sjukvården”
Vi kan lämna sexualmoralsfrågan, och återgå till huvudämnet; är detta ett rimligt resonemang? Kan man verkligen utnyttja sjukdomstermen för att tillgängliggöra vissa operationer, behandlingar och andra förändringar?
Jag tycker att resonemanget är märkligt. Är det bara jag som blir orolig när man löser upp sjukdomsbegreppet för att möjliggöra saker, när det från början var till för att motverka sjukdomen?
Det journalister BORDE uppmärksamma är att vissa strömningar verkar vilja klassa allt beteende som de inte gillar som sjukdom. Har finns en intressant debatt att föra!
Utmärkt! Det finns ett stort antal människor i vårt land som av vissa strömningar blivit klassade som psykiskt sjuka (fobi) bara för att de inte vill ändra åsikt och bli “politiskt korrekta”. Där kan man verkligen tala om att psykiska diagnoser används för att etikettera människor (vilket i praktiken är ett intolerant personangrepp).
Jag kan inte se någon hänvisning till att man har som mål att förvandla sverige till ett modernt sodom.
Det kan vara så att Kerub försöker göra satir på den nationalistiskt inspirerade kristendomen, eller så tillhör han sådana kretsar. Många av hans inlägg har varit överdrivet demoniserande mot andra raser, kulturer och “sånt som stör det ädla folket” om man säger så. Där ingår naturligtvis homosexuella, feminister, liberala, icke-arier m.m. som förgiftar eller på annat sätt parasiterar på “den svenska” kulturen.
JemyM, om du har konkreta exempel på att Kerub sagt något otillbörligt får du hemskt gärna anmäla det till oss moderatörer (inte i forumtråden). Generella anklagelser tillsammans med vaga (i bästa fall) personangrepp hör inte hemma här.
Det här är inte konstigare än att kaffedrickande inte betraktas som sjukdom. Det finns ingen skarp definition av sjukdom, och jag ser inget konstigt i att en statlig statlig myndighet har ett visst mått av pragmatism när de listar sjukdomar. Koffeinberoende skulle kunna listas som sjukdom i likhet med alkoholism, men det gör det inte eftersom det inte skadar individen eller samhället i någon stor utsträckning. Samma sak med transvestism. Transexualism ökar enligt wikipedia risken för depressioner, ångest och självmord och då tycker jag att det är rimligt att socialstyrelsen inte tar bort möjligheten till könsbyte, som såvitt jag vet är en effektfull behandling.
Sen tycker jag Stefan övertolkar Lars-Erik Holm till hans nackdel; den sistnämnda refererar till vad det betydde för homosexuellas självkänsla när de inte längre var listade som sjuka, när han talar om att erkänna någon som “fullvärdig medborgare”. Att få sin sexuella läggning listad som sjukdom känns självklart nedvärderande, och det är det som Holm vill komma till rätta med hos dessa människor. Stefan kan inte på allvar tro att Holm inte tycker att sjuka är fullvärdiga medborgare.
Hade vi sett ett blogginlägg från Stefan om socialstyrelsen ändrat sin syn på t.ex. torgskräck? Nej, troligen inte. Varför inte bara skriva att transvestism, sadomasochism osv. är sjukt, istället för att gömma sig bakom kritik mot Lars-Erik Holms syn på sjukdomsbegreppet.
Transexualism ökar enligt wikipedia risken för depressioner, ångest och självmord och då tycker jag att det är rimligt att socialstyrelsen inte tar bort möjligheten till könsbyte, som såvitt jag vet är en effektfull behandling.
Jag förstår inte alls hur socialstyrelsen resonerar här faktiskt. För det första är det inte nödvändigt, att klassa diverse intersexuella tillstånd som psykiska sjukdomar för att ha möjligheten, att behandla dessa med könskorrigerande kirurgi. Varför skulle inte detsamma kunna gälla för transsexualism? För det andra borde transsexualism, om det nu är en psykisk sjukdom, behandlas som en sådan inom psykiatrin, d.v.s. med psykofarmaka, inte med könskorrigerande kirurgi och behandling. En kraftigt undernärd anorektiker som uppfattar sig själv som för tjock, behandlas inte inom psykiatrin med en bantningskur för att få sin vilja igenom. Tvärtom medicineras denne i syfte, att de sjuka vanföreställningar som ligger bakom dennes verklighetsfrånvända kroppsuppfattning, skall försvinna. Att klassa transsexualism som psykiskt sjukdom borde därför utesluta könskorrigerande kirurgi och behandling, snarare än att möjliggöra densamma.
Jag förstår inte alls hur socialstyrelsen resonerar här faktiskt. För det första är det inte nödvändigt, att klassa diverse intersexuella tillstånd som psykiska sjukdomar för att ha möjligheten, att behandla dessa med könskorrigerande kirurgi. Varför skulle inte detsamma kunna gälla för transsexualism?
Jag kan inte säga att jag är insatt, men jag skulle tro att behandlingen inte täcks av sjukförsäkringen såvida det inte finns en sjukdom som kräver behandling.
Kerub - 02 December 2008 04:32 -
För det andra borde transsexualism, om det nu är en psykisk sjukdom, behandlas som en sådan inom psykiatrin, d.v.s. med psykofarmaka, inte med könskorrigerande kirurgi och behandling. En kraftigt undernärd anorektiker som uppfattar sig själv som för tjock, behandlas inte inom psykiatrin med en bantningskur för att få sin vilja igenom. Tvärtom medicineras denne i syfte, att de sjuka vanföreställningar som ligger bakom dennes verklighetsfrånvända kroppsuppfattning, skall försvinna. Att klassa transsexualism som psykiskt sjukdom borde därför utesluta könskorrigerande kirurgi och behandling, snarare än att möjliggöra densamma.
Peace, Kerub
Saxat från en.wikipedia.org/wiki/transexualism:
Psychological techniques that attempt to alter gender identity to one considered appropriate for the person’s assigned sex have typically been shown to be ineffective. The internationally accepted and followed Standards of Care note that sometimes the only reasonable and effective course of treatment for transsexual people is to go through sex reassignment therapy.[31][32]
The need for treatment is emphasized by the high rate of mental health problems, including depression, anxiety, and various addictions, as well as a higher suicide rate among untreated transsexual people than in the general population.[33] Many of these problems, in the majority of cases, disappear or decrease significantly after a change of gender role and/or physical characteristics.[34]
Jag kan inte säga att jag är insatt, men jag skulle tro att behandlingen inte täcks av sjukförsäkringen såvida det inte finns en sjukdom som kräver behandling.
Det är inte socialstyrelsens sjukdomsklassning i sig av transsexualism som jag finner oförenlig med könskorrigerande kirurgi, utan sjukdomsklassningen av transsexualism som en psykisk sådan.
kakafoni - 02 December 2008 05:17 -
Saxat från en.wikipedia.org/wiki/transexualism:
Psychological techniques that attempt to alter gender identity to one considered appropriate for the person’s assigned sex have typically been shown to be ineffective. The internationally accepted and followed Standards of Care note that sometimes the only reasonable and effective course of treatment for transsexual people is to go through sex reassignment therapy.[31][32]
Jag är inte så bra på engelska, men jag tror att ovanstående betyder något i stil med, att medicinsk/psykologisk terapi inte varit framgångsrik i försök att ändra en persons könsidentitet, medan däremot könskorrigerande behandling varit effektiv. Må så vara, men ett problem kvarstår: närvaro aller frånvaro av effektiv behandling av ett tillstånd kan inte i sig vara ett kriterium, för hur tillståndet skall diagnosticeras. En obotlig somatisk sjukdom (t.ex. obotlig cancer) måste diagnosticeras som just somatisk och inte som psykisk, även om man kan få patienten att känna sig bättre, av att proppa i henne en massa droger. Man får helt enkelt acceptera att botemedel för närvarande saknas och fortsätta forska för att hitta ett. Inte “definiera bort” problemet genom att klassa cancer som en psykisk sjukdom. På samma sätt, om transsexualism är en psykisk och inte en somatisk sjukdom, så borde man erkänna att botemedel för närvarande saknas och forska vidare i, att försöka hitta en medicin, som ändrar den transsexuelles könsidentitet.
kakafoni - 02 December 2008 05:17 -
The need for treatment is emphasized by the high rate of mental health problems, including depression, anxiety, and various addictions, as well as a higher suicide rate among untreated transsexual people than in the general population.[33] Many of these problems, in the majority of cases, disappear or decrease significantly after a change of gender role and/or physical characteristics.[34]
Att en sjukdom har psykiska följdtillstånd som t.ex. depressioner, ångest, missbruksproblem eller suicidrisk avgör inte huruvida grundsjukdomen är psykisk eller inte. Också här tror jag att obotlig cancer är ett bra exempel. Kan säkert leda till alla fyra av dessa psykiska földtillstånd och fler därtill, men inte anses cancer vara en psykisk sjukdom p.g.a. detta.
Det är inte socialstyrelsens sjukdomsklassning i sig av transsexualism som jag finner oförenlig med könskorrigerande kirurgi, utan sjukdomsklassningen av transsexualism som en psykisk sådan.
Vad är alternativet? Det är ju knappast somatiskt.
Kerub - 02 December 2008 06:15 -
Jag är inte så bra på engelska, men jag tror att ovanstående betyder något i stil med, att medicinsk/psykologisk terapi inte varit framgångsrik i försök att ändra en persons könsidentitet, medan däremot könskorrigerande behandling varit effektiv. Må så vara, men ett problem kvarstår: närvaro aller frånvaro av effektiv behandling av ett tillstånd kan inte i sig vara ett kriterium, för hur tillståndet skall diagnosticeras. En obotlig somatisk sjukdom (t.ex. obotlig cancer) måste diagnosticeras som just somatisk och inte som psykisk, även om man kan få patienten att känna sig bättre, av att proppa i henne en massa droger.
Drogerna gör inte att cancern försvinner. Däremot gör könsbyte att könsidentiteten sammanfaller med det biologiska könet, och på så sätt kan det ses som ett “botemedel”.
Kerub - 02 December 2008 06:15 -
Man får helt enkelt acceptera att botemedel för närvarande saknas och fortsätta forska för att hitta ett. Inte “definiera bort” problemet genom att klassa cancer som en psykisk sjukdom.
På samma sätt, om transsexualism är en psykisk och inte en somatisk sjukdom, så borde man erkänna att botemedel för närvarande saknas och forska vidare i, att försöka hitta en medicin, som ändrar den transsexuelles könsidentitet.
Jag förstår ärligt talat inte varför? Vad är det som säger att vi inte kan bota en sjukdom med somatiska ingrepp? Det verkar ju inte vara något annat än en princip. En transexuell som genomgår könsbyte och blir kvitt problemen får inte diagnosen transsexualism om han/hon går till en psykiatriker.
kerub - 02 December 2008 05:17 -
Att en sjukdom har psykiska följdtillstånd som t.ex. depressioner, ångest, missbruksproblem eller suicidrisk avgör inte huruvida grundsjukdomen är psykisk eller inte. Också här tror jag att obotlig cancer är ett bra exempel. Kan säkert leda till alla fyra av dessa psykiska földtillstånd och fler därtill, men inte anses cancer vara en psykisk sjukdom p.g.a. detta.
Hur tycker du transsexualism ska diagnosticeras då?
Vad är alternativet? Det är ju knappast somatiskt.
Tja, varför inte? Intersexualism är ju somatiskt. Varför skulle då inte även transsexualism kunna vara det för? Många transsexuella anser sig ju vara födda med en kropp, som bl.a. har “fel könsorgan”. Detta låter just somatiskt i mina öron.
kakafoni - 02 December 2008 07:12 -
Drogerna gör inte att cancern försvinner. Däremot gör könsbyte att könsidentiteten sammanfaller med det biologiska könet, och på så sätt kan det ses som ett “botemedel”.
Skall man hårddra det, så “botas” inte den transsexuelle heller av könskorrigerande behandling (förutsatt att transsexualism är en psykisk sjukdom). Könsidentiteten sammanfaller förvisso med det nya biologiska könet, vilket tillfredsställer patienten i varierande grad, men hon har egentligen inte blivit friskare utan snarare sjukare av “könsbytet”, eftersom hon tidigare bara hade fel könsidentitet, men efter behandlingen både har fel könsidentitet och fel biologiskt kön (vilka dock sammanfaller).
kakafoni - 02 December 2008 07:12 -
Jag förstår ärligt talat inte varför? Vad är det som säger att vi inte kan bota en sjukdom med somatiska ingrepp? Det verkar ju inte vara något annat än en princip. En transexuell som genomgår könsbyte och blir kvitt problemen får inte diagnosen transsexualism om han/hon går till en psykiatriker.
Visst kan man bota en sjukdom med somatiska ingrepp. Problemet är bara att psykisk sjukdom implicerar, att det är könsidentiteten som det är fel på och inte könsorganen. Således bör ingreppet i.s.f. korrigera könsidentiteten och inte könsorganen. Det är dock sant att färdigbehandlade transexuella inte får diagnosen transsexualism av en psykiatrer. De kallas istället för före detta transsexuella.
kakafoni - 02 December 2008 07:12 -
Hur tycker du transsexualism ska diagnosticeras då?
Jag har inte tillräckliga kunskaper i ämnet för att slutgiltigt kunna ta ställning, men jag lutar åt att transsexualism skall diagnosticeras som en somatisk åkomma och behandlas därefter (med samma könskorrigerande behandling som ges idag). Skälen för detta är inte pragmatiska (även om detta givetvis är ett stort plus), utan snarare att det senaste decenniets forskning tyder på, att transsexuella verkligen är människor som fötts med det motsatta könets kropp. Man har bl.a. konstaterat, att hypothalamuskörteln hos transsexuella människor redan i fosterstadiet utvecklats annourlunda och att könsidentiteten är starkt knuten till denna. Vidare är frekvensen av könskonträra kroppskaraktäristika större än normalt hos transsexuella människor. Ett alternativ är förstås att diagnosticera transsexualism som en psykisk sjukdom vilket implicerar, att transsexuella människor egentligen bara inbillar sig vara födda med motsatta könets kropp, vilket i sin tur implicerar att behandlingen bör gå ut på, att bryta denna vanföreställning och försöka förändra deras könsidentitet. Ett tredje alternativ är att inte anse transsexualism som någon angelägenhet för sjukvården ö.h.t. och inte diagnosticera det alls.
Kerub: Ok! låter vettigt. Det jag reagerade på var “... så borde man erkänna att botemedel för närvarande saknas och forska vidare i, att försöka hitta en medicin, som ändrar den transsexuelles könsidentitet” och “För det andra borde transsexualism, om det nu är en psykisk sjukdom, behandlas som en sådan inom psykiatrin, d.v.s. med psykofarmaka, inte med könskorrigerande kirurgi och behandling”. Utifrån detta trodde jag att du inte ville behandla transsexuella med könskorrigering, utan hitta psykofarmaka som ändrar könsidentiteten. Men nu vet jag att så inte är fallet!
Frågor som rör människans sexualitet diskuteras allt mer lösryckt och förvirrat idag.
Vid årsskiftet kommer Socialstyrelsen att ta bort sex stycken diagnoser för sexuella beteenden ur sjukvårdens diagnossystem: transvestism, fetischism, fetischistisk transvestism, sadomasochism, könsidentitetsstörning i barndomen och multipla störningar av sexuell preferens. I dag betecknas dessa som psykiska sjukdomar och beteendestörningar.
I DN intervjuas Lars-Erik Holm, generaldirektör för Socialstyrelsen och för egendomligt förvirrade resonemang.
…
Intressant läsning att följa alla argument i denna debatt. Mycket är ganska tekniskt kring definitioner av ord och begrepp (sjukdom, läggning, normalt, etiskt godtagbart osv.) Men under ytan finns naturligtvis den väsentligare frågan om sexualitet över huvud taget. När moderna sekulära läkare och psykologer beskriver människans sexuella “behov” låter det som en grupp handlingar är naturliga och sunda, en annan osund och skadlig. Och så får alla tycka till om detta. Det är den ytliga nivån.
Men enligt Bibeln är alla behov och begär reglerade av Herren, vi kan kalla det Herrens lagar. Dessa lagar gör att varje behov också blir ett val för varje människa. Valet kommer alltid i form av ett omdöme i hjärnan, ett konkret omdöme. Några reflexer och instinkter sker ibland utan att hjärnan hinner med, t. ex vid livsfara, då binjurarna måste producera adrenalin så snabbt att vi inte hinner tänka. Det är en klok design som kan rädda vårt liv. Men alla andra behov och begär föregås av omdömen och Herrens lagar kommer till oss som val i dessa omdömen.
Den nivån kan inte sekulär medicin och psykologi vara på - vadå omdömen? Vadå lagar? Bibeln är ju en gammal bok !
Bibeln menar att vi alltid kan säga ja eller nej till ett begär. Herren Jesus säger att all orenhet kommer inifrån oss själva, från vårt hjärta, där vi väljer att begära eller inte begära. På så sätt är sekulär medicin och psykologi sakligt sett väldigt felaktig och vi kan nog inte lita på det som sägs om våra behov och begär, det är för oärligt. “Vanligt folk på landet” brukar också känna på sig att det är något fel i lagstiftares syn på sexualitet. Det finns en sorts “everlasting man” som Chesterton kallar det och kristendomen är som bäst ett uttryck för denna människan inför Gud.
Om jag har en sexuell preferens som många anser snuskig eller konstig, men som har stöd i lagstiftning och det offentliga rummet, bara jag utför den lite diskret, så gäller naturligtvis fortfarande Guds lagar i mitt hjärta. Ett omdöme krävs av mig själv. Saftiga konsekvenser följer detta omdöme. Det gäller sexuella preferenser inom heterosexualitet lika mycket som inom andra begär och känslor.
I denna debatt på Credoakademin nämns inte på långt när alla de häftiga sexuella motivationer som var legio i gamla Rom. Det är finkänsligt. Men ett upplysande om vilka “perversioner” som tidigare i historien fått generell acceptans vore nyttigt. Genom internet kan vi idag studera en del av dessa “läggningar” och spännande aktiviteter som alla i princip kan komma att skyddas av en lagstiftad “rättighet”. Märk väl: samma person som ägnar sig intensivt åt en häftig “förbjuden” läggning på helgen kan sitta i Länsrätten på måndag morgon. Det är ingen motsättning för honom i hans sekulära kultur. Det är bra beskrivning av ett modernt Sodom.
En person som lever på den ytliga sekulära nivån och samtidigt forskar i medicin eller psykologi får svårt att förstå människans liv och Herrens lagar för välbehag och frälsning, som kräver studier, omdöme och insats av egen vilja. Därmed medverkar en sådan person till att många tragiska saker händer. Det är en gammal kulturkamp som pågår, man kan läsa om den i historieböckerna.
