Tar bort ett långt och tråkigt första inlägg och är glad att denna funktion finns. Forumet och de som konstuerat detta, samt Konstruktören som ligger bakom forumskaparna är mycket god med en sån funktion!
Det talas om “nådens bottenlösa hav” och tänk på det alla plågade själar! Ett bottenlöst hav där alla synder kastas om man med ett uppriktigt hjärta ångrar eländet, vad det än må vara!
Nu blir förståss efterförjande inlägg och kommentarer svårförståeliga men det stod om lite privata problem här tidigare som man helst pratar om med någon när och kär, vilket jag gjort.
- - -
EDIT: Det finns goda skäl att tro att signaturen Vafalls inte är den han utger sig för att vara. Därför ombeds läsare att bortse från vad han/hon skriver här och längre ner. //Admin Mats
Hej Vafalls och välkommen till Credoakademins forum!
Jag blir illa berörd när jag läser ditt inlägg. Så mycket smärta du känner! Men jag kan inte se något i ditt inlägg som, enligt mig, tyder på att du syndat mot den helige ande. Exakt vad var det du tänkte skulle vara synd mot Den helige ande i det du berättar om ditt förflutna?
Gud välsigne dig!
Mvh Indy
@ Vafalls: – Hej! Med all respekt för din berättelse så tror jag inte detta är platsen att vika ut sitt liv och inbjuda till själavård så som du gör. Det här forumet är en plats för att diskutera och debattera kristen tro (i vilken hädelse mot den helige Ande i och för sig ingår).
Därför skickar jag dig ett privat mejl med några adresser till kristna psykologer och terapeuter som jag är säker på kan hjälpa dig med dina specifika problem. Kolla din mejlbox.
Okay och tack Indy. Mats, tack för mejlet men inlägget var inte riktigt tänkt som att vika ut mitt liv och ha öppen själavård här. Tråden är mest till för att behandla en av de svåraste frågorna som en kristen kan ha. Det ligger nämligen till så att jag har flera kristna vänner som även de har ibland sagt att de är oroliga för att ha begått denna synd. Fast jag tolkar ditt svar som att frågan är för “känslig” och kan leda till nedbrytelse istället för uppbyggelse för alla.
Jag gjorde så att jag googlade på ämnet och fick upp bl.a Thor-Leif Strindbergs sajt som även behandlar denna fråga:
Det verkar faktiskt som att kvittot för att ha begått synden är då man inte längre ångrar eller bryr sig om sin själsliga situation.
“Den människa som på detta sätt, mot bättre vetande, har avvisat och stängt ute Guds ande oroar sig inte för sin andliga situation. Hon vill inte ha kontakt med Gud igen. Hon ångrar ingenting. Hon känner inget behov av någon förlåtelse - och kan följaktligen inte heller få någon. Hennes synd blir - och förblir - evig, på så sätt att den aldrig blir ångrad och aldrig förlåten. Och därmed blir konsekvensen också evig.”
Jag tycker att Thor-Leif har ett bra svar på den här svåra frågan.
Vad härligt livet vore om man kunde tro och fick bevis på alla sina funderingar och var helt syndfri. En kristen som tror är ju också syndfri genom Jesus försoningsverk men det är ingen lätt väg att vandra.
Det är ganska lätt att se om man utgår från sammanhanget. Enligt v 22 sa de skriftlärda om Jesus att han är “besatt av Beelsebul” och att det var “med hjälp av de onda andarnas furste han driver ut de onda andarna”.
Och v 30 tillägger: “De hade ju sagt att han hade en oren ande”.
Med andra ord, hädelse mot den Helige Ande kan sägas innebära att man anklagar Jesus och hans gärningar för att vara från Satan, att det är Satans ande som verkar i Jesus, och inte den gode Helige Ande.
Det verkar faktiskt som att kvittot för att ha begått synden är då man inte längre ångrar eller bryr sig om sin själsliga situation.
I Apostalagärningarna kap 2, talas det om den heliga anden som för mig framstår som ett extra ordinärt tillstånd, jag har aldrig sett någon som har helig ande, därför så menar jag att först måste man vara uppfylld av helig ande för att kunna synda mot den.
Apg kap 2
Den heliga anden
När pingstdagen kom var de alla församlade.
Då hördes plötsligt från himlen ett dån som av en stormvind, och det fyllde hela huset där de satt.
De såg hur tungor som av eld fördelade sig och stannade på var och en av dem.
Alla fylldes av helig ande och började tala andra tungomål, med de ord som Anden ingav dem.
I Apg kap 5 talas det om ett par, Ananias och Sapfeira som syndade mot helig ande och med dom gick det illa direkt, detta tycker jag bevisar att helig ande är ingenting som man har utan att märka det, frågan är om man ens vill synda om man blir uppfylld av den.
Warrior on the edge of time - 18 Oktober 2008 04:43 -
I Apostalagärningarna kap 2, talas det om den heliga anden som för mig framstår som ett extra ordinärt tillstånd, jag har aldrig sett någon som har helig ande, därför så menar jag att först måste man vara uppfylld av helig ande för att kunna synda mot den.
Apg kap 2
Den heliga anden
När pingstdagen kom var de alla församlade.
Då hördes plötsligt från himlen ett dån som av en stormvind, och det fyllde hela huset där de satt.
De såg hur tungor som av eld fördelade sig och stannade på var och en av dem.
Alla fylldes av helig ande och började tala andra tungomål, med de ord som Anden ingav dem.
I Apg kap 5 talas det om ett par, Ananias och Sapfeira som syndade mot helig ande och med dom gick det illa direkt, detta tycker jag bevisar att helig ande är ingenting som man har utan att märka det, frågan är om man ens vill synda om man blir uppfylld av den.
Okay, jag uppfattade ditt första svar lite annorlunda. Tack för kommentarer och intressanta tankegångar. Vi ser kanske ganska olika på den här saken? Är du kristen och vilken lära sällar du dig till (om jag får fråga? Du behöver inte svara om du inte vill).
Kan man vara kristen och troende på Jesus utan att ha den heliga Anden då, menar du? Personligen så vill jag självklart inte synda, på något sätt (det tror jag inte någon sant kristen vill helt och fullt). Min och många andras situation är precis som den Paulus skriver om sig själv. Man vill inte synda men den mänskliga naturen är inte syndfri, hela vårt väsen är besmittad och upprorisk mot Gud. Enda vägen till Gud blir genom att tro på Jesus Kristus, vilket Paulus också skriver. Människan har alltså en kamp inom sig “sitt goda jag” och sitt “onda jag”, vilket också klassiskt benämns som köttet (onda tankar, lustar, gärningar etc..) och anden som ger goda frukter. Så länge denna kamp finns och känns så kan man tydligen vara lugn!
Min och många andras situation är precis som den Paulus skriver om sig själv. Man vill inte synda men den mänskliga naturen är inte syndfri, hela vårt väsen är besmittad och upprorisk mot Gud. Enda vägen till Gud blir genom att tro på Jesus Kristus, vilket Paulus också skriver. Människan har alltså en kamp inom sig “sitt goda jag” och sitt “onda jag”, vilket också klassiskt benämns som köttet (onda tankar, lustar, gärningar etc..) och anden som ger goda frukter. Så länge denna kamp finns och känns så kan man tydligen vara lugn!
Klokt skrivet, Vafalls!
Du är med andra ord inte ensam i din kamp, varje människa har ett hav av ondska och orenhet inom sig.
Vissa tider kan havet kännas ganska stilla och lugnt. Vissa tider är det upprört och kokande.
Men det är likväl samma giftiga hav som böljar i varje människohjärta.
Martin Luther säger sammanfattande om den kristnes dyrköpta själ:
“Simul justus et peccator” (rättfärdig och samtidigt syndare).
varje människa har ett hav av ondska och orenhet inom sig.
Inte jag.
Ville bara säga det, blir lite trött på dessa svepande generaliseringar om att alla är onda och syndfulla.
Jag är en kärleksfull, harmonisk, sympatisk och lycklig människa som önskar alla gott och det är jag knappast ensam om. Du och dina kompisar kanske är onda och orena, du kanske lever i en miljö där alla omkring dej är onda och orena, men gör inte misstaget att tro att det gäller alla. Det finns kärlek här i världen, det finns osjälviskhet och medkänsla. Synd att du missar det. Tråkigt att du lever i en värld där alla är onda och dumma.
Inte jag.
Ville bara säga det, blir lite trött på dessa svepande generaliseringar om att alla är onda och syndfulla.
Jag är en kärleksfull, harmonisk, sympatisk och lycklig människa som önskar alla gott och det är jag knappast ensam om. Du och dina kompisar kanske är onda och orena, du kanske lever i en miljö där alla omkring dej är onda och orena, men gör inte misstaget att tro att det gäller alla. Det finns kärlek här i världen, det finns osjälviskhet och medkänsla. Synd att du missar det. Tråkigt att du lever i en värld där alla är onda och dumma.
Inte jag.
Ville bara säga det, blir lite trött på dessa svepande generaliseringar om att alla är onda och syndfulla.
Jag är en kärleksfull, harmonisk, sympatisk och lycklig människa som önskar alla gott och det är jag knappast ensam om.
Intressant, vad jag skulle vilja veta hur du visar din kärlek rent praktiskt, tex med dom som svälter i världen eller hur du kämpar för vår natur ?
Warrior on the edge of time - 19 Oktober 2008 07:45 -
Intressant, vad jag skulle vilja veta hur du visar din kärlek rent praktiskt, tex med dom som svälter i världen eller hur du kämpar för vår natur ?
Ursäkta att jag svarar men jag utgår från mig själv…
Som kristen var jag väldigt anti-akademisk och hade väldigt knepig syn på vad som var rätt eller fel eftersom jag trodde Gud styrde. Som exkristen har jag nu vigt mitt liv till högre studier så att jag kan lära mig så mycket som möjligt av världen. Målet med denna kunskap är att få lära mig var jag behövs i världen och var jag kan göra en förbättring. Jag tror mitt nuvarande kall ger mig bättre potential för att hjälpa än att felaktigt diskutera ondska kring fikabordet över en kopp kaffe i församlingshemmet.
Känslan av att jag kan förbättra världen känns faktiskt som en bättre mening med livet än vad jag kände innan.
Warrior on the edge of time - 19 Oktober 2008 07:45 -
Intressant, vad jag skulle vilja veta hur du visar din kärlek rent praktiskt, tex med dom som svälter i världen eller hur du kämpar för vår natur ?
Ursäkta att jag svarar men jag utgår från mig själv…
Som kristen var jag väldigt anti-akademisk och hade väldigt knepig syn på vad som var rätt eller fel eftersom jag trodde Gud styrde. Som exkristen har jag nu vigt mitt liv till högre studier så att jag kan lära mig så mycket som möjligt av världen. Målet med denna kunskap är att få lära mig var jag behövs i världen och var jag kan göra en förbättring. Jag tror mitt nuvarande kall ger mig bättre potential för att hjälpa än att felaktigt diskutera ondska kring fikabordet över en kopp kaffe i församlingshemmet.
Känslan av att jag kan förbättra världen känns faktiskt som en bättre mening med livet än vad jag kände innan.
Och med denna lilla berättelse tolkar jag det som att du drar alla kristna över en kam, och utgår från att kristna i allmänhet är anti-akademinska, har knepig syn på rätt och fel, och endast diskuterar ondska kring fikabordet i församlingshemmet, och att de hade varit mer upplysta utan tron. Om min tolkning är rätt så är det oerhört smalspårigt, och visar, om något, på ett “anti-akademinskt” förhållningssätt, bemärkelsen att du inte har koll på verkligheten utan förlitar dig till stereotyper, eller tror att just dina erfarenheter visar på hur det ligger till i allmänhet.
/Indy
Är du kristen och vilken lära sällar du dig till (om jag får fråga? Du behöver inte svara om du inte vill).
Kan man vara kristen och troende på Jesus utan att ha den heliga Anden då, menar du?
Jo, jag är kristen & tror på Bibeln men tillhör inget samfund, jag tror man får helig ande som ett “kvitto"på att man är godkänd så att säga.
Som referens har jag det som står i
Upp 20:4
Och jag såg troner, och de som satte sig på dem fick rätt att döma. Och jag såg själarna av dem som halshuggits för Jesu vittnesbörd och Guds ord, dem som inte tillbett odjuret och dess bild och inte tagit emot märket på sin panna eller sin hand. De fick liv igen och var kungar med Kristus i tusen år.
Upp 20:5
De andra döda fick inte liv förrän de tusen åren hade gått. Detta är den första uppståndelsen.
Upp 20:6
Salig och helig den som får vara med i den första uppståndelsen. Över dem har den andra döden ingen makt, utan de skall bli Guds och Kristi präster och vara kungar med honom i tusen år.
Om man blir godkänd får man alltså vara med i den första uppståndelsen, men om man inte lyckas så har man en chans till.
Själv har jag inte blivit uppfylld an Helig Ande.
Och med denna lilla berättelse tolkar jag det som att du drar alla kristna över en kam, och utgår från att kristna i allmänhet är anti-akademinska, har knepig syn på rätt och fel, och endast diskuterar ondska kring fikabordet i församlingshemmet, och att de hade varit mer upplysta utan tron. Om min tolkning är rätt så är det oerhört smalspårigt, och visar, om något, på ett “anti-akademinskt” förhållningssätt, bemärkelsen att du inte har koll på verkligheten utan förlitar dig till stereotyper.
Jag utgår från att alla teister feltolkar orsakssamband, i synnerhet om de hämtat förslag till orsakssamband ur uråldrig samhällsvetenskap.
