Paulus struntar jag i. Hans perspektiv på kärlek var annorlunda än den som beskrivs i evangelierna.
...och därför är det irrelevant??
Ja. Eftersom Paulus och Jesus har olika budskap måste de hållas isär. De har båda sina toppar och bottnar. Jag uppskattar 1 Korinterbrevet 13, men Paulus har samtidigt en mycket mörk syn på t.ex. kvinnor.
Jag har för mig att jag läst i något inlägg att du varit kristen, men jag undrar om jag minns fel (eller?), för du har tydligen inte det minsta koll på kärleksbudskapet i Bibeln.Först pratar du om att vi ska känna skuld för det som hände Jesus. Vi ska absolut inte känna skuld! Var får du det från??
Nu skall jag försöka förklara något som för dig kommer bli mycket svårt att förstå. Min syn på kristendomen när jag var kristen har föga med det jag säger om den idag.
Jag tolkar inte längre budskapet i bibeln som en kristen, utan som en psykolog eller idéhistoriker. Jag kan ordagrant citera vad som står, men jag kan också se att olika människor kan uppfatta samma text olika beroende på deras egen bakgrund. Jag har talat med många kristna som har just den skuldbeläggande formen av kristendom som jag refererade till. Det är också en form som varit historiskt stark inom Sverige, men som har tvättats bort bland mainstreamkristna här. Skuldbeläggandet är dessutom starkare inom katolicismen än vad den är i protestantismen.
Här är inlägget som jag funderar över. JemyM, vill du skriva lite utförligare. Är det som psykolog du talat med många kristna “som har just den skuldbeläggande formen av kristendom…” ?