Sök       Avancerad sökning

   
 
Vad har gjort att ni blivit troende?
Postade: 19 September 2008 05:54 - —   [ Ignorera ]  
Rookie
Avatar
Rank
Antal poster:  1
Gick med  2008-09-13

Har börjat fundera på vad som gör att man söker sig till den kristna tron. (eller kanske tro överlag oavsett vilken religon man tror på)

Vad har gjort att ni sökt er till kristendomen? Uppväxt, eget sökande i vuxen ålder eller något helt annat?

Profil
 
 
Postade: 24 September 2008 06:07 - —   [ Ignorera ]   [ # 1 ]  
Junior
RankRank
Antal poster:  72
Gick med  2007-06-27

Hej Myst!

Det är en spännande fråga du ställer. Jag har själv alltid levt med en föreställning om Gud i mitt medvetande. Din fråga får mig att fundera på vad det är som gör att Gud “tränger sig på” olika mycket under olika perioder i livet.

Jag har haft perioder när det känts tomt och meningslöst att läsa bibeln och Gud verkat avlägsen. Vad är det som gör att jag regelbundet får en inre längtan efter Gud och att bibelläsningen plötsligt blir ett begär som mättar min själ?

Jag kan tänka mig olika situationer som väcker gudslängtan hos en människa. Det kan vara livskriser av olika slag, eller en inre tomhet och rastlöshet, eller vittnesbörd från människor som verkar ha något man själv tycker man saknar etc.

För min del är det naturligt att vända mig till Gud när “livet tränger sig på” eftersom han tidigare har mött mig så många gånger och släckt den där inre törsten. Den frid som jag upplever tillsammans med Gud har så mycket djupare kvalitet än bara lugn och ro i största allmänhet. Det är en påträngande, berusande känsla av harmoni och trygghet och förväntan och ... hur skall man kunna förklara något sådant med ord? De känslorna är naturligtvis inte lika starka jämt men finns som en slags resonansbotten inom mig hela tiden.

För mig är den kristna tron en närvaro och ett öppet fönster. Jag har någon med mig i livet i “nöd och lust”, någon att rikta min tacksamhet mot, någon att dela min oro och mina bekymmer med, någon som ger mig framtidshopp och motivation till att försöka bli en bättre människa. Jag ser också på världen med ett helt annat perspektiv än den som inte lever med Gud. Ett fönster står öppet mot den andliga dimensionen på livet vilket gör mitt liv väldigt rikt.

De som inte tror på Gud hävdar förstås att mina upplevelser har sitt ursprung i den kultur jag växt upp och har psykologiska orsaker som kan förklaras vetenskapligt. Men jag är förstås övertygad om att det finns en andlig orsak till min och tusentals andra människors andliga längtan. Ingen rök utan eld, som det heter i ordspråket. Jesus har gjort det möjligt för mig att leva med Gud.

Svaret på din fråga skulle då bli: Människor blir troende för att få sitt andliga behov mött. Så är det för mig i alla fall.

Med vänlig hälsningar

dadden

Profil
 
 
Postade: 25 September 2008 08:37 - —   [ Ignorera ]   [ # 2 ]  
Senior
Avatar
RankRankRank
Antal poster:  184
Gick med  2007-08-23

Bra fråga av Myst och intressant reflektion av Dadden.

 Signatur 

Ora et labora!

Jag antar att du är en fullständigt objektiv vetenskapligt lagd kolbaserad organism som bara godkänner fakta som kan verifieras genom kliniska vetenskapliga experiment och att allt annat är subjektivt religiöst nonsens…

Profil
 
 
Postade: 25 September 2008 03:07 - —   [ Ignorera ]   [ # 3 ]  
Senior
Avatar
RankRankRank
Antal poster:  343
Gick med  2008-08-08
dadden - 24 September 2008 04:07 -

Hej Myst!

Det är en spännande fråga du ställer. Jag har själv alltid levt med en föreställning om Gud i mitt medvetande. Din fråga får mig att fundera på vad det är som gör att Gud “tränger sig på” olika mycket under olika perioder i livet.

Jag har haft perioder när det känts tomt och meningslöst att läsa bibeln och Gud verkat avlägsen. Vad är det som gör att jag regelbundet får en inre längtan efter Gud och att bibelläsningen plötsligt blir ett begär som mättar min själ?

Jag kan tänka mig olika situationer som väcker gudslängtan hos en människa. Det kan vara livskriser av olika slag, eller en inre tomhet och rastlöshet, eller vittnesbörd från människor som verkar ha något man själv tycker man saknar etc.

För min del är det naturligt att vända mig till Gud när “livet tränger sig på” eftersom han tidigare har mött mig så många gånger och släckt den där inre törsten. Den frid som jag upplever tillsammans med Gud har så mycket djupare kvalitet än bara lugn och ro i största allmänhet. Det är en påträngande, berusande känsla av harmoni och trygghet och förväntan och ... hur skall man kunna förklara något sådant med ord? De känslorna är naturligtvis inte lika starka jämt men finns som en slags resonansbotten inom mig hela tiden.

För mig är den kristna tron en närvaro och ett öppet fönster. Jag har någon med mig i livet i “nöd och lust”, någon att rikta min tacksamhet mot, någon att dela min oro och mina bekymmer med, någon som ger mig framtidshopp och motivation till att försöka bli en bättre människa. Jag ser också på världen med ett helt annat perspektiv än den som inte lever med Gud. Ett fönster står öppet mot den andliga dimensionen på livet vilket gör mitt liv väldigt rikt.

De som inte tror på Gud hävdar förstås att mina upplevelser har sitt ursprung i den kultur jag växt upp och har psykologiska orsaker som kan förklaras vetenskapligt. Men jag är förstås övertygad om att det finns en andlig orsak till min och tusentals andra människors andliga längtan. Ingen rök utan eld, som det heter i ordspråket. Jesus har gjort det möjligt för mig att leva med Gud.

Svaret på din fråga skulle då bli: Människor blir troende för att få sitt andliga behov mött. Så är det för mig i alla fall.

Med vänlig hälsningar

dadden

Väldigt bra skrivet. Känns som du prickade in det som jag ville beskriva, så jag har inget att tillägga.

 Signatur 

http://sleepaz.blogspot.com/

Profil
 
 
   
 
 
© 2006-2011 CredoAkademin, Rehnsgatan 20, 113 57 Stockholm. Tfn 08-545 494 70