Sampa - 20 September 2008 08:20 -

Kungarna som påstods ha levt då ägnade sig, enligt GT, åt precis samma sak som kungar alltid har gjort, kriga och tillskansa sig rikedomar. Du anser alltså att det är att sprida evangelium och följa Guds vägar?

Jag blir lite trött, men okej: Ja det tror jag, i alla fall i ett frälsningshistoriskt perspektiv.

Johannes Olsson - 20 September 2008 10:06 -

Här tror jag alltså fortfarande att du har fel.
Visst Gud är alltid i någon objektiv mening kung. Men om ingen lyder kungen (vilket Gud tillåter människorna att göra för att Han vill “äkta frihet”) faller liksom hela idéen och Han måste på så sätt skapa ett förtroende. Jag tror att underkastelse inför Gud är det enda rätta i vår relation till Honom. Sedan menar jag ju att Han, för att vara kung, är oerhört angelägen om mitt bästa.

Det finaste med sanningen är att den talar för sig själv och ställer inga krav. Riktiga ledare leder genom gott exempel, att leva som man lär skapar automatiskt förtroende. Inte blev Martin Luther King, Mahatma Gandhi eller Nelson Mandela till de ledare de är genom att begära underkastelse och lydnad? Deras budskap var större än dem, det är därför de förtjänar vår uppskattning, men det är budskapet vi underkastar oss, inte de själva.

Joh 14:6
Sanningen är inte tomma ord utan en människa av kött och blod.

I detta fallet är budskapet en människa.