Ja, även om döden skulle komma oväntat i morgon. Den ska ändå komma nångång, när den kommer är av mindre intresse.
Tanken på en plötslig död stör dig alltså inte även om det innebär att allt det du håller kärt tas ifrån dig?
Med liknelsen menar jag snarare att livet finns hela tiden, bara i annorlunda form. För puppan blir fjärilen ett nytt liv, för trädgårdsmästaren är det samma liv i en annan form.
Vad grundar du ditt påstående på om att livet finns hela tiden men i annan form? Jag förstod det som om din liknelse gällde det mänskliga livets villkor och enligt vetenskapen dör vi och därefter är det inget liv mer (åtminstone inget som vi kan bevisa). Är det din uppfattning att det mänskliga livet inte tar slut vid döden?
Nej, tanken på min plötsliga död skrämmer mej inte alls, I så fall är jag mer rädd för att nån jag älskar ska dö, då kommer jag nog att tycka väldigt synd om mej själv.
Livet är oförstörbart precis som materien är oförstörbar. Det mänskliga livet tar slut men döden finns inte. Puppan dör men fjärilen föds, och det är samma liv.
Ta ett andetag; nu finns luften i dej. Andas ut; nu finns luften utanför dej. Men luften finns överallt, hela tiden, precis som livet, själen, medvetandet. En stund är den din, begränsad av din kropp, du tror att den är du, enhetlig, definierad, sen är den inte det längre. Men den försvinner inte.
Richard III
