Det känns som att debatten här inne till största del består av kristna kreationister (eller möjligtvis ID-anhängare) i ena lägret och icke-troende förspråkare för evolutionsteorin i andra hörnet. Men finns det inga andra kombinationer? Finns det kristna här inne som förespråkar evolutionsteorin? Eller ännu mer spännande; Finns det icke-kristna som också tagit till sig evolutionsteorins brister och funderar över andra möjligheter, även om man inte ha en Gudstro?
Om du tillhör någon an kategorierna ovan så vore det roligt om du kunde skriva en rad och tala om hur du ser på saken och varför.
Observera att denna tråd inte är ägnad för en långdragen argumentation fram och tillbaka av vetenskapliga argument i sakfrågan (Kreationism/ID vs. evolutionsteorin) utan mest för att se vilka andra åsikter som finns förutom de två som jag upplever dominerar debatten på forumet.
/Indy
Min hållning: Jag har ingen egen uppfattning, eftersom jag inte forskat själv. Jag har inga problem med att acceptera modern vetenskap, och anser därför att arterna har ett gemensamt ursprung och att evolutionen drivs av det naturliga urvalet.
Min bakgrund: Anledningen att jag inte tror på några gudar eller har anammat någon religion, är för att jag vill att det jag tror på ska vara sant. Därför har jag valt att inte ha någon religiös tro. Det närmsta jag någonsin kommit en religiös upplevelse var att höra John Lennon sjunga Imagine.
Min bakgrund: Anledningen att jag inte tror på några gudar eller har anammat någon religion, är för att jag vill att det jag tror på ska vara sant. Därför har jag valt att inte ha någon religiös tro.
Vad menar du? Självklart vill man att det man tror på är sant. Jag tror på Gud för att jag har upplevt att han är en verklighet, och därmed är sann. Ingen skulle väl tro på något som de inte tror är sant? Jag förstår inte din argumentation.
/Indy
Vad menar du? Självklart vill man att det man tror på är sant. Jag tror på Gud för att jag har upplevt att han är en verklighet, och därmed är sann. Ingen skulle väl tro på något som de inte tror är sant? Jag förstår inte din argumentation.
/Indy
Att man upplevt något tolkar du som bevis, jag tolkar det som en anekdot. När det gäller anekdoter, så tror jag bara på dem, om de passar in i mina referensramar kring vad som är verkligt. Ser jag en hare, ifrågasätter jag det inte, upplever jag t.ex. ett flygande tefat, väljer jag för den sakens skull inte att tro på flygande tefat, utan att reda ut vad det var, och skulle det sedan visa sig att det faktiskt var ett flygande tefat, då tror jag. För min del gäller det samma med olika gudar och olika religioner. Jag känner ingen som tror på alla religioner eller på alla gudar, så jag tror säkert att du förstår vad du menar. Men du får ju tro på vad du vill, medan jag jämför mina upplevelser med min kunskap om naturen.
Vad menar du? Självklart vill man att det man tror på är sant. Jag tror på Gud för att jag har upplevt att han är en verklighet, och därmed är sann. Ingen skulle väl tro på något som de inte tror är sant? Jag förstår inte din argumentation.
/Indy
Att man upplevt något tolkar du som bevis, jag tolkar det som en anekdot. När det gäller anekdoter, så tror jag bara på dem, om de passar in i mina referensramar kring vad som är verkligt. Ser jag en hare, ifrågasätter jag det inte, upplever jag t.ex. ett flygande tefat, väljer jag för den sakens skull inte att tro på flygande tefat, utan att reda ut vad det var, och skulle det sedan visa sig att det faktiskt var ett flygande tefat, då tror jag. För min del gäller det samma med olika gudar och olika religioner. Jag känner ingen som tror på alla religioner eller på alla gudar, så jag tror säkert att du förstår vad du menar. Men du får ju tro på vad du vill, medan jag jämför mina upplevelser med min kunskap om naturen.
Vad jobbigt för dig att en upplevelse inte är ett bevis för dig. Tråkigt för dig att du aldrig kan känna att du älskar någon eftersom det enligt dig bara är en anekdot, och inget verkligt. Jag tycker dock fortfarande att du använder ordet “sant” felaktigt eftersom det finns annat som är sant utöver det man kan se. Jag lämnar dock det resonemanget därhän, eftersom det känns uppenbart att du tillhör en av de två kategorierna som jag inte ville höra från här, nämligen icke-troende evolutionstoretiker, så jag lämnar ordet fritt till de personer som jag efterfrågar i mitt ursprungliga inlägg.
/Indy
Att man upplevt något tolkar du som bevis, jag tolkar det som en anekdot. När det gäller anekdoter, så tror jag bara på dem, om de passar in i mina referensramar kring vad som är verkligt. Ser jag en hare, ifrågasätter jag det inte, upplever jag t.ex. ett flygande tefat, väljer jag för den sakens skull inte att tro på flygande tefat, utan att reda ut vad det var, och skulle det sedan visa sig att det faktiskt var ett flygande tefat, då tror jag.
Det finns dock upplevelser av olika arter. Känslor, till exempel, är en upplevelse som kan vara svårt att “bevisa” eller dra några tyngre slutsatser ifrån. Däremot finns det mängder av vittnesbörd om direkta ingripanden i vår fysiska verklighet, som omöjligt kan tillskrivas slumpen. Fysiska & psykiska helanden & “omöjliga sammanträffanden” av olika slag har bevisligen hänt & kan endast förklaras utifrån ett “yttre ingripande”.
Angående den ursprungliga frågan så är det för egen del svårt att exakt förklara hur jag själv tror att allt har uppkommit. För egen del är dock enbart darwinismen inget alternativ, den är helt enkelt omöjlig. Däremot har jag funderat lite på ett alternativ som matematikern & ID-förespråkaren William Dembski nämnde i en intervju. Han hävdar att ID inte kommer med förklaringen vad som är den bakomliggande intelligensen, utan vill endast påvisa att det biologiska livet bäst förklaras utifrån design. Intelligensen kan vara Gud, utomjordisk eller helt enkel naturlig, inprogrammerad i den här världen. Själv är jag teist, dvs tror att Gud ligger bakom vår planets invånare av alla sorter. Men jag har ett antal olika scenarier som jag kan se som sannolika i denna gudomliga livsformsprocess. Därför tycker jag att det är en intressant tanke med en inbyggd intelligens.
Genesis ger faktiskt utrymme för en viss utveckling av någon form. Gud är med under skaparprocessen, men verkar även använda sig av den fysiska verkligheten i denna process. Det står t.ex. “Och Gud sade: Må jorden frambringa levande varelser…”. Jag funderade lite grann på ordvalet “jorden”, är det vår planet som menas eller kan det möjligen vara den fysiska materian? Har tyvärr inte tillgång till den hebreiska grundtexten, så det får tillsvidare bara bli spekulationer.
Men kanske kan det vara ett alternativ, att Gud skapade växter & djur med en “materiell intelligens” som frambringade de olika djur- & växtgrupperna på denna planet, precis som det står i 1:a Mosebok?
Nu vet jag som sagt inte om jag själv tror att det är så, men det är åtminstone ytterligare en av alla mina tänkbara förklaringar till livets skapelse.
God afton.
/M
Det närmsta jag någonsin kommit en religiös upplevelse var att höra John Lennon sjunga Imagine.
För att göra det hela lite mer spännande. Hur vet du att det var John Lennon du hörde?
/J
Good point. Jag jämför det jag upplever med det jag vet. Eftersom det inte är omöjligt (snarare troligt) att det är Lennon, tar jag det för en sanning. Hade du presenterat en CD där Jesus sjunger Beatles största hits, hade det antagligen fastnat i filtret.
Ett intressant inlägg! Jag delar mycket av det du skriver. Evolutionsteorin är helt enkelt omöjlig “i sig själv”. Frågan är hur mycket Gud gjorde från början, och hur mycket “Jorden” gjorde (som det står om i 1:a mosebok.) Det är en intressant fundering.
Mvh Indy
Tråkigt för dig att du aldrig kan känna att du älskar någon eftersom det enligt dig bara är en anekdot, och inget verkligt.
När det gäller anekdoter, så tror jag bara på dem, om de passar in i mina referensramar kring vad som är verkligt. Kärlek är ett känt fenomen som jag inte har någon anledning att ifrågasätta. Jag skulle inte reagera nämnvärt på att höra en bil susa förbi heller. Skulle jag vara med om något mer fantastiskt, skulle jag kanske inte svälja lika lätt, utan förvissa mig. Varför tror du inte att jag är bekant med fenomenet kärlek, bara för att jag inte sväljer alla övernaturliga händelser?
Tråkigt för dig att du aldrig kan känna att du älskar någon eftersom det enligt dig bara är en anekdot, och inget verkligt.
När det gäller anekdoter, så tror jag bara på dem, om de passar in i mina referensramar kring vad som är verkligt. Kärlek är ett känt fenomen som jag inte har någon anledning att ifrågasätta. Jag skulle inte reagera nämnvärt på att höra en bil susa förbi heller. Skulle jag vara med om något mer fantastiskt, skulle jag kanske inte svälja lika lätt, utan förvissa mig. Varför tror du inte att jag är bekant med fenomenet kärlek, bara för att jag inte sväljer alla övernaturliga händelser?
Vad som kan räknas som “relevanta referensramar” och “kända fenomen”, som du pratar om skulle kunna bli en intressant debatt. Jag väljer dock att inte kommentera det mer här, eftersom den diskussionen, som sagt, inte är syftet med just denna tråden. Men vem vet; Vi kanske kommer in på det någon annanstans någon annan gång.
/Indy
Känslor, till exempel, är en upplevelse som kan vara svårt att “bevisa” eller dra några tyngre slutsatser ifrån.
Det är därför det kan vara bra att vara försiktig med att dra några slutsatser, om man inte kan identifiera känslorna som något man faktiskt har anledning att tro existerar. Jag har inga problem att acceptera känslan av ett getingstick som ett getingstick. Det är ingen stor sak, det är rimligt eftersom jag känner till förekomsten av getingar och så vidare. Men ett intryck som kan tolkas som att en alien för bort mig i ett rymdskepp, skulle jag antagligen välja att följa upp, innan jag accepterar att en alien faktiskt fört bort mig i ett rymdskepp. Detta gör mig ganska unik på detta forum.
Vad som kan räknas som “relevanta referensramar” och “kända fenomen”, som du pratar om skulle kunna bli en intressant debatt. Jag väljer dock att inte kommentera det mer här, eftersom den diskussionen, som sagt, inte är syftet med just denna tråden. Men vem vet; Vi kanske kommer in på det någon annanstans någon annan gång.
/Indy
Du behöver ju inte ta det med mig om du blir nyfiken på vad som är vedertaget i olika områden. Det är bara att dyka ner i vilken naturvetenskaplig bok som helst. Jo, kärlek är ett känt fenomen sedan tidigare.
Vad som kan räknas som “relevanta referensramar” och “kända fenomen”, som du pratar om skulle kunna bli en intressant debatt. Jag väljer dock att inte kommentera det mer här, eftersom den diskussionen, som sagt, inte är syftet med just denna tråden. Men vem vet; Vi kanske kommer in på det någon annanstans någon annan gång.
/Indy
Du behöver ju inte ta det med mig om du blir nyfiken på vad som är vedertaget i olika områden. Det är bara att dyka ner i vilken naturvetenskaplig bok som helst. Jo, kärlek är ett känt fenomen sedan tidigare.
Gud är också ett oerhört väl “känt fenomen” sedan tidigare. Men som sagt: Jag vill inte ta den debatten i denna tråd.
/Indy
