Okey, jag ska försöka mig på en förklaring, angående detta med vad och vem jag tror detta med vad Gud är när han inte visar sig för oss genom sin mänskliga skrud Jesus.
Men innan jag försöker mig på att göra en förklaring så vill jag påpeka det att jag faktiskt tror på evolutionsteorin och detta med Gud och Jesus Kristus, sedan jag tror att det på något sätt finns plats för de bägge, beroende hur man betraktar det hela.
För det första så tror jag, utan att krångla till det allt för mycket i onödan. Att det som är Gud, egentligen finns i allt levande, såsom självaste livet mm.
Och när det sedan gäller oss människor så tror jag att vi fått något förutom livet som visar Guds natur och vem han är och vad han står för, där av uttrycket skapade människan till sin avbild. Vilket således denne Jesus kom att få väldigt mycket utav.
Jag tror nämligen inte allt har skett på en gång på det sätt såsom det står i bibeln. Utan jag tror mer att vi alla befinner oss mitt uppe i skapelsen som pågår för fullt än. Där vi människor om vi så vill kan bli Guds redskap om vi nu vill upptäcka honom inom oss.
För förutom livet, så är det som jag tror är gud, något som jag tror skiljer oss från djuren. Vilket då således kan vara förmågan att känna empati, sympati, ha ett samvete mm, ja allt det där som hör till en högre och mer fullständig livsform.
Jag kan vara så djärv med det synsättet jag har. Så jag skulle kunna påstå att vi rent av i en avlägsen framtid kan bevisa Guds existens genom att vi då kan peka på vad detta med helig ande t ex är rent fysikaliskt.
Jag tror helt enkelt Gud är något i naturen, för att inte säga naturen själv och det som driver skapelsen framåt. Ja, jag tror till och med att evolutionen i själva verket är skapelsen, en process i vilket det som är Gud i allra högsta grad själv är med och företräder.
Och jag tror därmed att det som är Gud, från det att låt säga Big Bang skedde. Och som då själv blev tvungen att underkasta sig naturlagarna. Varför det egentligen bara finns högs begränsade möjligheter att verka, typ då genom det vi kallar under.
Detta som är Gud kan nämligen anser jag bara därför verka genom det som är hans avbild, nämligen genom oss själva. För det är endast genom oss det som är Gud kan verka, hela eller vad man nu ska kalla det för, efter att Gud själv är en del av de naturlagar han själv skapat.
Naturlagar som företräder kosmos. Och som skulle bli till kaos om så även det som företräder Gud skulle göra avsteg ifrån det som är ordningen, dvs. kosmos.
Det var därför han behövde någon som på alla dess sätt kunde verka för honom ibland oss människor, som han genom Maria gjorde sig synlig genom Jesus Kristus, en son som därmed lika mycket var fadern själv, dvs. den kraft, det väsen mm som är Gud.
För att på så här sätt, genom Jesus, lättare kunna verka ibland oss människor, på samma sätt som vi själva i viss mån kan göra för varandra när vi blivit varse om Guds närvaro. Fast med den stora skillnaden att man med Jesus närvaro kan göra desto mer.
Och beträffande det här med skapelsen, så tror jag uttrycket med att skapa människan till sin egen avbild. Att man med detta menar att människan då blev varse om vad detta med vad Gud innebar och därmed vem Gud egentligen är, för att därefter allt mer kom att skilja sig ifrån djuren.
En insikt människan kan ställas inför än idag oavsett vilken religion han eller hon tillhör. Ett val som gör henne till en människa och inte ett djur.
Låter helgalet antagligen, men jag försöker med min tro sätta in allt i ett sammanhang och med detta menar jag vad som är religion och vad som är vetenskap idag.
skulle kunnat skriva betydligt mer, men är så trött!
Vänligen
