Det här är ett svar till Johannes, men jag tyckte det var värt en egen tråd eftersom det är ett explosivt ämne. I den här tråden kommer jag att föreslå att det finns en radikal skillnad på en kristen som har bibeln som dominerande idékälla och den kristen som levt en längre tid i ett mångfacceterat idéflöde.
1. Att en kristen har sina värden knyten till en mytologi som skulle göra känslorna “helt kaotiska, oförklarliga och skrämmande” om man ändrade uppfattning. Kristna kan inte ändra sig tolkar jag det som. Vad har du för belägg för detta? Om jag tittar på mina senaste år har jag genom mina studier ändrat uppfattning på jättemycket. Du skriver att kristendomen är i en försvarsställning och att man upprepar vandringssägner. Är du medveten om att majoriteten av de kristna accepterar evolutionsteorin?
Det finns olika förklaringar vad begreppet “kristen” och “kristendom” innebär. Det här är lite taskigt sagt, men det tycks som att det enda man egentligen behöver idag för att kalla sig “kristen” är att man kallar sig “kristen”. Jag skall säga det direkt att när jag diskuterar “kristna” så refererar jag till människor som lägger en större tonvikt på bibeln och har en förhållandevis renodlad trosuppfattning. Du säger att du förändrats jättemycket tack vare dina studier. Som universitetsstuderande i filosofiskt teologi så har du ett helt annat djup på dina tankar än vad som är vanligt bland de som säger sig vara “kristna”.
En liknelse. Tänk dig att du har en overall på dig som utav dina föräldrar blev målad gul av en färg som aldrig torkar. Färgen här representerar en ideologi eller en religion. Alla andra människor har olika färger. När du träffar andra människor så stöter ni in i varandra och får fläckar av andra färger. Om du lever enbart i ett område där alla är gula så kommer du vara förhållandevis fläckfri och det kanske du kan vara stolt över. Men om du lever ett liv i vilket du ständigt interagerar med andra så kommer det till slut finnas så lite gul kvar att du bara har ett vagt minne om att du skulle vara gul. På samma sätt fungerar tankar och värderingar.
Om man är intresserad av kristendom som ett samhällsexperiment och vill göra en fältexfältexkursion så skall man inte besöka en kyrka i mitten av Stockholm eller en annan svensk storstad. De är allt för uppblandade och påverkade av sin omvärld. Om man är intresserad så måste man söka i förorter eller byar med förhållandevis låg utbildningsnivå, eller i samhällen där bibelfast tro är dominerande.
Hur skall jag förklara det här med den skrämmande världen utan att det blir allt för komplext för ett forum? Ett av våra basbehov är trygghet och i den ligger också stabilitiet och struktur. Samtidigt har vi oftast en skräck för att den tryggheten och stabiliteten skall rubbas. Den med högre utbildning eller livserfarenhet vågar i regel mer eftersom de har vågat känna lite på världen och upptäcka att den inte är så farlig.
När någon med ganska låg utbildningsnivå och livserfarenhet kommer i kontakt med ett trossystem så blir de i regel dogmatiska. Det spelar ingen större roll om det är en religion eller en ideologi. Samtidigt blir man osäker om omvärlden och vill ha bekräftelse på att andra tycker samma sak. Det är inte ovanligt att man söker sig till människor som tycker på samma sätt och får problem med att relatera med dem som inte gör det. Utav ett antal anledningar, t.ex. geografiska eller helt enkelt pågrund av sina vardagsrutiner så kan sådana människor isoleras under en längre period utan att någonsin bemöta andra åsikter. Inom de kretsar man rör sig i så kommer man också att utbyta teorier om omvärlden och hur man skall bemöta “dem”. Man vässar sina argument och man stärker sin övertygelse i sin gemenskap.
2. Vidare skriver du att evolutionsteorin är en kraftfull ide som kan separera en individ från en biblisk tro. Säkert har detta hänt, men enligt mig, helt i onödan. Men vad har du för belägg på att detta skulle hända ofta? Om man undersöker det hela historiskt har du inte speciellt mycket belägg för det du hävdar (vilket jag gjort då jag läst vetenskapshistoria).
Jag vill inte prata om “sann tro” och inte, men här blir jag tvungen att särskilja dig. Du har uppenbart en filosofiskt baserad tro och du värderar därför bibeln annorlunda än de kristna jag pratar om. Du skulle förmodligen bli sedd som en avvikare i de grupper som genuint hållt bibeln som sin informationskälla. Jag har stött på några få här i Sverige som tagit det för självklart att hela första mosebok är helt sann. Den uppfattningen är dock väldigt vanlig om man diskuterar på amerikanska forum där det heller inte är ovanligt att höra att “Darwinism är satans inflytande” etc.
Den historiska konflikten mellan kreationism och utvecklingsläran är ioförsig intressant, men jag låter gärna denna post hålla kvar i det jag försöker säga; att det finns en skillnad mellan en renodlad bibeltro och en som är påverkad av utbildning eller en uppväxt i ett geografiskt område med många skiljda trosuppfattningar.
-klipper lite här eftersom det förmodligen är uppenbart vid det här laget vilket svar jag har på biologer som är kristna-
Vidare verkar många förutsätta att vetenskapen och teologin skulle vara i konflikt. Det är tråkigt att nämna det, men det stämmer inte heller, utan i princip ALLA vetenskapshistoriker idag talar om detta som en myt, som fortsätts propagera av främst fundamentalistiska personer (som ex Richard Dawkins, Sam Harris m.fl). På samma sätt får man erkänna att myten även sprids av vissa kreationistska grupperingar. Poängen är dock att påståenden som dessa är på tok för simplistiska.
Richard Dawkins etc har fått ett visst inflytande tack vare att han är en röst som belyser problemet. Att säga att myten sprids av “vissa kreationistiska grupperingar” är ett underskattat påstående så det står härliga till. Det är svårt för en svensk att förstå riktigt hur illa den intellektuella miljön är i Amerikanska städer/byar i södra ändan.
