Barn far illa av skilsmässor skriver Alf B Svensson, Annelie Enochson med flera i en debattartikel i DN. Artikelförfattarna, som presenteras som medarbetare vid Claphaminstitutet, hänvisar till ny forskning som visar att skilsmässa är bäst för barnen endast när det finns en öppen konflikt mellan föräldrarna. Och så är det endast i en tredjedel av de fall där föräldrar skiljer sig från varandra. Vidare hänvisar artikelförfattarna till en rapport från Folkhälsoinstitutet vars slutsats är att barn verkligen behöver en engagerad och närvarande fader, vilket de allt som oftast inte får om föräldrarna skiljer sig. …

Läs hela inlägget i bloggen.

Hej,

Vill börja med att säga att jag tycker att vi har för mycket skiljsmässor i vårt samhälle idag.
Jag tycker det är tragiskt och det är ett lidande för många.

MEN, jag hade önskat ett mer nyanserat och ödmjukt inlägg av skribenten.

“Brutna löften skapar misstro, mot andra och mot sig själv.”
Detta är ett påstående som är rätt meningslöst av flera skäl.
För att använda ett utländskt uttryck så vill jag anse att man i detta fallet “is stating the obvious”.
Bryter man sin löften ofta så litar folk mindre på de löften man avger. Är detta verkligen ett argument värt att ta upp i detta sammahanget? Och det finns enligt mig flera orsaker varför man inte bör ta upp som ett argument ...
Vid äktenskapliga löften så är det två personer som avlägger dom. Jag skulle vilja hävda att i nästan alla fall är det en av parterna som antingen bryter löftet igenom att sluta sammarbeta för en lösning eller som aldrig försöker. Den andra parten blir då mer eller mindre ett “offer” och det löfte som personen i fråga avgett blir då utåt sett som brutet. Jag vill med detta framhäva vikten av att inte skuldbelägga massa människor som faktiskt inte brutit sitt äktenskapslöfte frivilligt. Och skulle man känna sig tvungen att bryta sitt löfte så är det nog för att man inte ser någon annan utväg.

“Vidare hänvisar artikelförfattarna till en rapport från Folkhälsoinstitutet vars slutsats är att barn verkligen behöver en engagerad och närvarande fader, vilket de allt som oftast inte får om föräldrarna skiljer sig.”
Att barn verkligen behöver en närvarande fadersfigur ifrågasätter jag inte alls. Frågan man bör ställa sig om detta påståendet är snarare; Är det inte alltid viktigt med en närvarande fadersfigur oavsett familjeform? Ska vi gå in på detta tycker jag att det är otroligt vanligt med fäder som har aldeles för stor fokus på karriär istället för att ge sina barn den tid dom förtjänar. Jag är själv skiljd och jag har snarare fått en närmare kontakt med mina söner efter skiljsmässan än jag hade innan. Jag vill inte säga att man får det om man skiljer sig men för mig blev det resultatet och jag vet vänner som upplever samma sak.
Skiljsmässan behöver inte alls betyda att fadern missköter sin fadersroll. Ska vi säga att företagsledare är inte tar sin fadersroll på allvar då med?

“Skilsmässan är vuxenvärldens påfund, inte barnens. Den var aldrig tänkt att lösa problem för barnen utan är ett trubbigt redskap för vuxna att lösa sina konflikter på.”
Jag vill inte säga att skiljsmässan är en bra lösning men den kan vara den bästa av alla dåliga som finns att välja på. Optimalt är såklart när barnen får ha föräldrar som bor tillsammans och älskar varandra och tar hand om sina barn på ett föredömligt sätt. Att skiljsmässan inte är barnens påfund är väl även det ganska uppenbart. Sen hoppas jag verkligen att de som skiljer sig gör det för att dom försökt med alla redskap och gjort allt tänkbart för att lösa situationen. Skiljsmässan får väl anses som den sista utvägen för att inte låta barnen leva i en miljö fylld av frustration, konflikter, gräl och avsaknad av kärlek.

För mig är äktenskapet något väldigt fint och dyrbart. Jag tog aldrig lätt på mitt löfte när jag gav det och det var med stor sorg som jag var tvungen att bryta det. Valet var i detta fallet inte mitt men det är inte relevant. Vad som är relevant är att vi som lever med en tro på Gud och som försöker leva med Bibeln som vårt rättsnöre inte står i högmod och fäller dom över när vår nästa faller. Vad som är viktigt är att vi gemensamt tar oss en funderare över hur vi tillsammans ska stötta de som har det svårt i sina äktenskap och göra vårt bästa för att hjälpa dom att orka sig ur krisen. vi måste älska varandra, leda varandra så att så många som möjligt kan fortsätta leva i ett lyckligt äktenskap. De som redan har skiljt sig behöver inte människor som säger att det är dåligt för deras barn att dom inte får föräldrar som älskar varandra, tro mig det vet vi redan om.

Kort sammanfattat: Alla vet att skiljsmässa inte är en optimal lösning. Frågan är hur ska vi hjälpa varandra att minska antalet förhållanden som slutar med skiljsmässa? Fokusera på det istället.

Omtanke, ödmjukhet och uppmuntran… ord som predikas i kyrkorna idag.
Men jag vill slå ett slag för dom även här.
// Fredrik

Hej Fredrik!

Sättet att tala/skriva på skiljer sig beroende på om det handlar om ett förtroligt samtal på tu man hand eller om det handlar om offentlig debatt. I den offentliga debatten finns större utrymme för att tala skarpt då man inte pekar ut någon individ utan talar om problem på samhällsnivå. På CredoAkademins blogg ägnar vi oss åt offentlig debatt och måste då kunna “säga som det är”, i detta fall att skilsmässor drabbar barn och alla inblandade och det bästa för barnen vore att föräldrarna höll ihop trots meningsskiljaktigheter. För det är ju så det är, i varje fall hävdas det av författarna till den artikel jag citerar. Sedan får läsarna vara vuxna nog att pröva det som skrivs för att avgöra om det träffar dem eller ej. En person som har blivit lämnad av sin make/maka har inga skäl att ta personligen illa vid sig av det jag skriver.

Alla fäder bör givetvis vara engagerade i sina barn, gifta som frånskilda. Så även företagsledaren. Men om vi erkänner detta, att en frånvarande fader är ett problem för barnen, då borde vi också kunna säga att skilsmässor ofta leder till problem eftersom föräldrarna inte längre lever tillsammans med sina barn. Oftast är det papparelationen som tar mest stryk. Eftersom barnen får mindre tid med sin pappa tycker jag inte att detta är så konstigt. Men jag får gratulera dig för att du tydligen har en minst lika god relation till dina söner efter skilsmässan.

Att skilsmässan inte är en sista utväg för många är vad artikelförfattarna hävdar. Tvärtom skiljer sig en majoritet av föräldrar utan att det finns en öppen konflikt dem emellan. För barnens skull vore det bättre som de fortsatte att leva med varandra. Läs gärna den artikel jag citerar.

Det är extra sorgligt när kristna skiljer sig. Vår syn på äktenskapet är ju så mycket högre än vår omgivnings. Och vi vet att Gud hjälper oss att hålla samman äktenskapet. Inom traditionell teologi är det faktiskt så att skilsmässa inte ens existerar för Gud. “Det Gud har fogat samman får människan alltså inte skilja åt” (Matt 19). Jesus är så tydlig! Detta är ett enormt teologiskt och pastoralt problem för kyrkan i Sverige. Och jag tycker det är hög tid att kyrkan börjar adressera vuxna individer och slutar behandla människan som om hon vore ett skört glas som går sönder vid minsta förmaning. Sedan måste stödet finnas där också (det finns ingen motsättning mellan förmaning och stöd). Här önskar jag att vi alla blev mer öppna med våra liv och relationsproblem i församlingen. Och att vi kom närmare Jesus. För som han offrade sig, är vi kallade att offra oss. För vår make eller make, för våra barn och för Gud. Det skulle minska antalet skilsmässor.

Att sättet man skriver på i en offentlig debatt skiljer sig mot personliga samtal förstår jag givetvis. Jag har inte tagit illa vid mig av ditt inlägg, menar nog bara att pratar man äktenskap så pratar man om individer. Men talar man om relationer måste man tänka på att relationer så är det individer man talar om, även om man generaliserar. Jag hoppas att läsarna till denna artikel är “vuxna nog” att läsa den kritiskt och då även mina inlägg. 

“En person som har blivit lämnad av sin make/maka har inga skäl att ta personligen illa vid sig av det jag skriver.” Jag hoppas och antar att din mening inte är att personer som lämnat sin make/maka ska ta illa vid sig heller.

Jag vill nog hävda att när man lever i ett äktenskap med barn så kan lätt relationen med barnen “falla mellan stolarna” bl. a. eftersom mycket tid läggs på kommunikation mellan föräldrarna i hemmet. Sen tar man lätt barnen för givet när man alltid har dom. Barnen kan lätt hamna i en sits där dom kommer hem ifrån dagis och fortsätter leka på sitt rum och träffar föräldrarna lite under kvällsmaten och sedan när dom läggs till sängs. Självklart håller jag med om att en frånvarande förälder manlig som kvinnlig är ett problem men det jag har invändningar mot är dina snabba slutsatser. “Oftast är det papparelationen som tar mest stryk. Eftersom barnen får mindre tid med sin pappa tycker jag inte att detta är så konstigt.” <—vad baserar du de meningarna på?

Varannan vecka lösningen är ju vanligt förekommande och det som jag och några vänner jag har erfarit av den lösningen är att den veckan man har barnen så får man ut väldigt mycket av sin relation med barnen, man kanske jobbar mindre än den veckan man är utan dom och när man träffar dom så är både barn och förälder väldigt motiverade för att umgås kvalitativt.

“Tvärtom skiljer sig en majoritet av föräldrar utan att det finns en öppen konflikt dem emellan.” Om nu föräldrar skiljer sig utan att det finns en konflikt så håller jag med om att det är dåligt. Sen är väl det intressant att höra definitionen av vad en konflikt är i det sammanhanget.

“Här önskar jag att vi alla blev mer öppna med våra liv och relationsproblem i församlingen. Och att vi kom närmare Jesus. För som han offrade sig, är vi kallade att offra oss. För vår make eller make, för våra barn och för Gud. Det skulle minska antalet skilsmässor.” Här håller jag med dig 100% och jag tror att det finns ett större behov av att justera de bitarna än att lägga energi på förmaningar. Jag tror att frikyrkosverige skulle vinna mycket på att visa vägen ännu mer tydligt vad gäller stöd och öppenhet i dessa ämnen. Förmaningar fyller en viktig funktion men dom skall hanteras varsamt och vist. Håller med fullt vad gäller att det inte finns en motsättning mellan förmaning och stöd men människor tenderar att lyssna mer öppenhjärtigt om man inte börjar med att slå bibeln i huvet på dom. Så vad jag vill ha sagt är egentligen att det är farligt att generalisera för hårt och döma utan att peka på att det faktiskt finns nyanser.

6. Så äro de icke mer två, utan ett kött. Vad nu Gud har sammanfogat, det må människan icke åtskilja.” 
7. Då sade de till honom: “Huru kunde då Moses bjuda att man skulle giva hustrun skiljebrev och så skilja sig från henne?” 
8. Han svarade dem: “För edra hjärtans hårdhets skull tillstadde Moses eder att skiljas från edra hustrur, men från begynnelsen har det icke varit så. 
Talar inte den 8e versen om hur det kan se ut. Att om deras hjärtan blivit förhärdade så finns det alternativet men det var inte “tänkt så” från början. Jag är ingen pastor så jag kan vara ute på hal is men det är så jag har tolkat det. Nu låter det nästan som att jag talar för att folk ska skilja sig hit och dit men jag tror att blir relationen mellan två människor tillräckligt skadad så tror jag det är svårt att gå vidare tillsammans utan att barnen och föräldrarna bara lider mer än igenom alternativa lösningar. Jag tror absolut att Gud kan gå in och hela en relation, jag tror även på helande och andra mirakel men alla böner slutar inte med mirakel, inte enligt min erfarenhet iallafall.

Artikeln är sexistisk och verkar se kärlek som ett datoriserat protokoll som kan programmeras lite hur som helst.

Jag skall säga några ord hur illusionen påverkar den som är uppfödd i en familj som inte fick det att fungera. Jag mådde bättre när min familj skiljde sig och jag önskar att det hänt tidigare. Dock skämdes jag eftersom att människor likt bloggförfattaren här hade etablerat att vi var dåliga människor för att vi inte fick vår familj att fungera. Än värre, det var först när jag som barn slutade tro på lögnen att jag behövde ha en fadersroll för att må bra.

Hur många lider inte i tystnad för samhällets syn över hur dom måste vara för att dom skall må bra, trots att motsatsen skulle få dem att må bättre? Pådrivandet av illusionen är en självuppfyllande profetsia. Kampen för att uppehålla en steril konstruktion där allt är så perfekt slår ner på den som inte lyckas så att man sen kan säga att de mår dåligt för att de inte har en familj som kunde hålla sams.

Dessutom är idén om “fadersroll” bara sexistisk och könsfixerad. Vi lever inte i det samhället längre i vilket “fadern” har en uppgift över “modern”. Min mor var starkare än de flesta män och är fortfarande en framgångsrik hårt arbetande företagsledare. Hon gjorde allt det min far var för svag för att göra.

Jag förstår din synpunkt JemyM och håller med i mycket, du låter du lite bitter. Vore tråkigt om någon eller några kristna fått dig bitter. Jag tror inte att kärnfamiljen är en illusion, jag tror att det är den bästa lösningen för hur man ska uppfostra barn. Men jag tror att kärnfamiljen ibland får ge vika för alternativa lösningar när ett äktenskap inte längre kan fungera. Sen håller jag väl med om att begreppet fadersroll mest är grundat i egenskaper hos någon som har lite utan “ledarpositionen” i familjen. Och det behöver inte vara fadern. Jag tror att modern och fadern ofta kompletterar varandra och att det gör att kärnfamiljen blir en bra och stabil lösning. Jag kan själv känna som ensam att jag ofta hade uppskattat att ha någon att rådgöra om i olika frågor i min lilla familj. Men jag tror helt klart att det viktigaste är att barnen får föräldrar som bryr sig och som tar ansvar för sina barn, oavsett familjekonstellation.