Medmänsklighet och människovärde kommer faktiskt från humanismen. Humanism är inte symbiost med ateism även om det blivit så senare. Protestantismen grundade sig ursprungligen mångt och mycket på humanistiska idéer och katolicismen tog så småningom efter. Med tiden har humanismen växt sig så stark i många kristna kretsar att man nu hellre tar avstånd från bibeln eller omtolkar dess innehåll för att man skall kunna bevara sin förståelse, kärlek och medmänsklighet. Utgår man istället från bibeln kan den faktiskt korrumpera snarare än gynna moral.
Varför vara moralisk? Ja, det beror för det första vad “moral” är för något, för det är inte helt säkert. Är “moral” dygdigt och anpassat beteende? Är det en inre styrka av mod att göra det som måste göras? Är det empati? Är det avgörandet av vad som är rätt eller fel?
Poängen med att bete sig som andra vill är ett rent statusdrag som gynnar individen i en social kontext. De flesta begriper förr eller senare at de får ut mer av omgivningen om de är positivt inställd till en än om de inte är det.
Tyvärr är det så att den som misslyckas i skolan och i livet har mindre anledning att vara moraliska. Känner du ingen positiv relation med resten av samhället eller känner att du redan har en status du kan förlora genom att göra fel, så har du heller ingen anledning att bete dig väl.
Dygd handlar om kontroll över sitt liv. Många inser när de flyttat hemifrån vikten av att kontrollera sina känslor och behov. Man kan inte dricka hur som helst. Man kan inte äta på McDonalds varje dag. Man måste träna sin kropp för att må bra. Man har en fördel med att stiga upp tidigt t.ex.
Empati är något naturligt som är olika från person till person. Vissa kan sakna empati medan andra känner det mycket starkt. Den som saknar medfödd empati (psykopater?) kan öva sig upp kanske pågrund av fördelarna (se social status ovan).
Att samla styrka för vad som måste göras kan också ha statusfördelar. Människor gillar en hjälte och ibland gillar vi oss själva när vi kan vara hjältar. Att göra gott får många av oss att må bra, kanske för att någon annans leende och lycka lätt smittar av sig, kanske pågrund av vår empati.
Att avgöra vad som är rätt eller fel bygger mycket på kunskap och erfarenhet. Att ta del av vår historia och våra kunskaper är en förutsättning för att vara moralisk. Skolan är faktiskt en mycket viktig del av den processen. Den var tänkt som moralförespråkare redan från början (styrkt av politiska filosofer som John Stuart Mill).
Kort och gott, behovet av moral kan man filosofera och resonera sig fram till, men om kristendomslära är en förlust ur moralisk synvinkel är också diskuterbart.
Ok, men jag noterar att jag inte fick något direkt svar på min fråga. Anta att vi med “moraliskt leverne” menar sådana saker som att inte stjäla, mörda, våldta och bedra som exempet.
Högstadieleverna frågar sin humanistiske lärare “- Finns det goda anledningar till varför vi skall leva moraliskt?”
Ok, men jag noterar att jag inte fick något direkt svar på min fråga. Anta att vi med “moraliskt leverne” menar sådana saker som att inte stjäla, mörda, våldta och bedra som exempet.
Högstadieleverna frågar sin humanistiske lärare “- Finns det goda anledningar till varför vi skall leva moraliskt?”
Svaret är såppas enkelt så det kan vara svårt att acceptera. Individer är beroende av sitt samhälle för sin överlevnad och sitt välbefinnande. För att samhälle skall fungera krävs en överenskommelse för hur man skall bete sig efter accepterade regler. Så fungerar alla grupper, ner till de mest primitiva folkstammarna. Inte nog med att du som individ följer dessa regler, din trygghet bygger på att andra gör som du, därför begär du gärna att någon uppehåller ordningsreglerna. Dina rättigheter är beroende av att det finns rättskipare som uppehåller dem, vilka skyddar dig och bestraffar dig när du gör fel.
Detta är den rationella förklaringen. Empati behöver inte förklaras. Den som har empati har svårt att göra en annan människa illa rent naturligt samtidigt som de också gärna vill lätta lidande hos andra.
Till sist skall omnämnas att den som inte ser att samhället medför fördelar/välbefinnande har en större potential att bryta mot dess regler. En enkel förklaring till varför så många gör fel fast de inte får.
Svaret är såppas enkelt så det kan vara svårt att acceptera. Individer är beroende av sitt samhälle för sin överlevnad och sitt välbefinnande. För att samhälle skall fungera krävs en överenskommelse för hur man skall bete sig efter accepterade regler. Så fungerar alla grupper, ner till de mest primitiva folkstammarna. Inte nog med att du som individ följer dessa regler, din trygghet bygger på att andra gör som du, därför begär du gärna att någon uppehåller ordningsreglerna. Dina rättigheter är beroende av att det finns rättskipare som uppehåller dem, vilka skyddar dig och bestraffar dig när du gör fel.
Ditt svar presupponerar en hel massa saker - nämligen att folk bryr sig om överenskommelser eller samhällets stabilitet. Vidare presupponerar du att individer är beroende av samhället - detta är inte vetenskapligt bevisat. Om man har makt, eller mycket vapen, eller är listig kan man kanske vara anarkist. Det är öppet för spekulation.
Men nu får du inte göra dessa antaganden. Vi skall nu anta en klass som indoktrinerats med evolutionär teori. Vissa kanske tycker att samhällsordningen är löjlig, vissa tycker att de kan profitera på samhällets lagar osv.
Vissa kanske tycker att samhälle inte behövs. Låt de svaga dö, Att hänvisa till empati är inte öppen - empati kan förklaras som en känsla som uppstått under miljoner år av evolution. Det är bara en känsla, orsakad av elektrokemiska reaktioner i hjärnan.
I ljuset av detta vill jag veta vad humanisten svarar på frågan jag ställde i öppningsinlägget.
Det är nog ingen idé att du försöker få ett rationellt svar. De flesta sådana här trådar brukar springa runt i cirklar när ateisten eller humanisten vill undvika den verkliga frågeställningen. Det enda svaret en ateist kan komma med är: “Vi behöver inte ge skäl för empati, vi vet att den finns, det räcker. Jag behöver inte ge skäl för mitt vetande, den finns det räcker. Jag behöver inte, jag behöver inte. Till slut blir det bara en stor hög ordbajsande. Det påmminer en verkligen om Psalm 14.
Ditt svar presupponerar en hel massa saker - nämligen att folk bryr sig om överenskommelser eller samhällets stabilitet. Vidare presupponerar du att individer är beroende av samhället - detta är inte vetenskapligt bevisat. Om man har makt, eller mycket vapen, eller är listig kan man kanske vara anarkist. Det är öppet för spekulation.
Du kan testa själv om du är beroende av samhället för din överlevnad. Testa att sluta använda pengar (vilket är ett verktyg för att hålla ihop ett samhälle) och leva bland farliga djur. Om du inte svälter ihjäl eller dödas så har du bevisat att du inte behöver samhället för att överleva.
Sen skrev jag faktiskt om detta i min sista rad. Den som har en förkärlek för samhället och känner att det ger något har en större anledning att leva efter dess normer. Den som inte känner behov av samhället eller ser det som en stoppkloss/något ont kommer förmodligen bryta mot det. Detta är en viktig aspekt av huruvida lagar skall etableras eller inte eftersom för rigida lagar har benägenheten att skapa ovilja att följa dem. En stat som lyssnar på sin befolkning och ser till så att så många som möjliga av dem är lyckliga löper mindre risk för revolution.
Detta är ett rent konstaterande.
De flesta är i Sverige nöjda nog med sin tillvaro att inte känna behov av att sätta sig på kant med samhället genom att beväpna sig på detta sätt. Att leva i fredlighet har fler fördelar. Det är lättare att leva lyckligt och ha det trevligt när man känner sig trygg. Det är en förutsättning för att nå högre mål eller behålla sitt arbete. Det är ett krav för att ha en trygg familj m.m.
Toffe - 03 Juli 2008 10:08 -
Men nu får du inte göra dessa antaganden. Vi skall nu anta en klass som indoktrinerats med evolutionär teori.
Naturvetenskap är inte samhällsvetenskap.
Toffe - 03 Juli 2008 10:08 -
Vissa kanske tycker att samhällsordningen är löjlig, vissa tycker att de kan profitera på samhällets lagar osv.
Det finns dessa. De kommer alltid att finnas. De flesta av oss är radikalare i vår ungdom men brukar öka vår förståelse med erfarenhet och ålder.
Toffe - 03 Juli 2008 10:08 -
Vissa kanske tycker att samhälle inte behövs. Låt de svaga dö, Att hänvisa till empati är inte öppen - empati kan förklaras som en känsla som uppstått under miljoner år av evolution. Det är bara en känsla, orsakad av elektrokemiska reaktioner i hjärnan.
Nu pratar du om socialdarwinism, inte utvecklingslära. Socialdarwinism (de är ändå inte utvalda av naturen) var en ersättare för Kalvinism (de är ändå inte utvalda av Gud). Sen förändras inte en maskins nytta för att du vet hur den är konstruerad eller en blommas skönhet för att du vet dess kemiska innehåll. Inte heller förändras en människa för att du vet hur hon fungerar rent biologiskt. Våra värden och våra känslor ligger på ett helt annat plan. Faktum är dock, att mycket av det jag sagt hittils bygger på en människas överlevnadsinstinkter, dvs att vilja ha samhällets trygghet.
Toffe - 03 Juli 2008 10:08 -
I ljuset av detta vill jag veta vad humanisten svarar på frågan jag ställde i öppningsinlägget.
Som jag redan sagt. Det medför fördelar eftersom det är en nödvändighet för att få samhällets trygghet.
Det är nog ingen idé att du försöker få ett rationellt svar. De flesta sådana här trådar brukar springa runt i cirklar när ateisten eller humanisten vill undvika den verkliga frågeställningen.
Du har inte ställt en verklig frågeställning.
Absolutisten - 03 Juli 2008 10:37 -
Det enda svaret en ateist kan komma med är: “Vi behöver inte ge skäl för empati, vi vet att den finns, det räcker. Jag behöver inte ge skäl för mitt vetande, den finns det räcker. Jag behöver inte, jag behöver inte.
Halmgubbe. Att hitta på vad någon säger/tycker/tänker låter som du sitter och talar med dig själv.
Du kan testa själv om du är beroende av samhället för din överlevnad. Testa att sluta använda pengar (vilket är ett verktyg för att hålla ihop ett samhälle) och leva bland farliga djur. Om du inte svälter ihjäl eller dödas så har du bevisat att du inte behöver samhället för att överleva.
Vem har sagt något om att sluta använda pengar eller att leva bland farliga djur?
Nu talar jag om ungdomar som indoktrinerats med evolutionär naturalistisk doktrin. Som söker en rationell basis att inte våldta, att inte skapa anarki.
Den som inte känner behov av samhället eller ser det som en stoppkloss/något ont kommer förmodligen bryta mot det.
Och vad säger vi åt sådana? Och vad säger vi åt sådana som under normala omständigheter skulle leva moraliskt, men som efter att ha fått en dusch med darwinism börjar ifrågasätta huruvida det alls finns någon rationell basis med moraliskt leverne?
Vad vi behöver är en norm, inte fler beskrivningar av hur folk beter sig. Vi vill veta hur folk bör bete sig.
Som jag redan sagt. Det medför fördelar eftersom det är en nödvändighet för att få samhällets trygghet.
Men nu har vi en bunt ungdomar som fått höra att de lever i 80 år, sedan ruttnar de. De har uppstått genom oavsiktligt evolution. De börjar fundera om det inte vore lika bra att ta sina chanser, att vara en parasit på samhället och njuta så länge det går.
Det är nog ingen idé att du försöker få ett rationellt svar. De flesta sådana här trådar brukar springa runt i cirklar när ateisten eller humanisten vill undvika den verkliga frågeställningen.
Du har inte ställt en verklig frågeställning.
För att det inte var jag som startade tråden.
Absolutisten - 03 Juli 2008 10:37 -
Det enda svaret en ateist kan komma med är: “Vi behöver inte ge skäl för empati, vi vet att den finns, det räcker. Jag behöver inte ge skäl för mitt vetande, den finns det räcker. Jag behöver inte, jag behöver inte.
Halmgubbe. Att hitta på vad någon säger/tycker/tänker låter som du sitter och talar med dig själv.
jag hittar inte på. Jag har debatterat med ateister på detta forum om detta, och har aldrig fått ett ärligt försök att försona naturalism och objektiv moral. Jag kan bara konstatera att det beror på att det strikt logiskt inte går och att naturalism därför är förkastlig. Men att inte ens se folk försöka utan bara ge upp och sen fortsätta som om inget hänt blir tröttsamt i längden. Tack och adjö!
Vem har sagt något om att sluta använda pengar eller att leva bland farliga djur?
Du skrev ju:
nämligen att folk bryr sig om överenskommelser eller samhällets stabilitet. Vidare presupponerar du att individer är beroende av samhället
Så du fick ett svar om vi sket i alla överenskommelser, i stabiliteten. Alltså alternativet till samhälle. Eller är du av uppfattningen att vi har ett samhälle trots att vi skiter i det? Ett samhälle får vi så fort vi tex har ensama jägare som slår ihop sig med andra fatt sammarbeta.
Nu talar jag om ungdomar som indoktrinerats med evolutionär naturalistisk doktrin. Som söker en rationell basis att inte våldta, att inte skapa anarki.
Moral är faktiskt något som ingår i Religionskunskapen som ämne i skolan. Den kunskapen skolan ger i naturalistisk moral är nästan ickeexisterande. Vi lär oss en evolutionnär syn på livet på jorden, och vi lär oss samhällets uppbyggnad och funktion. Men jag har aldrig under min skoltid fått mig ett prov där jag fått frågan på ett prov liknande “Varför ska du inte våldta? Ge ett svar ur en naturalistisk synvinkel”.
Jemym här har redan gett passande svar till en sån fråga. Finns dock fler svar utan att vända sig till religion.
Och vad säger vi åt sådana? Och vad säger vi åt sådana som under normala omständigheter skulle leva moraliskt, men som efter att ha fått en dusch med darwinism börjar ifrågasätta huruvida det alls finns någon rationell basis med moraliskt leverne?
Omskolning kanske? Mer kunskap om vad som händer när man begår omoraliska saker och varför är inte en dålig början. Dock är våra skolor dålig på sånt.
Vad vi behöver är en norm, inte fler beskrivningar av hur folk beter sig. Vi vill veta hur folk bör bete sig.
Många många människor gör massor med saker utan att tänka ut varför dom gör det. Sån kunskap kan vara förebyggande. Tycker du hela tiden pekat på varför vi bör bete oss på ett visst sätt. Ändrat dig?
Men nu har vi en bunt ungdomar som fått höra att de lever i 80 år, sedan ruttnar de. De har uppstått genom oavsiktligt evolution. De börjar fundera om det inte vore lika bra att ta sina chanser, att vara en parasit på samhället och njuta så länge det går.
vad säger humanisten då?
Det ungdomarna hör som du säger är vad en religiös skulle ha sagt om ett ateistiskt liv.
Dom har 80 år på sig att göra något vettigt. Dom har en endaste chans att göra något bra. Sen ruttnar dom inte. Dom blir ihågkommen. Kanske väldigt väldigt länge. Hitler-Martin Luther King,Jack uppskäraren-Gandi. Välj vem du vill likna. Har man kunskap om alla dessa människor och deras val mer än bara namnen och hur kända dom är så blir valen bara enklare och enklare ju mer kunskap man får in.
Man har uppkommit genom sina föräldrar, oavsiktligt eller inte, du hade turen att överleva så länge att du kan fundera över det hela. Tacksamhet eller inte bry sig? Du kanske hade blivit en mygga, utan att ens vara förmögen att tänka över det hela. Är det logiskt/rationellt att tänka att det är lika bra att inte bry sig, satt man hamnar på en myggas nivå? En apas? Kan jag verkligen njuta av det? Blir det verkligen lycka jag känner då eller är det igentligen bara ett stort hål i mig?(kan dra ut på det här en hel del, men du kanske får grunderna här, har inte tid för mer nu bara).
Nu talar jag om ungdomar som indoktrinerats med evolutionär naturalistisk doktrin. Som söker en rationell basis att inte våldta, att inte skapa anarki.
Naturvetenskap förmedlar kunskap, inte värderingar. Hur samhället fungerar och vikten av samarbete hör Samhällskunskap till, inte biologi. I skolans värdegrund ingår att en elev bör ha demokratiska värderingar.
Och vad säger vi åt sådana?
Det kan du läsa i tidningen om varje dag. Går det inte att resonera med dem är fängelse eller annat straff ett alternativ.
Toffe - 03 Juli 2008 11:21 -
Och vad säger vi åt sådana som under normala omständigheter skulle leva moraliskt, men som efter att ha fått en dusch med darwinism börjar ifrågasätta huruvida det alls finns någon rationell basis med moraliskt leverne?
“Darwinism” eller utvecklingslära som det heter, är inte en moralfilosofi eller en värdegrund. Naturkunskap lär inte ut värderingar. Kunskaper om världen sitter ihop och hur du bör bemöta medmänniskor är skilda kunskapsområden.
Toffe - 03 Juli 2008 11:21 -
Vad vi behöver är en norm, inte fler beskrivningar av hur folk beter sig. Vi vill veta hur folk bör bete sig.
Samhället bär upp ett flertal normer. Nästan varje grupp har sina normer för hur dess medlemmar skall vara och de flesta som bor tillsammans på en geografisk yta har någorlunda uppfattning om var gränserna går. Normerna förändras i takt med att man lär sig mer.
Men nu har vi en bunt ungdomar som fått höra att de lever i 80 år, sedan ruttnar de. De har uppstått genom oavsiktligt evolution. De börjar fundera om det inte vore lika bra att ta sina chanser, att vara en parasit på samhället och njuta så länge det går.
Det finns ingen röd tråd mellan de två skiljda aspekter du tar upp här. Att lära sig om naturkunskap och att förhandla om vilken relation man har till andra ligger på två helt olika plan. Värdegrund är traditionellt något kulturellt påverkat, en påverkan som sker ständigt. Det har inget med naturlära att göra. Naturkunskap är ett verktyg, inte mer, inte mindre. Vilken förväntan du har på dig får du från många håll. Från föräldrar. Från vuxna. Från kompisar. Från polisen.
vad säger humanisten då?
Humanism är en värdegrund som trycker på människors värde. När flertalet accepterar detta så bestraffar de dem som bryter mot den värderingen.
Det kan du läsa i tidningen om varje dag. Går det inte att resonera med dem är fängelse eller annat straff ett alternativ.
Och om de räknar med att komma undan? Vad säger vi åt dem då?
“Darwinism” eller utvecklingslära som det heter, är inte en moralfilosofi eller en värdegrund. Naturkunskap lär inte ut värderingar. Kunskaper om världen sitter ihop och hur du bör bemöta medmänniskor är skilda kunskapsområden.
Kanske enligt dina indelningar, inte enligt mina. Hursomhelst så spiller darwinistisk övertygelse över till etiken och epistemologin, oavsett om man vill hålla dem skiljda.
Samhället bär upp ett flertal normer. Nästan varje grupp har sina normer för hur dess medlemmar skall vara och de flesta som bor tillsammans på en geografisk yta har någorlunda uppfattning om var gränserna går. Normerna förändras i takt med att man lär sig mer.
Om kulturella normer är allt vi har så kommer vi tillbaka till den ursprungliga frågan: varför bry sig om de kulturella normerna?
Det finns ingen röd tråd mellan de två skiljda aspekter du tar upp här. Att lära sig om naturkunskap och att förhandla om vilken relation man har till andra ligger på två helt olika plan. Värdegrund är traditionellt något kulturellt påverkat, en påverkan som sker ständigt. Det har inget med naturlära att göra. Naturkunskap är ett verktyg, inte mer, inte mindre. Vilken förväntan du har på dig får du från många håll. Från föräldrar. Från vuxna. Från kompisar. Från polisen.
Nej, ens metafysik påverkar allt. Säger man att ungdomar är oavsiktliga produkter så har man samtidigt öppnat upp för moralisk relativism.
Till skillnad från vad humanister tror så kan man inte sätta vattentäta skott mellan mtafysik, epistemologi och etik. Den ena spiller över i den andre. Den moderna indelningen är artificiell och har inget med verkligheten att göra.
Och om de räknar med att komma undan? Vad säger vi åt dem då?
Vi behöver inte diskutera med dem. Det är deras advokats, deras vänners eller deras psykologs uppgift. Vi behöver bara se till så att rättsystemet fungerar.
Kanske enligt dina indelningar, inte enligt mina.
Jag utgår från dessa ämnens innehåll. Jag förmodar att du inte läst biologi på senaste, eller någonsin.
Hursomhelst så spiller darwinistisk övertygelse över till etiken och epistemologin, oavsett om man vill hålla dem skiljda.
Nej. Jag börjar dock bli lite orolig… Inget illa menat, men så som du resonerar låter du i det närmaste psykopatisk (ur medicinsk synvinkel), dvs du tycks inte överhuvudtaget vilja räkna in eller acceptera existensen av känslor och medlidande i ditt resonemang.
Om kulturella normer är allt vi har så kommer vi tillbaka till den ursprungliga frågan: varför bry sig om de kulturella normerna?
Den som vill ha samhällets stöd behöver göra detta, medans den som sätter sig emot gärna finner att livet blir svårare då.
Nej, ens metafysik påverkar allt. Säger man att ungdomar är oavsiktliga produkter så har man samtidigt öppnat upp för moralisk relativism.
Det är dåliga föräldrar som säger att ungdomar är oavsiktliga produkter om någon, och barn som inte kan få kärlek från sina föräldrar känner sig lätt svikna. Detta har inget med utvecklingslära att göra dock. Eller, du kanske inte accepterar det värde som en familj/vänner/andra människor ser i en individ?
Till skillnad från vad humanister tror så kan man inte sätta vattentäta skott mellan metafysik, epistemologi och etik. Den ena spiller över i den andre. Den moderna indelningen är artificiell och har inget med verkligheten att göra.
Detta är en enorm halmgubbe eftersom den inleder med ett rejält falskt påstående. För det första blandar du ihop “humanist” med “moralfilosof” och för det andra erkänner filosofer sällan absoluta sanningar. En filosof kan på så sätt inte “tro på vattentäta skott”.
Vi behöver inte diskutera med dem. Det är deras advokats, deras vänners eller deras psykologs uppgift. Vi behöver bara se till så att rättsystemet fungerar.
Ok, så du erkänner med andra ord att en rationell basis för moraliskt leverne inte kan ges.
Jag utgår från dessa ämnens innehåll. Jag förmodar att du inte läst biologi på senaste, eller någonsin.
Jag behöver inte. Filosofi är a priori - den gör andra vetenskaper möjlig.
Nej. Jag börjar dock bli lite orolig… Inget illa menat, men så som du resonerar låter du i det närmaste psykopatisk (ur medicinsk synvinkel), dvs du tycks inte överhuvudtaget vilja räkna in eller acceptera existensen av känslor och medlidande i ditt resonemang.
Men din metafysik ger en förklaring av känslor som elektrokemiska reaktioner i hjärnan. Igen ser vi hur de metafysiska antagandena är a priori till allt vad vetenskap heter.
Det är dåliga föräldrar som säger att ungdomar är oavsiktliga produkter om någon, och barn som inte kan få kärlek från sina föräldrar känner sig lätt svikna. Detta har inget med utvecklingslära att göra dock. Eller, du kanske inte accepterar det värde som en familj/vänner/andra människor ser i en individ?
Detta är endast en förklaring til relativ avsikt. Objektivt sett är vi fortfarande oavsiktliga produkter av evolution. Det finns ingen objektiv mening. Mänskligheten är helt ensam på denna sten som svävar genom rymden. I sinom tid är mänsklihgeten borta och ingen kommer då längre att bry sig.
I ljuset av detta bör humanismen kunna bygga en hållbar etik.
Detta är en enorm halmgubbe eftersom den inleder med ett rejält falskt påstående. För det första blandar du ihop “humanist” med “moralfilosof” och för det andra erkänner filosofer sällan absoluta sanningar. En filosof kan på så sätt inte “tro på vattentäta skott”.
Det var du själv som ville separera mina mina påstående om naturvetenskap från mina påståenden om etik. Skall jag nu förstå det så att du drar tillbaka detta påstående?
Ok, så du erkänner med andra ord att en rationell basis för moraliskt leverne inte kan ges.
Jag har gett dig flera skäl till varför ett moraliskt liv är en fördel ur rationellt perspektiv, t.ex. att det är strategisk fördel i en social kontext.
Jag behöver inte. Filosofi är a priori - den gör andra vetenskaper möjlig.
Det är inte filosofiskt att ljuga för sig själv om en kunskaps innehåll.
Men din metafysik ger en förklaring av känslor som elektrokemiska reaktioner i hjärnan. Igen ser vi hur de metafysiska antagandena är a priori till allt vad vetenskap heter.
En förståelse för kroppens funktioner påverkar inte våra känslor.
Detta är endast en förklaring til relativ avsikt. Objektivt sett är vi fortfarande oavsiktliga produkter av evolution. Det finns ingen objektiv mening. Mänskligheten är helt ensam på denna sten som svävar genom rymden. I sinom tid är mänsklihgeten borta och ingen kommer då längre att bry sig.
Det låter som du helt avvärderar värdet av familj och vänner. Är det så? Finner du alla människor värdelösa i din åsikt? Det låter som en väldigt kall och hård människosyn i så fall.
I ljuset av detta bör humanismen kunna bygga en hållbar etik.
Humanismen ligger mångt och mycket bakom den etik vi har idag, den som fört fram det västerländska samhället till vad det är just nu.
Det var du själv som ville separera mina mina påstående om naturvetenskap från mina påståenden om etik. Skall jag nu förstå det så att du drar tillbaka detta påstående?
“Till skillnad från vad humanister tror” <- Falskt
“så kan man inte sätta vattentäta skott mellan metafysik, epistemologi och etik.” <- De flesta som sysslat med filosofi är varse om detta.
