Anders Branderud - 19 Juni 2008 06:29 -
Enligt Devarim 13 (som en del kallar 5 Mosebok) är det tydligt att en person är en falsk profet om den lägger till eller tar bort ett bud från Torahn. ... Skaparen är perfekt och ändrar inte Sin vilja. Hans Torah – Hans instruktioner kommer alltid att gälla… Det som står i Torahn att den som tar bort bud från Torahn är en falsk profet kommer alltid att gälla.
Kristendomen har tagit bort och slutsatsen är helt enkel.
Anders, du verkar göra inte så lite anmärkningsvärda påståenden i dina inlägg. Du verkar utgå ifrån att din egen logik inte har sådana brister som bör rättas till med, till exempel, en “kurs i logik”(se inlägg #20).
Du säger att “Kristendomen har tagit bort”. Och nu frågar jag, hur anser du att vi skall se på Mose, han som tillät Guds folk i GT att ge skiljebrev. Anser du att det var ett “tillägg” eller ett “avdrag” till Skaparens ordning, så som den är upptecknad i de Judiska skrifterna? Var Mose en rättsinnig eller en falsk profet?
Och vad beträffar Jesus, ville han lägga till eller dra ifrån något från den Judiska lagen? Vad säger tex Jesus om Mose tilltag då han tillät skilsmässa? Menar Jesus att Mose höll benhårt på Gud Skaparens ordning, eller prutade han (Mose) möjligen på Guds vilja med hur människorna skulle leva och vara? Hur påverkas Mose ställning som Guds profet av sitt handlande?
Och vad undervisar Jesus i NT om Mose avsteg från Guds vilja med äktenskapet, och vad anser jesus i övrigt om lagens uppfyllelse? Menar Jesus att något litet tecken här eller där bör man kunna skippa, om situationen kräver det, och om det känns bra kan man helt enkelt gena över gärdsgården något lite?
Alltså, om vi jämför Jesus och Mose syn på prutmånen i Guds vilja och ordningar, vem anser du att kommer ur jämförelsen med den äran?
Men åter till Lakeland
Vad beträffar väckelsen i Lakeland så ser jag inte en enda anledning att tro att det är just Guds Ande (dvs den Gud och den Ande som omtalas i Bibeln), av alla tänkbara andar, som ligger bakom att folk flippar ur och ramlar bara för att någon mumlar obegripliga ord och knuffar omkull dem. Låter mer som misshandel tycker jag.
Eller vanvett. “Från sina sinnen” låter också som en rimlig bokstavlig tolkning av vittnesmålen om vad som händer.
Igenkänningsfaktor?
Kommer Gud på den yttersta dagen att känna igen först de personer som varit mest mottagliga och snabbast trillat omkull, eller finns det något som talar för att de som lyssnat noga till Guds Ord, och efter prövning ha accepterat Guds ord som trovärdiga, och i hörsamhet tagit emot Guds nåd och förlåtelse, att de skulle kunna vara lättare [för Gud] att känna igen på den yttersta dagen?
Vad är egentligen den igenkänningsfaktor som skiljer fåren ifrån getterna, det som skiljer dem som vill kännas vid Gud och hans ord (Guds vilja meddelas i dem) från dem som INTE accepterar vad Gud meddelar oss i sitt ord?
Sensationslystnad
Redan på Jesu tid verkar människans sensationslystnad ha varit starkare än hennes längtan efter Sanning.
Att Gud kan göra under betvivlar jag inte det minsta. Om, som jag tror, Gud har skapat allt, varför skulle han inte när som helst, när det passar Guds syften, kunna manifestera sin makt i denna sin skapelse?
Men, att acceptera Guds ord som sanning vill inte säga lite. Det stannar inte vid att Gud skapat allt (i rak motsats till att naturen skulle besitta förmågan att skapa av sig självt), det sträcker sig till att acceptera, och förstå, att samma Gud förbannade marken, för din och min skull.
Vi talar om en Gud som, kanske för att bromsa upp och begränsa den fallna människans förmåga att hinna med allt ont, och definitivt för att sätta en gräns för ondskan överhuvudtaget, satte hela sin (ursprungligen perfekta) skapelse under förgängelsen. Dvs Gud själv försatte skapelsen, för Adams skull, i ett nu rådande tillstånd av degeneration och förstörelse som även medför sjukdom och slutligen fysisk död.
Det är i de “så kallade” Moseböckerna vi kan läsa om förklaringen även till denna sida av verkligheten.
Nu prisas uselheten
Men istället för att framhålla GUDS förklaring till varför saker är som de är, och för all del, uppmuntra till tro på Guds allmakt (och ja, även över materien), ägnar man sig åt sensationsmakeri och dunkelt mumlande och billiga visuella trick. Sådant är svårt eller omöjligt att pröva så att definitiva slutsatser kan dras. Sådant ter sig särskilt motbjudande om man utger sig för att marknadsföra “sanningen”.
Och lika äcklad som jag är över mumlandet i spektaklet i Lakeland (och allt knuffande i Guds namn överhuvudtaget) är jag av ärkebiskopen, och hans gäng, som med sin benägna medverkan i Pridefestivalen tänker hjälpa till att ge legitimitet åt de svinerier man där prisar och firar.
Jesus menade att självaste hororna skall “förr ingå i Guds rike” än de ledare som med sitt låga exempel sviker människorna (Matt 21:31).
Nej, i vår tid verkar det vara “peak experience” som gäller. Sundhet, sanning och prövning av orden däremot blir mer och mer sällsynt även bland kristna. Jag tror faktiskt inte jag skulle “vända andra kinden till” om någon pucklade på mig på det sättet under en “gudstjänst”.
Gudlöst. Vidrigt.
// Rolf Lampa
.