tirian - 24 Juni 2008 05:11 -

Att partikelpar bildas i enlighet med Heisenbergs osäkerhetsprincip (i.e. indeterministiskt) innebär ju inte att de bildas utan absolut orsak. Det innebär ju bara att orsaken till dess bildande är indeterministisk. Det krävs fortfarande att vissa saker existerar för att kvantfluktationer ska kunna förekomma, eller hur?

“Indeterministiska orsaker”? Nu talar du i nattmössan. I standard-kvantmekanik finns ingen verkande kraft.

Dessutom är detta bara en tolkning av kvantmekaniken, det finns andra.

Bohmisk kvantmekanik är inkompatibelt med relativitetsteorins grundbult att inget kan färdas snabbare än ljuset, så om du väljer en sådan tolkning så rycker du undan mattan för ditt eget argument.

Patrik,

Patrik Uppsala - 24 Juni 2008 06:47 -

Anledningen till att jag ställde frågan

Vilka starka empiriska stöd finns det Hawking-Hartle modellen, som inte standardmodellen ger.

var därför att du i ett tidigare inlägg skrev att det finns starka empiriska stöd just för Hawking-Hartle modellen. Vilka är dessa starka empiriska stöd specifikt för H-H? Och precis som du säger är Hawking-Hartle en kompletterande teori, så argument som kosmisk bakgrundsstrålning, rödskift, väte-helium kvot är ju inte argument för just Hawking-Hartle.

Det jag menar är att man måste göra en bedömning av vilka modeller i kvantkosmologin som lättast låter sig harmoniseras med the prediktioner vi kan göra utifrån big bang-teorin. Eftersom vi ännu inte har en utarbetad modell som kombinerar kvantmekanik och allmän relativitetsteori, så återstår en hel del arbete men kunskapen om universums tidiga skeden ökar för var dag som går.

Jag menar att HH model är mer konsistent med observationer av universums expansion, homogenitet på macronivå, CMBR-fluktuationer osv. än alternativen. 

Sedan frågade jag vilken fysikalisk betydelse den imaginära tiden har? Vad innebär det att en imaginär minut passerar, eller en imaginär dag? Jag är medveten om att man introducerar detta för att undvika oändligheter, men det betyder inte att det motsvarar något i verkligheten. Det är inte ovanligt att man inom fysiken använder sig av matematiska knep, men det betyder inte att knepen har en fysikalisk innebörd.

När du kommer ner till så pass små volymer som extrapolering av GRT tillbaka ger med extrema energitoppar och kvantkaos så kommer rumtiden belastas och veckas till den grad att absolutintervallet mycket väl kan vara rums-likt även om ((c*dt)^2)>(dx^2+dy^2+dz^2).

Helt klart är sedan att kvantmekanik “luckrar upp” tidsbegreppet ur vårt perspektiv och det är synnerligen intressant att behandla tiden som vektorstorhet, inte minst just på kvantnivå. Formellt är det t.ex. inga problem för partiklar att gå bakåt i tiden (se feynmandiagram).   

Det är också därför jag inte heller är nöjd med svaret på hur man går från en euklidisk till Minkowskigeometri. Vad du ger är ett matematiskt svar. Min fråga är snarare. Antag att en observatör O befinner sig i en “tidpunkt” med Euklidisk geometri. Hur ska en sådan observatör ta sig in i en Minkowskigeometri där tiden “flödar”? Vad motsvarar övergången fysikaliskt?

Tja, “fysikaliskt” kanske man skulle kunna säga att det motsvarar en storstädning . Jag vet inte hur pass meningsfullt det känns med djupdykningar i förhållande till det tidiga universum med tanke på att vi inte kan komma längre tillbaka än plancktiden. Vi får nog vänta tills LHC i CERN sätter igång vilket förhoppningsvis kan ge oss en tänkt mekanism för kvantgravitation m.m.

I ett vidare perspektiv pågår även en hel del forskning ang. kvantmekanik och tidspilens rikning etc.

Var det något mer?

Swingpirate - 05 Juli 2008 12:58 -

Patrik,

Patrik Uppsala - 24 Juni 2008 06:47 -

Anledningen till att jag ställde frågan

Vilka starka empiriska stöd finns det Hawking-Hartle modellen, som inte standardmodellen ger.

var därför att du i ett tidigare inlägg skrev att det finns starka empiriska stöd just för Hawking-Hartle modellen. Vilka är dessa starka empiriska stöd specifikt för H-H? Och precis som du säger är Hawking-Hartle en kompletterande teori, så argument som kosmisk bakgrundsstrålning, rödskift, väte-helium kvot är ju inte argument för just Hawking-Hartle.

Det jag menar är att man måste göra en bedömning av vilka modeller i kvantkosmologin som lättast låter sig harmoniseras med the prediktioner vi kan göra utifrån big bang-teorin. Eftersom vi ännu inte har en utarbetad modell som kombinerar kvantmekanik och allmän relativitetsteori, så återstår en hel del arbete men kunskapen om universums tidiga skeden ökar för var dag som går.

Jag menar att HH model är mer konsistent med observationer av universums expansion, homogenitet på macronivå, CMBR-fluktuationer osv. än alternativen. 

Sedan frågade jag vilken fysikalisk betydelse den imaginära tiden har? Vad innebär det att en imaginär minut passerar, eller en imaginär dag? Jag är medveten om att man introducerar detta för att undvika oändligheter, men det betyder inte att det motsvarar något i verkligheten. Det är inte ovanligt att man inom fysiken använder sig av matematiska knep, men det betyder inte att knepen har en fysikalisk innebörd.

När du kommer ner till så pass små volymer som extrapolering av GRT tillbaka ger med extrema energitoppar och kvantkaos så kommer rumtiden belastas och veckas till den grad att absolutintervallet mycket väl kan vara rums-likt även om ((c*dt)^2)>(dx^2+dy^2+dz^2).

Helt klart är sedan att kvantmekanik “luckrar upp” tidsbegreppet ur vårt perspektiv och det är synnerligen intressant att behandla tiden som vektorstorhet, inte minst just på kvantnivå. Formellt är det t.ex. inga problem för partiklar att gå bakåt i tiden (se feynmandiagram).   

Det är också därför jag inte heller är nöjd med svaret på hur man går från en euklidisk till Minkowskigeometri. Vad du ger är ett matematiskt svar. Min fråga är snarare. Antag att en observatör O befinner sig i en “tidpunkt” med Euklidisk geometri. Hur ska en sådan observatör ta sig in i en Minkowskigeometri där tiden “flödar”? Vad motsvarar övergången fysikaliskt?

Tja, “fysikaliskt” kanske man skulle kunna säga att det motsvarar en storstädning . Jag vet inte hur pass meningsfullt det känns med djupdykningar i förhållande till det tidiga universum med tanke på att vi inte kan komma längre tillbaka än plancktiden. Vi får nog vänta tills LHC i CERN sätter igång vilket förhoppningsvis kan ge oss en tänkt mekanism för kvantgravitation m.m.

I ett vidare perspektiv pågår även en hel del forskning ang. kvantmekanik och tidspilens rikning etc.

Var det något mer?

Måste säga att kvantgravitation inte är det lättaste ämnet. Hörde en föreläsning med Prof. Chris Isham som lämnade mig anningen förvirrad, men en sak stod klar. Det är enbart när vi har en teori för kvantgravitation som kan appliceras på det tidiga universum som det är menningsfullt att prata om dessa frågor. H-H modellen är inte värst populär för tillfället troligen får den ge vika för någon mer fullständig beskrivning…att tiden rumslik genom att använda imaginär tid i Milkowski-metriken är ett intressant matematiskt trick men fysikaliskt säger det inte mycket, eller så missar jag något mer fundamentalt….