Hej, Magnus! Så här tänker jag:
De första människorna gavs en möjlighet att välja mellan att lyda Gud och att gå sin egen väg (1 mos). Gud gjorde klart för dem att konsekvenserna av olydnad skulle bli död (i plural!). Människan skulle, om hon syndade, skiljas från den som är livets källa. När människan föll, och relationen till Skaparen bröts, började en degeneration av människans tillvaro som slog igenom så väl fysiskt som själsligt. Sjukdom, och allt lidande som följde på människans egoism, kom in i världen. Och när det var dags att lämna den här världen kunde människans eviga själ inte kunna komma inför en helig Gud utan skulle bli tvungen att förvisas bort från hans närhet.
Bibeln berättar att Gud hade en räddningsplan i beredskap. Gamla testamentet är till stor del en beskrivning över hur Gud iordningställer en scen där han kan fullborda en försoning mellan sig och människan. Redan i 1 mos 3 offras ett djur för att människan skall kunna skyla den nakenhet (relationen till Gud) som uppstod i syndafallet. När Gud räddar sitt folk från slaveriet i Egypten målar han samtidigt en bild av en kommande frälsning. De tio plågorna var domar över Egyptens (världens) avgudar. När den sista domen, döden, skall verkställas uppmanas Israels folk att slakta ett felfritt lamm och måla dess blod på husets dörrposter. Analogin över Jesus som Guds lamm är slående.
Ett av syftena med GT:s lagar var att förbereda folket på innebörden i Jesu kommande försoningsverk. Lagarna gjorde folket uppmärksamt på dess personliga och kollektiva skuld. En gång om året gick översteprästen in i templets allra heligaste med djurblod för att skyla sina och folkets synder. Ingen fick komma inför Gud som syndare, vilket skulle medföra omedelbar död. Offerdjurens död blev en symbol för detta och ett pedagogiskt sätt att förbereda mänskligheten på Guds lösning av skuldproblemet.
Om Jesus bara hade varit en vanlig människa så hade han inte kunnat ta straffet för någon annan människas synder. Han skulle då själv ha stått under syndens förbannelse och själv behövt dömas för sin synd. Enligt bibeln tog Gud själv! mänsklig gestalt i Jesus Kristus. Guds Ande skapade generna till Jesu kropp i Marias livmoder och tog plats i den. Jesu Ande var Guds Ande. Jesus levde ett liv utan synd och hade inte behövt dö. Men när han anklagades inför Pilatus och stora rådet svarade han inte på beskyllningarna. Jesus dog inte som straff för sina egna synder utan han dog friviligt för mänsklighetens samlade synd. Gud själv tog konsekvenserna av mänsklighetens fall.
Jesu död är både en handling som visar på Guds kärlek till sin skapelse, och ett sätt för Gud att uppfylla sin rättfärdighet (t.ex. Joh 3:16, Rom 3:21-26, 5:8). Synden måste få sitt straff. Genom Jesu död och uppståndelse besegras döden och en möjlighet öppnas för människan att få sitt samvete renat så att hon kan komma inför Gud utan skuld.
Precis hur ”mekaniken” bakom försoningen fungerar vet nog bara Gud. Teologer har under alla tider filosoferat över detta. Du kan läsa en kort sammanfattning av några olika försoningsläror på t.ex. wikipedia.
Det viktiga är att, som du själv säger, ”lugnt lita på Honom”! Gud har löst problemet med vår orättfärdighet på ett sådant sätt att alla skall kunna få del av det som Jesus gjort för oss, oavsett intellektuell förmåga. Det behövs inga kunskaper i filosofi, logik och matematik för att gensvara på evangelium. Försoningen är till stor del ett mysterium, något som är gömt för vårt intellekt, men som kan förstås intuitivt (hjärtas tro). Så tolkar i alla fall jag Paulus här:
Ty Kristus har inte sänt mig för att döpa utan för att predika evangelium, och det inte med vishet och vältalighet, så att Kristi kors inte förlorar sin kraft. Ty detta budskap om korset är en dårskap för dem som blir förtappade, men för oss som blir frälsta är det en Guds kraft. Det står ju skrivet: Jag skall göra de visas visdom om intet, och de förståndigas förstånd skall jag slå ner. Var är de visa? Var är de skriftlärda? Var är den här världens ordvrängare? Har inte Gud gjort den här världens visdom till dårskap? Jo, eftersom världen i sin visdom inte lärde känna Gud i hans vishet, beslöt Gud att genom den dårskap som vi predikar frälsa dem som tror … Och mitt tal och min predikan bestod inte i ord som skulle övertyga genom mänsklig visdom utan genom en bevisning i Ande och kraft. Vi ville inte att er tro skulle bygga på människors visdom utan på Guds kraft (1 Kor 1:17-21, 2:4-5)
Det primära sättet att nå människor med evangelium är, enligt Paulus, genom en förkunnelse som följs av Guds Andes vittnesbörd. När människor omsluts av Guds närvaro och upplever att skuldbördan faller av dem, eller de blir helade och befriade från sjukdom och betryck, då blir det lika självklart att tro som att andas. Men när du väl mött Gud kan förstås studier i teologi och apologetik ge ett intellektuellt självförtroende och utrusta dig för att bättre klara olika uppgifter i kampen för att breda ut Guds rike på jorden. Vi är ju kallade till att ”älska Gud av hela vårt hjärta, av hela vårt förstånd och av hela vår kraft”.
Vishet förkunnar vi emellertid bland de fullkomliga, en vishet som inte tillhör den här världen eller den här världens härskare, som går mot sin undergång… Men vi har inte fått världens ande, utan den Ande som är från Gud, för att vi skall veta vad vi har fått av Gud. Detta förkunnar vi också, inte med ord som mänsklig visdom lär utan med ord som Anden lär, när vi återger andliga ting med andliga ord. En oandlig människa tar inte emot det som tillhör Guds Ande. Det är dårskap för henne, och hon kan inte förstå det, eftersom det måste bedömas på ett andligt sätt (1kor 2:6f).
Hoppas du fick ut något av det här
Gud välsigne dig
/dadden
den skuld som vi människor gemensamt bär, är inte det lite klent?