Jag har under en tid nu läst om katolska kyrkan och blivit mer och mer fundersam till de enorma skillnader som finns mellan protestantiskk och katolsk tro. Skillnaderna är så stora att det verkar vara helt olika religioner med helt olika grunder och ibland också gudar.

Några (men långt ifrån alla) av de saker som förundrar mig är:
Påven/“Petrusämbetet” och dess roll
Katolska kyrkans anspråk som en organisation av denna världen
Helgonkulten i allmänhet och Mariakulten i synnerhet
Läran om skärselden
Sakramentssynen
Dekalogens bildförbud och ikonerna
Synen på nattvardselementen

Ja det verkar finnas mycket som är olikt protestantismen, men även mycket som är likt också. Grunden tror jag ändå är den samma, med tron på Jesus i centrum. Sedan finns det ju mycket som jag kan ifrågasätta om det är sunt, men det gör även att jag blir ödmjuk och frågar Gud vad det är inom protestantismen som inte är sunt men som vi kanske inte har uppenbarelse om?

Mvh Lisette

Lisette - 15 April 2008 01:14 -

Ja det verkar finnas mycket som är olikt protestantismen, men även mycket som är likt också. Grunden tror jag ändå är den samma, med tron på Jesus i centrum. Sedan finns det ju mycket som jag kan ifrågasätta om det är sunt, men det gör även att jag blir ödmjuk och frågar Gud vad det är inom protestantismen som inte är sunt men som vi kanske inte har uppenbarelse om?

Mvh Lisette

Jag håller med dig i det att man inte kan lägga åt sidan sin ödmjukhet och påstå att man ensam har svaret eller frälsningen (även om det är just det katolska kyrkan gör).

För att försöka förtydliga min frågeställning:

Någonstans måste det för en kristen finnas en gräns för vad som är kristet och inte, hur stora avvikelser från Jesus ord och bibeln kan man göra och ändå kunna påstå sig vara kristen?

Du nämner att grunden är den samma, att tron på Jesus är centrum. Min undran blir då om Jesus verkligen är centrum i den katolska kyrkan? Några saker tycker jag pekar på att han inte är det.
Han är inte ensam tillräcklig för frälsning (ingen frälsning utan påven) och han är inte ensam medlare (Maria är också en medlare)

carrot - 25 April 2008 03:28 -

För att försöka förtydliga min frågeställning:

Någonstans måste det för en kristen finnas en gräns för vad som är kristet och inte, hur stora avvikelser från Jesus ord och bibeln kan man göra och ändå kunna påstå sig vara kristen?

Den kanske största orsaken till de läromässiga skillnader som finns mellan katolska kyrkan och de protestantiska kyrkorna är ju att vi inte utgår från samma källa.

Katolikerna har ju apokryferna som tillägg till Bibeln. Och från apokryferna hämtar de stöd för en del av för oss främmande läror.

En andra avgörande sak är ju deras Heliga Tradition, som för dem är lika viktig och auktoritativ som deras s.k. “Bibel”.

Men sen är ju katolska kyrkan en stor rörelse som omspänner allt från “karismatiska” troende som starkt betonar Jesus Kristus, till stelbenta ortodoxa traditionalister.

Ragnar - 26 April 2008 04:59 -

Den kanske största orsaken till de läromässiga skillnader som finns mellan katolska kyrkan och de protestantiska kyrkorna är ju att vi inte utgår från samma källa.

Katolikerna har ju apokryferna som tillägg till Bibeln. Och från apokryferna hämtar de stöd för en del av för oss främmande läror.

En andra avgörande sak är ju deras Heliga Tradition, som för dem är lika viktig och auktoritativ som deras s.k. “Bibel”.

Jag tycker du slår huvudet på spiken. Protestanter och katoliker har för det första inte samma skrift som grund och för det andra bygger katolska kyrkan mer på tradition än på skrift alltså på en delad grund som inte finns hos protestanterna.

Till och med grunden är olik, kan det då vara samma religion?

Nja, treenighetsläran är väl ett exempel på hur tradition förenar de protestantiska, ortodoxa och katolska kyrkorna, till skillnad från exempelvis Jehovas Vittnen, som inte omfattar denna lära. Treenighetsläran är ju inte så självklar att utläsa ur Bibeln. Kanske borde man tala om nytestamentligt troende grupperingar, var och en med sina kompletterande tolkningar?

carrot - 12 April 2008 08:39 -

Jag har under en tid nu läst om katolska kyrkan och blivit mer och mer fundersam till de enorma skillnader som finns mellan protestantiskk och katolsk tro. Skillnaderna är så stora att det verkar vara helt olika religioner med helt olika grunder och ibland också gudar.

Man brukar räkna de kyrkor som bekänner sig till de de ekumeniska trosbekännelserna som hörande till den yttre kristenheten.

Samtidigt måste man säga att de som är Guds barn är de som endast förtröstar på Jesus för sin frälsning. Och den som omfattar den romersk-katolska läran litar både på Jesus och på de egna gärningarna för sin frälsning. Om man verkligen omfattar den romersk-katolska läran kan man alltså inte vara ett Guds barn. Men det finns ändå Guds barn i den romerska kyrkan, eftersom Guds ord finns där och människor ibland genom en lycklig inkonsekvens tror på Guds ord istället för den officiella läran.

Några (men långt ifrån alla) av de saker som förundrar mig är:
Påven/“Petrusämbetet” och dess roll

Det finns ingen grund i Bibeln för påveämbetet. Tvärtom:
“Men låt ingen kalla er rabbi, ty en är er Mästare, och ni är alla bröder. Ni skall inte heller kalla någon på jorden er fader, ty en är er Fader, han som är i himlen. Ni skall inte låta någon kalla er lärare, ty en är er lärare, Kristus.” Matt 23:8-10

Påve = papa = fader
Han tar också just den lärarroll som Kristus förbjuder. (Det är inte förbjudet att undervisa i Guds ord, men det är förbjudet att göra sig till auktoritet som inte kan prövas av de andra kristna utifrån Guds ord.)

[snip]

Dekalogens bildförbud och ikonerna

Mose lagar var givna specifikt till Israel. Också de tio budorden, som inleds med: “Jag är HERREN, din Gud, som har fört dig ut ur Egyptens land, ur träldomshuset.” 2 Mos 20:2

Därför får man se i NT hur de ska tillämpas. T ex sabbatsbudet har en helt annan tillämpning, där det handlar om att höra Guds ord och komma in i trons vila (Hebr 4:9-10).

Bildförbudet upprepas inte i NT. Med detta inte sagt att allt bruk av ikoner är riktigt.

Synen på nattvardselementen

Brödet och vinet är Kristi kropp och blod. Det säger Jesus själv.
Däremot är det inte riktigt att lära, som den romerska kyrkan gör, att brödet och vinet upphör att vara bröd och vin. Paulus skriver att brödet fortfarande är bröd när det tas emot och äts:
“Eftersom det är ett bröd, är vi som är många en kropp, ty alla får vi vår del av detta enda bröd.” 1 Kor 10:17