Gud sägs vara Transcendent=bortom den empiriska sinnevärlden. Hur skall man förstå det begreppet? Vad innebär det rent konkret att vara bortom den empiriska sinnevärlden?

Slås av en tanke så här när jag läser igenom det, bara rent intuitivt…

Anselm (eller vem det nu var som snackade om ontologiska argument och sådant) hävdar att det är större att existera i verkligheten än i fantasins värld. Kanske är det så att vår fysiska verklighet på något vis transcenderar den tänkbara världen? Eller, ja, naturligtvis inte på samma sätt, och naturligtvis är det inte den korrekta formen för transcendens, men kanske är det ändå en användbar modell på något vis?

Den transcenderande verklighet som man tänker sig skiljer sig kanske på samma sätt från vår verklighet som vår verklighet från vår tankeverklighet, eller något liknande?

Vet inte alls var detta leder, men men, kom gärna med kommentarer, i min ungdomliga okunskap ser jag inte så långt vad mina tankar får för följder…

Vänliga hälsningar
//John Fhager

Hej Theo!

Theo - 18 Februari 2008 12:31 -

Gud sägs vara Transcendent=bortom den empiriska sinnevärlden. Hur skall man förstå det begreppet? Vad innebär det rent konkret att vara bortom den empiriska sinnevärlden?

En förståelse av (eller åtminstone konsekvens av) Guds transcendens är, att eftersom Gud är bortom skapelsen, skapelsens alla ting och överskridande all vår tankeförmåga, så kan Guds väsen inte adekvat beskrivas genom tilldelning av positiva attribut. Man kan i utsagor om Guds väsen endast beskriva vad Guds väsen inte är.

Peace, Kerub

Theo - 18 Februari 2008 12:31 -

Gud sägs vara Transcendent=bortom den empiriska sinnevärlden. Hur skall man förstå det begreppet? Vad innebär det rent konkret att vara bortom den empiriska sinnevärlden?

Här kommer min åsikt: Guds transcendens betyder att han är skild från skapelsen, dvs. inget kan utmana Honom eller påverka Honom. Han är helt själv-existerande till skillnad från allt observerbart i världen runt om dig. Änglar och djävlar är inte transcendenta eftersom de är beroende av Gud för sin existens.

Gud har alltså varandets kraft i sig själv. Han är den som är.

Kerub - 19 Februari 2008 05:05 -

En förståelse av (eller åtminstone konsekvens av) Guds transcendens är, att eftersom Gud är bortom skapelsen, skapelsens alla ting och överskridande all vår tankeförmåga, så kan Guds väsen inte adekvat beskrivas genom tilldelning av positiva attribut. Man kan i utsagor om Guds väsen endast beskriva vad Guds väsen inte är.

Några positiva attribut måste väl ändå användas för att Gud skall kunna förstås?  Kristna brukar väl ha en och annan åsikt om vad gud är och inte bara vad han inte är?

Platon!

Det där var nog lite för abstrakt för mitt stackars huvud

Theo - 19 Februari 2008 03:21 -

Kerub - 19 Februari 2008 05:05 -

En förståelse av (eller åtminstone konsekvens av) Guds transcendens är, att eftersom Gud är bortom skapelsen, skapelsens alla ting och överskridande all vår tankeförmåga, så kan Guds väsen inte adekvat beskrivas genom tilldelning av positiva attribut. Man kan i utsagor om Guds väsen endast beskriva vad Guds väsen inte är.

Några positiva attribut måste väl ändå användas för att Gud skall kunna förstås?  Kristna brukar väl ha en och annan åsikt om vad gud är och inte bara vad han inte är?

Positiva attribut som kärleksfull, nådig, rättvis e.t.c. skall användas om de Guddomliga personerna, d.v.s. Fadern, Sonen och den helige Ande men inte användas som attribut om deras gemensamma Guddomliga väsen.

Peace, Kerub

Hehe nu blev det genast mer komplicerat :/

Toffe - 19 Februari 2008 12:13 -

Här kommer min åsikt: Guds transcendens betyder att han är skild från skapelsen, dvs. inget kan utmana Honom eller påverka Honom. Han är helt själv-existerande till skillnad från allt observerbart i världen runt om dig. Änglar och djävlar är inte transcendenta eftersom de är beroende av Gud för sin existens.

Gud har alltså varandets kraft i sig själv. Han är den som är.

OK .. Det verkar inte som om alla har samma åsikt om detta :/

Theo - 18 Februari 2008 12:31 -

Gud sägs vara Transcendent=bortom den empiriska sinnevärlden. Hur skall man förstå det begreppet?

Intressant frågeställning. Hur ska man i praktiken tolka denna gudomliga transcendens? För samtidigt som Gud är helt skild från vår värld så påstås han ju intervenera i densamma och vara allstädes närvarande. Kan någon förklara lite mera ingående hur detta fungerar. Jag fattar inte.

MVH//

Hej Theo!

Theo - 20 Februari 2008 03:48 -

Hehe nu blev det genast mer komplicerat :/

Ja, det är i.a.f. inte okomplicerat. Hur skall man t.ex. förstå följande bibelvers: ”Jesus sade till honom: “Varför kallar du mig god? Ingen är god utom en, och det är Gud.”” (Mark.10:18)? Jag tolkar den så, att Jesus med ordet ’Gud’ här syftar på den första personen i Guddomen, d.v.s. att Fadern allena är god. Det är också endast Fadern som är allvetande (Matt.24:36). Helig (i betydelsen okränkbar) är ett attribut som endast skall användas om den tredje personen i Guddomen, d.v.s. den helige Ande (Luk.12:10). Även attribut som samtliga tre Guddomspersoner äger, t.ex. kärlek, aktar jag mig noga för att använda om Guds väsen. För mig räcker det med att fullkomlig kärlek råder mellan de tre Guddomspersonerna, samt att Gud är kärleksfull i sin handling och uppenbarelse för världen. Att tillskriva Guds väsen attributet kärlek gör jag inte! Jag är dock medveten om att långtifrån alla kristna håller med mig om detta.

Peace, Kerub

Som jag ser det: Att Gud är transcendent innebär att Han är skild från världen; Han inte är en del av världen, och världen inte är en del av Honom. Jämför t.ex. med panteismen.

Swingpirate - 24 Februari 2008 10:51 -

För samtidigt som Gud är helt skild från vår värld så påstås han ju intervenera i densamma och vara allstädes närvarande. /

Guds transcendens ska aldrig kopplas helt ifrån Hans immanens. Immanensen kan förstås som att Gud kan interagera med världen, även om Han är skild från den. Immanensen blev sedan “fullständig” i Jesus. I kombinationen transcendent+immanent är Gud allestädes närvarande (omnipresent),

Man kan försöka förklara med en modifikation av urmakarliknelsen: Gud är urmakaren, som har skapat ett urverk (världen). Urmakaren är förstås helt skild från urverket (transcendent), utom på ett idéplan - han har ju designat urverket. Urmakaren är givetvis kapabel att gå in och t.ex. dra upp eller reparera urverket eller ställa om tiden - han är ju urmakaren (immanent).

Kan det förklara saken…?

Mats Wall är en person (tillika administratör på det här forumet) som har det här tämligen klart för sig:

Satan, änglarna och onda andar, är ju också andliga väsen – men de är INTE transcendenta! De tillhör alltså inte samma superkategori som Gud, vilken spelar i en helt egen division – ja, en helt egen dimension (kanske inte rumsligt men defintivt ontologiskt/substantiellt)!

...skriver han i inlägg #295 Öppet forum/Debatten om debatten…

Det där var ju enkelt att förstå.    Funderar på hur det förhåller sig med Jesus nuförtiden. Han är ju kanske den enda levande människa, vid sidan om Enok, som man inte kan upptäcka, åtminstone inte utan vidare. Efter sin uppståndelse tycktes han ha förmåga att gå genom väggar och plötsligt dyka upp från ingenstans. Det finns ett ord för den förmågan, men jag kommer inte på det i hastigheten.

Samtidigt kunde man ta i honom. Såren från korsfästelsen verkade inte heller ha läkt ihop. Vid himmelsfärden for han upp i det blå, men vart? In i transcendensen eller in i samma osynliga tillstånd som Satan, änglarna och de onda andarna? Ja, jag vet inte, men det finns säkert någon av lärarna på Credoakademins bibelskola som vet besked. I vilket tillstånd mötte han till exempel Paulus och den heliga Birgitta? Varför får inte fler samma chans som Tomas Tvivlaren?