Det är klart att man inte lever upp till ett perfekt moraliskt ideal, och det är väl nyttigt att inse, men att sedan anse sig förtjäna brinna en evighet i helvetet pga detta (eller någon liknande konsekvens) verkar enbart leda till djupt självförakt och känns aningen absurt.
|
Är Dysteism överlägsen Teism som världsbild? |
|||||||||||||
|
|||||||||||||
|
|||||||||||||
|
|||||||||||||
|
|||||||||||||
|
|||||||||||||
|
|||||||||||||
|