Duffel - 28 September 2010 02:07 -
Vidare om Bibeln. Jag har svårt för en “antingen/eller”-syn, eller som någon nyss hävdade i en anna tråd, att “läsa som det står”. Jag tror att Bibeln är given människan att förhålla sig till snarare än som en instruktionsbok att följa eller ett reglemente att lyda. Jag tror på att utifrån sitt samvete (som jag, trots att det är skadat, ändå ser som en länk till Gud) ta ställning och ansvar för sina val snarare än att låta sin tro byggas på underkastelse och fruktan. Kan fruktan verkligen leda till sann kärlek? Jag tror det inte.
Jag antar att du hänvisar till det som jag skrivit här, så jag känner att jag måste flika in en kommentar här. Kommer antagligen avvika lite från diskussionen i fråga, men jag tycker det är tillåtligt, eftersom jag avser att rätta till några missförstånd.
För det första så hävdar jag inte att man skall bygga sin tro på fruktan och underkastelse och jag har dessutom aldrig hävdat att det är det som leder till sann kärlek. Vidare har inte heller antytt något sådant, så jag har svårt att se hur du kan göra sådana associationer. Om det nu är från det som jag skrivit som du gör dem (associationerna). Annars ber jag om ursäkt i förväg.
Vad jag skulle vilja hävda, och som inte alls går emot det jag tidigare skrivit, är att om man har en sann kärlek till Gud, så leder det till att man man vill underkasta sig Guds vilja, för om Gud är sådan som Han porträtteras i Bibeln, vilket jag tror, så är det bästa man kan göra att underkasta sig Hans vilja. (Om Gud har skapat en, och vet exakt hur man fungerar och tänker, så borde han också logiskt veta vilket liv som är det mest meningsfulla för en. Inte nödvändigtvis/Knappast aldrig det lättaste livet man kan ha, utan snarare tvärtom, men det är en småsak i jämförelse med att känna Gud.) Dessutom, om Guds vilja är att man skall älska Gud av hela sitt hjärta, hela sin själ och hela sitt förstånd och sin nästa så som sig själv, så följer nu nästa logiska slutsats. Grunden för moralen (Här avser jag inte grunden för en objektiv moral, utan helt enkelt varför en kristen skall leva moraliskt/rättfärdigt) i kristendomen är inte att man skall göra det rätta för att det är det är rätta, för en sådan anledning är nonsens i vilken världsbild som helst, utan en kristen skall göra det som är rätt utifrån en kärlek till sina medmänniskor. Och om man dessutom skall älska sin nästa åtminstone som sig själv, så leder det ju till att man är beredd att offra lika mycket tid på andra människor som på sig själv. Vidare så får man också en sann Gudsfruktan (som inte är detsamma som att vara rädd för Gud, utan det att ge Honom den respekt och vördnad som han förtjänar, och att ge honom den plats i ens liv som rätteligen är hans.)
Det här är ju förstås idealfallet av en kristen, och jag tror ju inte att någon har klarat av att leva upp till den här standarden, förutom Jesus förstås, men jag tror att ju djupare relation med Gud man har, och ju mer man låter honom arbeta med en, desto närmare kommer man att komma det här idealet. Något som görs klart och tydligt i Bibeln.
Rom 8:28 Vi vet att för dem som älskar Gud samverkar allt till det bästa, för dem som är kallade efter hans beslut.
Rom 8:29 Ty dem som han i förväg har känt som sina har han också förutbestämt till att formas efter hans Sons bild, för att Sonen skulle vara den förstfödde bland många bröder.
Col 3:9 Ljug inte på varandra. Ni har ju klätt av er den gamla människan med hennes gärningar
Col 3:10 och klätt er i den nya människan, som förnyas till rätt kunskap och blir en avbild av sin Skapare.*
*Intressant notering. Här ovan impliceras att människan i sitt nuvarande tillstånd inte är en avbild av Gud, utan endast att den ursprungliga, syndfria människan var en avbild. Här tycks det alltså antydas att syndafallet ledde till att vi blev perversa och förvridna versioner av det vi ursprungligen var menade att vara.
Eph 4:10 Han som steg ner är också den som steg upp över alla himlar för att uppfylla allt.
Eph 4:11 Och han gav några till apostlar, andra till profeter, andra till evangelister och andra till herdar och lärare.
Eph 4:12 De skulle utrusta de heliga till att utföra sin tjänst att bygga upp Kristi kropp,
Eph 4:13 tills vi alla når fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds Son, till ett sådant mått av manlig mognad att vi blir helt uppfyllda av Kristus.
1Pe 2:20 Vad är det för berömvärt, om ni härdar ut med att bli slagna när ni handlar orätt? Men om ni håller ut när ni får lida fast ni handlar rätt, då är det nåd från Gud.
1Pe 2:21 Detta har ni blivit kallade till. Kristus led ju i ert ställe och efterlämnade ett exempel åt er, för att ni skulle följa i hans fotspår.
1Pe 2:22 Han hade inte begått någon synd, och svek fanns inte i hans mun.
1Pe 2:23 När han blev smädad, smädade han inte igen, och när han led, hotade han inte, utan överlämnade sin sak åt honom som dömer rättvist.
1Pe 2:24 Och våra synder bar han i sin kropp upp på korsets trä, för att vi skulle dö bort från synderna och leva för rättfärdigheten. Och genom hans sår har ni blivit botade.
1Pe 2:25 Ni var som vilsegångna får, men nu har ni vänt om till era själars herde och vårdare.
Eph 2:8 Ty av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det,
Eph 2:9 inte på grund av gärningar, för att ingen skall berömma sig.
Eph 2:10 Ty hans verk är vi, skapade i Kristus Jesus till goda gärningar, som Gud har förberett, så att vi skall vandra i dem.
Kort kommentar innan jag avslutar inlägget. Det här långtifrån alla bibelställen där det talas om att vi skall låta oss formas efter Jesus, men de är tillräckliga för att jag skall få fram min poäng. Dessutom så vill jag inflika att inget av det här är ett argument för kristendomen, utan är något som följer om man redan är kristen och tror att Bibeln är Guds ord.
Finns det alfahannar där?