Equilibrium - 16 September 2007 03:36 -
Jasaja 53 används ofta som en profetia om jesus men i vers 10 står det att denna person ska få både ättlingar och ett långt liv, något som jesus i alla fall inte fick. Hur tänkar man över det?
Jag tänker somså över det att de första kristna uppenbarligen var duktiga på att rycka bibeltexter ur sitt sammanhang för att det fanns nån rad här och där som de tyckte stämde in på Jesus. Många av texterna som används som Jesus-profetior är, menar jag, i själva verket inte alls några profetior om en kommande messias. Jag har pratat om det förut i en annan tråd och exempliferat med en text ur Jesaja 7 om den unga kvinnan som ska bli havande och föda en Imanuel. Hoppas ni tillåter att jag citerar mig själv:
Profetian [om Imanuel] är ju riktiad till kung Achas, så förmodligen är den unga kvinnan någon han känner väl till:
Då skall Herren själv ge er ett tecken: Den unga kvinnan är havande och skall föda en son, och hon skall ge honom namnet Immanu El, ’Gud med oss’.
Grädde och honung skall han leva av när han har lärt sig att förkasta det onda och välja det goda.
Ty innan pojken har lärt sig att förkasta det onda och välja det goda skall det land vars båda kungar du fasar för lämnas öde.
Herren skall låta dig och ditt folk och din faders ätt drabbas av sådana tider som det inte har varit sedan Efraim lösgjorde sig från Juda — kungen av Assyrien.
Det här känns ju inte alls messianskt! Och pojken ska under en tid inte ha lärt sig att förkasta det onda - det låter väl inte så mycket som Jesus, som om jag förstått saken rätt aldrig gjorde en synd. Och käkade Jesus grädde och honung? Och vilka kungar, som Achas fruktade, lämnade ett land öde när Jesus förstod att sklija på gott och ont? Och hur kommer kungen av Assyrien in i bilden?
Jesaja 7 är förövrigt inte det enda exemplet på profetior där små portioner ryckts fullständigt ur sitt sammanhang för att tillämpas på Jesus men där den appliceringen inte funkar om man läser hela texten. De första kristna verkar ha läst bibeln som hinhåle läser bibeln.
Matteusevangeliets författare är mästaren på att på detta sätt plocka ut små verser som han påstår förutsäger Jesus. Han säger att Jesus var i Egypten för att Hoseas ord skulle gå i uppfyllelse: “Ur Egypten kallade jag min son”. Men läser man Hoseas ord i sitt sammanhang lyder de:
“När Israel var ung fick jag honom kär,
och från Egypten kallade jag min son.
Men ju mer jag kallar på dem,
desto mer går de bort från mig.
De offrar åt baalsgudarna
och tänder offereld åt belätena.”
Om man vill att sonen ska vara Jesus måste man riva bort den delen som handlar om att “sonen” - Israel - offrar till baalsgudarna.