Min övertygelse är att Gud är den som är berättigad att straffa människan för den synd som försör både relationen till Skaparen och relationen människor emellan.
Tja… samma fråga till dig som till Sebastian.
Du har inga moraliska invändningar mot att de icke-omvändas små oskyldiga barn dränktes även dem?
Min övertygelse är att Gud är den som är berättigad att straffa människan för den synd som försör både relationen till Skaparen och relationen människor emellan.
Tja… samma fråga till dig som till Sebastian.
Du har inga moraliska invändningar mot att de icke-omvändas små oskyldiga barn dränktes även dem?
För det första är det missvisade att tala om oskyldiga små barn, då alla människor har del i upproret mot Gud. Sen är den kroppsliga döden inte slutet, enligt mig, utan det väntar en evig och fullständigt rättvis dom på andra sidan som kommer att ställa allt till rätta.
Så jag förstår vad du menar, men detta är inte ett problem om man väger in alla faktorer.
För det första är det missvisade att tala om oskyldiga små barn, då alla människor är del i upproret mot Gud. Sen är den kroppsliga döden inte slutet, enligt mig, utan det väntar en evig och fullständigt rättvis dom på andra sidan som kommer att ställa allt till rätta.
Så jag förstår vad du menar, men detta är inte ett problem om man väger in alla faktorer.
Daniel, om jag förstår ditt resonemang så kan er gud alltså rättfärdiga sitt dödande av dessa små barn med motivet att de är en del av “upproret mot gud” och att de sedermera får en plats i himlen baserad på denna “eviga och fullständigt rättvisa dom”.
Det kan ju knappast kan vara så att dessa små barn kan ha bidragit till att “ondskan var stor” (I Mos 6:5), samt med onda uppsåt och tankar (I Mos 6)? Det kan ju dessutom knappast vara så att de även hade “fyllt jorden med våld” (I Mos 6:13). Kvarvarande skäl till deras utrotning borde således endast vara detta “uppror mot gud “.
En människas livslängd är därmed oberoende av hur mycket synd man faktiskt gjort sig skyldig till. Det kan jag köpa. Slutsatsen jag drar är att detta “uppror mot gud” (som rimligen bottnar i syndafallet eller?) alltså ger er gud rätt att bedriva massmord på vem som helst när som helst. Människornas liv, för denna gud, är alltså uppenbarligen något högst sekundärt och godtyckligt. Var tog godheten vägen kan man undra?
En annan sak, om nu vattnet steg till det täckte även de högsta bergen på himlen med över sju meter så att allt dog (I Mos 6:19-23) hur rimligt är det då att tala om en “lokal” översvämning?
~Sigurd
Redigerat 070805 kl 18:29, tillägg i citat i första stycket samt bibelhänvisning
För det första är det missvisade att tala om oskyldiga små barn, då alla människor är del i upproret mot Gud.
Att hålla oskyldiga människor som ansvariga för någon form av abstrakt kollektiv synd är gravt moraliskt förkastligt. Det är ett förlegat stamtänkande som i högsta grad kan vridas till för att t.ex legitimera folkmord. Och sen så kommer man och säger att ateister har problem med moralen. Jo tjena…
Om Gud är både god, allsmäktig och allvetande så borde han inte ha något problem att sålla goda från onda. Att dränka allt och alla tyder inte på att man är god.
David Kärrsmyr - 05 Augusti 2007 09:24 -
Sen är den kroppsliga döden inte slutet, enligt mig, utan det väntar en evig och fullständigt rättvis dom på andra sidan som kommer att ställa allt till rätta.
Också det ett fullständigt livsfarligt sätt att tänka på. Ett tänkande som kan vridas till och rättfärdiga mången tveksamma handlingar med motivering att det gör inget om det blir fel, det blir ändå pie in the sky för de goda i efterlivet.
Gott och ont handlar om konkreta grejor i de mänskliga livet och historien. Att försöka släta över orättfärdigheter med hänvisningar till abstrakt kollektiv skuld och vanföreställningar om obevisade efterliv, ger en ganska dålig smak i munnen.
För det första är det missvisade att tala om oskyldiga små barn, då alla människor är del i upproret mot Gud. Sen är den kroppsliga döden inte slutet, enligt mig, utan det väntar en evig och fullständigt rättvis dom på andra sidan som kommer att ställa allt till rätta.
Så jag förstår vad du menar, men detta är inte ett problem om man väger in alla faktorer.
Daniel, om jag förstår ditt resonemang så kan er gud alltså rättfärdiga sitt dödande av dessa små barn med motivet att de är en del av “upproret mot gud” och att de sedermera får en plats i himlen baserad på denna “eviga och fullständigt rättvisa dom”.
Det kan ju knappast kan vara så att dessa små barn kan ha bidragit till att “ondskan var stor” (I Mos 6:5), samt med onda uppsåt och tankar (I Mos 6)? Det kan ju dessutom knappast vara så att de även hade “fyllt jorden med våld” (I Mos 6:13). Kvarvarande skäl till deras utrotning borde således endast vara detta “uppror mot gud “.
En människas livslängd är därmed oberoende av hur mycket synd man faktiskt gjort sig skyldig till. Det kan jag köpa. Slutsatsen jag drar är att detta “uppror mot gud” (som rimligen bottnar i syndafallet eller?) alltså ger er gud rätt att bedriva massmord på vem som helst när som helst. Människornas liv, för denna gud, är alltså uppenbarligen något högst sekundärt och godtyckligt. Var tog godheten vägen kan man undra?
En annan sak, om nu vattnet steg till det täckte även de högsta bergen på himlen med över sju meter så att allt dog (I Mos 6:19-23) hur rimligt är det då att tala om en “lokal” översvämning?
~Sigurd
Gud är inte intresserad av att ta död på folk i stor mängd, han är intresserad av överlåtna hjärtan som tillber honom som de är skyldiga allt (det inkluderar det egna livet).
Vad det gäller versema som beskriver flodens omfattning så tror jag säkert att den drabbade alla människor, det finns andra texter i bibeln som kan läggas fram till stöd för denna tolkning.
För det första är det missvisade att tala om oskyldiga små barn, då alla människor är del i upproret mot Gud.
Att hålla oskyldiga människor som ansvariga för någon form av abstrakt kollektiv synd är gravt moraliskt förkastligt. Det är ett förlegat stamtänkande som i högsta grad kan vridas till för att t.ex legitimera folkmord. Och sen så kommer man och säger att ateister har problem med moralen. Jo tjena…
Om Gud är både god, allsmäktig och allvetande så borde han inte ha något problem att sålla goda från onda. Att dränka allt och alla tyder inte på att man är god.
David Kärrsmyr - 05 Augusti 2007 09:24 -
Sen är den kroppsliga döden inte slutet, enligt mig, utan det väntar en evig och fullständigt rättvis dom på andra sidan som kommer att ställa allt till rätta.
Också det ett fullständigt livsfarligt sätt att tänka på. Ett tänkande som kan vridas till och rättfärdiga mången tveksamma handlingar med motivering att det gör inget om det blir fel, det blir ändå pie in the sky för de goda i efterlivet.
Gott och ont handlar om konkreta grejor i de mänskliga livet och historien. Att försöka släta över orättfärdigheter med hänvisningar till abstrakt kollektiv skuld och vanföreställningar om obevisade efterliv, ger en ganska dålig smak i munnen.
Du godtar Gud existens i din fråga, sen kritiserar du mig för att dra in det eviga livet i mitt svar. Tycker du inte det är lite inkonsikvent?
Du godtar Gud existens i din fråga, sen kritiserar du mig för att dra in det eviga livet i mitt svar. Tycker du inte det är lite inkonsikvent?
Det beror på att jag letar efter konsistensen i din världsbild. Och jag kan meddela att det vare sig är en moralisk eller intellektuell styrka att behöva dra till med moraliskt kontraintuitiva ad hoc-hypoteser om kollektiv skuld som gör det rätt att dränka barn eller fromma förhoppningar att allt fixar sig efterlivet.
Om rätt och fel betyder något för en, på riktigt. Så måste man i den moraliska prövningen stänga sina nödhamnar (läs= lägga ifrån sig sina ad hoc-hypoteser) och faktiskt utsätta sina försanthållanden för risken att gå under på empirins hav. Det är det som skiljer vetenskaparen från den troende eller pseudovetaren. Vetenskaparen vågar den risken, de andra gör det inte. Det är fullkomligt meningslöst att ta någons moraliska världsbild på allvar, om de alltid drar till med en irrationell universaltrumf så fort det börjar bli jobbigt.
Ta en risk David, stäng nödhamnarna och släpp ut dina försanthållanden på stormigaste möjliga vatten. Om de sjunker så beror de på att de förtjänade det.
Gud är inte intresserad av att ta död på folk i stor mängd, han är intresserad av överlåtna hjärtan som tillber honom som de är skyldiga allt (det inkluderar det egna livet).
Visst, så kan man omformulera er guds dödsexcesser. De små barnen i fråga då? Fick de någon chans att överlåta sina hjärtan till er gud? Fick de överhuvudtaget upplysningen om att det fanns någon gud som det var lämpligt att tillbe? Att små barn skulle betraktas som “skyldiga” till något uppror mot gud de inte ens känner till ser jag som en djupt omoralisk kristen uppfattning.
David Kärrsmyr - 08 Augusti 2007 02:52 -
Vad det gäller versema som beskriver flodens omfattning så tror jag säkert att den drabbade alla människor, det finns andra texter i bibeln som kan läggas fram till stöd för denna tolkning.
Visst, det torde ju vara så. Likaså förekommer den här idén om “lokal översvämning”. Om den endast vore “lokal” (geografiskt avgränsad till området där alla människor antagligen levde antar jag) så skulle ju Noa inte behöva ta med en massa vilda djur som jag antar levde utanför översvämningsområdet? Eller var det så att er gud inte talade om för Noa hur mycket han tänkte översvämma så han lurade Noa att ta med sig djur han inte egentligen behövde, klurigt i så fall…Jag får i alla fall inte ihop det, förklara gärna!
Observera att jag inte, med mina frågeformuleringar, godtar er guds existens utan vidare!
Du godtar Gud existens i din fråga, sen kritiserar du mig för att dra in det eviga livet i mitt svar. Tycker du inte det är lite inkonsikvent?
Det beror på att jag letar efter konsistensen i din världsbild. Och jag kan meddela att det vare sig är en moralisk eller intellektuell styrka att behöva dra till med moraliskt kontraintuitiva ad hoc-hypoteser om kollektiv skuld som gör det rätt att dränka barn eller fromma förhoppningar att allt fixar sig efterlivet.
Till att börja med så vill jag påpeka att denna tråd inte skapades för att diskutera moraliska frågor, då sådana diskussioner i första hand hänvisas till etik-forumet, utan att diskutera hur rimligt det är att tro att den bibliska översvärmningen inträffat. Så jag skulle uppskatta om vi kunde hålla oss till ämnet för tråden.
Sen tycker jag du inte riktigt har förstått att frågan om Guds dom inte kan ses isolerad ifrån helheten av Guds handlanden. Eftersom du ifrågasatte Gud berättigande att göra moraliskt omdömen, så kan jag likaväl ifrågasätta ditt omdöme. Du vet uppenbarligen allt om hur rättvisa skall utkrävas. Men har du inte tänkt på att du kanske inte har förmåga, som begränsad varelse, att fullt ut omfatta Guds handlande och dom över mänskligheten.
För mig påminner det mycket om barnets klagan över den vuxnes till synes godtyckliga sätt att hantera olika felsteg och övertramp. Men hur skulle en värld se ut om Gud kontinuerligt “ingrep” i världen så ex. kniven du skär ditt bröd med plötsligt skulle bli slö när den riktades mot en medmänniska eller att marken under dig plötsligt skulle bli som bomull när du faller ifrån en höjd. En sådan värld skulle bli obegriplig för det mänskliga förnuftet och i grunden bli omöjlig att beskriva med fysiska samband. Med detta vill jag ha sagt att människans vilkor för att leva i denna värld är att hon kan drabbas av lidande och ondska inte bara till följd av de val som människor gör utan genom den ordning som finns i ett fysiskt universum( berättigat lidande med andra ord).
Men vi ser ju klart att bibeltexten handlar minst lika mycket om att rädda de rättfärdiga som den handlar om att straffa synden, vilket du helt verkar ha missat i din analys. Synden är större än någon enskild människa för den drabbar allt den kommer över och slutligen också barnet i krubban (m.a.o Jesus). Att du inte kan köpa detta är en annan sak, men det är ändå något som är fullkomligt rimligt när man ser hur världen ser ut.
Därför är även möjligheten att det kommer en fullkomligt rättvis dom en så konstig tanke, då den berättigas av att synden INTE straffas i världen. Man skulle t.o.m. kunna dra det så långt att livet blir i slutändan absurt om det varken finns något liv efter detta eller en barmhärtig Gud som dömer människa, inte p.g.a. pengar eller status, utbildning eller arbete, utan för vem hon är innerst inne.
Om rätt och fel betyder något för en, på riktigt. Så måste man i den moraliska prövningen stänga sina nödhamnar (läs= lägga ifrån sig sina ad hoc-hypoteser) och faktiskt utsätta sina försanthållanden för risken att gå under på empirins hav. Det är det som skiljer vetenskaparen från den troende eller pseudovetaren. Vetenskaparen vågar den risken, de andra gör det inte. Det är fullkomligt meningslöst att ta någons moraliska världsbild på allvar, om de alltid drar till med en irrationell universaltrumf så fort det börjar bli jobbigt.
Ta en risk David, stäng nödhamnarna och släpp ut dina försanthållanden på stormigaste möjliga vatten. Om de sjunker så beror de på att de förtjänade det.
mvh
/spito
För mig är det uppenbart att moraliska spörsmål inte kan avgöras av den empiriska vetenskapen utan istället förutsätter vetenskapen att etiska principer är giltiga. Ex. du plagierar inte en annan forskares resultat och publicerar dem som din egen forskning eller du mixtrar inte med data så de stämmer för din hypotes och därmed ger dig status i det vetensakliga samhället, så gör du moraliskt felaktiga handlingar. Hur du berättigar detta omdöme får bli ämnet för en annan tråd.
Sen tycker jag att din analys av troende kontra vetenskaparen är djupt problematiska, då det inte finns något som säger att den troenden inte kan ha en ifrågasättande attityd (se tråden: Är kristen tro falsifierbar?) eller att vetenskapsmannen kan vara bigott ( vilket också blir tydligt när man läser vissa forskares populärvetenskapliga material).
Ett rimligt synsätt är enligt mig att se vetenskapen och filosofin/teologin som en symbiotisk helhet där båda lär sig av varandra och utbyter idéer.
Gud är inte intresserad av att ta död på folk i stor mängd, han är intresserad av överlåtna hjärtan som tillber honom som de är skyldiga allt (det inkluderar det egna livet).
Visst, så kan man omformulera er guds dödsexcesser. De små barnen i fråga då? Fick de någon chans att överlåta sina hjärtan till er gud? Fick de överhuvudtaget upplysningen om att det fanns någon gud som det var lämpligt att tillbe? Att små barn skulle betraktas som “skyldiga” till något uppror mot gud de inte ens känner till ser jag som en djupt omoralisk kristen uppfattning.
Mot detta skulle jag kunna ifrågasätta ditt moraliska omdöme, då jag inte har någon anledning att anta att det har något att göra med en absolut fastlaggd moralisk ordning.
David Kärrsmyr - 08 Augusti 2007 02:52 -
Vad det gäller versema som beskriver flodens omfattning så tror jag säkert att den drabbade alla människor, det finns andra texter i bibeln som kan läggas fram till stöd för denna tolkning.
Visst, det torde ju vara så. Likaså förekommer den här idén om “lokal översvämning”. Om den endast vore “lokal” (geografiskt avgränsad till området där alla människor antagligen levde antar jag) så skulle ju Noa inte behöva ta med en massa vilda djur som jag antar levde utanför översvämningsområdet? Eller var det så att er gud inte talade om för Noa hur mycket han tänkte översvämma så han lurade Noa att ta med sig djur han inte egentligen behövde, klurigt i så fall…Jag får i alla fall inte ihop det, förklara gärna!
Observera att jag inte, med mina frågeformuleringar, godtar er guds existens utan vidare!
~Sigurd
Redigertat 070808 kl 22:26 Tillägg i slutet
Enligt mig så är det rimligt att anta att människan gick under i floden tillsammans med en rik flora av djurvlivt i den regionen. Av det skället så byggde Noa en ark för att rädda sig själv och de många djurarter som han delade omgivningen med. I samanhang, t.ex. i Nya testamentet, där man talar om hela världen så menar man egentligen den då kända världen och så skulle jag också tolka bibeltexten i detta sammanhang.
Till att börja med så vill jag påpeka att denna tråd inte skapades för att diskutera moraliska frågor, då sådana diskussioner i första hand hänvisas till etik-forumet, utan att diskutera hur rimligt det är att tro att den bibliska översvärmningen inträffat
Tja du är väl moderator? Flytta de här inläggen till en separat tråd i så fall.
David Kärrsmyr - 10 Augusti 2007 03:59 -
Eftersom du ifrågasatte Gud berättigande att göra moraliskt omdömen, så kan jag likaväl ifrågasätta ditt omdöme. Du vet uppenbarligen allt om hur rättvisa skall utkrävas.
Nope. Men jag kräver en rättvisa som på något sätt är utvärderingsbar. Kan vi på något sätt hävda en norm för vad som är gott eller ont (gudagiven eller inte) så bryter all form möjlighet till förnuftig diskussion samman om vi inte kan använda den normen när vi bedömer Gud. Det är fullkomligt meningslöst att hävda att Gud är god om man inte samtidigt rent principiellt kan redogöra för under vilka omständigheter han inte skulle vara det. Du är välkommen att ösa på med ad hoc hypoteser om du vill David, men för varje sådan som du yppar så gör du begreppet “Gud är god” till ett tomt meningslöst skal.
David Kärrsmyr - 10 Augusti 2007 03:59 -
Men har du inte tänkt på att du kanske inte har förmåga, som begränsad varelse, att fullt ut omfatta Guds handlande och dom över mänskligheten.
Precis som jag inte kan förstå tomten, den rosa och osynliga enhörningen och det flygande spagettimonstrets handlade och dom över mänskligheten. Visst är det möjligt att jag är en begränsad varelse som inte förstår. Men du får ursäkta, jag tänker ändå jobba på med de verktyg och de plankor som jag har i mitt hjärnkontor. Jag använder det kontoret till så många andra saker och jag ser inget principiellt skäl att de bör hålla sig borta från moralfrågorna.
David Kärrsmyr - 10 Augusti 2007 03:59 -
Men hur skulle en värld se ut om Gud kontinuerligt “ingrep” i världen så ex. kniven du skär ditt bröd med plötsligt skulle bli slö när den riktades mot en medmänniska eller att marken under dig plötsligt skulle bli som bomull när du faller ifrån en höjd.
Fast det har ingenting med saken att göra. Vi talar inte om vad Gud låter bli att gör utan vad han faktiskt och aktivt gör. Men visst, det skulle vara mer moraliskt aptitligt att han ingriper mot ogärningsmännen direkt istället för att han väntar och dränker deras spädbarn på köpet.
David Kärrsmyr - 10 Augusti 2007 03:59 -
För mig är det uppenbart att moraliska spörsmål inte kan avgöras av den empiriska vetenskapen utan istället förutsätter vetenskapen att etiska principer är giltiga.
Med eller utan empiri, den enda instrumentet vi har i de här sortens diskussioner är vårt förnuft och vi får borra så djupt vi kan komma med det. Det är möjligt att det inte räcker, men det vet vi inte förrän vi har prövat.
Eftersom du ifrågasatte Gud berättigande att göra moraliskt omdömen, så kan jag likaväl ifrågasätta ditt omdöme. Du vet uppenbarligen allt om hur rättvisa skall utkrävas.
Nope. Men jag kräver en rättvisa som på något sätt är utvärderingsbar. Kan vi på något sätt hävda en norm för vad som är gott eller ont (gudagiven eller inte) så bryter all form möjlighet till förnuftig diskussion samman om vi inte kan använda den normen när vi bedömer Gud. Det är fullkomligt meningslöst att hävda att Gud är god om man inte samtidigt rent principiellt kan redogöra för under vilka omständigheter han inte skulle vara det. Du är välkommen att ösa på med ad hoc hypoteser om du vill David, men för varje sådan som du yppar så gör du begreppet “Gud är god” till ett tomt meningslöst skal.
Du utgår från en premiss i ditt resonemang som jag inte alls köper, nämligen att Gud kan mättas mot någon yttre gott/ont-skala. Därmed hävdar jag inte att gott och ont är godtyckliga storheter, vilket skulle motsvara en skala som förändras kontinuerligt och gör absoluta moraliska utsagor omöjliga. Istället är det som allt är propotionelligt mot den skala som är Guds eget väsen.
Ett ex. på detta finns inom speciell relativitet, där det är omöjligt för en passagerare på ett skepp som rör sig upp mot ljusets hastighet att mäta någon längd kontraktion. För i det egna referenssystemet så är skeppet i vila och det är omvärlden runtomkring som rör sig, fast åt motsatt håll. (EDIT: Jag insåg att det jag skrivit tidigare kunde tolkas på ett felaktigt sätt)
Det går dock fortfarande att motbevisa att Gud har en sådan moralisk fullhet, men inte genom att bedömma mot en yttre skala utan genom att se om moralen i Gud är fullständigt koherent(d.v.s. utan inre motsägelser).
Det går fortfarrande dock att motbevisa att Gud har en sådan moralisk fullhet, men inte genom att bedömma mot en yttre skala utan genom att se om moralen i Gud är fullständigt koherent(d.v.s. utan inre motsägelser).
Utmärkt! Kan du redogöra för några tänkbara (inte nödvändigtvis reella) fenomen/händelser/egenskaper/ etc som skulle tala för att Gud inte var god?
undrar
/spito
PS. Kan inte du som moderator knoppa av de här moralinläggen till en egen tråd? Typ med titeln: “Är Gud god?” eller så? DS.
Jag tror också att floden var lokal, men jag är ingen geolog. Jag kan dock tänka mig att den var antropologiskt global, d.v.s. att alla människor utom de på arken dog ut. Både mitikondriella och y-kromosomdata stöder hypotesen att mänskligheten gick igenom en flaskhals i sin utveckling där mycket genetisk information försvann. Åtminstone när det gäller mitokondriesekvenserna har det föreslagits i Science, efter ett antal revideringar, att detta skedde för ca 6000 år sedan. Jag tror dock att det är onödigt att låsa sig allt för hårt vid det scenariot.
Du får gärna ge källan på påståendet, annars så finns det ett liknande påstående på talkorigins vilket troligen är en alldeles oskyldig feltolkning av data från AIGs sida. http://www.talkorigins.org/indexcc/CB/CB621_1.html
Det går fortfarrande dock att motbevisa att Gud har en sådan moralisk fullhet, men inte genom att bedömma mot en yttre skala utan genom att se om moralen i Gud är fullständigt koherent(d.v.s. utan inre motsägelser).
Utmärkt! Kan du redogöra för några tänkbara (inte nödvändigtvis reella) fenomen/händelser/egenskaper/ etc som skulle tala för att Gud inte var god?
undrar
/spito
PS. Kan inte du som moderator knoppa av de här moralinläggen till en egen tråd? Typ med titeln: “Är Gud god?” eller så? DS.
I moralfrågor tror jag att intentionen är viktig. Varför gör Gud någonting? Gud gör det av goda skäl - kärlek, helighet, o.s.v. Heligheten innebär att det som är moraliskt ont måste bestraffas, vilket ofta leder till smärta för den som straffas. Men straffet i sig är moraliskt gott, även om det gör ont. När det gäller GT:s kollektiva bestraffningar är åtminstone min syn att de är ganska oprecisa, som kollektiva bestraffningar alltid är. Detta är någonting som Gud beklagar (beklagar är ett alldeles för svagt ord!), men jag tror att det är den enda sista utvägen. Småbarn straffas, vilket jag är övertygad om gör Gud bedrövad. Men de kan inte gå miste om det eviga livet. Gud kompromissade - låta ondskan ta överhanden över jorden eller låta oskyldiga dö. De oskyldigas död är inte så fruktansvärd som den kan verka, ty “för mig är livet Kristus och döden en vinst”, som Paulus skriver. Detta är den bibliska synen. Den kroppsliga döden är inte slutet - det är att gå till en större härlighet. Att däremot låta ondskan ta överhanden över jorden skulle få till följd att det inte längre fanns några oskyldiga och alla människor skulle gå den eviga döden till mötes. Gud var därför tvungen att sända straffet. Jag tror att Gud försökte övertyga människor på andra sätt först, vilket antagligen var den främsta anledningen till Noa fick arkprojektet som ett vittnesbörd. Men när ingenting annat fungerade blev Gud tvungen att sända floden. Vi ser i andra ställen i Bibeln att Gud först varnar, sedan varnar han igen, sedan varnar han igen och sedan varnar han igen. Till slut har han inte längre något val.
Detta är någonting som Gud beklagar (beklagar är ett alldeles för svagt ord!), men jag tror att det är den enda sista utvägen. Småbarn straffas, vilket jag är övertygad om gör Gud bedrövad. /.../Gud kompromissade - låta ondskan ta överhanden över jorden eller låta oskyldiga dö. /—-/Att däremot låta ondskan ta överhanden över jorden skulle få till följd att det inte längre fanns några oskyldiga och alla människor skulle gå den eviga döden till mötes. Gud var därför tvungen att sända straffet.
Tvungen? Talar vi om ett allsmäktigt väsen eller inte? Den Gud som du beskriver ovan verkar inte vara särskilt allsmäktig. Han kan inte reda upp ondskan på jorden utan att låta små barn styrka med. Han kan inte rädda människor direkt från den eviga döden. Han är tvingad att straffa. Varför begränsar du Gud och hans förmåga på det här sättet? Är han allsmäktig eller inte? Kan han inte plocka ogärningsman för ogärningsman utan att låta oskyldiga stryka med?
Och om du har tid och lust så får du gärna titta på samma fråga som jag ställde till David.
Kan du redogöra för några tänkbara (inte nödvändigtvis reella) fenomen/händelser/egenskaper/ etc som skulle tala för att Gud inte var god?
En utsaga om något blir nämligen betydligt mer värd om man kan redogöra för under vilka omständigheter som utsagan inte skulle gälla.
