quote author=“Sigurd Helge” date=“1186434306”]

Absolutisten - 06 Augusti 2007 09:50 -

Du har förstått min ståndpunkt. Den är sådan och jag står fast vid det.

OK, förutom att jag finner din jämförelse med att någon lärare gör en utsaga att man “hatar homosexuella” som SYNNERLIGEN märklig så kan jag väl säga att en hel radda händelser i er bibel också var “engångsföreteelser” som alltså skulle ha samma dåliga bevisvärde enligt dig. Att det står skrivet med bokstäver i en “ofelbar källa” gör väl knappast någon skillnad. Jag kan ju skriva om en hörsägen i min “ofelbara källa” att någon lärare skulle ha sagt att denne “hatar homosexuella” utan att det för den skull vore mer sant för det. Hela ditt resonemang kändes minst sagt konstigt.

Jag försökte visa på absurditeten i påståendet. En lärare som säger han hatar homosexuella framför sin klass har sedan inte så mycket trovärdighet om hela hans klass håller med om att han sa så när han förnekar det. Därför tycker jag att trovärdigheten för Big Bang är väldgit svag också, eftersom att den innehåller detta “rimliga förnekande” som inte har några vittnen i vetenskapliga spår.

Sen försöker du ju få mig att säga Bibeln ska vara en “bevis-källa” vilket jag tror att vi båda är överens om att den inte är. För mig är den inte en bevis-källa utan en trovärdig källa för min tro som helhet. Som kristen men dock inte trovärdig för icke-kristna (1 Korinthierbrevet 1:18)
Jag har aldrig träffat på en kristen som har haft en tro på nya testamentet men inte gamla som har varit lycklig med sin tro på Gud och sin tro på Jesus. Möjligtvis försöker de måla en bild av att de är lyckliga, men under skalet kokar deras tankar i tvivel (tror jag).
Men som sagt, vi skiljer på vetenskap och Bibeln. Fast eftersom att du verkar vilja ha endast fakta så är det något som du inte kan få från Bibeln. Du kan söka fakta i naturen och det vill Gud, vilket han säger tydligt i Romarbrevet 1:20.
Jag uppmuntrar dig att söka det du letar efter, vare sig det är fakta eller lycka eller både och. Tack för en bra debatt och hoppas att den var lika givande för oss båda.

Absolutisten - 07 Augusti 2007 11:20 -

Jag försökte visa på absurditeten i påståendet. En lärare som säger han hatar homosexuella framför sin klass har sedan inte så mycket trovärdighet om hela hans klass håller med om att han sa så när han förnekar det. Därför tycker jag att trovärdigheten för Big Bang är väldgit svag också, eftersom att den innehåller detta “rimliga förnekande” som inte har några vittnen i vetenskapliga spår.

Det enda jag uppfattar som absurt är din jämförelse. En vetenskapligt underbyggd teori likställer du med en kränkande och olaglig handling…absurt var ordet. Är det här en utbredd uppfattning bland kristna d v s att utlärandet av vetenskapliga teorier är kränkande och olagligt???

Absolutisten - 07 Augusti 2007 11:20 -

Sen försöker du ju få mig att säga Bibeln ska vara en “bevis-källa” vilket jag tror att vi båda är överens om att den inte är. För mig är den inte en bevis-källa utan en trovärdig källa för min tro som helhet. Som kristen men dock inte trovärdig för icke-kristna (1 Korinthierbrevet 1:18)

Om inte de sk “bevisen” för era förklaringsmodeller finns i bibeln (som “bevis” enligt ditt språkbruk) var skall vi annars finna dem? Skiljer sig din uppfattning i denna fråga från Billy Graham som du nyss citerade???

Apropå din bibelchänvisning så är ju meningen som följer efter den i er bibel (d v s I Kor 1:19) väldigt belysande åt andra hållet: “Det står skrivet: Jag skall göra slut på de visas vishet och de förståndigas förstånd skall jag utplåna”. Han verkar inte särskilt sympatisk eller kunskapsbejakande eran gud. Kristen tro framställs ju som dårskap för världens visa och kloka

Absolutisten - 07 Augusti 2007 11:20 -

Men som sagt, vi skiljer på vetenskap och Bibeln. Fast eftersom att du verkar vilja ha endast fakta så är det något som du inte kan få från Bibeln.

Alltså är er bibel en dålig grund för seriös naturvetenskap (som bygger på det du kallar “fakta”).

Absolutisten - 07 Augusti 2007 11:20 -

Jag uppmuntrar dig att söka det du letar efter, vare sig det är fakta eller lycka eller både och. Tack för en bra debatt och hoppas att den var lika givande för oss båda.

Tack själv. Den har varit givande men den har också stärkt mig i min uppfattning att tvivla på de som påstår sig ha hittat “Sanningen” (med stort S).

~Sigurd

Lite tankar från mig.

Många där ute verkar vilja ha vetenskapliga bevis för Guds existens för att komma till tro. Man vill att Gud släpper en Dvd där han talar om hur han skapat världen. Väljer man Gud av rätt anledning då?
Om alla människor i morgon fick en dvd där Gud förklarar hur han skapat universum. Vetenskapsmän får den information det behöver för att kunna fastställa Gud som skapare.
Helt plötsligt så tror hela världen att Gud har skapat allt. Vi tror alltså på Gud för att vi läser oss till att han finns.
Eller om Gud visar sig på himmelen för hela världen. Hur skulle vi ställa oss till det? Skulle människor tro pga fruktan och rädsla då?

Då tror man ju inte från hjärtat.
Då blir Gud som att titta i en bok om musik utan att någonsin lyssna på musiken. Till vilken nytta är musiken då? Musik är ju bara noter trots allt. Men om man lyssnar till musiken, då får noterna liv.

Eller kan man uppleva tjusningen att se solnedgång med vetenskapen som förklaringsmodell för någon som aldrig sett en sådan? Eller måste man själv uppleva den för att se dess charm?
Eller kan man med vetenskapen förklara hur det känns att se sitt nyfödda barn för första gången?
Kan man läsa sig till hur en maträtt smakar? Eller måste man stoppa den i munnen för att få en uppfattning om dess smak?

Visst kan vetenskapen tala om för oss att en viss signal substans i hjärnan blir aktiverad när vi uppelever, lycka,kärlek osv. Men man måste även uppleva det för att förstå innebörden av det.

Man kan läsa massor kärleksromaner och lära sig vetenskapliga fakta kring det hur kärleken fungerar.  Men när man verkligen upplever kärleken med stort “K” då förstår man vad böckerna handlade om.

Vad är min poäng med allt detta?
Jo vi människor vill uppleva saker för att förstå det.  Vetenskapen förklarar saker för oss, men den har kan kan aldrig sätta fingret på den känslan när jag såg min nyfödda son för första gången. 

Jag ser mystiken med Gud på samma sätt. Att söka Gud är spännande och utmanande.
Efter att jag upplevt Gud då kunde jag se Gud i vetenskapen.
Förstå då ser jag harmonin i naturlagarna som råder i universum. Först då förstår jag innebörden detta universum en gång varit en liten punkt som sedan expanderar till en gigantisk smäll, som sedan några miljarder år senare tar fram en art som vet om att den befinner sig i ett universum som denna art inte kan greppa. 

Jag låter en klok man avsluta detta.

Rent instinktivt skulle man förvänta sig att världen vore kaotisk och omöjlig för tanken att analysera. Vetenskapen förutsätter emellertid en värld full av ordning, vilket vi egentligen inte har någon anledning att förvänta oss. Däri ligger miraklet som blir mer och mer uppenbart allt eftersom vår kunskap utvecklas… och här ligger svagheten hos ateisters och positivisters inställning, vilka är lyckliga då de tror att de lyckats tömma världen på det gudomliga och det mirakulösa