En mkt enklare sätt att kritisera en del ateisters tanke och tro på moral och tanke om människovärde, är att påpeka att människan som person inte finns utan är en illusion gjord av våra hjärna, om vi nu bara är lagbunden materia vill säga. Vi är inte personer vi är atomatiska processer som inte går att kontrollera av oss själva utan enbart är orsaksföljder orsakade av ödet. Detta är nog inte enbart tänkvärd kritik utan en isande dödande kritik för en ateist att höra.. Jag är en meningslös illusion.. dessutom är alla de jag älskar det.. (om nu ateismen är sann)
(tips till dem som tog mina argument för hur allvarliga de var: ropa till Gud ifrån ditt mörka hål så att du kan komma tillbaka till ljuset.)
Eller så kan du göra som Satre och skapa din egen lilla sandlåda av själv bedrägelse, Jag kan göra egen skapade vilje beslut även om jag känner till detta mörka fatalistika människo öde jag har råkat ut för. Han tänkte att bara på grund av att jag har denna insikt, så kan jag också välja att trotsa den och skapa mig själv..
Men om man tänker efter så är dessa beslut en orsak av tankebygnaden uppbugt likväl av de atomer och kemiska processer som utgör tanke mönstret existentialismen snarare än en realitet av en egen personlighet.. Existensialismen är således en liten meningslös piruett i denna Pinochio jakt efter själ.. den leder till beckmörkaste Nihilism om man inte vänder sig till skapar Guden vill säga.. förståss..
Viva upplysningen, eller ska vi säga vi nedsläckandet av allt hopp om mening och livsvärde??!!!
Obehagligt att skriva dessa mörka ord, men jag vet att Gud finns och är här för oss, att han har skapat mig och att han älskar mig, han älskar alla sina barn, och jag hoppas ni också finner att det är en realitet istället för att gå och ta erat liv eller blir deprimerade eller något…
Som tröst kan jag ju visa att ateismen inte är sann b.l.a. därför att:
-Att sannolikheten för att våra naturlagar ska vara tillåtande för liv är mindre än 1 på antalet stjärnor i universum.. med andra ord är det dummt att tro att vårat universum är en slump..
-Att jag kan känna Gud väldigt närvarande som en värme som kommer över mig väldigt ofta när jag ber, dagligen faktiskt..
-Att vi har en självmedvetande hjärna inte går ihop med ateismen, hur går det ihop med våra strikt matriella sinne, hur ska en nervcell kunna förstå innebörden av den information den håller på att skicka runt. Och hur kan ett gitter av hjärnceller ha en sammanbunden förståelse av saker och ting när allting sker efter skicka vidare principen, informationen är ju inte överblickbar i hjärnan dår, trots detta så kan vi ju förstå sammansatt begrepp som låt oss säga teodicé-problemet eller farmors knäskåls operation.. trots att alla desa begrepp måste vara på olika ställen i hjärnan och ej på samma ställe samtidigt.. F.ö. var sitter den lilla medvetande monitorn, ögat, viljan, beslutsfattaren i hjärnan, och hur skulle den se ut? Eller finns själen som Gud påståss skapat på riktigt? Jag tror det.. Är inte det uppenbart? Så misströsta inte kära tillfälliga Nihilister och positivester.. (soon to be exNihilister, expositivster, eller?)
-Att miljontals människor har blivigt helade världen över, min kompis har t.ex. sätt ett ben växa ut..
-Att det finns så ballt och finurligt utänkta djurarter, som ödlan med vägghakar, som eg. är nere på atomnivå, påfågeln, orkidéer, människor .t.ex..