Ja, i princip, med brasklappen att det får ske med båda parters vällsignelse. (Hur vet man föresten när kvinnan har ägglossning?)

Fjorton dagar efter mensens första dag, men det kan slå en eller två dagar åt endera hållet. Det ger 4 dagar per månad att ägna sig åt sexuella aktiviteter om man vill leva moraliskt och det låter väl lite tråkigt måste jag säga

Men om det bara är när det potentiellt kan bli barn som man får ha det roliga blir det sannerligen inte så mycket roligt. Efter de fyra dagarnas förlustelse är det ju ganska troligt att sexualitetens sanna syfte fullbordas och då följer om man ska följa din moraliska princip avhållsamhet under de nästföljande nio månaderna och därtill åtminstone den inledande amningsperioden, då kvinnan inte är fertil. Och om det ska rulla på så fortsatt genom livet får man inte smaka den välsignelse sexualiteten är många fler gånger än antalet barn man kommer ha. Är verkligen sexualiteten så skör och ömtålig att Gud har bestämt att man inte får prova på den mer än en tretti förti gånger under sitt liv?

Uppskattningen bygger ju för övrigt på att man är väldigt barnkär, och inte får till det varje gång. Är man mer fertil och vill ha en lite blygsammare familjestorlek får man kanske nöja sig med färre gånger än vad det finns fingrar på en hand. Var det så Gud tänkte det?

Johan Andersson - 30 Augusti 2007 07:11 -

Som sagt det var du som hade läst artiklarna, så kan du inte berätta mer om metodiken, statistiken (korrelationer säger inget om orsak) eller vilka slutsatser som drogs från resultaten? Resultaten i sig var ju anmärkningsvärda i artiklarna du refererade till, men kan man dra några som helst slutsatser från dem?

Ja det kan man. Det kan inte vara en slump att så många studier indikerar samma sak. Här är ett exempel:

Theo G. M. Sandfort, PhD; Ron de Graaf, PhD; Rob V. Bijl, PhD; Paul Schnabel, PhD

Arch Gen Psychiatry. 2001;58:85-91.

Background:  It has been suggested that homosexuality is associated with psychiatric morbidity. This study examined differences between heterosexually and homosexually active subjects in 12-month and lifetime prevalence of DSM-III-R mood, anxiety, and substance use disorders in a representative sample of the Dutch population (N = 7076; aged 18-64 years).

Methods:  Data were collected in face-to-face interviews, using the Composite International Diagnostic Interview. Classification as heterosexual or homosexual was based on reported sexual behavior in the preceding year. Five thousand nine hundred ninety-eight (84.8%) of the total sample could be classified: 2.8% of 2878 men and 1.4% of 3120 women had had same-sex partners. Differences in prevalence rates were tested by logistic regression analyses, controlling for demographics.

Results:  Psychiatric disorders were more prevalent among homosexually active people compared with heterosexually active people. Homosexual men had a higher 12-month prevalence of mood disorders (odds ratio [OR] = 2.93; 95% confidence interval [CI] = 1.54-5.57) and anxiety disorders (OR = 2.61; 95% CI = 1.44-4.74) than heterosexual men. Homosexual women had a higher 12-month prevalence of substance use disorders (OR = 4.05; 95% CI = 1.56-10.47) than heterosexual women. Lifetime prevalence rates reflect identical differences, except for mood disorders, which were more frequently observed in homosexual than in heterosexual women (OR = 2.41; 95% CI = 1.26-4.63). The proportion of persons with 1 or more diagnoses differed only between homosexual and heterosexual women (lifetime OR = 2.61; 95% CI = 1.31-5.19). More homosexual than heterosexual persons had 2 or more disorders during their lifetimes (homosexual men: OR = 2.70; 95% CI = 1.66-4.41; homosexual women: OR = 2.09; 95% CI = 1.07-4.09).

Conclusion:  The findings support the assumption that people with same-sex sexual behavior are at greater risk for psychiatric disorders.

Tack för redogörelsen

Som du ser har man konstaterat att de homosexuella hade statistiskt säkerställt lite mer depressionssymptom och ångestsymptom. Vad är orsaken till detta? Du tror uppenbarluigen att det är homosexualiteten, men det framgår inte i denna sammanfattning. Jag vill påstå att det är lika troligt att personer som levt ut sin homosexualitet kan vara ångestfyllda p g a de är rädda att bli upptäckta, förskjutna av familj och vänner eller få stryk. De kan oxå vara deppiga p g a att folk sagt upp bkantskapen med dem och för att de blivit utsatta för förföljerser såsom klotter på bilen etc. Det finns många sakker som folk gör mot homosexuella som kan göra dem deppiga och ångestfylda. Att du hittar en studie som visar ett sådant samband innebär inte att det finns sådana orsakssamband som du vill hävda.

/
Niklas

Johan Andersson - 30 Augusti 2007 06:53 -

Johan Andersson - 27 Augusti 2007 06:11 -

(1) Först och främst använder du en falsk analogi. I fallet med hudfärg är det något man vet är medfött och en egenskap man har oberoende av livsstil. Inget av detta gäller homosexuell livsstil som är någonting man gör.

Vem har sagt att beteendemönster inte nedärvs genetiskt. Att gorillor lever en hane med flera honor beror väll på att de ärvt gener som ger de beteendemönstren? Att orangutanger lever ensamma eller i par hane och hona (men inte i haremliknande flock) är väll beteendemönster som determinerats av deras gener.
Att mänskliga beteendemönster kan härledas till gener, är det konstigt?
De flesta idag ser det som ett samspel mellan arv och miljö (inlärning, trauman, fria val och deras konsekvenser i den aktuella miljön).Beteendemönster är ärftliga

Så du anser att det är en slags rasism att t.ex. hävda att en livsstil är fel eftersom det med ditt resonemang är samma sak som att säga att en viss hudfärg är fel? Det innebär då att man är “rasist” när man hävdar att en pedofil livsstil är fel, “rasist” då man hävdar att rökning är dåligt (deras beteende kan ju också vara påverkat av gener) osv Det tycks helt orimligt.  Fortfarande är hudfärg en egenskap oberoende av livsstil så det kan inte jämföras med homosexuell livsstil som betyder att någon utför vissa handlingar. Liknelsen med hudfägt tycks bara vara ett försök att få homosexualitet att verka vara något “naturligt”.

Orsaken till att rökning är dåligt är att det ger negativa koncekvenser i den här världen. Homosexualitet ger inte negativa koncekvenser i den här världen (men i den slutgiltiga domen). Pedofili ger negattiva koncekvenser i den här världen (min uppfattning) och är därför förkastligt.

Att olika genetik ger beteendeskilnader är biologi. Att man i ett samhälle inte kan skapa hur negativa koncekvenser för andra regleras av juridik (lagstiftning) och normer varav vissa hämtats från religioner.
Att att ett beteende kan ha biologiska orsaksfaktorer innebär inte att jag måste värdera det som bra eller dåligt. Koncekvenserna för andra gör dock att jjag klacificerar vissa beteenden som dåliga, oavsett deras orsak.

/Niklas