Atlas - 23 Oktober 2011 01:38 -
Logain,Chrawnus…de gör ont när jag försöker tänka som er.
1. It is possible that a maximally great being exists.
2. If it is possible that a maximally great being exists, then a maximally great being exists in some possible world.
ni verkar inte se verkligheten för vad den är, alla tänkare i stort sett ser en möjlighet till att allt (gud med) kan existerna. ni verkar anta att de är de som är problemet för icke troende men jag kan lova att DE INTE ÄR DE. märker ni inte att både jag och joeb håller med om den första punkten men säger att den andra är nonsens.
de Logain och Chrawnus talar om är iden om multi universum eller parallella universum. slut sattsen är inte att gud måste finnas i dom, utan att han kan finnas i dom… att ni inte förstår detta gör mig ledsen.
så för att ni ska förstå bättre så ska ni få en lite länk som kan förklarar iden om parallella universum för er. jag valde en som hade mycket färger och ljud så ni inte blir uttråkade.
http://futurama-stream.com/season-5/episode-10-the-farnsworth-parabox
Nej, det är inte vad vi talar om. Uttrycket “possible world” handlar om hypotetiskt universa/världar som man kan tänka sig att existerar, men de behöver inte göra det i verkligheten. Multi universum och parallella universum kan vara en del i det, men det är inte heltäckande att säga att det handlar om det.
Och om jag förstått argumentet så bygger det i princip på idén om vad Gud är för något, nämligen den största tänkbara varelsen (största har här än kvalitativ betydelse, alltså det finns ingen varelse vars egenskaper överträffar honom).
Eftersom en varelse/entitet som befinner sig i varje möjlig värld (every possible world) är större (mäktigare, har egenskaper som överträffar) än en varelse som bara existerar i några möjliga världar, så följer det att den maximalt största varelsen man kan tänka sig existerar i alla tänkbara/möjliga världar. Och eftersom den verkliga världen är en möjlig värld (om den inte var det så skulle den ju inte existera) så följer det att den maximalt största varelsen existerar i den verkliga världen.
Då kan någon kanske säga att den här varelsen kanske bara existerar i alla möjliga världar utan den verkliga världen, men det fungerar inte, för isåfall kan jag föreställa mig en varelse som är större än det här, nämligen en varelse som existerar i alla möjliga världar, inklusive den verkliga världen.
Det argumentet försöker visa är alltså att Gud existerar nödvändigt (Inte “Om Gud existerar så existerar Han nödvändigt, som Logain sade, det är därför hans negation av argumentet inte fungerar, eftersom han lägger negationen på fel ställe)
Om man är intresserad av vad exakt ontologiska argument är för något, så är den här sidan ganska bra:
http://plato.stanford.edu/entries/ontological-arguments/
Ontological arguments are arguments, for the conclusion that God exists, from premises which are supposed to derive from some source other than observation of the world—e.g., from reason alone. In other words, ontological arguments are arguments from nothing but analytic, a priori and necessary premises to the conclusion that God exists.
Alltså för de som inte har så bra koll på engelskan: Ontologiska argument är i princip sådana argument som bygger på analytiska, a priori (något som kommer före/det som föregår, avser i logiken något som kan bevisas utan att man hänvisar till sinneserfarenheter) och nödvändiga premisser (d.v.s sådan premisser som den som framför argumentet anser att vi av nödvändighet borde anta vara sanna)
Här följer också en text av Plantinga för de som är intresserade av att förstå det ontologiska argumentet. Han börjar från Anselms argument och analyserar det och objektioner till det, och bygger sedan konsekutivt upp den typ av ontologiska argument som han själv förespråkar, nämligen den modala formen.
Det är förstås bra att läsa hela texten, men den är lång, så om man inte orkar med det, och vill hoppa till sammanfattningen, så kan man trycka ctrl + F och söka på “[45]” (utan citationstecken), så kommer man till argumentet. Sedan är också punkt [57] intressant, där han skriver:
But obviously this isn’t a proof; no one who didn’t already accept the conclusion, would accept the first premise. The ontological argument we’ve been examining isn’t just like this one, of course, but it must be conceded that not everyone who understands and reflects on its central premise—that the existence of a maximally great being is possible—will accept it. Still, it is evident, I think, that there is nothing contrary to reason or irrational in accepting this premise. What I claim for this argument, therefore, is that it establishes, not thetruth of theism, but its rational acceptability. And hence it accomplishes at least one of the aims of the tradition of natural theology.
http://mind.ucsd.edu/syllabi/02-03/01w/readings/plantinga.html
