Chrawnus - 24 Oktober 2011 10:19 -

Atlas - 24 Oktober 2011 09:56 -

Chrawnus - 24 Oktober 2011 09:45 -

Atlas - 24 Oktober 2011 09:27 -

men även om jag sa att du hade rätt i punkt två, varför skulle du vilja dyrka detta svin du kallar gud. denna fråga är direkt kopplad till en fråga jag ofta ställer här. om gud har skapat allt för oss människor, varför har han gjort ett så jävla dåligt jobb?

Det är vi människor som strular till det, men du väljer att klaga på Gud?

 

ahaaa då fattar jag, så de var vi männsikor som skapade allt tänka sig, jag som trodde att ni trodde gud skapa jorden. för ingen skulle väll säga nåt så dumt att gud är ansvarig för alla bra handlingar och känslor men inte för dom dåliga, haha tänk hur partisk man måste vara för de. eller att vi människor är orsaken till naturkatastrofer.

Hur i hela friden läser du ut allt det där ur det jag skrev ovan?

Gud skapade allting gott, människorna förstörde det när dom valde att trotsa Guds befallning.

Och om vi tar ett modernt exempel. Är det Guds fel att människor i tredje världen svälter, eller vårt fel för att vi inte delar resurserna så att alla har en chans att klara sig?

vems fel är naturkatastrofer? vem är snsvarig för allt de lidandet?

Atlas

Det är naturligtvis kul att vinna en diskussion. Men jag är inte ute efter att bevisa att det finns en gud, inte ens att bibelns Gud finns (däremot kan det vara bra om ingen tar för givet att han inte finns).

Om bibelns Gud finns men inte ännu uppenbarar sig på ett sätt som skulle övertyga alla om hans existens så måste det vara så att han ännu inte vill ha det på det sättet, och då vore det inte särskilt smart av mig att bevisa Guds existens även om jag kunnat det. Därför, är att vinna för mig något helt annat, nämligen att alla som vill tro på Jesus och vill förlåta varje medmänniska som handlat fel mot henne (men endast dessa), vänder sig till Gud i en bön om tro och hjälp att förlåta. Vad är att vinna för dig? 

AndersH25 - 25 Oktober 2011 12:03 -

Atlas

Det är naturligtvis kul att vinna en diskussion. Men jag är inte ute efter att bevisa att det finns en gud, inte ens att bibelns Gud finns (däremot kan det vara bra om ingen tar för givet att han inte finns).

Om bibelns Gud finns men inte ännu uppenbarar sig på ett sätt som skulle övertyga alla om hans existens så måste det vara så att han ännu inte vill ha det på det sättet, och då vore det inte särskilt smart av mig att bevisa Guds existens även om jag kunnat det. Därför, är att vinna för mig något helt annat, nämligen att alla som vill tro på Jesus och vill förlåta varje medmänniska som handlat fel mot henne (men endast dessa), vänder sig till Gud i en bön om tro och hjälp att förlåta. Vad är att vinna för dig?

väldigt bra svar.

först kan jag ju säga att i en diskusion kan ingen vinna enligt mig, i diskusioner kan bara parterna växa enligt mig. de jag kommer skriva nu hoppas jag att du växer av. men om vi ska prata om att vinna i något fall så är de när någon kan bevisa något utom alla tvivel, de kan man inte göra med gud.

jag kommer glömma att du sa att om inte gud vill visa sig så ska du inte försöka bevisa honom.

om jag har förstått dig rätt så säger du att en vinst för dig är att se folk som bara tror på gud. då antar jag att även du mest bara tror på gud.
de är helt okej för mig, jag antar att tron fyller ditt liv med något positivt. om din tro ger dig de så vill jag inte ta de ifrån dig. men detta var min poäng, de finns inga bra bevis som bevisar guds existens så de finns bara tro.
men de är inget fel med de, om jag måste tro på jul tomten för att kunna göra gott i världen så skulle jag tro på jul tomten. allt som är bra oavsett vad de är så ska man göra de.

vill bara nämna två saker som jag får en känsla av att många på detta forum inte förstår.
1.dom flesta ateister tror på möjligheten av gud/gudar.
2.jag tror på att alla ska få leva sina liv som dom vill oavsett vad dom har för liv,(såklart är regeln att man inte skadar någon annan).

Atlas - 25 Oktober 2011 12:22 -

vill bara nämna två saker som jag får en känsla av att många på detta forum inte förstår.
1.dom flesta ateister tror på möjligheten av gud/gudar.
2.jag tror på att alla ska få leva sina liv som dom vill oavsett vad dom har för liv,(såklart är regeln att man inte skadar någon annan).

Menar du att de flesta svenskar som kallar sig ateister tror på möjligheten av att Bibelns Gud existerar eller är det bara andra gudar du talar om.

Bibeln är lite tvetydig ibland (mycket och ofta tycker somliga) men det finns vissa saker som det är uppenbart att bibelns Gud inte tycker om, exempelvis är medvetet förtal alltid mot hans vilja.

Svek, frosseri, alkoholism, rökning tycks också vara mot Guds vilja, men alla gör vi ibland saker vi vet är fel men ändå är vår himmelske fader beredd att förlåta oss om vi förlåter varandra.

14Ty om I förlåten människorna deras försyndelser, så skall ock eder himmelske Fader förlåta eder; Matt 6:14

Enligt liberalteologerna så älskar bibelns Gud homosexuella och heterosexuella lika mycket, och det tror jag de har rätt i även om inte alla kristna gör det. Men man kommer inte ifrån att bibelns Gud (i motsats till det svenska samhället) tycker illa om homosexuella handlingar så jag förmodar att de flesta (men inte alla) på kyrkomötet som röstade för samkönad kyrklig vigsel var helt säkra på att bibelns Gud inte finns. (Att tillåta borgerlig samkönad vigsel är en helt annan fråga, eftersom dagens svenska samhälle föredrar att även homosexuella lever trogna i parförhållanden ser jag det som ett uttryck för religionsfrihet, och därför inte fel).

Så gränsen mellan de som tror och de som tvivlar på bibelns Gud går kanske någon helt annan stans än man kunde vänta sig.

[quote author=“Atlas” date=”
vill bara nämna två saker som jag får en känsla av att många på detta forum inte förstår.
1.dom flesta ateister tror på möjligheten av gud/gudar.
2.jag tror på att alla ska få leva sina liv som dom vill oavsett vad dom har för liv,(såklart är regeln att man inte skadar någon annan).

Ser att detta är en gammal tråd… Men kan inte låta bli att skriva ett litet inlägg ändå...
För detta som Atlas skrivit ovan är så härligt och utgör på så många sätt grund för att just vår Bibliska Gud finns! (i övrigt gillar jag verkligen skippys första inlägg här med bra bibelställen om just hur Gud vill att vi ska betrakta skapelsen för att däri finns nyckeln till hemligheten. Dvs i betraktandet, (då vi är mottagliga för att ta emot något), och inte i studerandet, (då vi är är ute efter att diktera villkoren för verkligheten) Skapelsen vittnar om Guds existens, men den tillåter inte att människan försöker avslöja den eller ta makten över den som tex genom historien om Babels torn som i grunden handlar om Guds syn på mänsklig vetenskapstro…)

Men dessa båda utfästelser av Atlas utgör verkligen en glädjande grund för just att Gud faktiskt finns, som jag ser det. (och ja, jag anser att det handlar om den kristna Guden, för kristendom är ingen religion, utan en inbjudan till relation och gemenskap med Gud. Det heter ju sök Hans ansikte. Inte något annat. Vår tidsålders furste, dvs den som kallas Satan i Bibeln älskar däremot religioner och att sätta bojor på folk. Han älskar oxå vetenskapen eftersom den bygger så mycket tvivel hos människor…

Men till dessa båda utfästelser:

1.dom flesta ateister tror på möjligheten av gud/gudar.

Underbart att höra, för det bådar för att vi kommer att få mötas på andra sidan till slut ändå... för den utfästelsen innebär ju att om man tex på sitt yttersta ställs inför faktum, så vill man ju isf gärna välja livet, misstänker jag. Dvs man vill iaf hålla sina möjligheter öppna… Så tolkar iaf jag de flesta sk ateister. Men kontrollbehov man har gör att man varken törs eller vill satsa på Gud utan att få ha både byxor och hängslen på... Å det är ju mänskligt på ett sätt.
Men till saken. Egentligen borde ateism, utifrån ordet åtminstone indikera att man helt och hållet avfärdar alla idéer om gudomlighet. Ateism betyder ju nämligen just det…
Men min fråga lyder då: om man är så säker på att det gudomliga inte finns, varför då hålla en dörr öppen för det ändå?
Svaret är förstås att vetenskapen som man så gärna som ateist lutar sig mot inte kan ge ett svart vitt svar på denna frågan! Dvs vetenskapen kan inte slå fast med ens 51% -ig säkerhet att Gud inte finns.
Någonstans finns det alltså hos ateisten en oro över att ha fel… Trots att de ofta uttrycker sig tvärsäkert, dvs som om vetenskapen till 100% hade slagit fast att Gud inte finns. Men i grunden finns alltså ett tvivel och det tvivlet lutar då mot att det finns en Gud.
Om inte Gud fanns så tror jag att det tvivlet inte skulle ha funnits alls… Å inte behovet av det öppna ställningstagandet hos ateisten heller…

2.jag tror på att alla ska få leva sina liv som dom vill oavsett vad dom har för liv,(såklart är regeln att man inte skadar någon annan).

Detta är ännu mer intressant! För här lägger Atlas, likt så många andra ateister in en väldigt tydligt religiös moraluppfattning, som i det här fallet är identisk med delar av de kristna budorden om att inte skada andra.
Men ärligt talat; om inte det finns en Gud och ett liv efter detta. Varför i all världen ska man då begränsa sitt liv till att behöva bry sig om andra?
Ska man vara krass så finns det inga vetenskapliga belägg för att människan har utvecklat medkänsla för andra pga någonting annat än pga tro på något som är större och mäktigare än henne själv. Och de flesta människor upplever i sina liv flera ggr hur man slits mellan att göra vad som är rätt och vad man eg vill. Hur många har tex inte någon gång önskat livet ur en annan människa pga att den gjort ngt som drabbat en. Men man har inte gjort slag i saken för att man vet att det vore fel. för att det bryter mot lagen kanske i det land där man lever, men osvsett såna lagar så har vi dessa religiösa moraluppfattningar i oss ändå! Och varför har vi egentligen skapat såna lagar, om vi inte i grunden någonstans misstänker att vi har någon som vi kommer att få stå till svars inför en dag?

Om jag vore ateist, och trodde att allt jag kommer få här i livet är det jag kan ta för mig här och nu, varför då låta begränsa sig av att inte få skada någon annan? Varför anammar ateisten just denna moraluppfattning, när han egentligen inte tror sig bära ansvar för någon annan än sig själv…? Det finns ju inga vetenskapliga belägg för att människan ska sträva efter att inte skada andra…
För mig är det ett vittnesbörd ifrån Gud, om att det är nedlagt i oss att söka det som är rätt. och det är Han som har dikterat vad rätt är sedan begynnelsen. Och den grunden klarar alltså inte ens ateisten att bortse ifrån, vilket är underbart!

scout - 25 April 2012 09:34 -

Underbart att höra, för det bådar för att vi kommer att få mötas på andra sidan till slut ändå... för den utfästelsen innebär ju att om man tex på sitt yttersta ställs inför faktum, så vill man ju isf gärna välja livet, misstänker jag. Dvs man vill iaf hålla sina möjligheter öppna… Så tolkar iaf jag de flesta sk ateister. Men kontrollbehov man har gör att man varken törs eller vill satsa på Gud utan att få ha både byxor och hängslen på... Å det är ju mänskligt på ett sätt.
Men till saken. Egentligen borde ateism, utifrån ordet åtminstone indikera att man helt och hållet avfärdar alla idéer om gudomlighet. Ateism betyder ju nämligen just det…

Ateism innebär vanligtvis bara en avsaknad av tro på en eller flera gudar. Men som rationell människa är man naturligtvis ständigt beredd att ompröva sina ståndpunkter utifrån ny evidens, om så skulle behövas.

Men min fråga lyder då: om man är så säker på att det gudomliga inte finns, varför då hålla en dörr öppen för det ändå?

För att kunna vara säker behöver man vara allvetande. Det är varken du eller jag. Alltså är det ganska orimligt att inte vara öppen för möjligheten att man faktiskt kan ha fel.

Detta är ännu mer intressant! För här lägger Atlas, likt så många andra ateister in en väldigt tydligt religiös moraluppfattning, som i det här fallet är identisk med delar av de kristna budorden om att inte skada andra.
Men ärligt talat; om inte det finns en Gud och ett liv efter detta. Varför i all världen ska man då begränsa sitt liv till att behöva bry sig om andra?

Det var en egendomlig fråga. Varför skulle ett värnande om andra människor innebära en begränsning?

Ska man vara krass så finns det inga vetenskapliga belägg för att människan har utvecklat medkänsla för andra pga någonting annat än pga tro på något som är större och mäktigare än henne själv.

Vilka vetenskapliga belägg syftar du till? Du får gärna länka till dessa belägg.

Om jag vore ateist, och trodde att allt jag kommer få här i livet är det jag kan ta för mig här och nu, varför då låta begränsa sig av att inte få skada någon annan?

Tror du verkligen att ditt liv skulle bli bättre om gick runt och tog var du vill ha och slog ihjäl alla som stod i vägen för dig? (Förutsatt att inga gudar existerar).

Alla ni som är övertygade om att det inte finns någon Gud hur känns det att ha fel? (för att parodiera på trådens rubrik). Fast det kanske inte är så många för det finns en glidande skala från de som är helt litar på sin Gud (eller gudar) över agnostiker som tror att det nog ändå finns en andlig verklighet till agnostiker som inte tror att det finns några gudar men inte utesluter det till präster och ateister som menar att det är helt riskfritt att lova sin Gud att handla mot dennes vilja eftersom anser det helt uteslutet att denne finns.

När David Hume var i Skotland tog han det förmodligen som en komplimang när han blev kallad för ateist, men när han kom till Paris där man med ateist menade någon som var fanatiskt övertygad om det inte fanns någon Gud då tog han avstånd från dessa.

Joeb - 25 April 2012 08:23 -

Ateism innebär vanligtvis bara en avsaknad av tro på en eller flera gudar. Men som rationell människa är man naturligtvis ständigt beredd att ompröva sina ståndpunkter utifrån ny evidens, om så skulle behövas.

Ateism betyder ingen Gud Eller utan Gud och definitionen för ateism är att man inte tror eller tom förnekar möjligheten att Gud finns.
Agnosticism ligger närmre din definition… Så vilket är du? Agnostiker eller ateist?

Joeb - 25 April 2012 08:23 -

För att kunna vara säker behöver man vara allvetande. Det är varken du eller jag. Alltså är det ganska orimligt att inte vara öppen för möjligheten att man faktiskt kan ha fel.

Det torde vara särskilt klokt för den som inte tror…;)
Men då bör man nog kanske inte kalla sig ateist…

Joeb - 25 April 2012 08:23 -

Det var en egendomlig fråga. Varför skulle ett värnande om andra människor innebära en begränsning?

Att bry sig om andra före sig själv innebär en begränsning. Inte minst en begränsning av egot, själviskheten. En underbart gudomlig sådan förvisso, men dock en begränsning.

Joeb - 25 April 2012 08:23 -

Vilka vetenskapliga belägg syftar du till? Du får gärna länka till dessa belägg.

tja, alla de tidigaste bevarade dokumenten är av religiös karaktär, och för att nämna något som kan appellera till din vetenskapliga ådra så kan väl Gilgamesj eposet duga som tidigt bevarat dokument och religiös bärare av moral. För mig som är kristen var Ordet i begynnelsen och alltså moralen given människan redan vid skapelsens början. Men det betyder ju föga för den som inte tror att Gud finns. Möjligen kan det ha betydelse för agnostikern som iaf inte vill missa tåget, om tåget skulle visa sig finnas…

Joeb - 25 April 2012 08:23 -

Tror du verkligen att ditt liv skulle bli bättre om gick runt och tog var du vill ha och slog ihjäl alla som stod i vägen för dig? (Förutsatt att inga gudar existerar).

Nej! Men så är jag ju också kristen.
Men betraktar jag världen omkring mig och hur egoismen alltmer breder ut sig så tror jag inte vi har så långt till att världen kommer att få se en hel de personer som nog kan tänkas tro att så är fallet. Vi ser det egentligen redan hos vissa terrorister tex…  Dock ingen andligt troende kristen. För det strider mot det kristna fundamentet som just är kärleken till sin nästa.

scout - 25 April 2012 11:55 -

Ateism betyder ingen Gud Eller utan Gud och definitionen för ateism är att man inte tror eller tom förnekar möjligheten att Gud finns.

Människor definierar ofta begreppet på olika sätt. Jag tycker NE s definition ringar in det hela ganska bra. Det saknas skäl att tro att det finns några gudar – alltså tror jag inte att det finns några gudar. Men som sagt: den ståndpunkten bör man ständigt vara beredd att ompröva.

Det torde vara särskilt klokt för den som inte tror…;)

Inte bara för den som inte tror. Alla rationella människor bör hela tiden vara beredda att ompröva sina ståndpunkter. Absoluta försanthållanden är ofta kännatecknande för religiös fundamentalism.

Att bry sig om andra före sig själv innebär en begränsning. Inte minst en begränsning av egot, själviskheten. En underbart gudomlig sådan förvisso, men dock en begränsning.

Fast du får nog förklara varför det skulle innebära en begränsning. Varför skulle det mest eftersträvansvärda i en värld utan gud vara en fullständig egoism?

tja, alla de tidigaste bevarade dokumenten är av religiös karaktär, och för att nämna något som kan appellera till din vetenskapliga ådra så kan väl Gilgamesj eposet duga som tidigt bevarat dokument och religiös bärare av moral. För mig som är kristen var Ordet i begynnelsen och alltså moralen given människan redan vid skapelsens början. Men det betyder ju föga för den som inte tror att Gud finns. Möjligen kan det ha betydelse för agnostikern som iaf inte vill missa tåget, om tåget skulle visa sig finnas…

Fast det är ju inga vetenskapliga belägg och mänskligheten är ju bra mycket äldre än Gilgamesheposet. I själva verket har saker som empati och medkänsla en mycket äldre evolutionär historia än människan och återfinns även rikligt i djurriket.

Nej! Men så är jag ju också kristen.

Men varför tror du att ateister skulle anse att deras liv blev bättre om de gick runt och tog allt de ville ha och slog ihjäl alla som stod i vägen? Varför skulle det vara det mest eftersträvansvärda?

]

Joeb - 26 April 2012 01:23 -

Alla rationella människor bör hela tiden vara beredda att ompröva sina ståndpunkter. Absoluta försanthållanden är ofta kännatecknande för religiös fundamentalism.

Begreppet fundamentalism betyder ett återvändande till vad man uppfattar som en religions eller ideologis grundläggande och ursprungliga lära och i den bemärkelsen betraktar jag mig gärna som en fundamentalist. Dock inte en religiös sådan, utan en kristen.

Att hålla ateism för sant, som ju fortfarande betyder att man håller för sant att ingen Gud kan finnas är också ett fundamentalistiskt ställningstagande.

Att vara rationalist innebär att man tillmäter förnuftet all betydelse, dvs att enbart förnuftet är alla tings mått, och med dess hjälp kan alla problem lösas. Det är också ett fundamentalistiskt ställningstagande.

Det skulle innebära att du, såsom du beskriver dig är en fundamentalistisk, ateistisk rationalist. Och jag är en fundamentalistisk kristen. Varför är det så viktigt för dig att stänga in människor i dessa olika definitioner??? Särskilt som du gärna vrider och vänder på dess olika betydelser allt eftersom det passar dina syften?

Joeb - 26 April 2012 01:23 -

Fast du får nog förklara varför det skulle innebära en begränsning. Varför skulle det mest eftersträvansvärda i en värld utan gud vara en fullständig egoism?

Detta är nu två frågor, varav den ena inte har med den andra att göra, eller iaf inte med något som jag har skrivit eller påstått att göra.

Huruvida empati och att sätta någon annans behov framför sina egna i alla lägen, vilket är vad kristendomen bjuder innebär en begränsning av egot, torde vara även ur en vetenskaplig psykologisk synvinkel fullkomligt glasklar. Sen om just du förstår det eller inte, är en annan sak. Men det rent faktiska i att egot begränsas när man väljer att ätas före att äta, för att exemplifiera det med en extremt tydlig illustration ifrån din dyrkade evolutionsteori, föreligger ändå.

Din andra fråga, som för diskussionen här är helt ny och kanske en smula off topic, huruvida det skulle vara mer eftersträvansvärt med fullständig egoism i en värld utan Gud, kan man ju bara se sig om i världen och betrakta tex de största multinationella företagens ledare och ställa frågan till dem. Samtliga kommer att kunna svara dig att utan egoism kan man inte bli så framgångsrik. Det krävs brist på empati för att kunna se på hur två tredjedelar av världen behöver svälta för att en tredjedel ska kunna ha det bra. Det krävs egoism och brist på empati för att kunna försvara skövling av våra regnskogar och dess befolkningar utan en tanke på konsekvenserna för framtidens barn. Osv, osv, osv.
Ur min kristna synvinkel är inget av det eftersträvansvärt. Och så inte heller egots utbredning. Men egoismen breder ut sig ändå. Och det sker i brist på tro på Gud, enligt mig och de som tillhör Gud och läser Bibeln.

Joeb - 26 April 2012 01:23 -

Fast det är ju inga vetenskapliga belägg och mänskligheten är ju bra mycket äldre än Gilgamesheposet. I själva verket har saker som empati och medkänsla en mycket äldre evolutionär historia än människan och återfinns även rikligt i djurriket.

Enligt källan vaddå?

Joeb - 26 April 2012 01:23 -

Men varför tror du att ateister skulle anse att deras liv blev bättre om de gick runt och tog allt de ville ha och slog ihjäl alla som stod i vägen? Varför skulle det vara det mest eftersträvansvärda?

Ja, du. Historien vimlar om just såna berättelser där människor skövlat och tagit för sig vad de velat ha på andras bekostnad. Om de var ateister, dvs utan Gud eller religiösa utan kontakt med den ende levande Guden, spelar inte så stor roll för min del. Det är lika illa oavsett. Och definitivt inget eftersträvansvärt. Men det sker ju ändå, vare sig skövlingsmetoderna är vapen eller pengar eller något annat medel.
Jag säger inte att det inte finns människor utan tro som vill gott. Men jag är övertygad om att det goda som människan vill, det vill hon pga att hon i grunden hoppas och längtar efter att förenas med det som är större än henne själv. Dvs det goda tror jag kommer ifrån Gud. För utan Gud gör den “goda människan” så obegripligt mycket ont.

Man kan se det även i det lilla. För det är ju ingen konst att visa empati egentligen för sina allra närmaste, familjen, vännerna eller husdjuren. Men man behöver inte gå så långt ifrån det för att empatin drastiskt ska börja tryta. Det är inte många av jordens befolkning som skulle ge ens vad de hade i plånboken för stunden till någon som man möter och skulle behöva det. Istället är man snabb att hitta rationella förklaringar till varför just den personen kanske inte förtjänar innehållet i ens plånbok för att den sa si och så, eller såg ut si eller så, eller betedde sig si eller så... Och många klarar inte ens att visa empati fullt ut till sina allra närmaste inom familjen heller… trots att det inte borde vara en konst…

Så nej, eftersträvansvärt är det verkligen inte ur min kristna synvinkel, men bland världens folk och i ateismens Sverige händer det hela tiden ändå.  Och själviskheten ökar just nu så kraftigt att det nog snart kan kvala in som religion. För hur ofta kan vi inte läsa i tidningen att vi ska tänka mer på oss själva och “satsa på dig själv”, osv. Vi skaffar Facebook och slåss om att få mest uppmärksamhet. Och i andra änden har vi aldrig tid för våra gamla eller andra behövande. Vi lägger tusentals kronor på att resa till länder och sola och bada utan en tanke på att vi gör det bredvid människor som för de pengarna förutom att få mat för dagen skulle kunna sätta alla sina barn i skolan för att undvika att behöva sälja dem till prostitution och en framtid i svält. Ofta med honnörsordet att JAG har förtjänat det för att JAG har haft så lite tid för mig själv på sistone. Bara för att nämna några få vanligt förekommande exempel på hur egoismen breder ut sig i vår del av världen.

scout - 26 April 2012 03:32 -

Att hålla ateism för sant, som ju fortfarande betyder att man håller för sant att ingen Gud kan finnas är också ett fundamentalistiskt ställningstagande.

Ateism är ett kognitivt försanthållande i en enda fråga. Svårare än så är det inte. Men detta försanthållande kan som sagt komma att behöva omprövas i framtiden om skäl skulle presenteras. Men en människa som aldrig är beredd att ompröva sina egna ståndpunkter kan knappast räkna med att framstå som särskilt rationell.

Enligt källan vaddå?

Om du börjar med att presentera vetenskapliga belägg för ditt påstående om att människan utvecklat medkänsla ”pga tro på något som är större och mäktigare än henne själv” så skall jag sedan presentera belägg för att medkänsla och empati är äldre än människan.

Ja, du. Historien vimlar om just såna berättelser där människor skövlat och tagit för sig vad de velat ha på andras bekostnad.

Visst – men på vilket sätt bjuder det att det är eftersträvansvärt att leva så som ateist? Skulle du själv börja slå ihjäl människor som stod i vägen för din egoism om du någon dag förlorade din tro på gud?

Man kan se det även i det lilla. För det är ju ingen konst att visa empati egentligen för sina allra närmaste, familjen, vännerna eller husdjuren. Men man behöver inte gå så långt ifrån det för att empatin drastiskt ska börja tryta.

Exakt samma mönster hittar man bland andra primater, btw. Visst är det fascinerande?