I tråden om makroevolutionen kan falsifieras togs en del argument för makroevolution upp. Men det är egentligen olika frågor. De frågor som berör bevis för makroevolution som togs upp i detta inlägg av Joeb i tråden “Kan makroevolution falsifieras?” för jag därför över hit.

Joeb - 16 September 2011 02:24 -

Anders - 14 September 2011 01:51 -

1. När det gäller algerna så är det som sagt svårt att se exakt vad som hänt utan mer detaljer. (...) När jag läser så tycker jag att det är svårt att få det till något annat än att det handlar om variation inom samma encelliga art.

Algen bildade kolonier, men det är något annat än att den skulle ha fått specialicerade celler, vilket är egentlig flercellighet. Här var cellerna lika. Den behöll också samma namn, vilket är högst osannolikt om det rörde sig om en verklig flercellighet.

Det är så evolution från encelliga till flercelliga organismer har skett. Först samlas de i formationer, och sedan blir cellerna specialiserade. Ta bara blåsmaneten, som fortfarande är en koloni.

Vilka är de betydande skillnaderna mellan en blåsmanet och vilken annan manet som helst? Här ser vi att gränserna mellan mikro- och makroevolution blir flytande. De glider in i varandra.

Och redan i experimentet har algerna blivit självreplikerande. Vi har alltså fått flercelliga formationer som replikerar sig själva.

Jag har inte studerat maneter, men det är en annan fråga än om algerna.
Jag angav skäl för att det förmodligen rör sig om en variation som redan fanns hos algerna, men som gynnades under de nya omständigheterna. Du får gärna interagera med mina argument. Se argumenten under punkt 1 här.

Om du vill föra en argumentation utifrån maneter så utveckla gärna argumentet.

2. Jag frågade om det går att gå hela vägen till USA för att illustrera att det kan finnas gränser för hur långt man kan gå, även om man kan gå långt. Jag kanske kunde uttryckt mig tydligare.

Min poäng var att havet är ivägen. Men det är klart, det kanske blir en bättre bild om vi talar om att simma istället. Det går att simma över Engelska kanalen, om man är vältränad. Innebär det att man kan simma till USA? Och vi är båda överens om att ingen klarar av det. Och vi är också överens om att det i princip kan finnas en gräns för evolutionen.

Om människor skulle försöka simma till USA så skulle de komma olika långt, men ingen skulle komma fram. Det beror inte på att det finns en fysisk gräns, vare sig i havet eller i människan, som man kan mäta och konstatera att “hit men inte längre” kan man simma. Ändå kan vi vara säkra på att ingen simmar över hela Atlanten.

I princip skulle det kunna vara likadant med evolutionen. Jag vet inte hur en fysisk gräns för evolution skulle se ut. Det kan finnas helt andra skäl än en sådan fysisk gräns, till att evolutionen är begränsad.

Exakt var gränserna går skulle förstås vara intressant att fastställa, men det går väl egentligen utanför ämnet för denna tråd. Här är frågan snarare om makroevolution överhuvudtaget kan falsifieras.

Jag måste tillstå att analogin haltar något. Evolutionen är ju ingen organism i sig med kapacitet att känna någon slags trötthet. Men om sagt: jag har svårt att se vad det är för slags barriär om skulle kunna hindra evolution över arterna.

Ta bara evolutionen från apliknande anfader till människa som exempel – någonting som till och med Michael Behe accepterar. Varför skulle detta steg vara omöjligt? Vad finns det som hindrar?

Frågan är om de processer som åstadkommer små förändringar kan leda till de stora förändringar du talar om. Och då beror det bland annat på vilken typ av förändringar det handlar om. Inte resultatet, utan i arvsanlagen.

Tirian skrev om skillnaden mellan kor och hundar, att hundar kan varieras mycket mer än kor. Det verkar ju som om det finns en gräns för hur mycket kor kan variera, eftersom de inte alls varierar lika mycket som hundar. Eller hur?

[Inlägget blev för långt, så här raderade jag ett avsnitt om likheter mellan schimpansens händer och människans, fossillagret, rudimentära organ och fosterutvecklingen. Alla dessa frågor återkommer dock senare i inlägget, utom fosterutvecklingen, och det jag skulle ha svarat här svarar jag där istället. Eller rättare sagt, jag ställer samma frågor som jag behöver svar på innan jag kan svara.]

3. Bevisar mikroevolution att makroevolution är sann?

Om man ser på de processer som åstadkommer små förändringar så är det inte alls säkert att man kan lägga ihop dem och så få en stor förändring. Vi har variation när det gäller storlek, färg osv., men kan sådan variation verkligen förklara uppkomsten av nya strukturer?

Nej, mikroevolution ensamt bevisar naturligtvis inte makroevolution. Utan här får vi se till helheten.

Och då har vi en värld som består av märklig design, rudimentära organ, genetiska likheter, geografisk distribution, observerad mikroevolution, och ett fossillager som ser ut om det gör.

Och då menar jag att biologisk evolution genom naturliga processer är den överläget mest trovärdiga förklaringen.

Det verkar finnas lite dolda premisser här, så jag får fråga innan jag kan bemöta argumenten.

Hur bevisar märklig design och rudimentära organ evolution?

Finns det inte många genetiska likheter som inte beror på gemensamt ursprung?

Geografisk distribution får du också gärna utveckla.

Mikroevolution förekommer, ja.

Fossillagret är vi nog oeniga om hur det ser ut. Vad jag har läst så talar det mot att makroevolutionen ska ha inträffat, inte för.

4. Det naturliga urvalet och makroevolutionära förändringar

Du skrev i ett annat inlägg om att ögat kan utvecklas steg för steg, där man börjar med små ljuskänsliga celler och sen steg för steg utvecklas synen genom det naturliga urvalet. Dawkins skriver på liknande sätt och kanske har du fått tanken från honom (indirekt via någon annan, eller direkt)? Frågan är dock hur ljuskänsliga celler uppkommer till att börja med.

De är väl helt enkelt resultatet av mutationer av olika slag.

Finns det någon evolutionist som har något mer konkret förslag än “mutationer av olika slag”?

Här får vi också skilja mellan om man kan visa att makroevolution i vissa fall inte kan fungera, att visa att makroevolution kanske visst skulle fungera (man bemöter invändningar) och för det tredje att visa att makroevolution har inträffat. Dawkins brukar ägna sig åt att försöka visa att makroevolution skulle kunna fungera, men det blandas lätt ihop med att makroevolution skulle ha inträffat. (Hur framgångsrik Dawkins är när det gäller att visa att makroevolution skulle kunna fungera kanske vi får anledning att gå in djupare i, det skriver jag inte om nu. Här är distinktionen det viktiga att hålla fram.)

Jag menar ju att det som talar starkast för makroevolution är helt vanlig observation. Makroevolution är den överlägset mest sannolika förklaring till vad vi har omkring oss.

Tidigare nämnda Dawkins brukar jämföra forskare och evolutionsbiologer med brottsplatsutredare. De har inte själva bevittnad brottet, utan anländer på brottsplatsen först efter att det har hänt, för att samla ihop all fakta och evidens, och sedan dra sina slutsatser.

Ja, det är ju inte bara en isolerad fråga, utan många på en gång. Och många dolda förutsättningar som ibland inte redovisas utan tas för givet. Det gör frågan mer invecklad än den verkar. (Och just för att saker ofta tas för givet verkar den ännu enklare än den är.)

Och ”nothing in Biology Makes Sense Except in the Light of Evolution” är ju en sån där gammal klysha som brukar kastas omkring – men jag är faktiskt böjd att hålla med. Ta bara en blåval till exempel. Ett vattenlevande djur som ändå har lungor och rester från någonting som tycks ha varit ett par ben?

Har man förslag på hur det skulle gå till när valen utvecklades? Vilket djur den utvecklats från och de nödvändiga förändringarna och alla mellanformer?

Utan evolutionsläran blir ju den biologiska mångfalden och alla dess underligheter fullständigt obegripliga.

Att det här är en överdrift bevisas ju av historien. Linné levde före Darwin. Han förstod i alla fall något, trots det.

Dawkins skriver om hur små förbättringar skulle gynnas av det naturliga urvalet. Det låter rimligt. Men han förutsätter i sina beskrivningar att dessa förbättringar uppkommer. Är det inte det som behöver visas?

Fast mikroevolution är väl ändå fullt observerad? Gynnsamma förändringar har vi väl sett gott om exempel på?

Så blotta förekomsten av mikroevolution visar att också dessa förändringar, som man inte observerat, uppkommer slumpmässigt

Anders - 21 September 2011 11:25 -

Alla dessa frågor återkommer dock senare i inlägget, utom fosterutvecklingen ...

Och just Joebs argument om att det bildas en svans under fosterutveckling är faktiskt helt fel, vilket jag försökt förklara för Joeb tidigare. Men det är som Joeb i detta fall inte vill lyssna på argumentationen utan är mer intresserad av att hålla fast vid sin tro till vilket pris som helst. Så här skrev jag till honom tidigare, något som han aldrig svarade på:

Jag påstår följande.

Det som ser ut som en svans i vecka 7 är svanskotan som bildas tidigt i fosterutvecklingen hos ett mänskligt embryo. Orsaken till att denna svans (i.e. svanskotan) inte syns i vecka 8 eller senare beror på att senor, muskler och andra organ bildas utanpå svanskotan så att den hamnar inuti kroppen. Så i fosterutvecklingen finns ingen ‘svans’ som tillbakabildas som du påstått.

Är detta påstående korrekt eller inte?

tirian - 22 September 2011 08:04 -

Anders - 21 September 2011 11:25 -

Alla dessa frågor återkommer dock senare i inlägget, utom fosterutvecklingen ...

Och just Joebs argument om att det bildas en svans under fosterutveckling är faktiskt helt fel, vilket jag försökt förklara för Joeb tidigare. Men det är som Joeb i detta fall inte vill lyssna på argumentationen utan är mer intresserad av att hålla fast vid sin tro till vilket pris som helst. Så här skrev jag till honom tidigare, något som han aldrig svarade på:

Jag påstår följande.

Det som ser ut som en svans i vecka 7 är svanskotan som bildas tidigt i fosterutvecklingen hos ett mänskligt embryo. Orsaken till att denna svans (i.e. svanskotan) inte syns i vecka 8 eller senare beror på att senor, muskler och andra organ bildas utanpå svanskotan så att den hamnar inuti kroppen. Så i fosterutvecklingen finns ingen ‘svans’ som tillbakabildas som du påstått.

Är detta påstående korrekt eller inte?

Det är alltså två problem. För det första: Hur ser argumentet ut, egentligen? Är det så att fosterutvecklingen motsvarar artens utveckling och att man kan studerar hur arten utvecklats när man studerar fosterutvecklingen? I så fall får man ju problem med hur fosterutvecklingen faktiskt ser ut. För det andra: Stämmer det att människan har svans, gälar osv. i fosterutvecklingen?

Anders - 21 September 2011 11:25 -

Kan makroevolution bevisas?

Först en rent vetenskapsfilosofisk fråga: kan vetenskapen bevisa någonting? Jag skulle nog svara nej på den punkten. Ordet används knappt inom vetenskapliga sammanhang. Vetenskapen är tentativ och kan komma att revideras i framtiden. Den bör nog aldrig tillskrivas några absoluta sanningshalter.

Men vi har naturligtvis väldigt goda skäl att hålla evolutionsläran för sann.

När jag läser så tycker jag att det är svårt att få det till något annat än att det handlar om variation inom samma encelliga art.
Algen bildade kolonier, men det är något annat än att den skulle ha fått specialicerade celler, vilket är egentlig flercellighet. Här var cellerna lika. Den behöll också samma namn, vilket är högst osannolikt om det rörde sig om en verklig flercellighet.

Men om du har en flercellig, självreplikerande formation – kan du verkligen fortfarande tala om encelliga organismer då?

Om du vill föra en argumentation utifrån maneter så utveckla gärna argumentet.

Var jag ville visa på var bara hur svårt det är att dra en knivskarp gräns mellan mikro- och makroevolution. Den utveckling blir i viss mån flytande. Och då är ju nästa fråga: varför vill man dra en skarp gräns mellan mikro och makroevolution? Vad har man för intresse av det?

Där avslöjar man ju tyvärr att de invändningar man kanske inte i första hand är särskilt vetenskapliga – utan snarare religiösa.

Frågan är om de processer som åstadkommer små förändringar kan leda till de stora förändringar du talar om. Och då beror det bland annat på vilken typ av förändringar det handlar om. Inte resultatet, utan i arvsanlagen.

Tirian skrev om skillnaden mellan kor och hundar, att hundar kan varieras mycket mer än kor. Det verkar ju som om det finns en gräns för hur mycket kor kan variera, eftersom de inte alls varierar lika mycket som hundar. Eller hur?

Jag tror att urval är en otroligt betydelsefull faktor i sammanhanget. Jag vet inte i vilken omfattning kor utsätts för något urval idag.

Det verkar finnas lite dolda premisser här, så jag får fråga innan jag kan bemöta argumenten.

Hur bevisar märklig design och rudimentära organ evolution?

Återigen tror jag att ”bevis” är ett alltför strikt begrepp att använda i sammanhanget. Men märklig design och rudimentära organ är naturligtvis starka belägg för biologisk evolution. För vilken alternativ förklaring skulle du själv vilja anföra?

En skapare som varit lekfull och utrustat oss med blinda fläckar i synfälten, en urinledare som löper rakt igenom prostatan, en luftstrupe och matstrupe precis bredvid varandra, samt en laryngeal nerv som är besynnerligt mycket för lång och tar en fullständigt bisarr omväg inne i den mänskliga kroppen?

Det tycker jag personligen är en ganska egendomlig förklaring och den är sannerligen inte särskilt vetenskaplig.

Och här kan vi också belysa våra vidsdomständer, våra blindtarmar, vår tunna kroppsbehåring, samt det faktum att vi som sagt, anlägger både päls och svans i fosterstadiet. Några andra förklaringar än biologisk evolution blir ju fort väldigt orimliga, om du frågar mig.

Och då har vi inte ens tittat på naturen ännu: en tillvaro fylld av löss, väglöss, flatlöss, inälvsmask, trikiner, binikemaskar, och bakterier. Samt det fullständigt besynnerliga faktum att det idag finns över en miljon olika sorters insekter. Om det finns en designer kan det alltså inte finnas någonting annat han älskar mer än att designa olika former av småkryp, maskar, flugor och insekter att fylla världen med.

Allt annat än biologisk evolution blir väldigt fort väldigt orimligt.

Finns det inte många genetiska likheter som inte beror på gemensamt ursprung?

Hur menar du då?

Geografisk distribution får du också gärna utveckla.

Vissa arter finns helt enkelt bara på vissa kontinenter – ta bara alla arter som enbart finns i Australien men ingen annanstans. Hur kommer det sig? Varför finns de bara där och ingen annanstans?

Fossillagret är vi nog oeniga om hur det ser ut. Vad jag har läst så talar det mot att makroevolutionen ska ha inträffat, inte för.

Jag tror tyvärr inte du finner en enda paleontolog som delar den uppfattningen.

Har man förslag på hur det skulle gå till när valen utvecklades? Vilket djur den utvecklats från och de nödvändiga förändringarna och alla mellanformer?

Det var länge ett mysterium med sedan hittade man denna lustiga figur – som passande nog också fick namnet ”den gående valen.”

Wikipedia har en faktiskt en bra och överskådlig artikel över ämnet—fylld med starka källhänvisningar.

Att det här är en överdrift bevisas ju av historien. Linné levde före Darwin. Han förstod i alla fall något, trots det.

Jag kan tyvärr inte hålla med om att det skulle vara någon överdrift. Evolutionsläran är biologins hörnsten.

Så blotta förekomsten av mikroevolution visar att också dessa förändringar, som man inte observerat, uppkommer slumpmässigt.

Med tanke på hela den samlade mängd av oberoende evidens vi har så är det högst rimligt att anta det.

Joeb, svagheten i dina argument beror på att du är oförmögen att skilja på utveckling genom förlust av gener och tillkomst av nya. Du försöker ju förklara uppkomst av helt nya gener genom en långtgående förlust av andra gener. (Gen = DNA som kodar för ett visst protein).

Själv tror jag att Gud är orsaken både till den specialisering genom genförlust som orsakar underarter och det nyskapande av gener som orsakar helt nya arter.

AndersH25 - 23 September 2011 09:25 -

Joeb, svagheten i dina argument beror på att du är oförmögen att skilja på utveckling genom förlust av gener och tillkomst av nya. Du försöker ju förklara uppkomst av helt nya gener genom en långtgående förlust av andra gener. (Gen = DNA som kodar för ett visst protein).

Själv tror jag att Gud är orsaken både till den specialisering genom genförlust som orsakar underarter och det nyskapande av gener som orsakar helt nya arter.

Och svagheten i dina argument beror på att du hämtar din “information” om evolutionsbiologi från kristna studentföreningar—vilket tyvärr resulterar i en närmast fullständig obegriplighet.

Det går liksom inte ens att diskutera med dig, för du använder begrepp och definitioner på ett sätt som inte återfinns någonstans inom den vetenskapliga litteraturen.

Joeb - 23 September 2011 09:38 -

AndersH25 - 23 September 2011 09:25 -

Joeb, svagheten i dina argument beror på att du är oförmögen att skilja på utveckling genom förlust av gener och tillkomst av nya. Du försöker ju förklara uppkomst av helt nya gener genom en långtgående förlust av andra gener. (Gen = DNA som kodar för ett visst protein).

Själv tror jag att Gud är orsaken både till den specialisering genom genförlust som orsakar underarter och det nyskapande av gener som orsakar helt nya arter.

Och svagheten i dina argument beror på att du hämtar din “information” om evolutionsbiologi från kristna studentföreningar—vilket tyvärr resulterar i en närmast fullständig obegriplighet.

Det går liksom inte ens att diskutera med dig, för du använder begrepp och definitioner på ett sätt som inte återfinns någonstans inom den vetenskapliga litteraturen.

Beklagar om det bara är här på CredoAkademin som man känner till att gener är DNA (de-oxi-ribo-nuklein-syror/DeoxyriboNucleic Acids) som kodar för proteiner.

Nu ska du inte vara arg eller ledsen för att du har svårt för att förstå, för det är inte genom förståndet som man blir räddad och får bli en del av “den nya skapelsen”.

AndersH25 - 23 September 2011 10:02 -

Beklagar om det bara är här på CredoAkademin som man känner till att gener är DNA (de-oxi-ribo-nuklein-syror/DeoxyriboNucleic Acids) som kodar för proteiner.

Nu ska du inte vara arg eller ledsen för att du har svårt för att förstå, för det är inte genom förståndet som man blir räddad och får bli en del av “den nya skapelsen”.

Vilken tur för mig.

Joeb,

1. Du skriver att evolutionsteorin inte är bevisad, eftersom det alltid kan komma upp nya fakta. Men du menar att det finns goda skäl att hålla den för sann. Richard Dawkins har någon gång sagt:

“It is absolutely safe to say that, if you meet somebody who claims not to believe in evolution, that person is either ignorant, stupid, or insane.”

Jag vet inte om man kan säga så om man inte samtidigt anser att evolutionsteorin är bevisad. Men du kanske inte håller med Dawkins på denna punkt?

2. Dina huvudsakliga argument för makroevolution verkar i en mening vara indirekta argument. De är inte så mycket argument för makroevolution, som argument mot ett alternativ till makroevolution.

Men märklig design och rudimentära organ är naturligtvis starka belägg för biologisk evolution. För vilken alternativ förklaring skulle du själv vilja anföra?

En skapare som varit lekfull och utrustat oss med blinda fläckar i synfälten, en urinledare som löper rakt igenom prostatan, en luftstrupe och matstrupe precis bredvid varandra, samt en laryngeal nerv som är besynnerligt mycket för lång och tar en fullständigt bisarr omväg inne i den mänskliga kroppen?

Det tycker jag personligen är en ganska egendomlig förklaring och den är sannerligen inte särskilt vetenskaplig.

Detta är alltså argument mot en skapare. Att en skapare skulle ligga bakom “märklig design och rudimentära organ” mm, tycker du är “en ganska egendomlig förklaring och den är sannerligen inte särskilt vetenskaplig”.

Detta kan delas in i två argument:
A. Att hänvisa till en skapare är inte en vetenskaplig förklaring. Så förstår jag i alla fall slutet av meningen jag citerade ovan (men rätta mig om jag tolkat dig fel).

B. En skapare skulle inte ha skapat “märklig design” eller rudimentära organ osv.

När det gäller det första argumentet så är det ett vetenskapsfilosofiskt argument. Argumentet kan man tillämpa på allt levande och inte bara sådant som man kan tycka se underligt eller meningslöst ut. Också de mest uppenbart funktionella och beundransvärda konstruktioner kan man ju tillämpa samma argument på: Att hänvisa till en skapare är inte vetenskapligt. Med andra ord är skapelse uteslutet på förhand med det argumentet och oavsett hur naturen ser ut så gäller detta. Då är också makroevolution det enda alternativet och frågan är avgjord på förhand till dess fördel.

Det andra argumentet verkar vid första anblicken inte utesluta skapelse på förhand, men kan användas på det sättet. All design kan förstås te sig underlig och möjlig att förbättra, beroende på vilka syften man har.

Vad som dock framförallt ska noteras när det gäller det andra argumentet är att det är ett teologiskt argument. “Gud skulle inte ha skapat på detta sätt.” Kanske, kanske inte. Men ska evolutionsteorin grundas på teologiska argument, mot en viss syn på skapelse? Ska inte de positiva argumenten vara grunden? Och har teologiska argument överhuvudtaget någon plats i vetenskapen?

Geografisk distribution verkar också vara ett argument som snarare är riktat mot andra uppfattningar än ett positivt bevis för makroevolution. Det finns kängurur på Australien, men inte i Sydamerika. Bevisar det att kängurur har utvecklats genom mutationer och naturligt urval? Bevisar det att kängurur härstammar från encelliga varelser som allt annat levande också är släkt med? Inte om man inte lägger in något mer i argumentationen: Att kängurur finns på Australien men inte i Sydamerika bevisar (på något sätt) att skapelse är felaktigt - och därmed är evolution enda alternativet. Det verkar alltså vara en variant av det teologiska argumentet.

3. Finns det en gräns för hur långt evolutionen går?

Det finns två saker att se på här. Det ena är vilken typ av genetiska förändringar som åstadkommer den evolution vi kan observera. Om det inte tillkommer ny information (Dawkins talar om information, så båda sidor verkar kunna acceptera att begreppet används inom biologin), då kommer variationerna att vara begränsade.

Det är också därför mutationer är nödvändiga. Så länge man avlar utan att det sker mutationer så är det begränat hur långt variationen kan drivas. Frågan är om de mutationer som uppkommer tillför information och om de gör det, hur långt man kan bygga.

Det andra man har att se på är de faktiska variationer vi kan observera. Hur långt sträcker sig de? Hunddjur har ganska stora variationer, kor varierar mindre. Det är möjligt att kor skulle kunna variera mer, det är också möjligt att de helt enkelt har en mindre inbyggd variation. I båda fallen är variationen i alla fall begränsad och vad mer är: Båda sidor i debatten menar att så länge det enbart handlar om urval så måste variationen vara begränsad, eftersom ingen ny information då tillförs.

4. Finns det likheter som inte beror på gemensamt ursprung?

Det gör det definitivt. Man skiljer mellan homologier och analogier, där de senare anses ha uppkommit genom “konvergent evolution”. Homologier är då likheter som beror på gemensamt ursprung, analogier likheter som inte beror på gemensamt ursprung. Vissa analogier kan man lätt skilja från homologier, eftersom de endast är lika på ytan. I andra fall kan strukturerna i sig inte säga något om likheterna beror på gemensamt ursprung eller på konvergent evolution. T ex gäller det vingarna på fladdermöss och flyghundar:

“En teori om att flyghundar inte tillhör ordningen fladdermöss, utan istället är flygande primater, lanserades 1986 av den australiensiske forskaren Jack Pettigrew. Med andra ord skulle de vara mer släkt med människor, apor och halvapor. Likheten med fladdermöss skulle istället bero på konvergent evolution. Grunden för teorin var hans forskningar av hjärnan och nervsystem, liksom olikheterna i levnadssätt, såsom kost och flygteknik. Teorin har mött mycket motstånd, men andra neurologiska forskningar har stött teorin. Dock har senare studier av DNA stärkt uppfattningen att flyghundarna tillhör ordningen fladdermöss.” Från Wikipedia

Det är alltså inte tillräckligt att studera själva vingarna för att se om det rör sig om gemensamt ursprung eller inte som förklaring av likheten.

Och det finns många sådana exempel. Frågan är då vilka slutsatser man egentligen kan dra av likheter.

5. Uppkommer de nödvändiga mutationerna?

Du svarar: “Med tanke på hela den samlade mängd av oberoende evidens vi har så är det högst rimligt att anta det.”

Men de andra argumenten var (förutom det som kommer nedan) teologiska argument. Eftersom du inte tror att Gud skapar “märklig design” och liknande så tror du att det hela istället har uppkommit genom mutationer som sedan sållats av det naturliga urvalet?

Om det ska vara ett vetenskapligt argument så skulle man väl behöva få bekräftat rent empiriskt att sådana mutationer (som inte bara är återmutationer) inträffar?

6. Fossillagret
Paleonontologen David Raup har skrivit:

Darwin predicted that the fossil record should show a reasonably smooth transition of ancestor-decendant pairs with a satisfactory number of intermediates between major groups. Darwin even went so far as to say that if this were not found in the fossil record, his general theory of evolution would be in serious jeopardy. Such smooth transitions were not found in Darwin’s time, and he explained this in part on the basis of an incomplete geologic record and in part on the lack of study of that record. We are now more than a hundre years after Darwin and the situation is little changed. Since Darwin a tremendous expansion of paleontological knowledge has taken place, and we know much more about the fossil record than was known in his time, but the basic situation is not much different. We actually may have fewer examples of smooth transitions than we had in Darwin’s time, because som of the old examples have turned out to be invalid when studied in more detail. To be sure, some new intermediate or transitional forms have been found, particularly among land vertebrates. But if Darwin were writing today, he would still have to cite a disturbing lack of missing links or transitional forms between the major groups of organisms. (Citerat ut Johnson, Darwin on Trial, 2nd ed, 1993 s.187

Andra, som Stephen Jay Gould, har också skrivit om bristen på mellanformer i fossillagren.

7. Valarnas utveckling
Man måste först fråga sig vilka förändringar som är nödvändiga innan man kan fråga sig om fossilen stöder att dessa förändringar har skett. Nu har man ett antal förmodade mellanformer. Och hittar man andra mellanformer så kanske man föredrar dem istället. Sånt har hänt förr. Det man vet är att valen utvecklats från landlevande djur. Och man har förslag på mellanformer. Men man vet inte att det skett pga mellanformerna, utan för att det är den enda förklaringen i vilket fall.

8. Alger och flercellighet

Jag måste säga att det faktum att man tar upp alger som bildar kolonier som ett exempel på hur “flercellighet” utvecklats ger mig intryck av att man greppar efter halmstrån.

Flercellighet är när cellerna är specialiserade. Eller har du en annan definition? Se http://sv.wikipedia.org/wiki/Flercellig_organism

När det gäller maneterna så har du endast talat om att det finns encelliga som lever i kolonier och flercelliga. Menar du att man av detta ska dra slutsatsen att kolonierna har utvecklats till flercelliga varelser? Behöver man inte observera sådan utveckling innan man på vetenskaplig grund kan dra slutsatsen att den sker?

Anders - 25 September 2011 12:59 -

Joeb,

1. Du skriver att evolutionsteorin inte är bevisad, eftersom det alltid kan komma upp nya fakta. Men du menar att det finns goda skäl att hålla den för sann. Richard Dawkins har någon gång sagt:

“It is absolutely safe to say that, if you meet somebody who claims not to believe in evolution, that person is either ignorant, stupid, or insane.”

Jag vet inte om man kan säga så om man inte samtidigt anser att evolutionsteorin är bevisad. Men du kanske inte håller med Dawkins på denna punkt?

Nej, jag håller inte med honom där. Vetenskapen måste vara mer öppen än så. Framtida fynd kommer alltid kunna tvinga oss att revidera nuvarande kunskapsläge.

2. Dina huvudsakliga argument för makroevolution verkar i en mening vara indirekta argument. De är inte så mycket argument för makroevolution, som argument mot ett alternativ till makroevolution.

Du har helt rätt. Evolutionsläran måste naturligtvis bygga på positiv evidens. Så låt oss se vad som talar för ett släktskap mellan människa och schimpans:

1. Vårt DNA är närmast identiskt.

2. Vi ser likheter med blotta ögat. Våra händer, fingrar, tummar och naglar är också närmast identiska.

3. Schimpanser har 24 par kromosomer, medan människan bara har 23. Vad människan däremot har är kromosom nr.2 som är en fusion av två kromosomer och har därmed rudimentära telomerer och centromerer.

4. Fossillageret vittnar om olika mellanformer.

5. I fosterstadiet anlägger vi – precis som schimpanserna en liten svans och päls. Schimpanserna behåller sin, medan vi gör det inte.

6. Vi har rudimentära organ som visdomständer, kroppsbehåring och (i viss mån) möjlighet att röra på öronen, funktioner som vi inte har någon som helst användning för.

7.Vi vet att mutationer och urval skapar en kraftig variation.

Om vi tar all denna fakta tillsammans tycker jag att den talar sitt tydliga språk och det tycks mig ganska uppenbart att ett släktskap föreligger.

Hur tolkar du denna fakta?

Och vad krävs egentligen för att vi skall kunna bevisa makroevolution? Krävs det också att vi skall kunna visa att ett övernaturligt väsen inte gjort X eller Y?

Geografisk distribution verkar också vara ett argument som snarare är riktat mot andra uppfattningar än ett positivt bevis för makroevolution. Det finns kängurur på Australien, men inte i Sydamerika. Bevisar det att kängurur har utvecklats genom mutationer och naturligt urval?

Nej, detta faktum ensamt bevisar naturligtvis ingenting. Men vetenskapliga teorier är ju just övergripande förklaringsmodeller som sammanbinder och förklarar olika fakta. Om någon då undrar varför kängurus enbart finns i Australien och erbjuder evolutionsläran ett väldigt elegant svar.

3. Finns det en gräns för hur långt evolutionen går?

Det finns två saker att se på här. Det ena är vilken typ av genetiska förändringar som åstadkommer den evolution vi kan observera. Om det inte tillkommer ny information (Dawkins talar om information, så båda sidor verkar kunna acceptera att begreppet används inom biologin), då kommer variationerna att vara begränsade.

Det är också därför mutationer är nödvändiga. Så länge man avlar utan att det sker mutationer så är det begränat hur långt variationen kan drivas. Frågan är om de mutationer som uppkommer tillför information och om de gör det, hur långt man kan bygga.

Det andra man har att se på är de faktiska variationer vi kan observera. Hur långt sträcker sig de? Hunddjur har ganska stora variationer, kor varierar mindre. Det är möjligt att kor skulle kunna variera mer, det är också möjligt att de helt enkelt har en mindre inbyggd variation. I båda fallen är variationen i alla fall begränsad och vad mer är: Båda sidor i debatten menar att så länge det enbart handlar om urval så måste variationen vara begränsad, eftersom ingen ny information då tillförs.

Jag tror inte vi skall stirra oss blinda på den evolution vi kan observera. Den kommer aldrig att vittna om något annat än mindre förändringar. Makroevolution kräver tid—lång tid—och är förmodligen ingenting vi någonsin kommer att få bevittna med blotta ögat.

Men när vi studerar hur världen ser ut finner vi naturligtvis god evidens för att sådan evidens har skett.

4. Finns det likheter som inte beror på gemensamt ursprung?

Det gör det definitivt. Man skiljer mellan homologier och analogier, där de senare anses ha uppkommit genom “konvergent evolution”. Homologier är då likheter som beror på gemensamt ursprung, analogier likheter som inte beror på gemensamt ursprung. Vissa analogier kan man lätt skilja från homologier, eftersom de endast är lika på ytan. I andra fall kan strukturerna i sig inte säga något om likheterna beror på gemensamt ursprung eller på konvergent evolution. T ex gäller det vingarna på fladdermöss och flyghundar:

Då är jag med dig. Naturligtvis finns det många exempel på konvergent evolution. Just vingarna är väl det tydligaste exemplet.

5. Uppkommer de nödvändiga mutationerna?

Du svarar: “Med tanke på hela den samlade mängd av oberoende evidens vi har så är det högst rimligt att anta det.”

Men de andra argumenten var (förutom det som kommer nedan) teologiska argument. Eftersom du inte tror att Gud skapar “märklig design” och liknande så tror du att det hela istället har uppkommit genom mutationer som sedan sållats av det naturliga urvalet?

Om det ska vara ett vetenskapligt argument så skulle man väl behöva få bekräftat rent empiriskt att sådana mutationer (som inte bara är återmutationer) inträffar?

Evolution är ju både ett historiskt och ett kontinuerligt skeende och många avgörande händelser ligger ju bakom oss – och kan ju aldrig resa tillbaka i tiden för att bekräfta att mutation X verkligen skedde.

Här kommer ju brottsplatsmetaforen in igen. Vi får samla ihop alla data och all evidens och sedan dra våra slutsatser.

6. Fossillagret
Paleonontologen David Raup har skrivit:

Andra, som Stephen Jay Gould, har också skrivit om bristen på mellanformer i fossillagren.

Fast visst visar väl fossillagret på en mängd olika mellanformer? Ta bara alla fossil som vittnar om evolution från apliknande anfader till människa. Går du till ett museum kan du se dem uppställda på ett sånt här vis.

7. Valarnas utveckling
Man måste först fråga sig vilka förändringar som är nödvändiga innan man kan fråga sig om fossilen stöder att dessa förändringar har skett. Nu har man ett antal förmodade mellanformer. Och hittar man andra mellanformer så kanske man föredrar dem istället. Sånt har hänt förr. Det man vet är att valen utvecklats från landlevande djur. Och man har förslag på mellanformer. Men man vet inte att det skett pga mellanformerna, utan för att det är den enda förklaringen i vilket fall.

Vetenskapen måste naturligtvis vara öppen för omtolkningar och revideringar. Annars hade det inte varit särskilt god vetenskap. Men återigen menar jag att den evidens som finns talar sitt tydliga språk.

Joeb - 23 September 2011 10:11 -

AndersH25 - 23 September 2011 10:02 -

Beklagar om det bara är här på CredoAkademin som man känner till att gener är DNA (de-oxi-ribo-nuklein-syror/DeoxyriboNucleic Acids) som kodar för proteiner.

Nu ska du inte vara arg eller ledsen för att du har svårt för att förstå, för det är inte genom förståndet som man blir räddad och får bli en del av “den nya skapelsen”.

Vilken tur för mig.

Ja, för det betyder att det viktiga är inte att du tror på skapelseberättelsen (eller jungfrufödelsen). Om du föredrar ett samhälle byggt på nåd framför ett byggt på rättvisa (=öga för öga o tand för tand som det står i Hammurabis lag) så kan du utan att tro på sådant, ändå få veta om Jesus talade av sig själv eller inte!

15Då förundrade sig judarna och sade: »Varifrån har denne sin lärdom, han som icke har fått undervisning?»

  16Jesus svarade dem och sade: »Min lära är icke min, utan hans som har sänt mig.

  17Om någon vill göra hans vilja, så skall han förstå om denna lära är från Gud, eller om jag talar av mig själv. Joh 7:15-17

tirian - 22 September 2011 08:04 -

Och just Joebs argument om att det bildas en svans under fosterutveckling är faktiskt helt fel, vilket jag försökt förklara för Joeb tidigare. Men det är som Joeb i detta fall inte vill lyssna på argumentationen utan är mer intresserad av att hålla fast vid sin tro till vilket pris som helst.

Snarare tycks det handla om din förmåga att bortförklara det uppenbara in i absurdum—något du visar prov på i den ena tråden efter den andra.

Bitvis blir det närmast komiskt.

Jag påstår följande:

Det som ser ut som en svans i vecka 7 är svanskotan som bildas tidigt i fosterutvecklingen hos ett mänskligt embryo.

Vilka är dina belägg för detta?

Enligt denna artikel—publicerad i America Journal of Anatomy—består svansen av “paired somites, mesenchyme and extensions of the neural tube, notochord and gut.”

Men varför försvinner då svansen? Vi kan läsa vidare i abstraktet:

“However, during stage 17 cells begin to die in all structures throughout the tail. Cell death continues in the succeeding stages reaching massive numbers by stages 18 and 19, and the tail becomes less and less prominent with developmental time. Most of the dead cells are phagocytosed. The debris-laden macrophages appear to migrate from the tail to the body. By late stage 21 or early stage 22 there is no free tail. We conclude that cell death has a major role in the destruction of tail structures and the concurrent loss of the human tail.”

Men detta sker heller inte alltid, vilket också är anledningen till att människor faktiskt ibland föds med verkliga svansar, även om det är ytterst ovanligt.

Orsaken till att denna svans (i.e. svanskotan) inte syns i vecka 8 eller senare beror på att senor, muskler och andra organ bildas utanpå svanskotan så att den hamnar inuti kroppen.

Vad har du för belägg för dessa påståenden? Jag vill gärna se hänvisningar till professionell biologisk litteratur.

Är detta påstående korrekt eller inte?

Det är inte korrekt. Det låter mest som rent trams.

Joeb - 17 Oktober 2011 11:18 -

tirian - 22 September 2011 08:04 -

Och just Joebs argument om att det bildas en svans under fosterutveckling är faktiskt helt fel, vilket jag försökt förklara för Joeb tidigare. Men det är som Joeb i detta fall inte vill lyssna på argumentationen utan är mer intresserad av att hålla fast vid sin tro till vilket pris som helst.

Jag påstår följande:

Det som ser ut som en svans i vecka 7 är svanskotan som bildas tidigt i fosterutvecklingen hos ett mänskligt embryo.

Vilka är dina belägg för detta?

Enligt denna artikel—publicerad i America Journal of Anatomy—består svansen av “paired somites, mesenchyme and extensions of the neural tube, notochord and gut.”

Men varför försvinner då svansen? Vi kan läsa vidare i abstraktet:

“However, during stage 17 cells begin to die in all structures throughout the tail. Cell death continues in the succeeding stages reaching massive numbers by stages 18 and 19, and the tail becomes less and less prominent with developmental time. Most of the dead cells are phagocytosed. The debris-laden macrophages appear to migrate from the tail to the body. By late stage 21 or early stage 22 there is no free tail. We conclude that cell death has a major role in the destruction of tail structures and the concurrent loss of the human tail.”

Äntligen, ett argument

Så du påstår att på grund av att delar av det som ser ut som en svans förstörs så är det ‘bevis’ på att detta är rester från en svans. Om jag förstår det hela rätt så krävs att de gener som är viktiga i svansens utveckling inom icke-mänskliga arter, har bevarats i det mänskliga genomet och stått emot alla DNA-förändringar.

Men är det det som artikeln beskriver. Nej. Den bara förklara vad som händer under foster utveckling och inte varför. Det du försöker förklara är varför detta händer och vill då få oss att tro att den enda förklaring som finns till detta varför är att vi haft en gemensam förfader?

Men frågan är om det kan finnas någon annan teori om varför flera av kotorna smälter samman för att bilda svanskotan och att vissa celler förstörs i processen? Visst. Vi vet ju att i de tidiga stadierna av hjärnans utveckling bildas ett antal celler som avgränsar hjärnan till rätt celler bildats. Dessa celler förstörs sedan, eftersom de bara har en funktion under en kort tid. Så varför skulle detta med svansen vara annorlunda? Är det också en platshållare som håller allt på plats till dess att resten av kroppen har vuxit runt den.

Detta låter väl nog så rimligt och kräver dessutom ingen extra teori om common descent för att förklara fenomenet.

Joeb - 17 Oktober 2011 11:18 -

Men detta sker heller inte alltid, vilket också är anledningen till att människor faktiskt ibland föds med verkliga svansar, även om det är ytterst ovanligt.

Folk föds inte med svansar, de föds med missbildningar. Och missbildningar är antingen:

1 - Alltid bevis på något som ärvts från en tidigare gemensam förfader.
2 - Aldrig bevis på något som ärvts från en tidigare gemensam förfader.

För om en person föds med något som ser ut som en svans betyder att våra förfäder haft svans. Vad betyder då en person som föds med sex fingrar eller ett par siamesiska tvillingar?

Joeb - 17 Oktober 2011 11:18 -

Orsaken till att denna svans (i.e. svanskotan) inte syns i vecka 8 eller senare beror på att senor, muskler och andra organ bildas utanpå svanskotan så att den hamnar inuti kroppen.

Vad har du för belägg för dessa påståenden? Jag vill gärna se hänvisningar till professionell biologisk litteratur.

Jag ska först erkänna att jag inte hade helt rätt. Delar av det som ser ut som en svans förstörs i ett senare skede. Men delar av detta är också det som bildar svanskotan. Och den delen byggs ju in i kroppen.

Men det finns mycket att läsa om detta. Du kan hitta mer information på denna hemsida. Där står bland annat:
Both the TalkOrigins webpage and the original Bar-Meor paper promulgate the false idea that in the womb people have an ‘embryonic tail’. The correct term for the structure in question is the caudal eminence. They claim it contains extra somites8 (the embryo’s bead-like somites are precursors to several different structures, including vertebrae) and that if these continued growing instead of degenerating and getting reabsorbed that they would develop into extra tail bones, adding to the regular three to five coccygeal vertebrae that develop normally. They thus call these features ‘coccygeal somites’. But since they do not develop, it is pure evolution-inspired supposition to presume to know what they would develop into, and to label them ‘coccygeal’. As one modern human embryology textbook puts it, ‘Supernumerary vertebral centra that would later degenerate are not present and hence no tail exists’9 and ‘the caudal tip of the trunk appears particularly tapered at 5 weeks, because it contains merely neural tube, but is in no sense a (future) vertebrated “tail”.’10 Only three to five bones have ever been recorded in the human coccyx.

tirian - 18 Oktober 2011 10:40 -

Så du påstår att på grund av att delar av det som ser ut som en svans förstörs så är det ‘bevis’ på att detta är rester från en svans.

“Delar av det som ser ut som en svans?” På vilket sätt är det inte ens svans? Det måste väl ändå finnas gränser för hur mycket du kan bortförklara? Eller kan du gå hur långt som helst i detta trams?

Men är det det som artikeln beskriver. Nej. Den bara förklara vad som händer under foster utveckling och inte varför. Det du försöker förklara är varför detta händer och vill då få oss att tro att den enda förklaring som finns till detta varför är att vi haft en gemensam förfader?

Så nu har du alltså accepterat att det är en svans och får således (helt plötsligt) börja söka efter andra bortförklaringar?

Alldeles nyss var det väl svanskotan?

Men frågan är om det kan finnas någon annan teori om varför flera av kotorna smälter samman för att bilda svanskotan och att vissa celler förstörs i processen? Visst. Vi vet ju att i de tidiga stadierna av hjärnans utveckling bildas ett antal celler som avgränsar hjärnan till rätt celler bildats. Dessa celler förstörs sedan, eftersom de bara har en funktion under en kort tid. Så varför skulle detta med svansen vara annorlunda? Är det också en platshållare som håller allt på plats till dess att resten av kroppen har vuxit runt den.

Vad har du för belägg för detta? Du får försöka belägga dina påståenden med hjälp av professionell biologisk litteratur. Dina egna, privata spekulationer har jag inget större intresse av.

Folk föds inte med svansar, de föds med missbildningar. Och missbildningar är antingen:

1 - Alltid bevis på något som ärvts från en tidigare gemensam förfader.
2 - Aldrig bevis på något som ärvts från en tidigare gemensam förfader.

Alls icke, det finns gott om exempel på atavism, där egenskaper från tidigare släktled plötsligt dykt upp igen.

Det finns också dokumenterade exempel på verkliga svansar, även om de, som sagt, är ytterst sällsynta.

Jag ska först erkänna att jag inte hade helt rätt. Delar av det som ser ut som en svans förstörs i ett senare skede. Men delar av detta är också det som bildar svanskotan. Och den delen byggs ju in i kroppen.

Vad skönt att du själv kan inse att du är ute och cyklar ibland. Så vad du formulerade i inlägg #1 var alltså rent struntprat—är vi eniga om detta?

Och det är ingenting som “ser ut” som en svans—det är en svans, och nu vet du också vad den består utav, och det är alltså inte svanskotan som du pratade om.

Men det finns mycket att läsa om detta. Du kan hitta mer information på denna hemsida. Där står bland annat:

Vad jag efterfrågade var proffesionell biologisk litteratur. Dit hör inte den länken du bifogade. Religiös fundamentalism är någonting helt annat.

Joeb - 18 Oktober 2011 11:20 -

tirian - 18 Oktober 2011 10:40 -

Så du påstår att på grund av att delar av det som ser ut som en svans förstörs så är det ‘bevis’ på att detta är rester från en svans.

“Delar av det som ser ut som en svans?” På vilket sätt är det inte ens svans? Det måste väl ändå finnas gränser för hur mycket du kan bortförklara? ..

Var i abstraktet står det att alla celler i den så kallade ‘svansen’ försvinner eller absorberas. Låt oss se om det finns en bra beskrivning av den embryonala utvecklingen. Så här beskrivs detta på följande sida:

Dag 17-18 har mesodermet utvecklats till fyra olika huvudsakliga strukturer mellan ektoderm och endoderm. Centralt börjar notochordan (ryggsträngen) utvecklas på grund av uttryck av sonic hedgehog protein (SHP). Notochordan ersätter primitivstrimman funktionellt: den håller embryots lodräta axel så att ryggraden hamnar rätt, och riktar också in neuralröret när det bildas. Notochordan är en embryonal struktur som försvinner längre fram i utvecklingen. Ev. kan spår ses i form av mellankotdiskarnas nucleus pulposus.

Här kan man se att notochordan (som är en del av denna 1 mm långa ‘svans’) som senare försvinner är till för att bland annat se till att ryggraden hamnar rätt.  Om man läser från början av ditt abstrakt får man även veta vad denna ‘svans’ innehåller.

“The tail is a prominent feature of the human embryo during stage 14 and is composed of paired somites, mesenchyme and extensions of the neural tube, notochord and gut. The tail grows with the embryo through early stage 17 when it extends more than a millimeter from the trunk. Overgrowth by the trunk at the base of the tail may account for the loss of part of its length during late stage 17 and stage 18.”

Och om man läser vad somiter, mesenchyme och notochordan betyder är de viktiga delar i embryots utveckling även om vissa kommer att försvinna. Men som du ser så har även de som försvinner en funktion i utvecklingen av embryot, även om man kanske inte visste vad denna funktion var 1978 när artikeln skrevs.

Joeb - 18 Oktober 2011 11:20 -

Men är det det som artikeln beskriver. Nej. Den bara förklara vad som händer under foster utveckling och inte varför. Det du försöker förklara är varför detta händer och vill då få oss att tro att den enda förklaring som finns till detta varför är att vi haft en gemensam förfader?

Så nu har du alltså accepterat att det är en svans och får således (helt plötsligt) börja söka efter andra bortförklaringar? Alldeles nyss var det väl svanskotan?

Nej, det är ingen svans. Det är mer korrekt att kalla det för en caudal eminence, men då skulle du tappa koppling till evolutionsteorin. Och jag är fortfarande inte övertygade om att det inte är celler ur denna del som kommer att bilda svanskotan. Exakt ur vilka celler under dag 14 - 22 bildas svanskotan, vet du det?

Men du blandar fortfarande ihop hur saker sker och varför de sker.

Som du såg kan vissa saker (som notochordan) ha en funktion under en viss tid i den embryonala utvecklingen, för att sedan försvinna eller absorberas.

Du påstår att denna 1mm långa del är någon slags rest från en förfader som haft svans. Men vad är egentligen ditt argument för att visa att så är fallet?

Att delar av den försvinner är väl ändå inget argument för att det är en rest från en påstådd förfader, speciellt om man vet vad det som försvinner har för funktion.

Tirian,

Bara för att förtydliga. Du skrev så här i ditt första inlägg:

Det som ser ut som en svans i vecka 7 är svanskotan som bildas tidigt i fosterutvecklingen hos ett mänskligt embryo. Orsaken till att denna svans (i.e. svanskotan) inte syns i vecka 8 eller senare beror på att senor, muskler och andra organ bildas utanpå svanskotan så att den hamnar inuti kroppen. Så i fosterutvecklingen finns ingen ‘svans’ som tillbakabildas som du påstått.

Men det stämmer alltså inte längre? Du har själv förkastat denna hypotes och håller den inte längre för sann? Det är alltså ingen svanskota vi talar om längre—utan du har helt ändrat uppfattning?

Om man läser från början av ditt abstrakt får man även veta vad denna ‘svans’ innehåller.

Och det citerade väl jag redan i inlägg #11? Eller? Läser du alls inte några andra inlägg än dina egna?

Nej, det är ingen svans.

På vilket sätt är vad du ser på denna bild inte ens svans, Tirian? Du framstår egentligen bara som irrationell när du förkastar det uppenbara på det här sättet.

Du påstår att denna 1mm långa del är någon slags rest från en förfader som haft svans. Men vad är egentligen ditt argument för att visa att så är fallet?

Den 1mm långa delen står för drygt 10% av fostrets hela storlek. Det är alltså ingen liten svans vi talar om.

Men har du studerats fostrets utveckling någon gång? Har du sett vad som händer under de olika stadierna? Har du jämfört detta med andra vertebraters embryologi? Har du sett alla likheter?

Jag saxar en formulering rakt av från Nova.

Any animal, be it a blue whale, botfly, or human, starts out as a single, fertilized cell. Then the cell divides, differentiates, and ultimately develops into a full-fledged animal according to a special set of genetic instructions–a “toolkit” that tells the embryo how and where to develop limbs and organs. All animals on Earth use essentially the same toolkit, so embryos of different species can appear startlingly similar to one another.

På ett tidigt stadium ser i princip alla vertebrater likadana ut och alla har samma svans och alla har samma gälar. Alla arbetar alltså utifrån samma “verktygslåda”. Och detta visar naturligtvis, med all önskvärd tydlighet, på ett gemensamt ursprung.