Har efter en tids funderande kommit till följande tanke
om människans frihet kontra det förutsagda slutet med
skapelsen.
Tänker mig att Gud kan ge människan frihet och samtidigt
styra mänskligheten mot ett bestämt mål genom sina övernaturliga
ingripanden i tiden.
Tanken är då att det går att styra mänskligheten utan att helt
styra den individuella människan, genom speciella ingripanden
allt eftersom tiden fortgår.
Gud kan så ha begränsat föutvetande om framtiden innan för tiden
och obegränsat förutvetande utanför tiden (Skulle ex. kunna förklara
varför Jesus säger att han inte vet tiden och stunden för sin återkomst
utan enbart Fadern vet när det skall ske).

Så kan mänskligheten liknas vid ex. en boll som rullar nedför ett plan som
ibland (på vissa punkter vilket skulle motsvar individuella människor) styrs
av en hand när den åker för mycket i sidled.
Så verkar det gå att se styrningen på olika abstraktionsplan där ingen individ
någonsin är tvingad av Gud att handla på ett visst sätt, men mänskligheten som helhet ändå uppfyller de profetior som står i skriften.

Det går ju dessutom vissa att det inte finns någon motsägelse mellan att förutse framtiden utanför tiden även om man inte totalt determinerar den. Detta går att se om man tänker att även om det kunde finnas ett beslutsträd för mina framtida val, så skull ändå bara en historia realiseras (men detta determinerar inte i sig det individuella valet utan visar bara den logiska ordningen mellan nutida och framtida händelser). 

Är det någon som har något att invända eller kritisera med ovanstående resonemang?

Hej David!
Jag är ny här och detta är mitt första inlägg.

Du frågade -
Är det någon som har något att invända eller kritisera med ovanstående resonemang?

Min grundhållning är att Gud uppenbarar sin personlighet i skriften.  Så innan jag kan kommentera ditt resonemang måste jag fråga - vilka bibelverser har du som stöder din tankegång?

Frid!

David

Jesus talade i en liknelse om en man som sått god säd men där en ovän sått ogräs. Hur ska nu Guds änglar kunna skilja dem åt om inte genom att vi placeras i en situation där vi kan förutses avslöjar vår sanna natur.

I en situation där allt annat är lika, satsar vi på det vi hoppas på. Jag kan ha fel, men nog verkar det som om vi alla förr eller senare hamnar i situationer där det kan verka lika sannolikt att bibeln är sann som att den inte är det (och det även om vi inte vet vad bibeln lär), där de av oss som hoppas på en värld byggd på Jesu ord och föredöme (man kan hoppas på en värld byggd på förlåtelse och kärlek utan att direkt hört Jesu ord - men det hjälper att ha hört dem) väljer att sätta vår tro till honom, medan de som är hämndgiriga väljer att sätta sitt hopp till något annat. Så jag tror (men kan ha fel) att Guds förutvetande handlar om att han från begynnelsen vetat hur man skiljer den goda säden från den dåliga.

Paulus citerar ur berättelsen om Adam och Eva och säger att den handlar om Kristus och församlingen. Citatet är hämtat från före syndafallet, så jag tror att det är så, att liksom Eva skapades för att bli Adams brud, så skapades människan för att bli Kristi brud. Men någon sådde dålig säd ibland oss och därför duger vi inte alla till det vi var förutbestämda till att bli.

Kan det vara så? Vad tror du?

Det här förutsätter att vi får ett visst mått av frihet, inte att vi är helt fria i allt, men tillräckligt fria för att kunna göra vissa avslöjande val.

Jesus liknar oss ibland vid får, som ju springer tillsammans och om något får är på väg att lämna hjorden så kan det hända att herden skickar iväg ett skott med sin slunga som skrämmer fåret att återvända till flocken. Är det något liknade du tänker på?