(Överförd från annan tråd)

Det är detta att jag håller Jesus som helig i mitt hjärta som gör att jag känner en stark motvilja mot Jehovas vittnens irrlära kring Jesus person.

Och jag behöver inte svara något annat än det som kyrkan i alla tider har sagt: Jesus är Gud - en del av treenigheten.

Men att med ett JV diskutera oändliga invändningar mot den sunda tron är jag inte intresserad av (men det finns kanske någon annan som är intresserad av det; vad vet jag).

Däremot skulle jag vara intresserad av att få veta hur du ser på din egen frälsning:
Är du frälst?
Hur blev du frälst?
Vad innebär det för dig att vara frälst?

jonk - 11 Maj 2011 08:20 -

(Överförd från annan tråd)

Det är detta att jag håller Jesus som helig i mitt hjärta som gör att jag känner en stark motvilja mot Jehovas vittnens irrlära kring Jesus person.

Och jag behöver inte svara något annat än det som kyrkan i alla tider har sagt: Jesus är Gud - en del av treenigheten.

Men att med ett JV diskutera oändliga invändningar mot den sunda tron är jag inte intresserad av (men det finns kanske någon annan som är intresserad av det; vad vet jag).

Däremot skulle jag vara intresserad av att få veta hur du ser på din egen frälsning:
Är du frälst?
Hur blev du frälst?
Vad innebär det för dig att vara frälst?

”En gång frälst, alltid frälst” — är det en riktig uppfattning?
Jud. v. 5 (1981): ”Jag vill påminna er, ni vet ju redan allt detta, om hur Herren först räddade [hade frälst, 1917] sitt folk ur Egypten men sedan dödade dem som inte trodde.” (Kursiverat av oss)

Matt. 24:13 (1981): ”Den som håller ut till slutet skall bli räddad [frälst, 1917].” (En människas slutliga räddning avgörs alltså inte i det ögonblick hon börjar sätta tro till Jesus.)

Fil. 2:12 (1981): ”Ni som alltid har varit lydiga: arbeta med fruktan och bävan på er frälsning, inte bara så som när jag var hos er utan ännu mer nu när jag är långt borta.” (Dessa ord riktades till ”de heliga” i Filippi, som det sägs i Filipperna 1:1.
Paulus manade dem att inte känna sig alltför säkra, utan inse att deras slutliga frälsning ännu inte var garanterad.)

Hebr. 10:26, 27 (1981): ”Ty syndar vi med vett och vilja efter att ha lärt känna sanningen, återstår inte längre något offer för synderna; då väntar en fruktansvärd dom och en glupande eld som skall förtära dem som trotsar Gud.” (Bibeln är således inte i samklang med den tanken att det inte spelar någon roll vilka synder någon kan tänkas begå sedan han blivit ”frälst”, eftersom han ändå inte kommer att gå miste om sin räddning eller frälsning.

Bibeln uppmuntrar till trohet.
Se också Heb 6:4—6, där det framgår att till och med den som blivit smord med helig ande kan förlora sitt hopp om räddning.)

Samtron - 11 Maj 2011 09:52 -

jonk - 11 Maj 2011 08:20 -

(Överförd från annan tråd)

Det är detta att jag håller Jesus som helig i mitt hjärta som gör att jag känner en stark motvilja mot Jehovas vittnens irrlära kring Jesus person.

Och jag behöver inte svara något annat än det som kyrkan i alla tider har sagt: Jesus är Gud - en del av treenigheten.

Men att med ett JV diskutera oändliga invändningar mot den sunda tron är jag inte intresserad av (men det finns kanske någon annan som är intresserad av det; vad vet jag).

Däremot skulle jag vara intresserad av att få veta hur du ser på din egen frälsning:
Är du frälst?
Hur blev du frälst?
Vad innebär det för dig att vara frälst?

 

”En gång frälst, alltid frälst” — är det en riktig uppfattning?
Jud. v. 5 (1981): ”Jag vill påminna er, ni vet ju redan allt detta, om hur Herren först räddade [hade frälst, 1917] sitt folk ur Egypten men sedan dödade dem som inte trodde.” (Kursiverat av oss)

Matt. 24:13 (1981): ”Den som håller ut till slutet skall bli räddad [frälst, 1917].” (En människas slutliga räddning avgörs alltså inte i det ögonblick hon börjar sätta tro till Jesus.)

Fil. 2:12 (1981): ”Ni som alltid har varit lydiga: arbeta med fruktan och bävan på er frälsning, inte bara så som när jag var hos er utan ännu mer nu när jag är långt borta.” (Dessa ord riktades till ”de heliga” i Filippi, som det sägs i Filipperna 1:1.
Paulus manade dem att inte känna sig alltför säkra, utan inse att deras slutliga frälsning ännu inte var garanterad.)

Hebr. 10:26, 27 (1981): ”Ty syndar vi med vett och vilja efter att ha lärt känna sanningen, återstår inte längre något offer för synderna; då väntar en fruktansvärd dom och en glupande eld som skall förtära dem som trotsar Gud.” (Bibeln är således inte i samklang med den tanken att det inte spelar någon roll vilka synder någon kan tänkas begå sedan han blivit ”frälst”, eftersom han ändå inte kommer att gå miste om sin räddning eller frälsning.

Bibeln uppmuntrar till trohet.
Se också Heb 6:4—6, där det framgår att till och med den som blivit smord med helig ande kan förlora sitt hopp om räddning.)

—-

Men du har ju inte svarat på frågorna Jonk ställde.

Det jag tycker vore intressant var att höra är om du tror att du själv är frälst och vad det innebär för dig att vara frälst?

För bibelverser som de ovan kan tyvärr misstolkas vilket väl samfund som Jehovas vittnen kan vara ett bra exempel på, eller hur?

tirian - 12 Maj 2011 07:25 -

Samtron - 11 Maj 2011 09:52 -

jonk - 11 Maj 2011 08:20 -

(Överförd från annan tråd)

Det är detta att jag håller Jesus som helig i mitt hjärta som gör att jag känner en stark motvilja mot Jehovas vittnens irrlära kring Jesus person.

Och jag behöver inte svara något annat än det som kyrkan i alla tider har sagt: Jesus är Gud - en del av treenigheten.

Men att med ett JV diskutera oändliga invändningar mot den sunda tron är jag inte intresserad av (men det finns kanske någon annan som är intresserad av det; vad vet jag).

Däremot skulle jag vara intresserad av att få veta hur du ser på din egen frälsning:
Är du frälst?
Hur blev du frälst?
Vad innebär det för dig att vara frälst?

 

”En gång frälst, alltid frälst” — är det en riktig uppfattning?
Jud. v. 5 (1981): ”Jag vill påminna er, ni vet ju redan allt detta, om hur Herren först räddade [hade frälst, 1917] sitt folk ur Egypten men sedan dödade dem som inte trodde.” (Kursiverat av oss)

Matt. 24:13 (1981): ”Den som håller ut till slutet skall bli räddad [frälst, 1917].” (En människas slutliga räddning avgörs alltså inte i det ögonblick hon börjar sätta tro till Jesus.)

Fil. 2:12 (1981): ”Ni som alltid har varit lydiga: arbeta med fruktan och bävan på er frälsning, inte bara så som när jag var hos er utan ännu mer nu när jag är långt borta.” (Dessa ord riktades till ”de heliga” i Filippi, som det sägs i Filipperna 1:1.
Paulus manade dem att inte känna sig alltför säkra, utan inse att deras slutliga frälsning ännu inte var garanterad.)

Hebr. 10:26, 27 (1981): ”Ty syndar vi med vett och vilja efter att ha lärt känna sanningen, återstår inte längre något offer för synderna; då väntar en fruktansvärd dom och en glupande eld som skall förtära dem som trotsar Gud.” (Bibeln är således inte i samklang med den tanken att det inte spelar någon roll vilka synder någon kan tänkas begå sedan han blivit ”frälst”, eftersom han ändå inte kommer att gå miste om sin räddning eller frälsning.

Bibeln uppmuntrar till trohet.
Se också Heb 6:4—6, där det framgår att till och med den som blivit smord med helig ande kan förlora sitt hopp om räddning.)

—-

Men du har ju inte svarat på frågorna Jonk ställde.

Det jag tycker vore intressant var att höra är om du tror att du själv är frälst och vad det innebär för dig att vara frälst?

För bibelverser som de ovan kan tyvärr misstolkas vilket väl samfund som Jehovas vittnen kan vara ett bra exempel på, eller hur?

Hemskt vad du snöat in på Jehovas vittne3n, är du så intresserad av dem?
Ingen är räddad förrän efter Jesu 1000-åriga rike eller så är alla det i Jesu lösenoffer.

“Tro är den säkra förväntan om ting man hoppas på, det tydliga beviset på verkligheter som man inte ser.” (Hebr. 11:1)
Sann tro är inte detsamma som godtrogenhet, dvs, att man är snar till att tro på något som man inte har välgrundade bevis för eller bara därför att man vill att det skall vara på det sättet. Sann tro kräver att man har en grundläggande kunskap, att man både är förtrogen med bevisen och av hjärtat uppskattar det som dessa bevis vittnar om.
Därför säger Bibeln att även om det är omöjligt att ha verklig tro utan exakt kunskap, är det “med hjärtat” man utövar tro. - Rom. 10:10.

Samtron - 12 Maj 2011 12:35 -

Hemskt vad du snöat in på Jehovas vittne3n, är du så intresserad av dem?
Ingen är räddad förrän efter Jesu 1000-åriga rike eller så är alla det i Jesu lösenoffer.

“Tro är den säkra förväntan om ting man hoppas på, det tydliga beviset på verkligheter som man inte ser.” (Hebr. 11:1)
Sann tro är inte detsamma som godtrogenhet, dvs, att man är snar till att tro på något som man inte har välgrundade bevis för eller bara därför att man vill att det skall vara på det sättet. Sann tro kräver att man har en grundläggande kunskap, att man både är förtrogen med bevisen och av hjärtat uppskattar det som dessa bevis vittnar om.
Därför säger Bibeln att även om det är omöjligt att ha verklig tro utan exakt kunskap, är det “med hjärtat” man utövar tro. - Rom. 10:10.

—-

Det var mitt första inlägg i tråden, så hur jag med ett enda inlägg kan ha ‘snöat in’ på något känns bara som konstig retorik från din sida. Jag försökte bara lyfta fram ett exempel på en ‘sekt’ som anses tolka Bibeln på felaktigt sätt. Det finns väl ett antal sådana (som unitarism eller antitrinitarismen) som även dessa anses ha fel angående bland annat synen på treenigheten.

Men du har ju fortfarande inte svarat på något, utan du pratar mest på om andra saker. Så låt oss bortse från eventuella sekter och håller oss till Bibeln och hur du faktiskt tolkar den.

Kan du då försöka förklara vad det innebär för dig att vara frälst och om du själv tror att du är frälst eller inte?

tirian - 12 Maj 2011 03:16 -

Samtron - 12 Maj 2011 12:35 -

Hemskt vad du snöat in på Jehovas vittne3n, är du så intresserad av dem?
Ingen är räddad förrän efter Jesu 1000-åriga rike eller så är alla det i Jesu lösenoffer.

“Tro är den säkra förväntan om ting man hoppas på, det tydliga beviset på verkligheter som man inte ser.” (Hebr. 11:1)
Sann tro är inte detsamma som godtrogenhet, dvs, att man är snar till att tro på något som man inte har välgrundade bevis för eller bara därför att man vill att det skall vara på det sättet. Sann tro kräver att man har en grundläggande kunskap, att man både är förtrogen med bevisen och av hjärtat uppskattar det som dessa bevis vittnar om.
Därför säger Bibeln att även om det är omöjligt att ha verklig tro utan exakt kunskap, är det “med hjärtat” man utövar tro. - Rom. 10:10.

—-

Det var mitt första inlägg i tråden, så hur jag med ett enda inlägg kan ha ‘snöat in’ på något känns bara som konstig retorik från din sida. Jag försökte bara lyfta fram ett exempel på en ‘sekt’ som anses tolka Bibeln på felaktigt sätt. Det finns väl ett antal sådana (som unitarism eller antitrinitarismen) som även dessa anses ha fel angående bland annat synen på treenigheten.

Men du har ju fortfarande inte svarat på något, utan du pratar mest på om andra saker. Så låt oss bortse från eventuella sekter och håller oss till Bibeln och hur du faktiskt tolkar den.

Kan du då försöka förklara vad det innebär för dig att vara frälst och om du själv tror att du är frälst eller inte?

Du läser inte det jag skriver då hade du sett svaren, gå nu tillbaka och läs.

Så vad är frälst (räddad) enligt dug och hu visar du det med Bibelns hjälp?

Samtron - 12 Maj 2011 03:54 -

Du läser inte det jag skriver då hade du sett svaren, gå nu tillbaka och läs.
Så vad är frälst (räddad) enligt dug och hu visar du det med Bibelns hjälp?

Det enda du skrev om i inlägget 3 var tro. Det stod inget vare sig i din egen text eller den citerade texten som handlade om du är frälst (räddad och befriad). Inlägg 1 handlade väl i viss mån om frälsning, men bara utifrån aspekten om det är något man blir en gång för alla eller om det är något man måste jobba på.

Det du inte behandlade var bland annat:

1 - Vad det innebär för dig att vara frälst. Vad är du räddad och befriad ifrån och på vilket sätt räddas och befrias man enligt dig?

2 - Om du tror att du är frälst eller inte.

Jag tycker med andra ord att du inte svarat på de frågor som ställts helt enkelt.

tirian - 13 Maj 2011 07:22 -

Samtron - 12 Maj 2011 03:54 -

Du läser inte det jag skriver då hade du sett svaren, gå nu tillbaka och läs.
Så vad är frälst (räddad) enligt dug och hu visar du det med Bibelns hjälp?

Det enda du skrev om i inlägget 3 var tro. Det stod inget vare sig i din egen text eller den citerade texten som handlade om du är frälst (räddad och befriad). Inlägg 1 handlade väl i viss mån om frälsning, men bara utifrån aspekten om det är något man blir en gång för alla eller om det är något man måste jobba på.

Det du inte behandlade var bland annat:

1 - Vad det innebär för dig att vara frälst. Vad är du räddad och befriad ifrån och på vilket sätt räddas och befrias man enligt dig?

2 - Om du tror att du är frälst eller inte.

Jag tycker med andra ord att du inte svarat på de frågor som ställts helt enkelt.

Tyck det du, men svaren har du fått men vill inte se dem.

Vilka svar kring dessa 2 frågor har du presenterat?

Menar du att du är “alltid är lydig”; eller att du “håller ut till slutet”; eller “arbetar med bävan på din frälsning”?

Vad är då “lydnad” för dig?
Vad är det du “håller ut med till slutet”?
Vad är det för “frälsning” du arbetar med; och hur “arbetar” du på den?

Är du inte frälst, men arbetar för att bli det?
Innebär att “vara frälst” för dig något som man arbetar på, som man ännu inte har? Eller har du det redan men arbetar för att hålla ut till slutet?

Jag kan lägga till att jag vet att jag har evigt liv på grund av Jesus offerdöd för min skull. Samtidigt måste jag bevaka denna min tro på denna försoning (tron som gör att jag får tillgodoräkna mig försoningen) så att jag håller ut till slutet och inte förnekar tron med min mun eller med mina gärningar.

Jag tror på behovet av daglig förlåtelse utifrån vad Jesus lärt oss be (förlåt oss idag våra skulder) och jag är samtidigt viss om att få den förlåtelsen.

Jag är alltså räddad från den eviga döden; jag är räddad från straffet för mina synder; jag är räddad från en skilsmässa från Gud (både nu i tiden, men framför allt i evigheten); jag är räddad från att leva mitt liv utifrån lögner.

Vad är du räddad från?

jonk - 13 Maj 2011 01:16 -

Vilka svar kring dessa 2 frågor har du presenterat?

Menar du att du är “alltid är lydig”; eller att du “håller ut till slutet”; eller “arbetar med bävan på din frälsning”?

Vad är då “lydnad” för dig?
Vad är det du “håller ut med till slutet”?
Vad är det för “frälsning” du arbetar med; och hur “arbetar” du på den?

Är du inte frälst, men arbetar för att bli det?
Innebär att “vara frälst” för dig något som man arbetar på, som man ännu inte har? Eller har du det redan men arbetar för att hålla ut till slutet?

Jag kan lägga till att jag vet att jag har evigt liv på grund av Jesus offerdöd för min skull. Samtidigt måste jag bevaka denna min tro på denna försoning (tron som gör att jag får tillgodoräkna mig försoningen) så att jag håller ut till slutet och inte förnekar tron med min mun eller med mina gärningar.

Jag tror på behovet av daglig förlåtelse utifrån vad Jesus lärt oss be (förlåt oss idag våra skulder) och jag är samtidigt viss om att få den förlåtelsen.

Jag är alltså räddad från den eviga döden; jag är räddad från straffet för mina synder; jag är räddad från en skilsmässa från Gud (både nu i tiden, men framför allt i evigheten); jag är räddad från att leva mitt liv utifrån lögner.

Vad är du räddad från?

Håller meds dig:
Tillägger dock
Lydnad att utföra Jesu befallning tills vi är fullkomliga som Adam var, då kan vi stå inför Gud själva, så även i 1000-årsriket är vi dödliga
Hålla ut är fortsatt lydnad intill för evigt.

Så räddad är man inte förrän i slutet av de 1000 åren.

Samtron - 13 Maj 2011 08:46 -

Tillägger dock
Lydnad att utföra Jesu befallning tills vi är fullkomliga som Adam var, då kan vi stå inför Gud själva, så även i 1000-årsriket är vi dödliga
Hålla ut är fortsatt lydnad intill för evigt.
Så räddad är man inte förrän i slutet av de 1000 åren.

Har svårt att förstå att 1000 års riket ska vara så centralt när man diskuterar frälsningen. Det nämns väl endast i början på uppenbarelseboken kapitel 20, och då i en bok som är fylld av symbolik. Det finns nog stora risker att misstolka det som står där och är kanske inget som påverkar oss kristna i vardagslivet. Sen skulle du tjäna på att vara tydligare. Exempelvis kan man undra vad du menar när du pratar om lydnad att utföra Jesu befallning. Menar du att man inte kan bli frälst om man inte utför Jesu befallning?

Om jag förstår Bibeln rätt så är frälsningen en gåva från Gud som av nåd och kärlek lät Jesus dö på korset istället för oss. Sen är gärningar kanske mer en följd av att man tagit emot Guds erbjudande om nåd och låter Gud verka och förändra mig som person.

Men gärningarna i sig är knappast något som hjälper dig att ‘bli frälst’. Då har man väl hamnat i någon slags lagiskt tänkande där man ska ‘förtjäna’ sin frälsning genom de gärningar man utför. I bästa fall kan gärningarna kanske visa om man är genuin i sin tro på Jesus som Herre och Gud och verkligen blivit kristi slav.

Sen kan man även förundras över hur Jesu död och uppståndelse kan sona alla människors synd. Med det har väl med att göra att Jesus var både 100% människa och 100% Gud.

tirian - 13 Maj 2011 06:15 -

Samtron - 13 Maj 2011 08:46 -

Tillägger dock
Lydnad att utföra Jesu befallning tills vi är fullkomliga som Adam var, då kan vi stå inför Gud själva, så även i 1000-årsriket är vi dödliga
Hålla ut är fortsatt lydnad intill för evigt.
Så räddad är man inte förrän i slutet av de 1000 åren.

Har svårt att förstå att 1000 års riket ska vara så centralt när man diskuterar frälsningen. Det nämns väl endast i början på uppenbarelseboken kapitel 20, och då i en bok som är fylld av symbolik. Det finns nog stora risker att misstolka det som står där och är kanske inget som påverkar oss kristna i vardagslivet. Sen skulle du tjäna på att vara tydligare. Exempelvis kan man undra vad du menar när du pratar om lydnad att utföra Jesu befallning. Menar du att man inte kan bli frälst om man inte utför Jesu befallning?

Om jag förstår Bibeln rätt så är frälsningen en gåva från Gud som av nåd och kärlek lät Jesus dö på korset istället för oss. Sen är gärningar kanske mer en följd av att man tagit emot Guds erbjudande om nåd och låter Gud verka och förändra mig som person.

Men gärningarna i sig är knappast något som hjälper dig att ‘bli frälst’. Då har man väl hamnat i någon slags lagiskt tänkande där man ska ‘förtjäna’ sin frälsning genom de gärningar man utför. I bästa fall kan gärningarna kanske visa om man är genuin i sin tro på Jesus som Herre och Gud och verkligen blivit kristi slav.

Sen kan man även förundras över hur Jesu död och uppståndelse kan sona alla människors synd. Med det har väl med att göra att Jesus var både 100% människa och 100% Gud.

Ja förstår det du skriver.
Jesus visade att en människa kunde var trogen ända in i döden vilket Adam inte gjorde, så Satan fich fel där Läs Job kap 1 de första verserna
Hur förklara du dessa skriftställen;
Gal 2:16
“Men vi vet att människan inte blir rättfärdig genom laggärningar utan genom tron på Jesus Kristus. Därför har vi också satt vår tro till Kristus Jesus för att bli rättfärdiga genom tron på Kristus och inte genom laggärningar, ty av laggärningar blir ingen människa rättfärdig.”

Heb 11:6
” Utan tro kan ingen finna nåd hos honom. Ty den som vill nalkas Gud måste tro att han finns och att han lönar dem som söker honom.”

Jak 2:24-26
“24 Ni ser att människan blir rättfärdig genom gärningar och inte bara genom tro. 25 Var det inte så med skökan Rachav? Blev hon inte rättfärdig genom gärningar när hon tog emot budbärarna i sitt hus och släppte ut dem en annan väg? 26 Liksom en kropp utan livsande är död, så är tron utan gärningar död.”

Tusenårsriket är de år eller den period då Jesus för fram oss till fullkomlighet i kraft av sitt lösenoffer för Adams synd.

Det är enkelt: Rättfärdig blir jag bara genom det Jesus gjort för mig. Denna skänkta rättfärdighet medför att Guds Ande tar sin boning i mig. Och Guds Ande bär Andens frukt i och genom mig. Om inte dessa frukter finns hos mig bevisar det att Guds Ande inte är närvarande; och anledningen till att Anden inte är närvarande, är att jag inte tror på den förlåtelse (dagliga och juridiska) som Jesus vunnit åt mig.

Du måste skilja på rättfärdighetens orsak och dess konsekvens. (Trots att bibeln är övertydlig med att rättfärdigheten inte kommer genom gärningar, är det lätt att begå misstaget att tänka att gärningar leder till rättfärdighet.)
Den tillräknade rättfärdigheten har som en konsekvens gärningar: Gärningarna bevisar att tron är levande.
Och hur får man del av dessa gärningar? Jo, genom tron på den dagliga förlåtelsen, och det renande från orättfärdighet som Gud lovat utföra när man bekänner sina synder (1 Joh 1)

jonk - 13 Maj 2011 08:27 -

Det är enkelt: Rättfärdig blir jag bara genom det Jesus gjort för mig. Denna skänkta rättfärdighet medför att Guds Ande tar sin boning i mig. Och Guds Ande bär Andens frukt i och genom mig. Om inte dessa frukter finns hos mig bevisar det att Guds Ande inte är närvarande; och anledningen till att Anden inte är närvarande, är att jag inte tror på den förlåtelse (dagliga och juridiska) som Jesus vunnit åt mig.

Du måste skilja på rättfärdighetens orsak och dess konsekvens. (Trots att bibeln är övertydlig med att rättfärdigheten inte kommer genom gärningar, är det lätt att begå misstaget att tänka att gärningar leder till rättfärdighet.)
Den tillräknade rättfärdigheten har som en konsekvens gärningar: Gärningarna bevisar att tron är levande.
Och hur får man del av dessa gärningar? Jo, genom tron på den dagliga förlåtelsen, och det renande från orättfärdighet som Gud lovat utföra när man bekänner sina synder (1 Joh 1)

Enligt vad jag förstår så krävs det både rättfärdighet, tro och gärningar.

Där har vi Matt 28:18-20; Hebr 10:24,25; Matteus 7:21- 23 som exempel.

Nej, det krävs inga gärningar som du själv visade i citatet från Galaterbrevet.
“Men vi vet att människan inte blir rättfärdig genom laggärningar utan genom tron på Jesus Kristus. Därför har vi också satt vår tro till Kristus Jesus för att bli rättfärdiga genom tron på Kristus och inte genom laggärningar, ty av laggärningar blir ingen människa rättfärdig.”

Krångligt blir det bara om man börjar sätta Jakobs brev emot Paulus´ brev. Men om man integrerar båda texterna är det inga problem: Det är samma grundtanke som Jesus har när han säger att “Inte alla som säger Herre till mig kommer in i himmelriket, utan bara de som gör min faders vilja”.

jonk - 14 Maj 2011 05:26 -

Nej, det krävs inga gärningar som du själv visade i citatet från Galaterbrevet.
“Men vi vet att människan inte blir rättfärdig genom laggärningar utan genom tron på Jesus Kristus. Därför har vi också satt vår tro till Kristus Jesus för att bli rättfärdiga genom tron på Kristus och inte genom laggärningar, ty av laggärningar blir ingen människa rättfärdig.”

Krångligt blir det bara om man börjar sätta Jakobs brev emot Paulus´ brev. Men om man integrerar båda texterna är det inga problem: Det är samma grundtanke som Jesus har när han säger att “Inte alla som säger Herre till mig kommer in i himmelriket, utan bara de som gör min faders vilja”.

Om du inte utför Jesu missionsbefallaning, godkänner då Jesus dig?

Dop i Faderns, Sonens och den heliga andens namn
”Gå därför och gör lärjungar ..., döp dem i Faderns och Sonens och den heliga andens namn.” (MATT. 28:19)

Jerusalem var till trängsel fyllt av människor från många områden.
Det var pingstdagen år 33, och många var där för att fira den viktiga högtiden. Men något ovanligt inträffade, och sedan höll aposteln Petrus ett medryckande tal som hade en fantastisk inverkan på dem som lyssnade.
Omkring 3 000 judar och proselyter berördes av hans ord, ändrade sinne och blev döpta i vatten. Därmed kom de att tillhöra den nybildade kristna församlingen. (Apg. 2:41)
Att så många döptes i dammar och vattenreservoarer runt om i Jerusalem måste ha orsakat stor uppståndelse!

Vad var det som ledde fram till att så många blev döpta?
Tidigare den dagen ”kom från himlen ett kraftigt ljud alldeles som ljudet av en stark vind som drar fram”.
I ett rum på övervåningen i ett hus uppfylldes omkring 120 av Jesu lärjungar av helig ande.
Sedan samlades gudfruktiga män och kvinnor och fascinerades av att höra dessa lärjungar ”tala andra språk”.
Många av dem som lyssnade till Petrus ord, bland annat hans skarpa kommentarer angående Jesu död, kände ”ett hugg i hjärtat”.
Vad skulle de göra? Petrus svarade: ”Ändra sinne, och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, ... och ni skall få den heliga andens fria gåva.” (Apg. 2:1–4, 36–38)

Tänk på hur den religiösa situationen var för dessa judar och proselyter som hörde Petrus tal.
De erkände redan JHWH som sin Gud. Och genom de hebreiska skrifterna hade de kunskap om den heliga anden, Guds verksamma kraft som användes i samband med skapelsen och därefter. (1 Mos. 1:2; Dom. 14:5, 6; 1 Sam. 10:6; Ps. 33:6)
Men det fattades någonting. Det var viktigt att de också förstod och erkände Guds medel till räddning – Messias, Jesus. Därför betonade Petrus att de behövde ”döpas i Jesu Kristi namn”.
Några dagar tidigare hade den uppståndne Jesus befallt Petrus och andra att döpa människor ”i Faderns och Sonens och den heliga andens namn”. (Matt. 28:19, 20) Det här hade en mycket djup innebörd under det första århundradet, och det har det fortfarande. Vad är det för innebörd?
I Faderns namn

De som reagerade på Petrus tal tillbad som sagt Jehova och hade tidigare stått i ett visst förhållande till honom.
De hade försökt följa hans lag, och det var därför som de som bodde i andra områden hade kommit till Jerusalem. (Apg. 2:5–11)
Men Gud hade just gjort en stor förändring i sitt sätt att handla med människor.
Han hade förkastat judarna som sin särskilda nation, och de kunde inte längre få hans godkännande genom att följa lagen. (Matt. 21:43; Kol. 2:14) Om dessa åhörare ville fortsätta att ha ett gott förhållande till Jehova behövde de göra något annat.

Det de behövde göra var sannerligen inte att vända sig bort från Jehova, deras livgivare. (Apg. 4:24)
Nej, de som reagerade på Petrus förklaring kunde nu mer än någonsin se att JHWH var en kärleksfull och god Fader. Han hade sänt Messias för att befria dem och var villig att förlåta till och med dem som Petrus kunde säga följande till: ”Må ... hela Israels hus med säkerhet veta att Gud har gjort honom till både Herre och Kristus, denne Jesus som ni hängde på pålen.” De som Petrus ord kunde tillämpas på hade nu ännu större orsak att vara tacksamma för det Fadern hade gjort för alla som ville ha ett gott förhållande till honom! (Läs Apostlagärningarna 2:30–36.)

Ja, dessa judar och proselyter förstod nu att de, för att kunna ha ett gott förhållande till Jehova, måste erkänna honom som den som gav räddning genom Jesus.
Man kan därför förstå varför de ångrade sina synder, bland annat att de hade förkastat Jesus och var ansvariga för hans död, direkt eller indirekt. Och man kan också förstå varför de under de följande dagarna ”fortsatte att helt ägna sig åt apostlarnas undervisning”. (Apg. 2:42)
De kunde och ville ”med ett fritt och öppet tal gå fram till den oförtjänta omtankens tron”. (Hebr. 4:16)

I vår tid har miljontals människor med olika bakgrund lärt sig sanningen om JHWH genom att studera Bibeln. (Jes. 2:2, 3)
Somliga var tidigare ateister eller deister, men de blev övertygade om att det finns en Skapare som de kunde ha ett gott förhållande till. Andra tillbad en treenig gud eller olika avgudar.
De fick veta att JHWH ensam är den allsmäktige Guden, och de använder nu hans egennamn.
Det här stämmer överens med det Jesus sade om att hans lärjungar skulle döpas i Faderns namn.

De har också fått lära sig att de har ärvt synd från Adam. (Rom. 5:12) Det här var något nytt som de måste godta som sant.
De kan liknas vid en som är sjuk men som inte varit medveten om sin sjukdom. Han har kanske haft vissa symtom, till exempel en del värk emellanåt.
Men eftersom han inte fått en diagnos på någon specifik sjukdom kan han ha trott att han egentligen var ganska frisk.
Men verkligheten visade sig vara en helt annan. (Jämför 1 Korinthierna 4:4.)

Hur är det då om han får en riktig diagnos på sin sjukdom? Skulle det inte vara förståndigt av honom att försöka få en välkänd, beprövad och effektiv behandling? På liknande sätt har många som fått lära sig sanningen om nedärvd synd godtagit Bibelns ”diagnos” och förstått att Gud erbjuder ett ”botemedel”. Ja, alla som har avlägsnats från Fadern behöver vända sig till honom som kan ”bota” dem. (Ef. 4:17–19)

Om du redan har överlämnat ditt liv åt JHWH Gud och blivit en döpt kristen vet du hur underbart det är att ha ett gott förhållande till honom. Du inser nu hur kärleksfull din Fader, Jehova, är. (Läs Romarna 5:8.)
Trots att Adam och Eva hade syndat mot Gud ingrep han så att deras avkomlingar – bland annat vi – skulle kunna få ett gott förhållande till honom.
När han gjorde det var han tvungen att utstå den smärta det innebar att se sin älskade Son lida och dö.
Att vi vet det hjälper oss att erkänna Guds myndighet och av kärlek lyda hans bud, eller hur?
Om du ännu inte har överlämnat dig åt Gud och blivit döpt har du all anledning att göra det.
I Sonens namn

Tänk nu åter på det Petrus sade till folkskaran.
Han framhöll att vi måste erkänna Jesus, något som har direkt samband med att bli döpt i ”Sonens ... namn”.

Varför var detta så viktigt då, och varför är det viktigt nu?
Jo, att vi erkänner Jesus och blir döpta i hans namn innebär att vi godtar hans uppgift i vårt förhållande till Skaparen.
Jesus måste bli hängd på en tortyrpåle för att ta bort lagens förbannelse från judarna, men hans död skulle åstadkomma mer än det. (Gal. 3:13) Han tillhandahöll det lösenoffer som hela mänskligheten behövde. (Ef. 2:15, 16; Kol. 1:20; 1 Joh. 2:1, 2)
Därför fann sig Jesus i orättvisor, förolämpningar, tortyr och slutligen i att han blev dödad.
Hur tacksam är du för hans offer? Tänk dig att du är en pojke på 12 år ombord på Titanic, det fartyg som kolliderade med ett isberg och sjönk 1912.

Du försöker hoppa i en livbåt, men den är full. En man i livbåten kysser då sin hustru, hoppar tillbaka upp på däck och sätter dig i livbåten.

Hur känner du det?
Visst är du tacksam mot honom! Du kan sätta dig in i hur en pojke som i verkligheten var med om detta kände det.
Men Jesus gjorde mycket mer än så för dig.
Han dog för att du skulle kunna få leva för evigt.