Hej! Tack för svar! Ifall jag inte vart tydlig med det redan, menar inte på något sätt att föra något onödigt rått meningsutbyte jag uttrycker bara exakt de problem som jag inom mig brottas med och försöker ta mig förbi. Jag menar inte att övertyga någon om vad jag säger. Jag skriver för att få hjälp att hitta en bibliskt, moralisk och allmänt schysst väg att ta mig förbi de problem jag har stött på. Jag hade rätt och slätt kunnat skippa frågan om homosexualitet, men att för mig inte kunna svara på andras kritiska frågor till mig om hur jag kan kalla mig kristen när homosexuella fördöms likväl som att övertyga mig själv är direkt avgörande för om jag klarar hålla uppe min tro eller inte. Är i djupa tvivel och försöker bara beta mig igenom.
(använder min telefon för att skriva nu och behärskar inte riktigt “multiquoting” så det får bli som det blir)
Believer:
I det första du säger tror jag du säkerligen kan ha rätt. Det hade förmodligen kunnat fungera i ett kristet perfekt samhälle, som vi saknar. Dock frågar jag mig fortfarande hur det skulle gå till att stoppa den homosexuella otukten. För mig känns det lite extremt och på gränsen till farligt att se till att inga homosexuella handlingar begås. Sure, det går säkert med ett hög grad av extremism att få ut dem ur kyrkan, men till vilket pris? Det hade blivit en katastrof och att agera utanför kyrkans väggar tror jag inte fungerar.
Med arvssynd, menar du att vi alla är födda in till synd och endast de som från början är utvalda blir frälsta och icke frälsta redan är körda?
Det är intressanta saker du skriver, men jag blir inte övertygad i den osäkerhet och önskan efter vägledning som jag uttryckte, men man kan inte få allt.
Logain:
Jag förstår din poäng, men så som jag försökte uttrycka det så menar jag att det är betydligt mer komplext för oss att resonera oss fram just om homosexualitet. Menar självklart inte att alkoholmissbruk är vettigt eller borde få tillåtas, men det är inte existensielt avgörande så som jag uppfattar sexualitet. Äktenskapsbrott är fel, oavsett om du är homosexuell, transsexuell, heterosexuell, bisexuell osv osv. Vad jag har som utgångspunkt i mitt exempel eller teoretiska problem är ett perfekt äktenskap/förhållande så rätt det nu kan bli ur ett kristet perspektiv inom homosexualitet. Vad vår lära säger oss är då att äktenskapet är en synd, handlingarna är en synd. Inte p g a otrohet eller dyl. (förekommande som synd inom heterosexuella äktenskap) utan som äktenskap, sexuella handlingar och kärlek i sig självt.
Det du säger om att i det fall att homosexualitet är sprunget ur fri vilja där människor handlat fel - då har vi en annan situation. Det hade varit ett sätt för mig att lättare kunna brottas med problemet. Då är det som andra problem vi har med självmordsförsök osv. där någon annan människa ger upphov det till en annan mans synd. Mitt problem är bara att jag aldrig hittat fakta som övertygande bevisar antingen homosexualitet sprunget ur miljö eller arv. Ställer vi homosexualitet likt heterosexualitet, föreställ dig då att det plötsligt vore en synd att du inleder ett äktenskap, och “blä sånt nämnar man väl inte rakt ut” men har samlag med personen i fråga och det då ses som synd, och du måste leva i avhållsamhet, det gör det för mig svårt.
Om det är genetiskt bundet, varför kan inte homosexualitet vara skapat av Gud?
Vad gäller omvändelse och ånger så kan jag inte heller direkt minnas mig läsa att Gud välkommnar människor som fortsätter förhärda i synd, men tror kanske att gränsfall kan diskuteras. Dock menade jag de två exemplena i kontrast till varandra. Är omvändelse att bryta med vad som för mig verkar vara samma slags sexuella drift och leva i sorg och kamp med avsmak till Guds lagar eller att helhjärtat följa Gud i allt utom att inte vara heterosexuell då personen i fråga i mitt exempel skulle kunna vara skapade homosexuell av Gud. För mig blir det ett moment 22.
I dina två näst sista stycken missuppfattar vi bara varandra. Jag tycker naturligtvis som dig i den frågan. Jag tror jag gjorde det tydligare längre upp i inläggdt men tar det igen för att vara säker. Jag menar att homosexuella handlingar är en synd men som jag vågar säga mer eller mindre blir det samma som att det är fel på homosexualitet. För att undvika ev. missförstånd så låt oss ändå säga att det är handlingarna som är en synd. Det jag då menar som särskiljer homosexuella handlingar är att de i min uppfattning bygger på något av våra mest elementära drifter, sexuell drift för fortplantning. Den homosexuella vägen fungerar så klart inte i det syftet men min uppfattning är att det funktionsmässigt inom oss bygger på detsamma. Därför tycker inte jag att ett går att jämställa med pedofili då en pedofil fortfarande kan vara heterosexuell och inte begår en synd i sin sexualitet. Pedofilen kan fortfarande få utlopp för elementära drifter utan att utöva pedofili. En homosexuell begår en synd redan att utöva sin sexualitet med dessutom en ytterligare vid pedofili. Samtliga av dessa synder skulle jag vilja säga är fel, men jag finner det svårt på många plan att utesluta homosexuellt aktiva från vår kristna gemenskap, varav jag tar upp det som för mig krånglar till det.
I mitt sista stycke svarar jag bara på en fråga i tidigare inlägg om huruvida jag anser att homosexualitet är en specialsynd som skall behandlas annorlunda. Vara. Det kan varit aningen oklart för dig.
Tack för hjälp och tålamod. Herrens frid.
