Det stämmer logiken kan inte säga något objektivt om verkligheten
Om icke-kontradiktionslagen inte säger oss något om verkligheten, är det möjligt att “säga” betyder samma som “inte säga”
Hur kan du isåfall veta att logiken inte säger något om verkligheten? Hur kan du ens identifiera “verkligheten”, “logiken” etc.
Redan faktumet att du påstår att något är sant, i motsats till falskt, bevisar att du erkänner logikens objektivitet.
Om du svarar på denna post innebär det att du vet vad det jag skriver betyder, vilket innebär att logiken måste hålla överallt och alltid.
VIsst det är fullt möjligt att en grupp talare använder “inte säga” där en annan grupp använder “säga” språkliga satsers sanningshalt avgörs via kommunikation (Davidson, Wittgenstien och Quine har allla skrivit en hel del om detta.
Eftersom jag menar att sanning har att göra med observation och kommunikation så erkänner jag inte logikens objektivitet, vilket ingen logiker/filosof egentligen gjort sedan Russel och Carnaps försök för typ 100 år sedan..
Lite “skoj” att så många här bygger sina resonemang på sådant som filosofin och logiken avhandlad för väldigt, väldigt länge sedan.
Troende verkar antingen, vilket är fallet här, vara gammel positivister eller (i fallet HElle Klien och SVK) postmodarnister, men med en 30 år gammaö idé om postmodernism.. (Plantinga verkar trots allt ha lite koll men gör alledes för många misstag för att kunna tas på allvar..).
Slutkläm. logiken är beroende av kommunikation, logiska uppställnngar är ett bra kommunikationverktyg men kan inte i sig självt visa något om verkligheten. Logiken står på empirins axlar.. Ord är endast etiketter på sinnes upplevelser, kommunikation gör dessa etiketter till språk, vardagsspråket är fulllt av motsägelser, logeiken är ett försök att göra ett något mindre motsägelsefullt språk, logiken ör ett verktyg (här kan man till och med hänvisa till Heidegger , en filosof som jag annars ogillar)
VIsst det är full tmöjligt att en grupp talare anväder “inte säga” där en annan grupp anväder “säga” språkliga satsers sanningshalt avgörs via kommuniaktion
Hur kan du veta det om “möjligt” kan betyda samma som “omöjligt”?
Lite “skoj” att så många här bygger sina resonemang på sådant som filosofin och logiken avhandlad för väldigt, väldigt länge sedan.
VIsst det är full tmöjligt att en grupp talare anväder “inte säga” där en annan grupp anväder “säga” språkliga satsers sanningshalt avgörs via kommuniaktion
Hur kan du veta det om “möjligt” kan betyda samma som “omöjligt”?
Lite “skoj” att så många här bygger sina resonemang på sådant som filosofin och logiken avhandlad för väldigt, väldigt länge sedan.
Avfärda är inte samma som avhandla
JAg förusätter att du använder svwsnskan på det sätt som de flesta gör. T.ex. varkar det rimligt att säga “det är möjligt att flyga till månen” det verkar inte rimligt att säga “det är möjligt att resa i tiden och gå genom väggar” det är rimligt att säga “det är omöjligt för en människa att hoppa 10 000 meter i ett hopp”. Om vi är överens om detta har vi kommunicerat.. att kunna reducera vetendet till logik och/eller matematik är avfärdad och avhandlat sedan ca 100 år, det är inte möjligt - helt enkelt (vi är väl överens om hur vi använder möjligt i detta språkspel)
JAg förusätter att du använder svwsnskan på det sätt som de flesta gör. T.ex. varkar det rimligt att säga “det är möjligt att flyga till månen” det verkar inte rimligt att säga “det är möjligt att resa i tiden och gå genom väggar” det är rimligt att säga “det är omöjligt för en människa att hoppa 10 000 meter i ett hopp”. Om vi är överens om detta har vi kommunicerat..
Ingen tvekan om att vi har kommunicerat… frågan gäller dock hur du kan veta vilka ämnen vi avhandlat, dvs. vad jag har menat.
Vi tar det igen - hur vet du att “möjligt” inte betyder samma som “omöjligt”?
Det stämmer logiken kan inte säga något objektivt om verkligheten och matematik är en modell som beskriver verkligheten ur ett enändbart perspektiv. Vi kan bara få kunskap om verkligheten via observation/erfarenhet/emperi och objektivt bir det om många kan vara överens om att beskriva samma fenommen på samma sätt. (se t,ex. Quine och Donald Davidson…)
Dock kan vi, om intresse finns, diskutera sådant i en annan tråd..
Så då menar du alltså att påståendet “Något kan inte vara både sant och falskt samtidigt” är ett meningslöst påstående som inte säger något objektivt om verkligheten, eller att två motsägelsefulla påståenden båda kan vara sanna?
Du påstår också att vi bara kan få kunskap om verkligheten via observation eller empiri. Men det är ju ett påstående om verkligheten som du inte kan komma till genom att använda dig av observation, vilket betyder att påståendet blir självmotsägande. Påståendet att empiri är det enda sättet att få kunskap om verkligheten blir alltså självmotsägande, eftersom påståendet i sig inte kan bevisas genom empiri.
Det ÄNDA som är fullständigt sant i kraft av enbart logik är [P, och, icke p] eller på svenska “det regnar och det regnar inte” det är alltid sant och meningslöst då det stämmer med alla möjliga observationer av verkligheten.
Om jag säger “bollen är röd” så kan det endast vara sant om bollen ÄR röd. DEtta kallas av Quine Sanning genom avcitering. Om man då säger “det är sant att bollen både är röd och icke röd” så är det kanske så att man menar att vid normalt dagsljus är bollen röd, vid andra ljusförhållanden är bollen inte det vi normalt skulle kalla röd.
Om vi bestämmer att “röd” betyder den färg objektet har under vissa specifika ljusförhållanden så kan alla observatörer enas om att den är ved de enas om är röd under ljust dessa förhållenden. Återigen måste vi iaktta verkligheten för att avgöra sanning i satsen. Då blir det också falskt att bollen INTE är röd (under just dessa förhållanden.)
Iden att satser skulle kunna vara sanna i sig själva fanns fram till 40 talet hos de logiska positivisterna och innan dess hos många filosofer. EN sats som är sann i sig kallas för “analytisk sats” och de som är sanna endast genom observation kallas “syntetisk sats”. I sin kända essä “two dogmas of empiricism” visar Quine att man inte kan dra en linje mellan analytiska satser och syntetiska. Alla meningsfulla satser som säger något om världen är syntetiska.
Försök själv hitta något som är meningsfullt och logiskt sant utan att du behöver kolla detta mot verkligheten (TIPS: det går inte) .
I “the argument from reason” jobbar man med deduktion, alltså om vi (via observation) kan visa att P1 är sann och visa att P2 är sann kommer vi fram till slutsatsen S.
Att det förfaller vara riktigt att vi endast får kunskap genom våra sinnen (upplevelser) är en rimligslutsats eftersom vi inte kan vi på någon prepositionell kunskap som INTE stammar från en eller annan upplevelse (det kan till och med i princip vara guds upplevelser). Att läsa en bok är att få kunskap via våra sinnen, inre monologer eller upplevelse av inre röster är upplevelser. VI har aldrig hört talas om något annat sätt att lära något än genom upplevelser. Därför kan vi säga att teorin om att kunskap alltid är empirsk motstått falsifiering och vi kan därmed baserad på våra upplevelser hålla den för sann. DEt har också gång på gång visat säg att vi FÅR kunskap vi upplevelser…
”The argument from reason” bygger sålunda också på teorin att vi får kunskap via upplevelser… Sedan kan vi från olika förhållanden mellan möjliga observationer deducera fram en slutsats som också den kan verifieras och, i princip, falsifieras genom upplevelser.
Du kan enkelt visa att det finns precisa proposition påståenden som inte kräver någon empiri alls för att vara sanna. Ex. “Det finns åtminstone en sann proposition” Den är självkonsistent och kan förstås av varje människa som en sann analytisk sats.
JAg förusätter att du använder svwsnskan på det sätt som de flesta gör. T.ex. varkar det rimligt att säga “det är möjligt att flyga till månen” det verkar inte rimligt att säga “det är möjligt att resa i tiden och gå genom väggar” det är rimligt att säga “det är omöjligt för en människa att hoppa 10 000 meter i ett hopp”. Om vi är överens om detta har vi kommunicerat.. att kunna reducera vetendet till logik och/eller matematik är avfärdad och avhandlat sedan ca 100 år, det är inte möjligt - helt enkelt (vi är väl överens om hur vi använder möjligt i detta språkspel)
Jag skulle säga att det är rimligt med ett antal olika saker beroende på vad vi tar med i beräkningen. Om naturalismen är sann så skulle jag t.ex se det som absurt att säga att Jesus uppstod. Om jag däremot tar med Guds existens så skulle jag säga att det är rimligt att Jesus uppstod om Gud ville det… men det tror jag att du redan visste
Du kan enkelt visa att det finns precisa proposition påståenden som inte kräver någon empiri alls för att vara sanna. Ex. “Det finns åtminstone en sann proposition” Den är självkonsistent och kan förstås av varje människa som en sann analytisk sats.
NJa om vi ska ta reda på om det verkligen finns en sann proposition så måste vi finna minst ett uttalanande som är koherent och korrepsonderar med verkligheten. Så givet att några personer betämt sig för t.ex. att det är sant att snön är vi så är propositionen “snön är vit” sann.. så först EFTER en sådan empirisk övning (som natruligtvis inte behöver handla om snö) är det sant att det finns minst en sann proposition.
Ditt påstående är sålunda falsifierat…
JAg förusätter att du använder svwsnskan på det sätt som de flesta gör. T.ex. varkar det rimligt att säga “det är möjligt att flyga till månen” det verkar inte rimligt att säga “det är möjligt att resa i tiden och gå genom väggar” det är rimligt att säga “det är omöjligt för en människa att hoppa 10 000 meter i ett hopp”. Om vi är överens om detta har vi kommunicerat..
Ingen tvekan om att vi har kommunicerat… frågan gäller dock hur du kan veta vilka ämnen vi avhandlat, dvs. vad jag har menat.
Vi tar det igen - hur vet du att “möjligt” inte betyder samma som “omöjligt”?
DEt vet jag när vi kommit överens om det… är vi överens om att det är omöjligt för en människa attt hoppa 10 000 meter med ett hopp och att det är möjligt för oss att kommunisera..
Då vet vi..
JAg förusätter att du använder svwsnskan på det sätt som de flesta gör. T.ex. varkar det rimligt att säga “det är möjligt att flyga till månen” det verkar inte rimligt att säga “det är möjligt att resa i tiden och gå genom väggar” det är rimligt att säga “det är omöjligt för en människa att hoppa 10 000 meter i ett hopp”. Om vi är överens om detta har vi kommunicerat.. att kunna reducera vetendet till logik och/eller matematik är avfärdad och avhandlat sedan ca 100 år, det är inte möjligt - helt enkelt (vi är väl överens om hur vi använder möjligt i detta språkspel)
Jag skulle säga att det är rimligt med ett antal olika saker beroende på vad vi tar med i beräkningen. Om naturalismen är sann så skulle jag t.ex se det som absurt att säga att Jesus uppstod. Om jag däremot tar med Guds existens så skulle jag säga att det är rimligt att Jesus uppstod om Gud ville det… men det tror jag att du redan visste
Men oavsett gudssyn är det inte rimligt att tro att jag kommer att gå på vattnet i sommar..
(Jag skulle ju dessutom vilja säga ett det inte finns några rimliga skäl att tro på gud )
DEt vet jag när vi kommit överens om det… är vi överens om att det är omöjligt för en människa attt hoppa 10 000 meter med ett hopp och att det är möjligt för oss att kommunisera..
Då vet vi..
Men hur kan du veta att vi är överens om något om “överens” också kan betyda “inte överens”?
DEt vet jag när vi kommit överens om det… är vi överens om att det är omöjligt för en människa attt hoppa 10 000 meter med ett hopp och att det är möjligt för oss att kommunisera..
Då vet vi..
Men hur kan du veta att vi är överens om något om “överens” också kan betyda “inte överens”?
Genom kommunikation… Känner någon av oss att aman inte förtår den andra får man fråga och omformulera till det att parterna känner sig säkra på att vi har samsyn, eller inte…
Vardagsåket är ett trubbigt redskap därför behövs en vetenskpalig metod som bygger på vissa överenskomna regler..
Genom kommunikation… Känner någon av oss att aman inte förtår den andra får man fråga och omformulera till det att parterna känner sig säkra på att vi har samsyn, eller inte…
Får jag fråga: hur kan man nånsin uppnå samsyn i en fråga om alla uttalanden ens motpart gör också kan betyda sina motsatser?
Genom kommunikation… Känner någon av oss att aman inte förtår den andra får man fråga och omformulera till det att parterna känner sig säkra på att vi har samsyn, eller inte…
Får jag fråga: hur kan man nånsin uppnå samsyn i en fråga om alla uttalanden ens motpart gör också kan betyda sina motsatser?
Hur lär man sig ett språk?
Finn svaret på den frågan så har du svaret på din fråga..
Vill du inte förstå någon och försöka kommunicera så kommer du ha en annan syn.. du kommer kanske att hålla saker för sant som ingen annan håller för sant. MEn vill du inte kommunicera så får vi lämna dig där med en sanning som är enbart din. DEt blir nog rätt ensamt.
Finn svaret på den frågan så har du svaret på din fråga..
Vill du inte förstå någon och försöka kommunicera så kommer du ha en annan syn.. du kommer kanske att hålla saker för sant som ingen annan håller för sant. MEn vill du inte kommunicera så får vi lämna dig där med en sanning som är enbart din. DEt blir nog rätt ensamt.
Frågan är mer fundamental än hur vi lär oss språk - frågan gäller huruvida det är möjligt att ens skilja en sann sats från en falsk sådan, dvs. om det ens är möjligt att veta vad man själv pratar om.
Hur kan du t.ex. veta att det finns andra människor att kommunicera med betydelsen av termen “människa” är densamma som betydelsen av orden “groda”, “bil” osv.?
Att påstå att vi kan definiera våra termer hjälper ju inte, vet vi det måste vi ju först veta vad termen “definiera” kan tänkas betyda och inte betyda…
Vi kan inte a priori eller via logik någonsin “veta” något.. poängen är att verkluigheten ser ut som den gör och spåket är vad det är. Sedan kan du ogilla det hur mycket som helst, ogillandet ändear inte verkligheten.
Återigen läs på, läs Qiune som förklarar detta väldigt pedagogsikt. Kolla upp “gavagai”
En tolkning av en sats kan, enligt Quine, vara i överenstämmalse med yttre observationer av beteende.
Kolle gärna på Wikipedias kort artikel om detta det ger en överblick om det jag föröker förklara: http://en.wikipedia.org/wiki/Indeterminacy_of_translation
Jag gillar slutklämmen:
“The key point is that more than one translation meets these criteria, and hence that no unique meaning can be assigned to words and sentences.”
Ingen UNIK betydelse kan knytas till ord och meningar!!
, en filosof som jag annars ogillar)
