Ja, då kan man säkert utesluta både att han var kristen och att han var en Guds profet. Frågan vem var han, hur kommer det sig att han liksom judarna lär att man inte bör blidka det onda utan endast tjäna det goda? Hur visste han att Gud var nådig och barmhärtig samt himmelens och jordens skapare?
Bland religionsforskarna anses det ju allmänt vedertaget att mycket av Islam har sitt direkta ursprung i judendomen, genom vad Muhammad hört från de lokala judarna om deras religion i andra och tredje hand. Eftersom allt detta redan fanns där, antar jag att han tog över många bra saker därifrån (och lade eventuellt till annat; det var ett tag sedan jag läste igenom Koranen). Det behövs inte nödvändigtvis ny inspiration för att man skall kunna ta till sig det av Guds budskap som redan finns i världen. Jag kan ju inte utesluta att han nu fick uppenbarelser från något håll (fastän då förmodligen inte från Gud), men några sådana behövs inte heller nödvändigtvis för att förklara religionens uppkomst.
Resten är svåra frågor, som jag inte nödvändigtvis känner mig vuxen att besvara. Jag kan bara göra mitt bästa utifrån den vishet som jag har fått mig tilldelad. Läs därför allt jag säger enbart som min personliga tolkning/uppfattning.
Hur kommer det sig att Muslimer reagerar starkare när Jesus offentligen kränks än vad SvK gör? Hur kommer det sig att SvK har en ceremoni där samkönade par lovar att handla emot Guds vilja men inte muslimerna? Bland muslimer är det ingen som kallar sig Pater (social/andlig fader) medan det görs bland katoliker? Varför är troende muslimer ofta mer angelägna om att göra Guds vilja än många som är biskopar eller enbart medlemmar i Svenska Kyrkan eller Romersk Katolska kyrkan?
Ja, detta är saker som även jag har funderat mycket över, och det är svårt att finna på svar. Jag tycker det är ytterst ledsamt hur det har gått utför med vår Svenska kyrka under senare årtionden, allteftersom liberalteologi och feminism fått ersätta evangelium. Djävulen har man inte trott på på många år, Den helige Ande finns väl knappt heller längre nu när Bibelkommissionen gjort sitt, Sonen är förvandlad till harmlös jultomte, och Fadern ... Ja, var har vi Honom i dessa dagar? Inte gärna på feministprästinnornas mässor, om det står ett sant ord i Skriften! Men denna har ju ex-ärkebispen Hammar sedan länge avfärdat som en lunta hemmahörande i “historiens skräpkammare” ... Nu välsignar man styggelser i Guds hus, precis som Hesekiel fick se och förfäras över på sin tid, och snart är väl både Anat, Ashtart och Ashera tillbaka, de med.
Jag tycker mig ha någon aning om hur det har blivit så här, men inte varför. Om det inte finns någon större plan som verkar bakom det, vill säga. Som det är nu får man bereda sig på det som kommer. Svenska kyrkan har blivit världens vän och fiende till Gud, när man har glömt bort sin andliga roll till förmån för den världsliga. Bistånd till “Palestina” är viktigare än HERRENS löften ...
Vad gäller muslimer kan jag bara säga, att många bland dem tycks ha en starkare tro än de flesta av våra kristna bröder. Det är förvånande, men inte unikt i världshistorien; tro och nitälskan är ju inte förbehållna varken judar eller kristna, utan upp till var och en (och förstås deras skapare). Vi är ju inte kristna för att vi är störst och bäst av alla, utan för att vi har vänt oss till Kristus. Dock skall det väl tilläggas att det finns gott även om “halvljumma” muslimer, som med alla folk.
Att avlägga löfte att inte gifta sig är vanligtvis att lova att handla emot Guds vilja i vissa fall har Han inget emot att den som lovat detta håller sitt löfte, men det är alltid fel att lova att endast ha sex utanför äktenskapet eller att bryta ett äktenskap (även ett informellt sådant) som man redan ingått. Gud har uppmanat oss att föröka oss och uppfylla jorden och detta gör celibatlöften klart obibliska (däremot bör en ogift person leva i avhållsamhet tills han/hon formellt gift sig).
Personligen tror jag inte att äktenskapet är alla givet; såväl Paulus som Kristus talar om celibatet såsom att föredragas, åtminstone, för vissa. HERREN har inte samma avsikter för oss alla, och celibat som sådant är inte obibliskt i min mening. Däremot är det mycket illa när de som inte fått denna “nådegåva” förs in i det, vilket ju tycks vara fallet för t. ex. många katoliker. Det är ju som sagt vissa givet, men inte alla, och inte heller de flesta. Sådana löften som inte kan hållas leder bara till synd, otukt och förgrämelse. Som Paulus sade, “Det är bättre att gifta sig än att brinna [av lusta].”
Varför förekommer detta bland kristna?
Där vet vi lika mycket—eller litet—skulle jag tro. Själv bemöter jag världen och nuet med Skriften och bönen; det är väl det bästa vi kan göra…