att man är kristen. Vad finns det för argument? Jag har försökt läsa igenom varje tråd på det här forumet, men jag kan inte hitta ett enda argument som ens är lite vettigt.
Jag skulle hellre än någonting annat vilja ha en tro på livet efter döden och liknande, men det är helt omöjligt.
Vad skulle en kristen rekommendera för en inbiten reduktionist som inte tror på något annat än materialism?
att man är kristen. Vad finns det för argument? Jag har försökt läsa igenom varje tråd på det här forumet, men jag kan inte hitta ett enda argument som ens är lite vettigt.
Jag skulle hellre än någonting annat vilja ha en tro på livet efter döden och liknande, men det är helt omöjligt.
Vad skulle en kristen rekommendera för en inbiten reduktionist som inte tror på något annat än materialism?
Argument för att man är kristen? Du vet väl säkert vad Kristendomen handlar om som religion. Så inga spekulationer behövs väl då?
När du själv inte vet vad du söker så kan man rabbla upp en massa svar som får nej av dig. Om du inte själv vet vad du vill så är det svårt och säga vad som man kan rekommendera för dig.
-“Om gud finns, varför gjorde han mig till ateist?”
Bra fråga. Jag skulle anta allt beror på vad som finns i ditt samvete och hur ditt relaterande till verkligheten är. Anser du att sannolikheten för det ska finnas en Gud = 0 ? i ditt relaterande till verkligheten? Om svaret är ja, så finns inget att diskutera. Om du säger nej så betyder det att du inte hittat vad som är sanningen kring Gud utifrån en objektiv bedömning med hjärtat och sinne.
Lycka till säger jag till dig i ditt sökande och hoppas någon erbjuder dig ett svar du söker här i forumet eller någon annan plats.
S:“att man är kristen. Vad finns det för argument? Jag har försökt läsa igenom varje tråd på det här forumet, men jag kan inte hitta ett enda argument som ens är lite vettigt.”
Även om det finns t.ex. många moral-, kosmologiska-, informations-, erfarehetsmässiga argument som slår de materialistiska argumenten med hästlängder, så är det väl inte argumenten som är poängen med den kristna läran. Läser man Bibeln, ser man snart att det snarare är tvärt om. Den som med världsliga argument & världsligt förnuft försöker nå den yttersta sanningen kommer att misslyckas. “Endast den som tar i emot Guds rike som ett barn kommer nå dit in…”, d.v.s. Guds rike går inte att nås med världsligt förnuft eller “vuxna” argument.
S:“Jag skulle hellre än någonting annat vilja ha en tro på livet efter döden och liknande, men det är helt omöjligt.”
Varför är det så omöjligt? Om man känner efter innerst inne, upplever vi då inte att vårt “jag”, vår personlighet, vår själ, inte bara är en del av summan av våra molekyler, utan något ytterligare? Om så är fallet är det väl inte så konstigt om denna andliga del av oss lever vidare trots att vårt biologiska liv slutar fungera? Är det inte en mer omöjliga tanke att vi, från absolut ingenstans, har skapats av naturlagar (som också skapats ur ingenting!) som i sin tur skapat vårt “jag” & vår fria vilja?
Även om det finns t.ex. många moral-, kosmologiska-, informations-, erfarehetsmässiga argument som slår de materialistiska argumenten med hästlängder, så är det väl inte argumenten som är poängen med den kristna läran.
Men dessa är väl ingen argument för att just Kristendomen skulle vara sann? Alla religiösa system i världen kan ju använda sig av dylika argument. (Vilket de också gör.)
Vad är det som talar för att just Kristendomen är den enda sanna religionen?
Även om det finns t.ex. många moral-, kosmologiska-, informations-, erfarehetsmässiga argument som slår de materialistiska argumenten med hästlängder, så är det väl inte argumenten som är poängen med den kristna läran.
Men dessa är väl ingen argument för att just Kristendomen skulle vara sann? Alla religiösa system i världen kan ju använda sig av dylika argument. (Vilket de också gör.)
Vad är det som talar för att just Kristendomen är den enda sanna religionen?
Grundfrågan i tråden var ang. teism vs. materialism, jag lyfte då fram synpunkter ur kristen teism eftersom det är det detta forum i första hand behandlar & jag representerar. Men det är klart andra religioner kan dela många av de kristna ståndpunkterna & värderingarna, det borde ju vara ganska logiskt om vi härstammar från samma Gud, även om vi inte bekänner oss till samma religion.
-“Om gud finns, varför gjorde han mig till ateist?”
Kanske för att Gud har bestämt att du ska till helvetet.
Ragnar det vet vi inget om!
Skulle inte svaret på frågan “Om gud finns, varför gjorde han mig till ateist” helt enkelt kunna vara. Det är inte Gud som har gjort dig till ateist?!
Så är frågan överhuvudtaget rätt ställd? Den förutsätter att det är Gud som helt och hållet bestämmer vilken världsbild vi har. Hur stämmer det in med Bibelns texter?
Ta t.ex. liknelsen med den förlorade sonen Luk 15:11-32
Han sade: “En man hade två söner. Den yngste sade till fadern: ’Far, ge mig den del av förmögenheten som skall bli min.’ Då skiftade fadern sin egendom mellan dem. Några dagar senare hade den yngste sonen sålt allt han ägde och gav sig i väg till ett främmande land, och där slösade han bort sin förmögenhet på ett liv i utsvävningar. När han hade gjort av med allt blev det svår hungersnöd i landet, och han började lida nöd. Han gick och tog tjänst hos en välbärgad man i det landet, och denne skickade ut honom på sina ägor för att vakta svin. Han hade gärna velat äta sig mätt på fröskidorna som svinen åt, men ingen lät honom få något. Då kom han till besinning och tänkte: ’Hur många daglönare hos min far har inte mat i överflöd, och här svälter jag ihjäl. Jag ger mig av hem till min far och säger till honom: Far, jag har syndat mot himlen och mot dig. Jag är inte längre värd att kallas din son. Låt mig få gå som en av dina daglönare.’ Och han gav sig av hem till sin far. Redan på långt håll fick fadern syn på honom. Han fylldes av medlidande och sprang emot honom och omfamnade och kysste honom. Sonen sade: ’Far, jag har syndat mot himlen och mot dig, jag är inte längre värd att kallas din son.’ Men fadern sade till sina tjänare: ’Skynda er att ta fram min finaste dräkt och klä honom i den, och sätt en ring på hans hand och skor på hans fötter. Och hämta gödkalven och slakta den, så skall vi äta och hålla fest. Min son var död och lever igen, han var förlorad och är återfunnen.’ Och festen började.
Men den äldste sonen var ute på fälten. När han på vägen hem närmade sig huset hörde han musik och dans. Han kallade på en av tjänarna och frågade vad som stod på. Tjänaren svarade: ’Din bror har kommit hem, och din far har låtit slakta gödkalven därför att han har fått tillbaka honom välbehållen.’ Då blev han arg och ville inte gå in. Fadern kom ut och försökte tala honom till rätta, men han svarade: ’Här har jag tjänat dig i alla dessa år och aldrig överträtt något av dina bud, och mig har du aldrig gett ens en killing att festa på med mina vänner. Men när han kommer hem, din son som har levt upp din egendom tillsammans med horor, då slaktar du gödkalven.’ Fadern sade till honom: ’Mitt barn, du är alltid hos mig, och allt mitt är ditt. Men nu måste vi hålla fest och vara glada, för din bror var död och lever igen, han var förlorad och är återfunnen.’”
Handlar den inte om omvändelse, om egna val, om att söka Gud?
-“Om gud finns, varför gjorde han mig till ateist?”
En länk är inget argument, men en länk kan vara ett tips. Här kommer ett tips på drygt två och en halv minut om varför man ska tro på något mer än materia och energi: Borttagen länk (Admin Mats 20101223)
Sorry, Anders… Att debattera med länkar, även om du kallar det “tips”, är någonting vi ända från början har varit emot. Anledningen är att vi vill att du själv ska presentera “varför man ska tro på något mer än materia och energi” och därmed själv föra debatten på forumet. Inte låta någon annan göra jobbet åt dig.
-“Om gud finns, varför gjorde han mig till ateist?”
Kanske för att Gud har bestämt att du ska till helvetet.
Ja, God Jul på dig också, Ragnar…
Jag måste dock höja på ögonbrynen lite och fråga er som håller i Forumet om en sådan här utsaga verkligen är på rätt sida gränsen?
Jag måste dock höja på ögonbrynen lite och fråga er som håller i Forumet om en sådan här utsaga verkligen är på rätt sida gränsen?
Det är mycket i Bibeln som kan chockera sekulära svenskar och ljumma svenska kristna, så jag har förståelse för frågan.
Den insiktsfulle och kunnige vet dock att det finns en stor kyrkoriktning som kallas calvinism och där en grundpelare i teologin faktisk är att Gud har utvalt människor till förtappelsen. Den läran stöder sig på flera bibeltexter.
Huruvida jag helt ansluter mig till den doktrinen låter jag dock vara osagt i detta inlägg. Men oavsett min personliga uppfattning så kan ibland ett svar som det jag gav i mitt förra inlägg till Skeptikern vara fullt berättigat, även om nu sådana allvarliga ord tyvärr så gott som aldrig uttrycks i den överdrivet snälla “kristendomstyp” som härskar i detta land.
-“Om gud finns, varför gjorde han mig till ateist?”
Kanske för att Gud har bestämt att du ska till helvetet.
Har du inte missat hela poängen med den fria viljan här? Skulle Gud från början ha bestämt vem som går förlorad & inte, så faller stora delar av det kristna fundamentet. Dessutom har du nog, enligt mig, överdrivit domstanken på bekostnad av nådperspektivet. Den stora nåden är ju själva finalen för Guds fantastiska frälsningsplan, och hur skulle nåd kunna existera utan synd, skuld & dom? Hur denna final kommer att utformas är självklart bara Han som vet, men vi kan nog räkna med mer kärlek & nåd än vi någonsin kan föreställa oss!! Att man skulle vara förutbestämt förlorad bara för att man idag kallar sig ateist, känns väldigt främmande utifrån den kristna Guden. Är allt missionsarbete helt bortkastat då, om det redan är förutbestämt? Du hör kanske hur konstigt det låter…
Den förlorade sonen är, som vanligt, en mycket bra & användbar berättelse. En man som lämnar Fadern & beger sig ut i synd, medan den fromme & trogne brodern blir kvar i ett slentrianmässigt tjänande. Vem av de två vet i slutet var himmelriket finns? Jo, den som gjort bort sig fullständigt & ändå blivit förlåten & benådad av en kärleksfull Far!
Har du inte missat hela poängen med den fria viljan här?
Det finns ingen “fri vilja” när det kommer till frälsningen. Det trodde jag de flesta teologiskt medvetna visste.
Skulle Gud från början ha bestämt vem som går förlorad & inte, så faller stora delar av det kristna fundamentet.
Nu fäller du en stor dom bl.a. över hela den kyrkoriktning som kallas calvinism. Och calvinism är en tvilling och vän till lutherdomen.
Att man skulle vara förutbestämt förlorad bara för att man idag kallar sig ateist, känns väldigt främmande utifrån den kristna Guden.
Gör det? Varför det? För mig känns det tvärtom. Om man medvetet och med vilja kallar sig ateist, så betyder det att man offentligt och med berått mod förnekar Guds existens. Det är för mig ett tydligt tecken på förhärdelse. Det är lätt för mig att förstå att sådana människor av Gud har blivit ställda långt fram på den breda vägen och överlämnade åt sina synder.
Är allt missionsarbete helt bortkastat då, om det redan är förutbestämt? Du hör kanske hur konstigt det låter…
För kristna svenska öron låter det säkert konstigt. Men å andra sidan, vad i Den Kristna Tron låter inte konstigt? Hur som helst, har du nångång hört en calvinist förneka vikten av mission/evangelisation? Din fråga avslöjar att du helt enkelt inte har tillräcklig kunskap i ämnet.
Den förlorade sonen är, som vanligt, en mycket bra & användbar berättelse. En man som lämnar Fadern & beger sig ut i synd, medan den fromme & trogne brodern blir kvar i ett slentrianmässigt tjänande. Vem av de två vet i slutet var himmelriket finns? Jo, den som gjort bort sig fullständigt & ändå blivit förlåten & benådad av en kärleksfull Far!
Du har missuppfattat berättelsen och vantolkat den. Det är INTE “den som gjort bort sig fullständigt” som “ändå” blir förlåten. Vad är det för dumheter? Det är den som kommer till besinning, som ser sin synd, och sedan omvänder sig från sin synd och bekänner sin synd inför fadern, som blir förlåten.
Och den möjligheten står även öppen för varje medveten och öppet bekännande ateist (även om jag menar att de flesta av dem redan befinner sig långt in på helvetets breda väg).
Gör det? Varför det? För mig känns det tvärtom. Om man medvetet och med vilja kallar sig ateist, så betyder det att man offentligt och med berått mod förnekar Guds existens. Det är för mig ett tydligt tecken på förhärdelse.
Det här låter främst som ett påstående man möjligtvis skulle kunnat höra någon gång under inkvisitionen—knappast i dagens upplysta samhälle.
Kan inte du då informera oss klentrogna ateister, Ragnar? Vilka är dessa goda skälen att tro—inte bara att gud existerar—utan att han dessutom, de facto, är den kristna guden och att vi måste dyrka honom för att undvika helvetet?
Vilka goda skäl vi har att hålla detta för sant? I och med att vi som inte gör det “...med berått mod förnekar guds existens”. Vad finns för oss förneka?
