Poängen blir, om övertro på mäniskan förmåga att kontrollera framtiden, att vi ser samma typ av sinesjuka hos mäniskan som vill sammanföra mänskligheten i det förenade nätverket (internet) eller spegelbilden (medvetande-förening). Detta är en av de centrala trosföreställningaran inom omega-punkts-teologi. Detta kan motiveras på olika sätt, bl.a genom att hävda att det är vårt öde att försöka undvika vårt egen art utdöd, men får den katastrofalla effekten att den tar ifrån oss all egentlig frihet. Sedan är det så att det altid finns brister i tanken, inte minst vissas detta av sårbarheten som internet har från grupper som Wikileaks vilka verkar inom nätet och garanteras total annymitet.
Så det enda vettiga måste vara att lita till det övernaturliga slutet på universum och inte luras in i en tanke som inte räknar med grundproblemer, ursprunglig synd, för att “rädda” mänskligheten. Det verkar sund och icke-vansingt enligt mig!
Jag är med dig i tanken om det farliga i att inte räkna med människans brustenhet som en grundförutsättning. Men för övrigt är jag inte riktigt säker på att jag förstår kopplingen av ovanstående till din startpunkt i den här tråden. Om sedan människans hybris är att likställa med sinnessjukdom… nja. I så måtto att det är ett slags vanföreställning att tro sig stå över den där brustenheten, kanske. Men i så fall skulle du väl i konsekvensens namn hamna i ett slags definierande av alla andra livsåskådningar (som inte stämmer med din egen kristna) som sinnesjuka tillstånd?
Poängen blir, om övertro på mäniskan förmåga att kontrollera framtiden, att vi ser samma typ av sinesjuka hos mäniskan som vill sammanföra mänskligheten i det förenade nätverket (internet) eller spegelbilden (medvetande-förening). Detta är en av de centrala trosföreställningaran inom omega-punkts-teologi. Detta kan motiveras på olika sätt, bl.a genom att hävda att det är vårt öde att försöka undvika vårt egen art utdöd, men får den katastrofalla effekten att den tar ifrån oss all egentlig frihet. Sedan är det så att det altid finns brister i tanken, inte minst vissas detta av sårbarheten som internet har från grupper som Wikileaks vilka verkar inom nätet och garanteras total annymitet.
Så det enda vettiga måste vara att lita till det övernaturliga slutet på universum och inte luras in i en tanke som inte räknar med grundproblemer, ursprunglig synd, för att “rädda” mänskligheten. Det verkar sund och icke-vansingt enligt mig!
Jag är med dig i tanken om det farliga i att inte räkna med människans brustenhet som en grundförutsättning. Men för övrigt är jag inte riktigt säker på att jag förstår kopplingen av ovanstående till din startpunkt i den här tråden. Om sedan människans hybris är att likställa med sinnessjukdom… nja. I så måtto att det är ett slags vanföreställning att tro sig stå över den där brustenheten, kanske. Men i så fall skulle du väl i konsekvensens namn hamna i ett slags definierande av alla andra livsåskådningar (som inte stämmer med din egen kristna) som sinnesjuka tillstånd?
Frågan är kanske mer specifikt. Om man säger att man har en viss övertygelse som inte är helt taget ur luften men som ändå inte accepteras som allmängiltig sanning, är man då fortfarande sinesjuk?
Detta kan gälla religioner i störta allmänhet eller specifikt kristen tros övertygelse om det övernaturliga.
Går det exempelvis att säga att den som hör röster och ser bilder är sinesjuk, eller är det den som säger att det är omöjligt som är sinesjuk?
Om man tar exemplet med wikileaks, hade de nått sådan framgång med sin publicering av hemlig information om de inte kunnat fastställa äkthetens hos källorna inom ramen för den anonymitet de kan garantera för dem. Utan dem så skulle de omöjligt kunna hävda att övergrepp som begåtts utan att bli utskrattade och allmän ansedda som några utan kontakt med verkligheten.
Nu vill jag säga att det jag skriver är inte riktat emot specifikt katoliker, eftersom jag vet att de inte accepterar
omega-punkt teologin, snarare handlar det om insikten att det finns de som vill bortse från mäniskans syndfulla
natur. Detta kan vara en frestelse, men det vore mer passande att be och bekänna enligt tron än att anta
att det enhet kan uppnås genom en förening av mänskans medvetande.
Poängen blir, om övertro på mäniskan förmåga att kontrollera framtiden, att vi ser samma typ av sinesjuka hos mäniskan som vill sammanföra mänskligheten i det förenade nätverket (internet) eller spegelbilden (medvetande-förening). Detta är en av de centrala trosföreställningaran inom omega-punkts-teologi. Detta kan motiveras på olika sätt, bl.a genom att hävda att det är vårt öde att försöka undvika vårt egen art utdöd, men får den katastrofalla effekten att den tar ifrån oss all egentlig frihet. Sedan är det så att det altid finns brister i tanken, inte minst vissas detta av sårbarheten som internet har från grupper som Wikileaks vilka verkar inom nätet och garanteras total annymitet.
Så det enda vettiga måste vara att lita till det övernaturliga slutet på universum och inte luras in i en tanke som inte räknar med grundproblemer, ursprunglig synd, för att “rädda” mänskligheten. Det verkar sund och icke-vansingt enligt mig!
Jag är med dig i tanken om det farliga i att inte räkna med människans brustenhet som en grundförutsättning. Men för övrigt är jag inte riktigt säker på att jag förstår kopplingen av ovanstående till din startpunkt i den här tråden. Om sedan människans hybris är att likställa med sinnessjukdom… nja. I så måtto att det är ett slags vanföreställning att tro sig stå över den där brustenheten, kanske. Men i så fall skulle du väl i konsekvensens namn hamna i ett slags definierande av alla andra livsåskådningar (som inte stämmer med din egen kristna) som sinnesjuka tillstånd?
Frågan är kanske mer specifikt. Om man säger att man har en viss övertygelse som inte är helt taget ur luften men som ändå inte accepteras som allmängiltig sanning, är man då fortfarande sinesjuk?
Detta kan gälla religioner i störta allmänhet eller specifikt kristen tros övertygelse om det övernaturliga.
Går det exempelvis att säga att den som hör röster och ser bilder är sinesjuk, eller är det den som säger att det är omöjligt som är sinesjuk?
Om man tar exemplet med wikileaks, hade de nått sådan framgång med sin publicering av hemlig information om de inte kunnat fastställa äkthetens hos källorna inom ramen för den anonymitet de kan garantera för dem. Utan dem så skulle de omöjligt kunna hävda att övergrepp som begåtts utan att bli utskrattade och allmän ansedda som några utan kontakt med verkligheten.
Det känns som om du drar in mycket på samma gång här i denna två senaste inlägg. Jag tror att jag lämnar omegapunktsteologin därhän. Jag är inte insatt i den och den känns spontant inte heller som något jag alls skriver under på.
Din fråga om sinnessjukdom här ovan sedan… För mig låter det lite som om du är ute efter gränsdragningen mellan “helig dårskap” och “ren dårskap”. Oerhört svårt. Men om någon som hör röster och ser bilder (enligt dina definitioner i början av inlägget) så skulle jag säga att en gränsdragning kanske går vid den punkt där personen börjar fara illa av de föreställningar han eller hon utsätts för. Jag hörde en gång en föreläsare (som var psykiatriker och troende pingstvän) som menade ungefär att vanföreställningarna hos personer som utvecklar schizofreni ofta är väldigt goda upplevelser i början, men att de snabbt utvecklas på ett sätt som skrämmer och förkrymper den utsatte och gör hans eller hennes tillvaro plågsam och ångestfylld - och att detta då skulle kunna ses som ett tecken på att vanföreställningarna inte kommer från Gud. Vad tycker du - verkar en sådan gränsdragning vettig?
Jag vet inte. Man hävdar ju att tortyr har en föraryppande och skrämade effekt på sina offer, men det innebär knappast att de som hävdat att de har utsatts för det har vanföreställningar. Håller du med om detta?
Jag vet inte. Man hävdar ju att tortyr har en föraryppande och skrämade effekt på sina offer, men det innebär knappast att de som hävdat att de har utsatts för det har vanföreställningar. Håller du med om detta?
Ja, jag håller med om det. Men förstår inte vad du menar med den här parallellen, om du inte menar att likställa religiösa föreställningar med tortyr? Den torterade tror väl knappast att tortyren kom från Gud? Så vad menar du?
Jag vet inte. Man hävdar ju att tortyr har en föraryppande och skrämade effekt på sina offer, men det innebär knappast att de som hävdat att de har utsatts för det har vanföreställningar. Håller du med om detta?
Ja, jag håller med om det. Men förstår inte vad du menar med den här parallellen, om du inte menar att likställa religiösa föreställningar med tortyr? Den torterade tror väl knappast att tortyren kom från Gud? Så vad menar du?
Nej ja menade bara att enbart att en upplevelse har dessa egenskaper räcker inte för att kunna hävda att det är en vanföreställning. Tortyr är en sådan erfarenhet, men en annan är demonisk aktivitet i människan.
Därför hävdar jag, lite provocerande kanske, att det är de som hävdar att det är omöjligt att vara psykiskt frisk och höra röster/ se bilder som uppfyller kraven på att ha vanföreställningar (p.g.a. den diskripans mellan verklighet och övertygelse som då finns).
Har du någon invändning emot detta?
För att definiera vanföreställning skulle man ex. på en övertygelse som är falsk men som funkar på film, eller i något annat sammanhang, som ett fysiks skeende. Ta explotionscenen i MI3 där man ser en bil explodera bakom Tom Cruse men där hans kropp slungas åt sidan.
Kan vi överens om denna definition?
Jag vet inte. Man hävdar ju att tortyr har en föraryppande och skrämade effekt på sina offer, men det innebär knappast att de som hävdat att de har utsatts för det har vanföreställningar. Håller du med om detta?
Ja, jag håller med om det. Men förstår inte vad du menar med den här parallellen, om du inte menar att likställa religiösa föreställningar med tortyr? Den torterade tror väl knappast att tortyren kom från Gud? Så vad menar du?
Nej ja menade bara att enbart att en upplevelse har dessa egenskaper räcker inte för att kunna hävda att det är en vanföreställning. Tortyr är en sådan erfarenhet, men en annan är demonisk aktivitet i människan.
Därför hävdar jag, lite provocerande kanske, att det är de som hävdar att det är omöjligt att vara psykiskt frisk och höra röster/ se bilder som uppfyller kraven på att ha vanföreställningar (p.g.a. den diskripans mellan verklighet och övertygelse som då finns).
Har du någon invändning emot detta?
För att definiera vanföreställning skulle man ex. på en övertygelse som är falsk men som funkar på film, eller i något annat sammanhang, som ett fysiks skeende. Ta explotionscenen i MI3 där man ser en bil explodera bakom Tom Cruse men där hans kropp slungas åt sidan.
Kan vi överens om denna definition?
Jag förstår dig i så fall som att du menar att alla psykiska erfarenheter av att höra röster och se bilder som går utanför något slags allmänt accepterad förståelse (var drar vi egentligen gränsen för en sådan?) bör ses som andemakters aktivitet i en människa och att den som ställer sig skeptisk till detta är den som i själva verket bär på vanföreställningar. Är det korrekt?
Har jag i så fall några invändningar? Både ja och nej . Nej, eftersom jag tror att det är möjligt för en människa att ha andliga upplevelser. Ja, eftersom jag har mycket svårt att tro att varje föreställning utanför den allmänna förståelsen skulle vara andlig aktivitet. Vid t ex oerhörd psykisk stress tror jag att människans psyke kan utsättas för vanföreställningar utan att det rör sig om gudomlig eller demonisk aktivitet utan om en psykos, helt enkelt.
Sedan funderar jag lite vidare på den demoniska aktivitet du tar upp. Bibliskt verkar det ju som att sådan ofta likställs med sjukdom, så vad man väljer att kalla det kanske blir sekundärt? Vanföreställningar som psykiskt torterar människan borde ju vara något vi önskar bli botade från, eller hur?
Sedan är jag inte särskilt svag för actionfilm och vet väldigt lite om explosioners verkningar, så jag har svårt att konkret ta till mig ditt exempel med Tom Cruise . Men med ditt sätt att exemplifiera skulle då vissa av Jesus under definieras som vanföreställningar… (att gå på vatten skulle ju t ex stämma in på din definition såvida vi inte skulle ha varit någon av lärjungarna, s a s), eller hur?
Jag vet inte. Man hävdar ju att tortyr har en föraryppande och skrämade effekt på sina offer, men det innebär knappast att de som hävdat att de har utsatts för det har vanföreställningar. Håller du med om detta?
Ja, jag håller med om det. Men förstår inte vad du menar med den här parallellen, om du inte menar att likställa religiösa föreställningar med tortyr? Den torterade tror väl knappast att tortyren kom från Gud? Så vad menar du?
Nej ja menade bara att enbart att en upplevelse har dessa egenskaper räcker inte för att kunna hävda att det är en vanföreställning. Tortyr är en sådan erfarenhet, men en annan är demonisk aktivitet i människan.
Därför hävdar jag, lite provocerande kanske, att det är de som hävdar att det är omöjligt att vara psykiskt frisk och höra röster/ se bilder som uppfyller kraven på att ha vanföreställningar (p.g.a. den diskripans mellan verklighet och övertygelse som då finns).
Har du någon invändning emot detta?
För att definiera vanföreställning skulle man ex. på en övertygelse som är falsk men som funkar på film, eller i något annat sammanhang, som ett fysiks skeende. Ta explotionscenen i MI3 där man ser en bil explodera bakom Tom Cruse men där hans kropp slungas åt sidan.
Kan vi överens om denna definition?
Jag förstår dig i så fall som att du menar att alla psykiska erfarenheter av att höra röster och se bilder som går utanför något slags allmänt accepterad förståelse (var drar vi egentligen gränsen för en sådan?) bör ses som andemakters aktivitet i en människa och att den som ställer sig skeptisk till detta är den som i själva verket bär på vanföreställningar. Är det korrekt?
Jag menar att det kan finnas olika många olika anledningar till varför människor har upplevelser av den arten utan att de för den skull är psykiskt sjuka.
Sinnesjuka är därför svårt att definiera. Uppenbara fall av sinnesjuka kunde då vara när ex. Hitler kommenderade över fiktiva pansarbrigader inifrån sin bunker, medan andra fall av ondska inte lika uppenbart beror på inbillning. Håller du med?
Har jag i så fall några invändningar? Både ja och nej . Nej, eftersom jag tror att det är möjligt för en människa att ha andliga upplevelser. Ja, eftersom jag har mycket svårt att tro att varje föreställning utanför den allmänna förståelsen skulle vara andlig aktivitet. Vid t ex oerhörd psykisk stress tror jag att människans psyke kan utsättas för vanföreställningar utan att det rör sig om gudomlig eller demonisk aktivitet utan om en psykos, helt enkelt.
Sedan funderar jag lite vidare på den demoniska aktivitet du tar upp. Bibliskt verkar det ju som att sådan ofta likställs med sjukdom, så vad man väljer att kalla det kanske blir sekundärt? Vanföreställningar som psykiskt torterar människan borde ju vara något vi önskar bli botade från, eller hur?
Sedan är jag inte särskilt svag för actionfilm och vet väldigt lite om explosioners verkningar, så jag har svårt att konkret ta till mig ditt exempel med Tom Cruise . Men med ditt sätt att exemplifiera skulle då vissa av Jesus under definieras som vanföreställningar… (att gå på vatten skulle ju t ex stämma in på din definition såvida vi inte skulle ha varit någon av lärjungarna, s a s), eller hur?
Är vi överens om att om Jesus gick på vattnet så är det inte en vaföreställning att han gjorde det (utan att för den skull vattnet var fryst eller något likande)?
Lika så är det inte en vanförställning att Gud kan göra under om han finns. Håller du med om detta också?
Är vi överens om att om Jesus gick på vattnet så är det inte en vaföreställning att han gjorde det (utan att för den skull vattnet var fryst eller något likande)?
Lika så är det inte en vanförställning att Gud kan göra under om han finns. Håller du med om detta också?
Ja, vi är förmodligen överens om det. Men jag tycker inte att det har särskilt mycket med trådens frågeställning att göra. Jag förstår inte längre riktigt vart du vill komma…
Är vi överens om att om Jesus gick på vattnet så är det inte en vaföreställning att han gjorde det (utan att för den skull vattnet var fryst eller något likande)?
Lika så är det inte en vanförställning att Gud kan göra under om han finns. Håller du med om detta också?
Ja, vi är förmodligen överens om det. Men jag tycker inte att det har särskilt mycket med trådens frågeställning att göra. Jag förstår inte längre riktigt vart du vill komma…
Det har väll specifikt att göra med om man som kristen har vanföreställningar om man tror på under eller tror att det går att få uppenbarelser. Sedan är det förstås en större fråga om man också som ateist kan anse att man nödvändigtvis inte är sinnessjuk om man hör röster eller ser bilder.
Till frågan om kristen tro tyder på psykisk hälsa eller ohälsa så hör frågan om den motsatta
positionen, ateism, tyder på psykisk hälsa eller ohälsa.
Om man ex. ser en film som Hulken så finns det flera kulturella referenser, som visserligen
kan vara ganska personliga, vilka gör gällande att en person kan få till synes övernaturliga
krafter av ett ämne. Kan en ateist vara övertygad om att iallfall delar av handlingen stämmer
och att det åtminstone finns sådana möjligheter i universum utan att vara sinnessjuk?
. Nej, eftersom jag tror att det är möjligt för en människa att ha andliga upplevelser. Ja, eftersom jag har mycket svårt att tro att varje föreställning utanför den allmänna förståelsen skulle vara andlig aktivitet. Vid t ex oerhörd psykisk stress tror jag att människans psyke kan utsättas för vanföreställningar utan att det rör sig om gudomlig eller demonisk aktivitet utan om en psykos, helt enkelt. 
. Men med ditt sätt att exemplifiera skulle då vissa av Jesus under definieras som vanföreställningar… (att gå på vatten skulle ju t ex stämma in på din definition såvida vi inte skulle ha varit någon av lärjungarna, s a s), eller hur?