jonk - 05 November 2010 11:31 -
Påstående nummer 1
Jag tror att vi alla anser att det är illa ställt med svensk kristenhet.
Medlemsantalet sjunker i alla samfund. Kristendomen marginaliseras i Sverige. Sanningen har fått stryka på foten i de flesta sammanhang, och i stället anpassas den kristna teologien till världsandan.
Påstående nummer 2.
Jag tror att anledningen till denna bedrövelse är vårt eget. Det vill säga mitt och ditt och de andra kristnas, avfall från Gud.
Och detta avfall heter splittring.
Baptisterna och Svenska kyrkan började splittringen i svensk Kristenhet för ett par hundra år sedan. Och sedan har det fortsatt. Pingstvänner, EFS, Missionskyrkan, Evangeliska frikyrkan, Missionsprovinsen, Laestadianerna och så vidare. (Inget ont om frikyrkorna! Att bryta sig ur Svenska kyrkans ogudaktiga tvångsdräkt kan måhända varit tvunget i statskyrkans dagar). Idag är det splittring och partisinne var vi än tittar. En del anser att andra är kristna, men de kan inte tänka sig ”hålla handen”.
Detta är mitt påstående nr 2, som anger anledningen till sakernas sorgliga tillstånd.
Påstående angående lösning
Vad är då lösningen?
I tidningen Dagen senaste veckorna anges i olika artiklar olika sorters lösningar för svensk Kristenhets predikament. Men de flesta inlägg är överens i den negativa bedömningen av tillståndet i svensk Kristenhet.
Jag anser att det finns en lösningen som måste komma före alla andra, både i prioritet och kronologiskt:
Vi måste enas kring Jesus som frälsare och Gud.
Vi måste låta bli att döma dem som har samma Herre som oss. Vi måste ha fördrag med varandras fel, egenheter och brister.
Glöm dopfrågan! De som förstår att barndop är korrekt måste låta dem som praktiserar vuxendop fortsätta. Vi har ju ett dop, och en Herre. De som tror att barndopet är felaktigt måste låta oss som är döpta som barn accepteras som kristna. (Vi som vet att barndopet är korrekt kan väl döpa om oss för fridens skull, om nu Timotheus kunde omskära sig, och Paulus avstå från kött i evighet trots att han visste att det var tillåtet. De som tror att barndop är fel, och troendedop riktigt kan väl döpa sina barn för fridens skull och sedan döpa sig på ”riktigt” när de kommer till mogen tro).
Glöm ämbetsfrågan! (Vi som vet att kvinnliga präster är emot bibeln, kan väl samarbeta med de andra. De som tror att kvinnliga präster är riktigt kan väl ge samvetsutrymme åt de andra).
Livets ord! Ge mig en kristen fanatiker vilken dag som helst. Men ge oss också hela människor, kropp, själ och ande. JDS lärans problem i alla ära, men kyrkosplittrande är den inte. Om någon förnekar att Jesus dött i sin mänskliga gestalt så är det antikrists ande, men så långt har herr Ekman inte gått.
Katoliker! Ja tack, så länge de hävdar Tron allena som frälsningsgrund.
Gränser för enhet!
Men det finns också gränser för hur långt en kristen enhet kan sträcka sig. Och den går vid bibelordet. Om bibelordet fördömmer något så är det fördömt.
Det går inte att acceptera äktenskap mellan samkönade par! Eftersom Paulus tydligt talar om avsaknaden av evigt liv för homosexutlevande.
Det går inte att samarbeta med alla katolikerna! Inte om de förespråkar både tro och gärningar som väg till frälsning.
Detta är inte en kunskapsrelativism som jag förespråkar, eftersom det finns rätt och fel i dessa frågor. Men det är försonande attityd där tron på Kristus är det som fogar oss samman till ett bygge.
Partisinne ger nöd och ångest (Rom 3 i Åkessons översättning).
Vi i svensk Kristenhet har nöd och ångest, och värre blir det hela tiden.
Alltså är svensk Kristenhet drabbad av partisinne.
Visst är det Jesus som blivit människa och sonat våra synder så att vi kan få evigt liv? Och visst blir vi frälsta genom tron på Jesus? Visst blir vi bröder och systrar i Kristus?
Trumpetstöt
Så låt oss då inför Gud bekänna vårt dömande av våra bröder!
Så låt oss då ge upp partisinnet, samlas kring Jesus, och acceptera varandras fel och brister. Frid, enhet, överseende!
Perfektionism har drabbat även kristenheten. Om inte någon har exakt rätt teologi och liv så är samarbetet över!
Men låt oss istället se det som ett äktenskap. Två ofullständiga parter, som ändock är förenade till ett i Kristus. Så länge som grunden finns där, och är sund!
”Om alla evangeliska Kristna i världen tog varandras händer skulle kedjan räcka 20 varv runt jorden. Men de skulle aldrig ta varandras händer!”
Så låt oss då ta varandras händer!
Det kommer inte bli en perfekt gemenskap, men det kommer bli en gemenskap! En gemenskap som blir till ett vittnesbörd för världen.
Förslagsvis så tycker jag att vi alla ska gå med i Svenska Evangeliska alliansen. Låt den alliansen bli förkroppsligandet av den svenska Kristenhetens enhet och gemenskap. www.sea.nu
