Påstående nummer 1

Jag tror att vi alla anser att det är illa ställt med svensk kristenhet.
Medlemsantalet sjunker i alla samfund. Kristendomen marginaliseras i Sverige. Sanningen har fått stryka på foten i de flesta sammanhang, och i stället anpassas den kristna teologien till världsandan.

Påstående nummer 2.

Jag tror att anledningen till denna bedrövelse är vårt eget. Det vill säga mitt och ditt och de andra kristnas, avfall från Gud.
Och detta avfall heter splittring.

Baptisterna och Svenska kyrkan började splittringen i svensk Kristenhet för ett par hundra år sedan. Och sedan har det fortsatt. Pingstvänner, EFS, Missionskyrkan, Evangeliska frikyrkan, Missionsprovinsen, Laestadianerna och så vidare. (Inget ont om frikyrkorna! Att bryta sig ur Svenska kyrkans ogudaktiga tvångsdräkt kan måhända varit tvunget i statskyrkans dagar). Idag är det splittring och partisinne var vi än tittar. En del anser att andra är kristna, men de kan inte tänka sig ”hålla handen”.

Detta är mitt påstående nr 2, som anger anledningen till sakernas sorgliga tillstånd.

Påstående angående lösning

Vad är då lösningen?

I tidningen Dagen senaste veckorna anges i olika artiklar olika sorters lösningar för svensk Kristenhets predikament. Men de flesta inlägg är överens i den negativa bedömningen av tillståndet i svensk Kristenhet.

Jag anser att det finns en lösningen som måste komma före alla andra, både i prioritet och kronologiskt:

Vi måste enas kring Jesus som frälsare och Gud.
Vi måste låta bli att döma dem som har samma Herre som oss. Vi måste ha fördrag med varandras fel, egenheter och brister.

Glöm dopfrågan! De som förstår att barndop är korrekt måste låta dem som praktiserar vuxendop fortsätta. Vi har ju ett dop, och en Herre. De som tror att barndopet är felaktigt måste låta oss som är döpta som barn accepteras som kristna. (Vi som vet att barndopet är korrekt kan väl döpa om oss för fridens skull, om nu Timotheus kunde omskära sig, och Paulus avstå från kött i evighet trots att han visste att det var tillåtet. De som tror att barndop är fel, och troendedop riktigt kan väl döpa sina barn för fridens skull och sedan döpa sig på ”riktigt” när de kommer till mogen tro).

Glöm ämbetsfrågan! (Vi som vet att kvinnliga präster är emot bibeln, kan väl samarbeta med de andra. De som tror att kvinnliga präster är riktigt kan väl ge samvetsutrymme åt de andra).

Livets ord! Ge mig en kristen fanatiker vilken dag som helst. Men ge oss också hela människor, kropp, själ och ande. JDS lärans problem i alla ära, men kyrkosplittrande är den inte. Om någon förnekar att Jesus dött i sin mänskliga gestalt så är det antikrists ande,  men så långt har herr Ekman inte gått.

Katoliker! Ja tack, så länge de hävdar Tron allena som frälsningsgrund.

Gränser för enhet!

Men det finns också gränser för hur långt en kristen enhet kan sträcka sig. Och den går vid bibelordet. Om bibelordet fördömmer något så är det fördömt.

Det går inte att acceptera äktenskap mellan samkönade par! Eftersom Paulus tydligt talar om avsaknaden av evigt liv för homosexutlevande.

Det går inte att samarbeta med alla katolikerna! Inte om de förespråkar både tro och gärningar som väg till frälsning.

Detta är inte en kunskapsrelativism som jag förespråkar, eftersom det finns rätt och fel i dessa frågor. Men det är försonande attityd där tron på Kristus är det som fogar oss samman till ett bygge.

Partisinne ger nöd och ångest (Rom 3 i Åkessons översättning).

Vi i svensk Kristenhet har nöd och ångest, och värre blir det hela tiden.
Alltså är svensk Kristenhet drabbad av partisinne.

Visst är det Jesus som blivit människa och sonat våra synder så att vi kan få evigt liv? Och visst blir vi frälsta genom tron på Jesus? Visst blir vi bröder och systrar i Kristus?

Trumpetstöt

Så låt oss då inför Gud bekänna vårt dömande av våra bröder!
Så låt oss då ge upp partisinnet, samlas kring Jesus, och acceptera varandras fel och brister. Frid, enhet, överseende!

Perfektionism har drabbat även kristenheten. Om inte någon har exakt rätt teologi och liv så är samarbetet över!
Men låt oss istället se det som ett äktenskap. Två ofullständiga parter, som ändock är förenade till ett i Kristus. Så länge som grunden finns där, och är sund!

”Om alla evangeliska Kristna i världen tog varandras händer skulle kedjan räcka 20 varv runt jorden. Men de skulle aldrig ta varandras händer!”

Så låt oss då ta varandras händer!
Det kommer inte bli en perfekt gemenskap, men det kommer bli en gemenskap! En gemenskap som blir till ett vittnesbörd för världen.

Förslagsvis så tycker jag att vi alla ska gå med i Svenska Evangeliska alliansen. Låt den alliansen bli förkroppsligandet av den svenska Kristenhetens enhet och gemenskap. www.sea.nu

Jonk,
den önskan du uttrycker här är lovvärd. Men jag funderar ändå på om ditt inlägg i sig självt ändå inte illustrerar just vad du beskriver. Du är beredd att kasta vissa frågor åt sidan men drar gränser vid andra. Jag tror att de flesta samfund menar sig samlas kring Jesus som frälsare. Jag delar din syn i vissa frågor, i andra inte. Det verkar som att du vill göra dina gränsdragningar vid bibelsynsfrågor, och då har du ju i princip redan gjort en uppdelning i vilka kristna som är “okej” och vilka som inte är det - trots att samtliga förmodligen bekänner sig till samme Jesus så långt de förmår.
  Jag delar din önskan om enhet, men jag ser det inte som att lösningen är att gå med i en specifik paraplyorganisation.

Trevlig helg!

jonk - 05 November 2010 10:31 -

Påstående nummer 1

Jag tror att vi alla anser att det är illa ställt med Svenska kristenhet.
Medlemsantalet sjunker i alla samfund. Kristendomen marginaliseras i Sverige. Sanningen har fått stryka på foten i de flesta sammanhang, och i stället anpassas den kristna teologien till världsandan.

Påstående nummer 2.

Jag tror att anledningen till denna bedrövelse är vårt eget. Det vill säga mitt och ditt och de andra kristnas, avfall från Gud.
Och detta avfall heter splittring.

Baptisterna och Svenska kyrkan började splittringen i svensk Kristenhet för ett par hundra år sedan. Och sedan har det fortsatt. Pingstvänner, EFS, Missionskyrkan, Evangeliska frikyrkan, Missionsprovinsen, Laestadianerna och så vidare. (Inget ont om frikyrkorna! Att bryta sig ur Svenska kyrkans ogudaktiga tvångsdräkt kan måhända varit tvunget i statskyrkans dagar). Idag är det splittring och partisinne var vi än tittar. En del anser att andra är kristna, men de kan inte tänka sig ”hålla handen”.

Detta är mitt påstående nr 2, som anger anledningen till sakernas sorgliga tillstånd.

Påstående angående lösning

Vad är då lösningen?

I tidningen Dagen senaste veckorna anges i olika artiklar olika sorters lösningar för svensk Kristenhets predikament. Men de flesta inlägg är överens i den negativa bedömningen av tillståndet i svensk Kristenhet.

Jag anser att det finns en lösningen som måste komma före alla andra, både i prioritet och kronologiskt:

Vi måste enas kring Jesus som frälsare och Gud.
Vi måste låta bli att döma dem som har samma Herre som oss. Vi måste ha fördrag med varandras fel, egenheter och brister.

Glöm dopfrågan! De som förstår att barndop är korrekt måste låta dem som praktiserar vuxendop fortsätta. Vi har ju ett dop, och en Herre. De som tror att barndopet är felaktigt måste låta oss som är döpta som barn accepteras som kristna. (Vi som vet att barndopet är korrekt kan väl döpa om oss för fridens skull, om nu Timotheus kunde omskära sig, och Paulus avstå från kött i evighet trots att han visste att det var tillåtet. De som tror att barndop är fel, och troendedop riktigt kan väl döpa sina barn för fridens skull och sedan döpa sig på ”riktigt” när de kommer till mogen tro).

Glöm ämbetsfrågan! (Vi som vet att kvinnliga präster är emot bibeln, kan väl samarbeta med de andra. De som tror att kvinnliga präster är riktigt kan väl ge samvetsutrymme åt de andra).

Livets ord! Ge mig en kristen fanatiker vilken dag som helst. Men ge oss också hela människor, kropp, själ och ande. JDS lärans problem i alla ära, men kyrkosplittrande är den inte. Om någon förnekar att Jesus dött i sin mänskliga gestalt så är det antikrists ande,  men så långt har herr Ekman inte gått.

Katoliker! Ja tack, så länge de hävdar Tron allena som frälsningsgrund.

Gränser för enhet!

Men det finns också gränser för hur långt en kristen enhet kan sträcka sig. Och den går vid bibelordet. Om bibelordet fördömmer något så är det fördömt.

Det går inte att acceptera äktenskap mellan samkönade par! Eftersom Paulus tydligt talar om avsaknaden av evigt liv för homosexutlevande.

Det går inte att samarbeta med alla katolikerna! Inte om de förespråkar både tro och gärningar som väg till frälsning.

Detta är inte en kunskapsrelativism som jag förespråkar, eftersom det finns rätt och fel i dessa frågor. Men det är försonande attityd där tron på Kristus är det som fogar oss samman till ett bygge.

Partisinne ger nöd och ångest (Rom 3 i Åkessons översättning).

Vi i svensk Kristenhet har nöd och ångest, och värre blir det hela tiden.
Alltså är svensk Kristenhet drabbad av partisinne.

Visst är det Jesus som blivit människa och sonat våra synder så att vi kan få evigt liv? Och visst blir vi frälsta genom tron på Jesus? Visst blir vi bröder och systrar i Kristus?

Trumpetstöt

Så låt oss då inför Gud bekänna vårt dömande av våra bröder!
Så låt oss då ge upp partisinnet, samlas kring Jesus, och acceptera varandras fel och brister. Frid, enhet, överseende!

Perfektionism har drabbat även kristenheten. Om inte någon har exakt rätt teologi och liv så är samarbetet över!
Men låt oss istället se det som ett äktenskap. Två ofullständiga parter, som ändock är förenade till ett i Kristus. Så länge som grunden finns där, och är sund!

”Om alla evangeliska Kristna i världen tog varandras händer skulle kedjan räcka 20 varv runt jorden. Men de skulle aldrig ta varandras händer!”

Så låt oss då ta varandras händer!
Det kommer inte bli en perfekt gemenskap, men det kommer bli en gemenskap! En gemenskap som blir till ett vittnesbörd för världen.

Förslagsvis så tycker jag att vi alla ska gå med i Svenska Evangeliska alliansen. Låt den alliansen bli förkroppsligandet av den svenska Kristenhetens enhet och gemenskap. www.sea.nu

Det som alltid har ökat enheten av kristna är tider av förföljelse i olika delar av världen. I.o.m. att vi befinner oss i det absolut sista skedet av världshistorien så tror jag på en ökad enhet och ökad förföljes innan upplösningen. Den teologi som finns då kommer stå i kontrast till den döda teologi som världsgemenskapen väljer att omfamnar.
Håller du med om denna, något förenklade, analys?

Duffel - 05 November 2010 03:41 -

Jonk,
den önskan du uttrycker här är lovvärd. Men jag funderar ändå på om ditt inlägg i sig självt ändå inte illustrerar just vad du beskriver. Du är beredd att kasta vissa frågor åt sidan men drar gränser vid andra. Jag tror att de flesta samfund menar sig samlas kring Jesus som frälsare. Jag delar din syn i vissa frågor, i andra inte. Det verkar som att du vill göra dina gränsdragningar vid bibelsynsfrågor, och då har du ju i princip redan gjort en uppdelning i vilka kristna som är “okej” och vilka som inte är det - trots att samtliga förmodligen bekänner sig till samme Jesus så långt de förmår.
  Jag delar din önskan om enhet, men jag ser det inte som att lösningen är att gå med i en specifik paraplyorganisation.

Trevlig helg!

Tackar för det tydliggörandet av mina grundläggande förutsättningar.

Jag anser att evangelisk kristendom instämmer - och måste instämma för att vara just “evangelisk”, och även för att vara kristen överhuvudtaget - i följande ord från Lausannedeklarationen:

Vi bekräftar vår tro på både Gamla och Nya testamentets gudomliga inspiration, sanning och auktoritet i dess helhet, såsom Guds enda skrivna ord, utan fel i allt som det påstår och det enda ofelbara rättesnöret för tro och liv.

David Kärrsmyr - 05 November 2010 03:50 -

Det som alltid har ökat enheten av kristna är tider av förföljelse i olika delar av världen. I.o.m. att vi befinner oss i det absolut sista skedet av världshistorien så tror jag på en ökad enhet och ökad förföljes innan upplösningen. Den teologi som finns då kommer stå i kontrast till den döda teologi som världsgemenskapen väljer att omfamnar.
Håller du med om denna, något förenklade, analys?

Intressant tanke.

Jag skulle nog vända på hönan och ägget, och säga att ökad kristen enhet leder till förföljelse.

Att det finns en död teologi håller jag helt och fullt med om. “Inte alla som säger Herre, Herre till mig ska komma in, utan endast de som gör min vilja”, säger ju Jesus.

jonk - 05 November 2010 05:24 -

Duffel - 05 November 2010 03:41 -

Jonk,
den önskan du uttrycker här är lovvärd. Men jag funderar ändå på om ditt inlägg i sig självt ändå inte illustrerar just vad du beskriver. Du är beredd att kasta vissa frågor åt sidan men drar gränser vid andra. Jag tror att de flesta samfund menar sig samlas kring Jesus som frälsare. Jag delar din syn i vissa frågor, i andra inte. Det verkar som att du vill göra dina gränsdragningar vid bibelsynsfrågor, och då har du ju i princip redan gjort en uppdelning i vilka kristna som är “okej” och vilka som inte är det - trots att samtliga förmodligen bekänner sig till samme Jesus så långt de förmår.
  Jag delar din önskan om enhet, men jag ser det inte som att lösningen är att gå med i en specifik paraplyorganisation.

Trevlig helg!

Tackar för det tydliggörandet av mina grundläggande förutsättningar.

Jag anser att evangelisk kristendom instämmer - och måste instämma för att vara just “evangelisk”, och även för att vara kristen överhuvudtaget - i följande ord från Lausannedeklarationen:

Vi bekräftar vår tro på både Gamla och Nya testamentets gudomliga inspiration, sanning och auktoritet i dess helhet, såsom Guds enda skrivna ord, utan fel i allt som det påstår och det enda ofelbara rättesnöret för tro och liv.

Du efterfrågar alltså enhet enligt ovanstående och definierar ut övriga, som enligt dig inte är kristna över huvud taget. Vissa saker kan du släppa medan andra blir punkter som ska skilja ditt “vi” från “de”. Men jonk, den enhet du önskar existerar väl redan i hög grad? Och den splittring som uppstår till konsekvens av ovanstående blir väl då också en splittring, eller ett utskiljande, som du önskar?

David,

Det som alltid har ökat enheten av kristna är tider av förföljelse i olika delar av världen. I.o.m. att vi befinner oss i det absolut sista skedet av världshistorien så tror jag på en ökad enhet och ökad förföljes innan upplösningen. Den teologi som finns då kommer stå i kontrast till den döda teologi som världsgemenskapen väljer att omfamnar.

vilken världsgemenskap syftar du på?

Duffel - 06 November 2010 07:46 -

David,

Det som alltid har ökat enheten av kristna är tider av förföljelse i olika delar av världen. I.o.m. att vi befinner oss i det absolut sista skedet av världshistorien så tror jag på en ökad enhet och ökad förföljes innan upplösningen. Den teologi som finns då kommer stå i kontrast till den döda teologi som världsgemenskapen väljer att omfamnar.

vilken världsgemenskap syftar du på?

Det lär bli uppenbart för alla när det finns ett sådant världsstyre.

Duffel - 06 November 2010 07:38 -

Du efterfrågar alltså enhet enligt ovanstående och definierar ut övriga, som enligt dig inte är kristna över huvud taget. Vissa saker kan du släppa medan andra blir punkter som ska skilja ditt “vi” från “de”. Men jonk, den enhet du önskar existerar väl redan i hög grad? Och den splittring som uppstår till konsekvens av ovanstående blir väl då också en splittring, eller ett utskiljande, som du önskar?

För att vara kristen måste man hålla sig till Guds ord i bibeln. Det går inte att vara konsekvent liberalteologisk med liberalteologins bibelsyn, och samtidigt vara kristen.
Och om de som omfattar liberalteologi ännu är verkligt kristna beror de på att de inte har dragit de slutsatser som de logiska konsekvenserna av deras uppfattningar borde fört dem till.

Min appell riktar sig bara till de som anser bibeln vara Guds ord, de evangeliskt kristna. De andra hör inte hemma i en kristen enhet, om de inte omvänder sig förstås.

Jag hävdar nog att det inte finns en enhet bland dessa kristna, de som jag valt kalla “evangeliska kristna”.
Dopfråga, ämbetsfråga, relation till romersk-katolska kyrkan, homosexfrågan med flera, har sedan länge splittrat svensk kristenhet. En del frågor är verkligen centrala för kristendomen och en del är det inte.

Jag hävdar att de frågor som inte är centrala för kristendomen är de frågor som inte fördöms i bibeln. Om bibeln fördömer något så är detta något inte kongruent med kristen tro.

Jag hävdar i min appell att det är dags att lämna dessa tvistefrågor som bibeln inte fördömer och acceptera varandra som kristna.

Och jag föreslår att alla dessa evangeliska kristna ska använda sig av Svenska evangeliska alliansen som ett förkroppsligande av detta accepterande.
Det hade gått bra med något annan paraplyorganisation. Om det finns någon som bejakar de grundläggande kristna förutsättningarna.
Men det är svårt att hitta någon organisation i Sverige som bejakar Guds ord på så sätt som det uttrycks i t.ex. Lausannedeklarationen:

Vi bekräftar vår tro på både Gamla och Nya testamentets gudomliga inspiration, sanning och auktoritet i dess helhet, såsom Guds enda skrivna ord, utan fel i allt som det påstår och det enda ofelbara rättesnöret för tro och liv.

David Kärrsmyr - 06 November 2010 10:30 -

Duffel - 06 November 2010 07:46 -

David,

Det som alltid har ökat enheten av kristna är tider av förföljelse i olika delar av världen. I.o.m. att vi befinner oss i det absolut sista skedet av världshistorien så tror jag på en ökad enhet och ökad förföljes innan upplösningen. Den teologi som finns då kommer stå i kontrast till den döda teologi som världsgemenskapen väljer att omfamnar.

vilken världsgemenskap syftar du på?

Det lär bli uppenbart för alla när det finns ett sådant världsstyre.

Tycker du att det där var ett svar?

David Kärrsmyr - 05 November 2010 03:50 -

Det som alltid har ökat enheten av kristna är tider av förföljelse i olika delar av världen. I.o.m. att vi befinner oss i det absolut sista skedet av världshistorien så tror jag på en ökad enhet och ökad förföljes innan upplösningen. Den teologi som finns då kommer stå i kontrast till den döda teologi som världsgemenskapen väljer att omfamnar.
Håller du med om denna, något förenklade, analys?

Vad är det som får dig att tro att vi befinner oss i världshistoriens absolut sista skede?

Jonk,

Min appell riktar sig bara till de som anser bibeln vara Guds ord, de evangeliskt kristna. De andra hör inte hemma i en kristen enhet, om de inte omvänder sig förstås.

du tror inte att det kan existera ett annat sätt att se på Bibeln som Guds ord än det som du formulerat här utifrån Lausannedeklarationen?

jonk - 06 November 2010 11:36 -

För att vara kristen måste man hålla sig till Guds ord i bibeln. Det går inte att vara konsekvent liberalteologisk med liberalteologins bibelsyn, och samtidigt vara kristen.  Och om de som omfattar liberalteologi ännu är verkligt kristna beror de på att de inte har dragit de slutsatser som de logiska konsekvenserna av deras uppfattningar borde fört dem till.

Fast det här här ju din definition av vad man “måste” göra för att vara kristen. Andra kristna kan ju ha (och har) helt andra uppfattningar.

Och du har ju inte mer rätt än någon annan.

K.G. Hammar har sagt i en intervju “Man måste inte tro på något särskilt för att vara kristen. Det räcker att man säger att man vill vara med. Vad har jag för rätt att ifrågasätta det? Definitionsraseriet leder bara till exkludering”.

Och då var denna man ärkebiskop för Svenska Kyrkan—ledaren för en organisationen där 71% av landets befolkning är medlemmar.

På vilket sätt har det blivit upp till dig att bestäma vad man “måste” hålla sig till för att vara kristen? På vilket sätt ligger den definitionen i dina händer?

Duffel - 06 November 2010 12:58 -

Jonk, du tror inte att det kan existera ett annat sätt att se på Bibeln som Guds ord än det som du formulerat här utifrån Lausannedeklarationen?

Nej! Jag tror inte det finns något annat sätt att formulera synen på Guds ord. Inte om det ska vara ett kristet sätt.

En kristen tror inte bara på Jesus i generella termer, i någon egen form av konstruktion av Jesuspersonen. Det gör även mormoner, Jehovas och muslimer. 
En kristen tror på Jesus utifrån vad Jesus själv sagt om sig och Fadern.
Och Jesus ord återfinner vi i bibeln.

—-

Joeb - 06 November 2010 01:17 -

Fast det här här ju din definition av vad man “måste” göra för att vara kristen. Andra kristna kan ju ha (och har) helt andra uppfattningar.

Och du har ju inte mer rätt än någon annan.

K.G. Hammar har sagt i en intervju “Man måste inte tro på något särskilt för att vara kristen. Det räcker att man säger att man vill vara med. Vad har jag för rätt att ifrågasätta det? Definitionsraseriet leder bara till exkludering”.

Och då var denna man ärkebiskop för Svenska Kyrkan—ledaren för en organisationen där 71% av landets befolkning är medlemmar.

På vilket sätt har det blivit upp till dig att bestäma vad man “måste” hålla sig till för att vara kristen? På vilket sätt ligger den definitionen i dina händer?

K.G. Hammar är arketypen för den som kallar sig kristen, men inte är det. Hammars liberala kristendom är konsekvent och logisk utifrån hans ogudaktiga förutsättningar, särskilt då i bibelsyn.

Och en logisk konsekvens av liberalteologisk bibelsyn ger uttalanden som följande av Hammar:

Jungfrufödseln är inte en historisk sanning, bara en teologisk.

Hammars uttalande är ett förnekande av Jesus gudom, vilket är en logisk, och blasfemiskt, konsekvens av hans liberala teologi.

En kristen måste hålla sig till Jesus ord, så som de står nertecknade av dem som hörde honom. Annars är hon ingen kristen.
Det går inte att kalla Jesus Herre, och samtidigt inte hålla fast vid hans ord.

Och detta är inte min egen definition. Denna definition av kristen är den som Jesus själv har fastställt. Och Jesus har “mer rätt än någon annan”.

En svensk evangelisk kristenhet tror i samklang med Lausannedeklarationen på bibelns gudomliga ord. En evangelisk kristenhet tror att de ord som står i bibeln är från Jesus själv, och därmed är de bibelorden ett ofelbart rättesnöre för tro och liv.

Inga andra “kristna” göre sig besväret att vara med i en evangelisk kristen enhet (vilket är den enda enheten som med rätta kan kallas kristen).

(Sedan är även liberala kristna, och katoliker, välkomna, så länge de inte följer den logiska konsekvensen av sina alla sina utgångspunkter. På så sätt kan man ge Hammar rätt: den som vill får vara med oavsett bakgrundsförutsättningar och missuppfattningar. Detta sagt utan att för den sakens skull omfatta Hammars kunskapsrelativistiska “kristendom”.
Det är fullt möjligt att tillhöra Jesus utan att ha helt rätt i allting, det är jag själv ett levande bevis på.)

jonk - 07 November 2010 11:00 -

Hammars uttalande är ett förnekande av Jesus gudom, vilket är en logisk, blasfemiskt, konsekvens av hans liberala teologi.

En kristen måste hålla sig till Jesus ord, så som de står nertecknade av dem som hörde honom. Annars är hon ingen kristen. Det går inte att kalla Jesus Herre, och samtidigt inte hålla fast vid hans ord.

Håller sig någon kristen verkligen till Jesus ord? Ta gamla testamentets lagar till exempel. Dessa försvarar väl Jesus rakt av vid flera tillfällen?

“Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva utan för att fullborda. Amen säger jag er: Innan himmel och jord förgår, skall inte en enda bokstav, inte en prick, i lagen förgå, förrän allt har skett. Den som därför upphäver ett av dessa minsta bud, och lär människorna så, han ska kallas den minste i himmelriket. Men den som håller dem och lär människorna dem, han ska kallas stor i himmelriket.” (Matt 5:17-20)

Bibeln tycks vara ett smörgåsbord—ett bricolage—där kristna genom alla tider har plockat de bitar de gillar och lämnat sådant som de inte uppskattar. Vad Jesus lär oss—och vad som är relevant idag—är en fråga som ständigt är öppen för tolkning.

Ta bara slavhandel till exempel. Jesus fördömmer aldrig slavhandel. Tvärtom. Han uppmuntrar slavarna att lyda sina herrar, och inte någonstans framgår det att han skulle på något vis anse att slavhandel är fel—och det skulle ju dröja ända fram till 1800-talet på många platser i världen innan vi insåg det.

Vad är då vår moderna syn på slavhandel om inte liberalteologi?

Jungfrufödseln är inte en historisk sanning, bara en teologisk.

Och varför skulle detta citat—från K.G. Hammar vara ett förnekande av någonting? Hur vet du att jungfrufödseln är en historik sanning? Var finns dina evidens för denna sanning?

Du har naturligtvis inga, men ändå ska människor exkluderas om de inte accepterar din version av “sanningen”? Den sortens resonamang hör väl snarast hemma på medeltiden?

Kristendomen kan vara (och ÄR) många olika saker för många olika människor. För vissa är den en vacker, metaforisk berättelse som ger dem styrka i livet. Varför ska någon exkluderas?

Jag exkluderar de som Jesus exkluderar.

Därför är jag också mer än villig att lämna denna diskussion om bibelsyn.
Det är bra att vi klargör vilka som är kristna, och vilka som inte är det. För att bygga en kristen enhet i Sverige och samtidigt behöva brottas med icke-kristna åsikter och värderingar är en omöjlighet.

Kristen är den som tror på Jesus och som behåller hans ord så som det är oss givet i bibeln.

(Formuleras så här i Lausannedeklarationen: ”1. Vi bekräftar vår tro på den ende evige Guden, världens skapare och Herre: Fadern, Sonen och den helige Ande. 2. Vi bekräftar vår tro på både Gamla och Nya testamentets gudomliga inspiration, sanning och auktoritet i dess helhet, såsom Guds enda skrivna ord, utan fel i allt som det påstår och det enda ofelbara rättesnöret för tro och liv.”)

Och då återgår jag mer än gärna till huvudfrågan för denna tråd:
Går det att nå enhet i evangelisk Kristenhet?

Kan vi lämna dopfrågan, ämbetsfrågan, Livets Ord-striden?
Kan vi sätta upp de gränsdragningar som bibeln gör kring vad som är fördömt och inte fördömt (och inte diskutera bibelsyn, utan istället acceptera?
Och då också visa överseende för felaktiga uppfattningar, om nu inte bibeln fördömer dem?

—-

”Om alla evangeliska Kristna i världen tog varandras händer skulle kedjan räcka 20 varv runt jorden. Men de skulle aldrig ta varandras händer!”

Kan vi ta varandras händer som evangeliska Kristna?
Kan vi gå samman under en fana, förlåtandes varandra - pingstvänner, baptister, evangelikaler, protestanter, anglikaner, katoliker, Livets-ordare med flera?

Det kommer inte bli en perfekt gemenskap, men det kommer bli en gemenskap! En gemenskap som blir till ett vittnesbörd för världen.